Januari flög verkligen förbi. Jobbmässigt hade den kunnat vara roligare. Det känns som att hela januari blev en enda lång uppstartssträcka, eftersom att jag just inte har haft några uppstartade projekt. Det är alltid lika oinspirerande, och det måste man ju få säga utan att verka illojal eller lat eller något, för det är ju inte jobbet i sig som är oinspirerande, utan situationen nä man står utan projekt, en situation som handlar mer om hur mitt jobb är organiserat än om mig.

Jag har därför gjort mitt bästa för att åtminstone proppa fritiden full med roliga grejer. Jag har exempelvis hunnit se en hel drös filmer på bio och kan särskilt rekommendera den sydkoreanska komedin Parasit. Jag och vänner har testat escape room, vilket alltså är en koncept där man löser kluriga gåtor och löser problem i ett rum och om man lyckas så kommer man ut. 🙂 Jag har ätit ett antal goda middagar, där höjdpunkten kanske var de moules frites jag åt på min födelsedag. Finns det något godare? Jag har även shoppat. Jag har strösslat pengar omkring mig på ett nytt cykelhjul (det förra var helt utslitet), en ny (fast begagnad) mobil (min förra iPhone var åtta år gammal, tro det eller ej), nya lampor till lägenheten (jepp, inspirerad av Handbok i inredning och styling), kortare hår (jag klippte topparna; någon ny frisyr är jag inte intresserad av), nya vinterskor (som gav mig inflammation i lilltån, p.g.a. mina snedställda lilltår 🙁 ), ny skrivare (den förra var över 10 år gammal och varje gång vi ville skriva ut verkade bläckpatronerna ha torkat ut…) och en ny (fast begagnad) vinterjacka. Jag vet inte när jag spenderade så mycket pengar på en och samma månad. Haha. Men det säger nog mer om min livsstil än om min shopping i januari. 🙂

Vad jag inte har gjort i januari är att gå på Ordcafé och lyssna på Susanna Alakoski, som jag skrev om i början av januari. Det kom så mycket annat emellan. Det lär nog inte bli något författarsamtal i februari heller, men däremot kommer det säkerligen att bli mycket musik. Dels är vi ett gäng som ska gå och se Score, en konsert med spelmusik, och dels är det ju Melodifestivalen varje lördag ett tag framöver. Jippi! Jag älskar verkligen Mello. I år hoppas jag att Robin Bengtsson gör ett lika elegant och snyggt koreograferat nummer som sist. Hans bidrag i Eurovision hör till mina favoriter.

Sedan kommer jag såklart att läsa böcker, i vanlig ordning. Just nu lyssnar jag på Tara Westovers uppmärksammade självbiografiska roman Allt jag fått lära mig, som vi ska diskutera på nästa bokcirkel. Jag kan tänka mig att den ger många uppslag till diskussioner..! Har du läst?

Kommer det ut några spännande böcker i februari då? Nja, ärligt talat kanske februari snarare är en månad med fokus på lite äldre titlar – det är ju nu i februari som bokrean drar igång. En av februaris nyheter är i alla fall Norstedts Upptäck Sverige: En resa genom län och landskap, som kanske kan vara en inspiration för som är sugen på att semestra på hemmaplan. Än känns sommaren i och för sig avlägsen, men det är trots allt hög tid att planera sommarens semester för den som planerar att resa iväg.

Vad läser du i februari?

Ännu är det lite kvar av julen; För mig är det självklart att julen fortsätter till Tjugondag Knut. Som jag skrev för en månad sedan är julen verkligen en av mina favorithögtider, så jag hör inte till de som plockar bort allt pynt på juldagen och köper hem tulpaner och semlor. Jag vill njuta av allt mysigt julpynt så länge som möjligt och jag värmer mig gärna med glögg även nu i början av januari.

Själva julhelgen och dagarna därefter har jag annars spenderat i ett snöfritt Öregrund, hos mina föräldrar, och jag har träffat många av mina släktingar, vilket alltid är mysigt. I övrigt har jag främst ägnat mig åt löpning, vila och att äta en väldig massa godis och annat gott. Jag har även läst en del, främst noveller från mina adventskalendrar som inte riktigt hanns med i december, och tidningar som samlats på hög. I januari kommer novelläsningen att fortsätta och i övrigt är mitt mål att läsa ut det sista i Hanne-Vibeke Holsts Som pesten, som jag har haft igång sedan i september tror jag (?!), men den är alltså cirka 850 sidor lång, så det är kanske inte så konstigt att den tar sin tid. Den är riktigt fängslande faktiskt.

