I dagens Nostalgitorsdag har jag plockat fram ett inlägg om ljudböcker. Jag skriver att jag har hittat både Vindens skugga och Snö, två böcker som jag längtat efter att läsa, som ljudböcker. Jag noterar att jag på den tiden (2011) mätte böckers längd i CD. 😉 Det här var två långa böcker: 16 och 18 CD. Idag lyssnar jag bara på strömmade ljudböcker, vilket ju är mycket smidigt, för då slipper man lägga över en massa filer till datorn, föra över dem till telefonen o.s.v. Idag räcker det ju med att klicka på en knapp liksom. Jag är dock fortfarande lika förtjust i ljudböcker, även om jag nu, precis som då, tycker att det är en helt annan upplevelse än att läsa själv. Man missar ett och annat och det är inte samma sak som att få läsa och ta in orden själv.

Inlägget påminner mig om att jag vill läsa mer av Orhan Pamuk (författare till Snö, alltså). Snö är en fantastisk liten bok om journalisten Ka, som åker till en liten turkisk by för att bevaka ett val. Fast egentligen vill han träffa en kvinna som han hoppas på att våga fria till. När han kommer dit blir hela byn isolerad på grund av kraftiga snöfall. Ka hamnar mitt i konflikter som han egentligen inte vill vara del i och mitt i sina egna känslostormar. Jag tycker om Snö, men den är inte i närheten av min favorit Oskuldens museum. Oskuldens museum, av samma författare, är bland det bästa jag läst, någonsin. Det är en fullständigt briljant bok om kärlek, galenskap, lycka, livet, samhället, Turkiet. Ja, det är verkligen en mångbottnad bok, måste jag säga. Läs den!

Apropå bra böcker. I samma inlägg nämner jag att jag har fått manuset till Cirkeln, en bok som förlaget då beskrev som ”Låt den rätte komma in möter Fucking Åmål möter Twilight möter Mitt så kallade liv möter Twin Peaks – fast utan vampyrer!”. Då var boken inte ens tryckt och det var långt innan försäljningssuccén var ett faktum. Tänk om jag hade vetat då att den bästa fantasyromanen hittills låg framför mig i form av en bunt papper. Sjukt bra bok!

Här hittar du mitt inlägg från 2011.