I helgen såg jag Thorsten Flincks enmansföreställning Doktor Glas. Boken hör till en av mina stora favoriter och därför var det såklart kul att också se den som teater. Det är lite speciellt med enmansföreställningar, tycker jag. Det blir lätt lite tråkigt och enformigt. Det är inte många som kan hålla igång en monolog i en timme eller mer… Flinck gjorde det bra, tycker jag! Han höll sig trogen till berättelsen om doktor Glas och hans dilemma när han får en patient som ber honom att få hennes man att hålla sig ifrån henne. Doktor Glas är en socialt ängslig person och han är väldigt ensam (det utvecklas väldigt mycket i Kerstin Ekmans finfina Mordets praktik). Jag tycker Flinck fick fram det på ett bra sätt. Han gjorde också en rolig tolkning av den Gregorius: kvinnans avskydde man.