Något annat litterärt som jag hoppas på att hinna med under månaden är Ordcafé på Bokcafé Pilgatan med Susanna Alakoski, som kommer dit och pratar om sin roman Bomullsängeln, en imponerande början på ett bokprojekt med ambitionen att berätta om kvinnoliv i 1900-talets Sverige och Finland. Det gäller dock att jag är på hugget och skaffar biljetter i tid. I höstas planerade jag att gå på Ordcafé med Anna-Karin Palm, som skrivit den hyllade Selma Lagerlöf-biografin Jag vill sätta världen i rörelse, men jag hann inte få biljetter.

Annars kommer nog januari att rusa iväg i ett himla tempo, som vanligt. Det är mycket jag skulle vilja göra och hinna med, men vi får se vad som blir av. Julgransplundring. Födelsedagsfirande. Bio (nu börjar ju högsäsongen för alla filmer som är aktuella för Oscar…). Med mera. Nu är jag i alla fall tillbaka i Umeå igen och arbetet har dragit igång, även om det i vanlig ordning inte har kommit igång för fullt. När man inte är ekonom är det alltid förbryllande hur det fungerar, men vid varje årsskifte stängs alla projekt och om det är fleråriga projekt startar de så småningom upp igen med uppstartsmöten och nya nummer att rapportera sin tid på. Däremellan kan man såklart jobba med något (och det gör man också), men i någon mening kan man inte det eftersom att projekten inte har startat och man inte vet hur mycket tid man är tilldelad i varje projekt (eller vad man förväntas åstadkomma för något i dem). Trots mina tio år i branschen kommer jag aldrig att vänja mig vid verkligheten i att jobba på en uppdragsfinansierad myndighet. Jag går naturligtvis till jobbet varje dag med ambitionen att jobba hårt och göra rätt för mig så mycket som möjligt, men i perioder ägnar jag ändå mest energi åt att fundera över de där projektnumren jag har tilldelats (eller inte tilldelats) och på vilka arbetstiden ska rapporteras, nedbrutet till minsta kvart och utan marginaler för arbetsuppgifter som faller utanför direkt projektarbete. Vissa år bryter man nästan ihop i januari för att man inte förstår vad man ska jobba med och sedan bryter man ihop igen i november och december, när alla projekt ska slutföras på en och samma gång under den begränsade tid som finns kvar sedan början av året mest har ägnats åt långsamma projektuppstarter (man får naturligtvis inte skjuta över något jobb från december till januari, för då är ju projekten avslutade…).

Ja, ja, det här är ingen jobblogg, tack och lov. Och vad gäller jobbet så antar jag att det är logiskt för de ekonomer och chefer som har hittat på systemet och själv får jag väl bara åka med och försöka att fokusera på det som är viktigt på riktigt. Jag är ju inte anställd för att föda ett ekonomiskt system med tidrapporter utan för att utföra ett arbete; Det är förvånansvärt lätt att glömma ibland, när januari är här.

Men, för att återgå till litteraturen, finns det något spännande i januaris utgivning? Japp! Här är några som jag har blivit lite extra nyfiken på:

• För några år sedan bokcirklade vi fantasyromanen Lögnernas träd av Francis Hardinge. Jag är ingen stor fantasyläsare, men när Hardinge nu är aktuell med De dödas skuggor blir jag verkligt lässugen, inte minst för att framsidan är otroligt härlig.
• Agnes-Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe kommer i nyutgåva. Det här är en riktig favoritbok för mig. Jag vill läsa om! Hoppas att den fortfarande känns så magisk och kittlande som den gjorde när jag var barn.
• De senaste åren har allt fler fått upp ögonen för det förtryck som Sveriges ursprungsbefolkning har utsatts för under århundraden. Genom filmer som Sameblod och litteratur som Ædnan har samernas situation blivit levandegjord. I januari kommer ytterligare en bok som handlar om tvångsförflyttningarna: Herrarna satte dit oss av Elin Anna Labba är en samling berättelser, foton, brev och jojktexter som berättar om just detta.
• Augustprisnominerade Nina Wähä är aktuell med en ny bok. Jag har förvisso inte läst hennes förra, Testamente, men den har ju minst sagt mottagits väl, så jag känner mig ändå förväntansfull mot den nya romanen, Titta inte bakåt, som bland annat handlar om en resa genom studentupprorens Europa.
• Har ni tänkt på hur många böcker som ges ut hela tiden, så många författare, böcker, läsare det finns där ute? Det har uppenbarligen Per Wästberg, som har skrivit en hel liten bok om litteratur och liv. Den heter kort och gott Läsebok och väckte verkligen min läslust.

