Hundpojken

Hundpojken - Eva Hornung

Romotjka är fyra år och lever i misär och fattigdom i Moskva. När hans mamma försvinner tvingas han ut på gatan. Han tar sin tillflykt til källaren till en kyrka och där kommer han också få sällskap av en flock vilda hundar. Hundarna accepterar honom som en del i flocken och med tiden kommer han bli lite av en ledare. Mer och mer skaffar han sig ett hundbeteende, samtidigt som han fortfarande är en vanlig pojke. Det ställs lite till sin spets när en ny pojke, ett riktigt litet barn, kommer till flocken.

Boken är baserad på verkliga händelser, om jag har förstått det rätt. Jag har själv en känsla av att det är lite för otroligt för att kunna vara sant, men… Det är onekligen en fascinerande och skrämmande tanke att ett så litet barn kan fara så illa att han hamnar hos hundar – och blir som en hund själv.

På något sätt hade jag tyvärr svårt att engagera mig i berättelsen. Jag vet inte riktigt varför. Rent objektivt så är det en bra story och författaren lyckas verkligen fånga hundarnas beteenden och personligheter och samtidigt skriva intressant om människorna runt omkring, som berörs av Romotjkas öde. Ändå tyckte jag mest att boken var seg! Det är mycket i den som är rätt äckligt och allmänt sorgligt. Det kanske bidrog till att jag inte direkt orkade ta till mig berättelsen.

Jag lyssnade på ljudboken och enda anledningen till att jag valde den från första början var faktiskt att den belönades med Stora ljudbokspriset 2012, vilket såklart kändes lovande. Tyvärr blev jag besviken, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SvD, Bokbrus och Bokmania.


Upptäck mer från Bokblomma

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Kommentarer

4 svar till ”Hundpojken”

  1. Profilbild för Anna Danielsson

    Jag har överlag svårt för den här typen av böcker av typen ”sann historia om tragisk uppväxt”. De är sällan välskrivna…

    1. Profilbild för Linnea

      Jag håller med dig. Samtidigt måste jag försvara den här boken, för det är långt ifrån ”Pojken som kallades det”. Den utger sig inte för att vara en dokumentär. Det var först när jag googlade den som jag läste någonstans att den är löst baserad på någon verklig händelse. Det är ingenting som det direkt trycks på i berättelsen eller finns omnämnt i baksidestexten. I allt väsentligt känns det verkligen som en välskriven roman och inte alls någon sensations-snyft-historia.

  2. Profilbild för Lena

    Den här låter intressant.

    1. Profilbild för Linnea

      Ja, intressant. Men tyvärr… seg. 😮

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.