Bokblomma

Det går segt med Lidman

Skrivet av

Bokblomma

i

I veckan har det bokcirklats igen, men jag kunde inte vara med p.g.a. disputation. Hur som helst var det Sara Lidman som stod i fokus den här gången. Jag har inte läst något av henne tidigare, men köpte första delen i den så kallade Jernbanesviten för något år sedan, så jag föreslog att vi skulle läsa den. Det kom dock upp ett par till förslag och i slutändan testade vi något nytt och läste olika böcker!

Eller.

Läste kanske är att ta i.

Jag läste ca 300 av 1000 e-boksidor i min mobil och sedan kom jag på att Sagan om ringen-effekten hade trätt in. I min värld innebär det alltså att man har läst massor av sidor och inte orkat processa ett enda ord. Allt hade bara runnit förbi och jag fattade inte ett spår av vad den handlade om. Jag började då om från början. Och nu hade jag hunnit ca 300 e-boksidor igen.

Ja, ja… Jag SKA läsa ut. Tids nog.
Men det är så många olika människor och man fattar inte hur de hänger ihop… Och språket är så dialektalt och tillkrånglat att jag blir trött. Det här har varit helt fel bok att läsa på mobilen. Mina mobilböcker är böcker jag läser ur när jag står i köer eller i hissar eller så. Det måste egentligen vara böcker som är snabba att komma in i (eftersom jag bara läser någon minut åt gången). Del 1 i Jernbanesviten är inte en sådan bok.

Jag är dock inte ensam om att inte ha läst Lidman. Det kanske är en tröst?

Sara Lidman

(Ur DN för några veckor sedan).

Kommentarer

8 svar till ”Det går segt med Lidman”

  1. Profilbild för I mitt huvud
    I mitt huvud

    Jag har slutat att pressa mig att fortsätta läsa om jag inte fastnar. Min tid är för värdefull!

    Svara
    1. Profilbild för Linnea
      Linnea

      Skulle vilja vara lite mer som du.. Ibland är böcker värda att läsas ut, trots att de väcker ett visst motstånd till en början.. Men allt som oftast är de verkligen inte värda mödan. Det finns alldeles för mycket böcker och alldeles för lite tid…

      Svara
      1. Profilbild för Johannes
        Johannes

        Fast det är ju stor skillnad på böcker där man ”inte fastnar” överhuvudtaget och böcker där man fastnar om man ger dem den tid och uppmärksamhet och tystnad de kräver. (Annars blir det ju lite som att säga: ”Jag har slutat laga mat som tar mer än 20 minuter att göra, min tid är för värdefull!” Visst, det kan man tycka, men då finns det smaksensationer som man aldrig kommer att få uppleva därför att man inte orkar anstränga sig.)

        Svara
        1. Profilbild för Linnea
          Linnea

          Jag förstår din poäng, men jag skäms inte ett dugg över att jag läser för underhållningens skull. Jag vill inte behöva bulla upp med avhandlingar, litteraturhistorieböcker och ta ledigt från allt annat i livet för att sitta och läsa och tolka en bok. Hur intressant boken än är så är det inte den typen av läsupplevelser jag är ute efter. Jag tycker också att det är något ointressant med den typen av böcker, som bara riktar sig till någon slags elit med obegränsat med tid. Det är ju knappast den typen av böcker som faktiskt kan nå ut och påverka människor. I den meningen blir sådana böcker ointressanta, oviktiga. Ett bra budskap ska inte gömmas i en svårpenetrerad textmassa.

          Sedan förstår jag inte din liknelse över huvud taget. De flesta människor har fullt upp med heltidsjobb, hushållssysslor, familj, träning och fritidsintressen. För mig är det självklart att livet också innehåller en hel del kompromisser. Att man inte har tid att stå och laga en middag som tar 4 h att koka ihop innebär inte att man är för obildad för att förstå att uppskatta god mat. Att man inte har tid att ta sig an läsning som om det vore ett heltidsjobb innebär inte att man inte har rätt att läsa och tycka till om det man läser. Det borde vara ytterst få som har tid och tillräckligt med engagemang för att läsa typ Dante på originalspråk, även om den som doktorerat i ämnet säkert har det som sitt livs läsupplevelse.

          Jag är som sagt helt ärlig med att jag har gett den här boken för lite tid. Det har blivit ganska korta lässnuttar, även om jag också har försökt sitta ned och läsa i någon timme i svep för att försöka komma in i den.

          Svara
          1. Profilbild för Johannes
            Johannes

            Nä, bevare mig, vem har talat om avhandlingar och litteraturhistorieböcker? Jag talar om lugn och ro och möjlighet att koncentrera sig, det räcker bra så. Om en författare ägnar ett eller två år åt att skriva en bok kan man knappast räkna med att kunna ta in den helt och hållet på två-tre dagars läsning. Där är folk olika i hur de prioriterar, förstås. Jag har inte mer fritid än någon annan, men jag föredrar att ägna två månader åt en riktigt bra bok (en sån där som skakar om tillvaron i dess grundvalar…) framför att klämma in femton halvdana på samma tid. Livet är ju (förhoppningsvis) ingen tävling om att hinna avverka största möjliga antal sidor.
            Nåja, det här drev iväg ganska långt från min ursprungskommentar, som bara ville säga att Sara Lidman är värd tid och uppmärksamhet. Och jag kan väl tillfoga: hon var definitivt ingen elitist som skrev för människor med obegränsad tid. (Å andra sidan var hon inte ute efter att underhålla heller.)

            Svara
            1. Profilbild för Linnea
              Linnea

              Jag tror absolut att Sara Lidman är väl värd att läsas och jag hoppas att jag någon annan gång kan ge henne mer tid.

              Jag regerade mest på att du skrev att böcker om är lätta att komma in i sällan är värda att läsas. Det tycker jag är fel. Jag tycker att t.ex. Bodil Malmsten, Jonas Hassen Khemiri, Sofi Oksanen, Orhan Pamuk och Alice Munro är några exempel på creddiga författare som faktiskt är väldigt lättlästa, går att läsa i korta snuttar och som ändå är riktiga läsupplevelser (i mitt tycke).

              Men absolut finns det ju mer krävande böcker som också är värda att läsas. 😉 Det gäller bara att man läser dem i rätt tid i livet..

              Svara
  2. Profilbild för Johannes
    Johannes

    Böcker som man kommer in i på en minut är sällan mödan värda. Jag tycker Sara är fantastisk, men hon kräver tid, tystnad och omsorg. Som stora författarskap i regel gör.

    Svara
    1. Profilbild för Linnea
      Linnea

      Ja, det här är helt klart en bok som kräver mycket engagemang.

      Jag kan många gånger tycka att det är precis tvärtom: att omständliga och krävande böcker inte är värda mödan. Riktigt bra berättelser kan både ta en med storm, ge nya insikter och ändå inte kräva en doktorsexamen i litteraturhistoria för att ge någon behållning. Liksom.

      Men i det här fallet är det rätt och slätt mitt fel att den här läsupplevelsen har blivit så.. obefintlig. Den här boken passar inte som lite förströelse.

      Svara

Lämna ett svar

Fler inlägg