Liv Strömquist är en av mina stora favoriter när det kommer till serier. Hon har en fenomenal träffsäkerhet i sin samhällssatir och tecknar himla snyggt. Inte sällan är serierna feministiska och gärna med svidande kritik. Som när hon starkt kritiserar flicka-projektet, som syftade till att bota problemet ”unga tjejer” (tjejer har ju som ni vet ätstörningar och självskadebeteende), och frågar varför man inte har något projekt som syftar till att förändra pojkarnas beteende. Eller som när hon klargör att hon tycker mer synd om prostituerade än tjejer som kallas för ”hora”. Gärna gör hon interessanta serier av kändisar, som när hon berättar om Priscilla Presleys liv eller skriver om Whitney Houston.

Just nu går Liv Strömquist tänker på dig! på Dramaten och där har man gjort teater av material från de fantastiska seriealbumen Prins Charles känsla, Einstens fru och Ja till Liv!. Bodde jag i Stockholm skulle jag ha skyndat mig dit! Det verkar för övrigt vara ganska slutsålt (de har till och med klämt in några fler platser per föreställning) och det kan man ju förstå. Få författare är så intressanta som Strömquist. Hon sneglar inte på andra och drar sig inte för att skoja om någonting. Hon vågar hänga ut folkkära kändisar som Cornelis Vreeswijk och Arne Weise och hon vågar sig på att ifrågasätta alla möjliga, slappt välmenade, åsikter som florerar, t.ex. som omfamnadet av ”nörden” – nörden som alltid får revansch som vuxen, medan de som var coola på högstadiet tenderar att istället hamna långt ner på den sociala stegen.