En av förra årets julklappar var ett presentkort på Adlibris. Jag klickade hem ett gäng pocket, helt olika genres, och brydde mig inte ett dugg som sidantal… När jag kom till kassan så blev jag dock till en början helt paff, för koden på presentkorten var ogiltig, enligt Adlibris, och således gick böckerna inte att köpa! Jag försökte om och om igen och skickade sedan ett mejl till kundservice med noll förhoppning om att det skulle lösa sig. Jag som precis hade börjat längta efter ”mina” böcker! Håhå, jaja. Sedan visade det sig (och det här listade jag ut utan hjälp från kundservice) att det presentkorts”nummer” som fanns på mitt presentkort även innehöll bokstaven I… Inte en 1:a alltså… Klick, klick så var böckerna beställda och nu är de hemma!

Så kan det gå! Se upp med ”nummer”, gott folk.

Bland mina nya böcker är jag extra peppad att läsa Varför kom du inte före kriget?. En hel liten bok på 135 sidor!! Kan det vara annat än bra? Jag tror nästan inte det. Lyckas man ge ut en sådan kort bok så måste man nog också kunna skriva tight. Jag är fortfarande lite rusig efter att ha läst Khemiris pyttebok, Jag ringer mina bröder, som var så sjukt bra.

Rätt så oväntat så är jag också extra förväntansfull över Kampen om järntronen, vilket alltså är svenska översättningen av del 1 i Game of Thrones-serien (Sagan om is och eld). När det gäller fantasy så älskar jag Harry Potter och Engelsforstrilogin, men har ärligt talat aldrig direkt läst någon sådan där ”typisk” fantasy. Vad nu det är; jag föreställer mig långa, långa, långa serier författade av t.ex. Tarry Pratchett. Jag föreställer mig berättelser helt frikopplade från verkligheten och med en massa folkslag och världar med fantasifulla namn att hålla reda på. Harry Potter och Engelsforstrilogin föreställer jag mig som lightversioner av fantasy eftersom de har så starka kopplingar till ”vår” värld. I någon mening är det nog de kopplingarna som gör att jag tycker så mycket om dem. Får se vad jag tycker om Kampen om järntronen. Anledningen till att jag är förväntansfull är i alla fall att TV-serien är så omtalad och omtyckt och att det faktiskt ska bli roligt att testa något annorlunda. Fantasy är, som ni nog kan förstå av mina fördomsfulla rader ovan, ganska outforskat av mig. 😛 Dock måste jag medge att 735 sidor känns lite saftigt att ta sig igenom. Fantasy är onekligen… en tidskrävande genre.

Ja, ja. Nu har jag mycket att läsa. 🙂