Just nu lyssnar jag på ljudboken Låt vargarna komma. Det är en ungdomsbok, tror jag, men som vanligt finns det ingenting som hindrar en vuxen från att läsa. Boken kretsar kring 14-åriga June, som precis har förlorat sin morbror. Morbrodern, Finn, har gått bort i aids och det börjar uppdagas att han hade hemligheter för June. En sådan hemlighet är pojkvännen, Toby, som nu söker upp June för att prata med henne om Finn. Boken utspelar sig 1987, vilket, förutom att vara mitt födelseår ;), också var ett år då kunskapen om aids knappast var lika hög som idag och då aids-skräcken följaktligen var stor. Boken tar upp detta på ett intressant sätt. Vad som är en skön bonus med boken är att den utspelar sig i New York med omnejd. Det är alltid kul, tycker jag, när man känner igen sig i miljöerna. Det är inte allt för ofta böcker utspelar sig i min hemstad, Umeå, så jag får glädjas åt att kunna känna igen mig när turistiga orter dyker upp i litteraturen. New York besökte jag ju för inte allt för länge sedan.

När jag var på PocketShop för ett tag sedan noterade jag att Låt vargarna har fått en ny framsida i pocketversionen och att den nu har ett klassiskt New York-motiv (nämligen Empire State Building). Otroligt tjusig framsida med mjuka, ljusa färger.

Såhär såg Empire State Building ut när jag var där och spanade in:

Låt vargarna komma är förresten inte den enda boken jag läser som utspelar sig i just New York. Jag läser även Donna Tartts hyllade roman, Steglitsan, som tar sin början när Theo är på Metropolitan museum of art med sin mamma och de hamnar mitt i en terroristattack… I Steglitsan strösslas det hej vilt med gatunamn och New York-platser. Lite kul! Fast småskumt att läsa om en terroristattack i New York när man är i just New York. 😉