Etikett: Vill läsa

  • Påven, alltså

    Påven, alltså

    På jobbets bokcirkel läser vi bl.a. Påven Johanna just nu. Jag har redan läst den och tyckte att det var en helt ok bok. Kanske övertygade den mig inte, men den väckte ändå positiva tankar kring att det genom historien kanske faktiskt har funnits kvinnor som tagit sig fram i samhället på olika alternativa vägar, t.ex. genom att klä ut sig till man, som bokens huvudperson gör.

    Apropå påven är den tyska journalisten Alan Posener just nu aktuell i Sverige, då hans bok, Påvens korståg: Vatikanen och kriget mot det moderna samhället, ges ut här. Boken är betydligt mer en aktuell bok om politik och samhälle än vad den romantiska romanen Påven Johanna är. Här handlar det inte om historiska påvar, utan om hur påven påverkar samhället. ”Hur ser påvens dolda agenda ut?” ställer förlaget som en retorisk fråga i pressutskicket.

    Jag tror absolut att det här är en intressant och viktig bok. För vad kan man egentligen säga om en person som inte tror att kondomer är en lösning på HIV-frågan, som är emot homosexualitet och rent allmänt har en fundamentalistisk inställning…

  • Behöver mer semester…

    Behöver mer semester…

    Jag räknade precis efter och jag har 19 olästa titlar i min bokhylla! Perfekt för semestern, kan man tycka, men det blir nog inte dessa böcker som får bli semesterläsningen. Hur får man ner 19 böcker i resväskan liksom? Nedpackade i en e-bokläsare skulle det väl gå an… Men nu får jag faktiskt sikta in mig på att läsa dessa i höst istället. Något att se fram emot!

    Den nyaste titeln i samlingen är Jan Lidbecks Shamanens sång om en oundviklig människa. Enligt baksidestexten ska boken handla om det ”krig” som pågår mellan läkare, de sjuka och Försäkringskassan. Aktuellt, eller hur..? Det ska bli intressant läsning.

  • Jag ångrar mig om Stureplanssnacket

    Här om dagen skrev jag att jag gärna läser Lapidus uppföljare till Snabba cash. Jag tror jag får revidera det uttalandet. Efter den här totalsågningen i DN inser jag att det som är briljant och passar i en ljudbok (jag lyssnade på Snabba cash som ljudbok) inte nödvändigtvis är lika schyst när man försöker läsa det. Jag skrattade gott åt recensionen i DN:

    ”Den där advokatförfattaren: nere med tugget. Advokatförfattaren: kan Sthlms undre värld som sin egen balle.

    Det som kändes uppfriskande i ”Snabba cash”: börjar bli trött nu.

    Gränsen mellan hårdkokt och parodiskt: hårfin.

    Ta bort alla hjälpverb och kommatecken och bara jiddra med kolon: tjatigt slash manierat.

    L-shunnen: James Ellroy på räkfrossa.

    J-lassen: Dennis Lehane ultra light.”

    Jag tror jag eventuellt lyssnar på Livet deluxe som ljudbok, om jag alls läser den…


  • Serier i min smak

    Serier i min smak

    När det gäller serier tillhör Nina Hemmingsson serier och Martin Kellermans Rocky mina absoluta favoriter. Båda är pricksäkra, vältecknade och har en rapp dialog och dessutom tycker jag att de ofta brukar sätta fingret på vår nutid på ett intressant sätt. Nu uppmärksammas både Hemmingsson och Kellerman i böcker från det nystartade förlaget Orosdi-Back. De ger ut en hel serie med pocketböcker om svensk konst och formgivning. Kul! Jag vill läsa flera av deras titlar!

    Ni missade väl förresten inte DN långa reportage med Martin Kellerman, här om veckan. Vill du kika på bilder av Hemmingsson finns det ett gäng här. Och bor du i Umeå (som jag!) kan du faktiskt få höra Hemmingsson berätta om sitt bildskapande och se hennes teckningar på stadsbiblioteket (Ljusgården)  imorgon från kl 17.

  • Trist-Sverige

    Trist-Sverige

    I samma anda som Tråkiga vykort och Kitschiga vykort har bokförlaget Max Ström kommit ut med en till bok med nedslag i det som en gång i tiden, eller fortfarande, anses vara sevärt och något att vara stolt över, men som kanske egentligen inte är sevärt… I vykortsböckerna kan det vara matsalar eller badhus som anses värdefullt att föreviga på bild. Den nya boken har jag inte läst, men vill hemskt gärna skaffa till min samling. Jag älskar sådant här! Man blir varm i hjärtat av att se stolta människor försöka. Och man ler när det liksom blir fel. Det lär finnas ett antal platser från Västerbotten i boken (där jag bor dårå)… Fina Västerbotten!

