Henning kommer som fattig femtonåring till Stockholm år 1860. Liksom alla andra drömmer han om arbete och frihet, men skillnaden mellan Stockholm och landet är stor och det är lätt att känna sig vilsen och bortkommen.

I Stockholm lever många under miserabla förhållanden och de flesta har allvarliga problem med spriten. Arbeten finns det inte allt för mycket av och bostadsbristen är ännu värre. I boken får man en ganska tydlig bild av fattigdomen, smutsen, äcklet och de usla förhållanden, som många av Stockholms invånare faktiskt levde under på den här tiden.

Man får följa Henning och hans liv i Stockholm med alla upp- och nedgångar. Boken påminner mig lite om Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna eftersom även den här boken är lika innehållsrik och beskrivande. Vad som gör Mina drömmars stad till en något sämre bok än Mobergs böcker är språket. Språket påminner bitvis om ”internetspråket”, där subjekt ofta saknas i meningar. Det gör att boken stundvis känns lite jobbig att läsa. Detta drar dock inte ned allt för mycket på betyget. Boken är både sorglig och rolig och det är en lärorik bok om livet för dryga hundra år sedan. Även om den inte kommer upp på Utvandrar-böckernas skyhöga nivå är det här en läsvärd och fantastisk bok.