Veckans Tematrio handlar om tegelstenar och det är ju rätt bra tajming för mig, för i år har jag lite halvt om halvt utmanat mig att läsa ut tegelstenarna som stått och samlat damm i bokhyllan allt för länge. Tre av årets tegelstenar är:

Ximen Nao och hans sju liv, som visserligen inte hann samla något damm innan jag började läsa, men en tegelsten är den definitivt. Och inte är det några lättlästa sidor heller… 😉 Boken handlar om Ximen Nao, som dödas när det kommunistiska partiet tar makten och som sedan kommer att återfödas som det ena djuret efter den andra. På så sätt får han se vad som händer hans mark och de människor som han kände i människolivet. Boken är smått absurd och en väldigt skruvad berättelse, men framför allt så är den en berättelse om Kinas moderna historia. Intressant läsning!

I somras läste jag Fågeln som vrider upp världen efter ett ganska långt Murakami-uppehåll. Jag gillade verkligen boken om Toru och hans sökande efter sin försvunna fru, så jag är glad över att jag återupptäckte den här författaren och läste den här boken. Murakami målar upp så fascinerande och förbluffande miljöer och språket är så fint och avskalat. Bra bok!

En tredje tegelsten, som jag började läsa under semestern, är Den franske löjtnantens kvinna. Boken känns i någon mening mer som en ambitiös faktabok om de privilegierades liv i det viktorianska England än som en skönlitterär bok, men den var hur som helst intressant läsning.