Nu är det bara några veckor kvar tills den fristående fortsättningen på Stieg Larssons Millenniumtrilogi kommer ut. Boken kommer att släppas samtidigt i 25 länder, om jag har förstått det rätt, och utgivningsdatum är den 27/8. Jag är ärligt talat inte speciellt förtjust i någon av de första 3 böckerna, men jag erkänner villigt att jag är rätt ensam om att inte riktigt se storheten i Stieg Larssons deckare om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist.

Inte minst märks det på förlaget att de räknar Millennium som en av deras största guldklimpar. I gårdagens DN fanns en riktigt läsvärd dagbok där David Lagercrantz, författaren till den fristående fortsättningen, Det som inte dödar oss, delar med sig av ”bakom kulisserna”. Han berättar att boken skrevs på en dator utan uppkoppling och att absolut ingenting fick skickas digitalt i något steg av processen. Han berättar om hemliga möten där han smyger in bakvägen på förlaget och de sammanträder i källaren. Det är verkligen mycket hysch-pysch, som om det var försvarshemligheter det handlade om och inte en deckare. Jag undrar lite vad de var rädda för. Att någon skulle sno ett utkast och ge ut det i smyg? Att nyheten om en Millennium 4 skulle läcka ut i förväg och inte tajma deras uträknade PR-plan för när pressmeddelanden och utskick ska gå ut?

Förmodligen ville de väl bara få lite extra skriverier om hemlighetsmakeriet. Jag kan inte se något annat skäl till att hålla på som de gjort.

Nåja. Hur mycket PR-grejs det än finns runt den här boken att bli trött över så måste jag säga att jag är mycket mer peppad på att läsa Det som inte dödar oss än vad jag var av att läsa t.ex. Luftslottet som sprängdes, d.v.s. del 3 i serien. Jag tycker att David Lagercrantz verkar vara en så dedikerad författare. Det var verkligen roligt att läsa om skrivarbetet och hans våndor i hans dagbok i DN. Jag vill faktiskt läsa Det som inte dödar oss. Tids nog. När hajpen har lagt sig. 😉