     

  • Jag avskräcks inte av titlar som redan känns lite ute

    Jag avskräcks inte av titlar som redan känns lite ute

    I sommar kommer Lapidus tredje bok om den undre världen i Stockholm, Livet deluxe. Jag tyckte väldigt bra om Snabba cash (som ljudbok) och kan absolut tänka mig att läsa uppföljarna (Aldrig fucka upp och den aktuella, Livet deluxe). Men titlarna alltså..? De känns nästan passé redan nu, när de är mer eller mindre nyutkomna. Säger man cash, fucka upp och deluxe på Stureplan nu för tiden? Jag har egentligen ingen aning, men om jag var författare skulle jag nog vara rädd för att använda modeord eftersom de snabbt kan bli supertöntiga. Nåväl. Jag gillar Lapidus. Synd bara att Morgan Alling bara har läst in Snabba cash och varken Aldrig fucka upp eller Livet deluxe. Hans är verkligen en fantastiskt bra uppläsare!

  • Att välja (ljud)bok

    Att välja (ljud)bok

    Storytel har nyligen undersökt  vad som är avgörande vid val av ljudbok. De flesta ansåg att handling, författare och uppläsare är det viktigaste (i nämnd ordning). Endast 7,6 % väljer ljudbok utifrån rekommendation. Det förvånar mig.

    (bild från Holger Dieterich/stock.xchng)

    Just ljudbok är speciellt för mig eftersom jag sällan köper ljudböcker och bibliotekets utbud är relativt litet. När jag väljer ljudbok går jag alltså mest efter ”man tager vad man haver”… Bland de titlar som finns att välja mellan går jag dock efter rekommendation (att jag har hört/läst något om den), eller att jag bara känner igen boken/författaren och är nyfiken, snarare än något annat. Är uppläsaren bra känns det som en kul bonus och att handlingen är intressant känns som något som man får per automatik ifall man går efter rekommendation.

    När jag väljer böcker så går jag i princip helt efter rekommendation. Som bokbloggare har man ju en viss koll på vad bloggosfären tycker och på något sätt brukar min egen smak oftast vara som ”alla andras”. Jag brukar också ta hjälp av Boktipset, som ger personliga boktips utifrån betygsatta böcker. Den enda gången jag läser något ”okänt” är ifall jag erbjuds ett recensionsexemplar som verkar intressant. Det är enda gången jag läser baksidestexter/informationsmaterial (= handling).

    Ärligt talat bryr jag mig mycket lite om sådant annars. Det finns ett närmast oändligt antal titlar att läsa och det kommer ständigt nya. Det är svårt att navigera i informationsflödet, så det finns ingen baksidestext i världen som kan väga tyngre än en rekommendation. Eller?

    Hur gör du? Betyder inte rekommendationer och andras omdömen något för dig?

  • Min önskan i uppfyllelse. Nästan.

    Min önskan i uppfyllelse. Nästan.

    Här om dagen efterlyste jag fler romaner av min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri. Och vet ni vad? Det är ingen roman på gång vad jag vet, men Khemiri, som verkligen är skicklig på att skriva noveller (läs Invasion!) utkommer, enligt DN (4/6), med en ny novell i höst. Det är det nystartade förlaget Novellix, som kommer att ge ut Khemiris novell. Förlagets idé är att ge ut ”Pixiböcker för vuxna”, d.v.s. små noveller i ett praktiskt format. Deras plan är att fyra gånger per år ge ut en omgång med fyra nya noveller. Första är ute nu! Jag gillar idén och ser fram emot höstens utgivning.

  • Några nya ljudbokstunnisar

    Några nya ljudbokstunnisar

    Har fyllt på med några nya ljudböcker från biblioteket:

    Den här gången blev det tre relativt korta berättelser (4-6 CD). Jag har i år lyssnat igenom några riktiga monstertjocka böcker i ljudboksform (Vindens skugga, Snö…), så nu känns det skönt att bryta av med något annat. Helst hade jag velat lyssna på Niceville, men den fanns inte inne. Det här blir nog också bra!