Herregud vad tiden går fort! Nu är det redan juli och jag tänkte passa på att summera läsåret hittills. Jag börjar med det mest väsentliga: vad som varit bäst.

Bäst i år är, utan tvekan, Utrensning av Sofi Oksanen. Mycket bra skrivet där förtrycket i det ockuperade Estland skildras parallellt med berättelsen om en kvinna som faller offer för trafficking i ett mer nutida Tyskland. Det är så mycket hemskheter (sexövergrepp som krigföringsmetod t.ex.) att man knappt orkar se filmatiseringen, men i boken berättas det mellan raderna på ett enormt skickligt sätt. I år har jag också uppskattat Oktober i fattigsverige, där Susanna Alakoski återigen berättar om fattigdom i dagens Sverige; den här gången med en väldigt personlig utgångspunkt och i dagboksform. Vad gäller serier så har jag läst flera album av Liv Strömquist och även om jag inte alltid håller med så imponeras jag som alltid av hennes pricksäkerhet och intressanta vinklar. Prins Charles känsla, där hon skriver om parrelationer, tycker jag var enormt bra och tänkvärd och, framför allt, rolig och underhållande.

Några bubblare, som nästan hade kunnat hamna i topp 3: En dag, Cold Spring Harbor, Berättelser från Engelsfors, Ögonblicket, Einsteins fru, Det är nog dags nu och En storm kom från paradiset.

Jag har som vanligt gjort några grafer:

I början såg det så fint och och jämnt ut vad gäller författarens hemland, för jag läste två kineser i början av året och då blev Asien-stapeln högre än någonsin tidigare och Sverige-böckerna råkade utgöra en ovanligt liten del. Men sedan blev det ungefär som vanligt igen… Det blir mest svenskt här, helt enkelt. 🙂 Och i år har jag inte läst något från varje världsdel (ännu), men det gör inget..

Genrer är ju egentligen hopplöst. Jag borde sluta försöka. Roman är t.ex. slasktratten i mitt diagram, för där hamnar allt som jag inte vet vad jag ska kalla det.. Hehe… Nåja. Min fråga till mig själv är: Har jag verkligen läst någon deckare i år?! Jag kan inte minnas en enda förutom Jadeögat. Jävligt märkligt.

Ja, och så en graf över antal böcker då:

Om det är lite ojämnt och sådär så beror det garanterat på att jag har haft många, tjocka böcker på gång samtidigt och att de har råkat blivit utlästa ungefär samtidigt. Jag är nog ganska jämn när det gäller läsning annars. Jag måste säga att jag har haft ett högt lästempo med tanke på vad jag har ägnat mig åt under våren (skrivit kappan till min lic-avhandling; det tar mer tid än vad man tror..), för jag har läst ut 30 antal böcker (inräknat böcker av allehanda slag; elektroniska och pappersböcker, men även ljudböcker, seriealbum och noveller).

Jag är verkligen uppriktigt förvånad över antalet böcker jag har läst. Jag är ingen snabbläsare och jag har heller ingen egentlig ”rutin” kring mitt läsande. I veckorna är det inte ens säkert att jag har tid till läsning, för det är så mycket jobb, träning och så vill man ju umgås med folk också. På helgerna brukar jag försjunka i DN, som jag får hem på fre-sön och då är det inte så säkert att jag hinner läsa heller. Jag vet knappt när jag läser. 😛 Jag vet verkligen inte! Men det jag läser är i huvudsak det jag läser medan jag åker hiss, väntar i en kö eller på någon station eller har någon slags ställtid i köket eller framför datorn. Det är ytterst sällan jag tänker ”nu ska jag läsa en stund”, utan mer ”okej, två minuter väntetid; jag tar fram en e-bok!”.. Jag är förvånad över att jag får något utläst över huvud taget. Och mest av allt undrar jag hur andra gör; de som inte läser. Vad gör de av alla små vänte-minuter?