Sist av alla har jag så påbörjat Stieg Larssons Millenniumtrilogi. I min bekantskapskrets finns det folk som normalt inte ens läser böcker som har läst Stieg Larssons böcker, så jag hade förväntat mig något fängslande utöver det vanliga. Upplagt för besvikelse alltså!

För det första händer det i princip ingenting spännande över huvud taget de 200 första sidorna och för det andra, när det väl sparkar igång och hände något, flummar storyn ut i det mest makabra, överdrivna och knäppa man kan komma på. Boken känns inte ett uns trovärdig, vilket man kanske inte kan kräva av en deckare i och för sig, men även om man nu inte kan kräva att man ska kunna känna igen sig i deckarnas beskrivningar av kriminella handlingar, så kan väl boken åtminstone ge en illusion av att det den beskriver skulle ha kunnat hänt.

Nej, jag har ännu en gång konstaterat att jag inte gillar deckare. Den här var alldeles särskilt tråkig, förmodligen för de inte särskilt trovärdiga karaktärerna och för att själva mordstoryn bara kändes skruvad.