I höst blir Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande teater! Det är Uppsala stadsteater som ska sätta upp relationsdramat som teaterpjäs. Det blir säkert intressant!

Det är sällan en bok får ett sådant odelat positivt mottagande från alla håll och kanter, som just Egenmäktigt förfarande. Även uppföljaren, Utan personligt ansvar, som kom tidigare i år, har hyllats överallt. Jag har fortfarande inte läst den, men Egenmäktigt förfarande gillade jag. Eller, såhär: jag hade faktiskt ganska svårt för språket, som är otroligt akademiskt och stelt, men berättelsen, situationerna och karaktärerna är verkligen på pricken fångade och det finns mycket att känna igen från sig själv och ens omgivning. Otroligt insiktsfulla böcker!