Vad läser du i januari?

Så är oktober snart här och jag ser fram emot att hälsa på i Öregrund, att gå på operan och se Hans & Greta (hoppas att scenografin är precis så magisk som man kan tänka sig när det lär vara ett godishus inblandat!!) samt att gå till tandläkaren och skrapa tandsten. Nej, det där sista kanske jag inte set fram emot, men det jag räknade upp var i alla fall allt som stod i min kalender den här månaden.

Jag gissar att månaden även kommer att innebära att jag behöver byta till vinterdäck på cykeln och att det blir dags att skifta kläder i garderoben och ta fram de varmare plaggen. Fram till nu har det ju trots allt gått bra att ha hyfsat somriga kläder, kombinerade med lite varmare strumpbyxor och koftor, men nu går vi snart in i yllestrumpornas och långkalsongernas tid.

Oktober kan också få bli en månad med mycket läsning, eller hur? Exakt vad jag ska läsa känns helt oklart för mig, så jag får nog leta lite bland mina hyllvärmare och se vilka fynd jag gör. En bok jag bläddrar i just nu är i alla fall Lars Lerins 7 resor, 9 liv. Jag fick den i present för många år sedan, men har sparat på den. Sådana här tjusiga böcker är såklart tidlösa och kan tas fram när som helst.

Vill du läsa något rykande färskt har jag många tips att komma med, för oktober är en av de intensiva månader då förlagen ger ut mängder av böcker lagom till julförsäljningen och lagom till höstens creddigaste prisutdelningar. I slutet av oktober kommer det till exempel att tillkännages vilka böcker som har nominerats till årets Augustpris. Ännu mer spännande är såklart att vi förhoppningsvis kan se fram emot att två nya Nobelpristagare tillkännages om bara ett par veckor! Fast just Nobelprisen har såklart förberetts under mycket lång tid, så de påverkar inte oktoberutgivningen.

Här är hur som helst några spännande böcker jag har spanat in i oktober (resten kommer i ett annat inlägg; De var så himla många!):

• Sara Granérs serier är både roliga och ibland lite störande, om du frågar mig. Hon har i alla fall en alldeles egen stil. I oktober kommer samlingen Allas lika mellangärde, som bland annat innehåller bilder som Granér gjort under rubriken Dagens ord.
• Babar av Jean de Brunhoff är inte en bok som jag kommer att läsa, men det är ändå lite spännande att notera att den kommer i nyutgåva i år. Kan detta hålla för en läsning 2019? Böcker som brukar anklagas för att vara imperialistiska..?
• Bekännelsen av Jessie Burton känns däremot som en roman jag kommer att läsa. En av årets bästa böcker för min del är Musan av samma författare. I Bekännelsen får läsaren följa två kvinnor i 80-talets England och den beskrivs som ”en självlysande, kraftfull och djupt rörande roman om hemligheter och historieberättande, moderskap och vänskap, och om hur vi förlorar och hittar tillbaka till oss själva”.
• Jojo Moyes, vår tids mesta feelgood-drottning är aktuell med en ny roman, Bergens stjärnor, som handlar om fem ensamstående kvinnor som resor runt i Kentucky. Det låter som en mysig berättelse och jag är glad att Moyes inte försöker mjölka ännu mer pengar ur succén Livet efter dig. Det behövs inga fler uppföljare till den nu. Om du frågar mig. 🙂
• Susan Abulhawa har skrivit en av bokcirkelns gemensamma favoriter, Morgon i Jenin. I oktober kommer Berättelsen om Nahr av samma författare. Den handlar om en palestinsk kvinna som växer upp i exil i Kuwait.
• Djuren i Afrika av Erlend Loe kom nog ut redan för någon vecka sedan, om man ska vara noga. Den lär handla om ett gäng som lämnar Oslo för att ”rädda djuren i Afrika” och beskrivs som ”en berättelse om vanmakt, missriktad idealism och ohämmade begär”. Jag läste Naiv. Super. tidigare i år och tyckte att den var väldigt speciell: rolig och sorglig på samma gång. Jag känner på mig att Djuren i Afrika är en bok i samma anda.

Vad läser du i oktober?