De som, liksom jag, såg dokumentärserien om Astrid Lindgren i julas blev kanske nyfikna på de dagböcker som det berättades om. Under Andra världskriget, innan Lindgren slog igenom som författare, så jobbade hon med brevcensuren och fick därför en lite annan inblick i kriget än vad gemene man kanske hade. Hon följde med starkt intresse, och oro, utvecklingen under kriget och hon förde detaljerade dagböcker där tidningsurklipp och redogörelser om Hitlers framfart blandades med mer vardagliga betraktelser, som hur hon bunkrar upp med kakao och annat.

De här böckerna kommer nu att ges ut i en samlingsvolym, som jag är sugen på att läsa. Dels känns det otroligt spännande att läsa Astrid Lindgren-böcker som är något helt annat än de barnböcker som hon är mest känd för. Nog för att hennes barnböcker är fantastiska, men ändå. Dels känns det helt rätt i tiden att ge ut den här typen av litteratur. I år är det 70-år sedan det Andra världskriget tog slut och med tanke på hur samhället utvecklar sig så behöver vi fler vittnesmål som från olika perspektiv berättar om krigsåren, så att vi aldrig hamnar där igen.

DN publicerade ett utdrag ur dagböckerna, samt ett fint förord av Kerstin Ekman, i söndags. Missa inte!