”Andas fram mitt ansikte” skriver den mentalt sjuke pojken, som har två småflickors död på sitt samvete. Varför han dödade dem är det ingen som vet, men efter det andra mordet har han spätt på hatet mellan föräldrarna till deras numer döda dotter. Föräldrarna, en psykiatriker och hans patient, hatar varandra och älskar med varandra.
Pasqual Pinon andas fram ett ansikte. Han föddes med två huvuden och förutom sitt eget bär hans kropp huvudet av en stum kvinna som benämns som hans hustru. Hustrun säger ingenting, men hon kan sjunga så att bara Pasqual hör. När Pasqual får känslor för en annan kvinna börjar Hustrun att sjunga ont och det tar nästan både Pasquals och Hustruns liv.
Det här är en av de mest underliga böckerna som jag har läst. På flera sätt är den så sjuk att den faktiskt äcklar mig. Jag vet inte om man kan påstå att den handlar om kärlek, men den kärlek som förekommer i boken är sjuk och samtidigt oundvikligt.
Texten är som en blandning mellan poesi och prosa och det lämnas mycket för läsaren att tolka själv. Jag har alltid haft svårt för såhär symboltyngda böcker, men jag kan ändå inte säga annat än att Nedstörtad ängel är en läsupplevelse. Det är en mycket välskriven och ganska annorlunda bok.
Kommentera & diskutera gärna!