Som många av er vet och som många kanske inte vet så har jag under våren skrivit en ”bok”, d.v.s. min avhandling. Några lärdomar:

– Det här med tighta, korta, koncentrerade texter, som jag är så kär i, de är väldigt, väldigt, väldigt svåra att få till. Även om man skriver en torr facktext. Trots att jag har skalat bort en hel del så blev texten ändå dubbelt så lång som jag hade tänkt mig.
– Smakar det så kostar det, så att säga. En minimiupplaga kostar ungefär som halva min månadslön (obs: jag betalar inte ur egen ficka). Då har jag ändå medvetet gjort de flesta bilder i svartvitt (+ gullisarna på tryckeriet bjuder på några färgtryck som jag råkade få med av misstag)… Och verkligen kämpat med att komprimera texten i referenslistor och sådant.. Och valt ett förhållandevis lätt papper till omslaget.
– Det är ingen lättnad att skicka iväg manuskriptet till tryckeriet. Jag hade det lite som en målbild under några dagar där jag satt och jobbade till 3 för att bli klar med småfix.. Jag trodde att jag skulle ha en känsla av att vilja fira med bubbel när jag klickat på skicka-knappen. Det skedde inte. Det finns typ inget som är så ångestframkallande som att skicka något till tryck!! Tänk på allt som kan BLI FEL. OCH DÅ GÅR DET INTE ATT ÄNDRA. DET GÅR INTE ATT ÄNDRA. ALLT KAN VARA FEL OCH DET GÅR INTE ATT GÖRA NÅGOT ÅT DET!

Nu går jag och väntar på att få skiten från tryckeriet, så att jag kan spika, d.v.s. lämna in avhandlingen till biblioteket och skaffa mig ett kvitto på att jag har gjort detta. Det här är obligatoriskt och failar man så failar man hela disputationen tror jag (eller?!). Det känns som att vänta barn (nej, jag skojar, det har jag ju ingen erfarenhet av alls). Det är nu av yttersta, extrema vikt att avhandlingen kommer i tid. Och att jag levererar mig själv i tid till biblioteket. Det gör mig typ sömnlös.

Ja, det här med att skriva en skönlitterär bok.. Det har jag inte nerver till. Om jag någonsin hade haft lust att försöka dårå. Jag har nu fått ett litet smakprov på hur det kan upplevas att jobba med en text och att lämna den ifrån sig. Känner mig nu helt mentalt slut.

Jag har fått ett provtryck förresten. Lustigt att få den i sin hand. En hel liten bok. Vem hade anat.