Jag hörde att Gunilla Wolde har gått bort. Hennes böcker är speciella, för att trots att jag inte kommer ihåg någonting från deras innehåll, så känner jag ändå igen dem med en otrolig självklarhet. Det här måste helt enkelt vara böcker som jag har fått läst för mig många, många gånger. Och jag gissar att många har samma upplevelse som mig.

Gunilla Wolde illustrerade och skrev ett imponerande antal bilderböcker, men hon skrev också hästböcker, t.ex. Putteböckerna, som jag läste i hästboksåldern. Och nu lever böckerna kvar. Om Totte- och Emmaböckerna har hållit för tidens tand vet jag inte riktigt, men jag tror faktiskt att de har reviderats på senare år för att bli mer uppdaterade.