Igår var jag på bokcirkelträff med Picket & pocket. Vi hade en liten specialträff i somras, då var och en pratade om någon av sommarens lästa böcker, men förutom denna så var det faktiskt länge sedan jag gick på bokklubbsmöte. Jag missade nämligen juniträffen. Det kändes kul att ses igen och det var intressant att diskutera Konsten att tala med en änkling. Det var ingen som hade något direkt negativt att säga om boken, men ändå var det nog jag som gav den högst betyg…
Till nästa gång bestämde vi oss för att läsa En halv gul sol, som med sina 682 sidor har stått onödigt länge i min bokhylla och väntat. Det kanske var lika bra att få en spark baken, så att jag kommer igång med den någon gång. Jag är egentligen ganska så säker på att jag missar nästa träff, men jag kommer att läsa boken ändå. Någon gång måste det ju bli gjort. Jag har faktiskt bara hört lovord om Adichies roman som utspelar sig under Biafrakriget, så själva läsupplevelsen i sig skrämmer mig inte precis. Mer undrar jag när jag ska ha tid att läsa..
Några andra böcker som har anlänt nyligt är Nanna Johanssons seriealbum Fulheten (med en jätteful framsida; bara en sådan sak) och e-boken Doktor Kessners hemliget, som beskrivs som en ”klassisk äventyrsroman i modern tappning” av förlaget. Det ska bli roligt att läsa båda två. Fulheten passar extra bra eftersom Nanna Johanssons teckningar ställs ut på Bildmuseet i höst (14 oktober – 2 december). Den utställningen vill jag absolut se!
Ni har säkert redan sett The Millions inlägg om svåra böcker och The Guardians lista av desamma, men här är i alla fall länkar för de som missat. Jag har inte läst någon titel som nämns i inläggen, men har fram till nu varit sugen på att läsa något av Virginia Woolf. Hennes Mot fyren finns omtalad på båda sidorna och det gör mig inte ett dugg intresserad av att ta upp den..!
Jag gillar faktiskt inte svåra böcker. Om en bok inte är skriven så att jag kan ta den till mig, bli berörd och/eller lära mig något nytt, vad är det då för vits? Jag förstår knappt varför sådana böcker finns? För att litteraturkritiker ska kunna klappa varandra på axeln?
Nä. Det är en konst att skriva så att man förmedlar något. När något är svårt att ta sig igenom så tappar jag intresset. Jag blir verkligen inte nyfiken när handlingen och karaktärerna är symboler för annat och när allt är inlindat i en massa tjaffs. Rakt på, ska det vara!
Mot fyren av Virginia Woolf
Skriv gärna något snällt om Mot fyren, så att jag ändrar mig.
Jag läste hos Svensk bokhandel att Konkurrensverket kommer att fördjupa sin undersökning av Bonniers köp av Pocketshop. Bakgrunden är att det finns en farhåga att branschen kommer att bli mer likriktad och att andra förlag kommer att ha svårare att få ut sina böcker ifall Bonnier kommer att premiera sina egna titlar. Personligen tror jag inte att det är någon större fara, men det är väl bra att de kollar närmare på fallet.
Själv tycker jag mig tvärtom märka att det finns många mindre förlag som poppar upp och kommer ut med intressanta titlar som får stor spridning. Det märktes ju inte minst när nomineringarna till Stora ljudbokspriset tillkännagavs och en majoritet av de nominerade visade sig komma från lilla A nice noise.
Några av de mest diskuterade böckerna på sociala medier och bloggar är dessutom, såvitt jag kan bedöma, Jellicoe Road, utgiven av uppstickaren X-publishing, Little Bee, som ges ut av Brombergs och Agaat från Weyler förlag.
Jag tror och hoppas att det som i slutändan räknas är att boken är bra, inte att det är en gigant som står bakom bokhandlarna som kränger boken.
Själv har jag förresten inte läst någon av ovan nämnda titlar, men oj, vad jag ser fram emot att göra det!
Det var inte länge sedan jag läste Jonathan TroppersSju jävligt långa dagar. Jag tyckte den var både rolig och vasst skriven, även om den kanske var lite väl sexfixerad. Det är inte alltid jag läser något nytt av samma författare så tätt inpå, men nu är det faktiskt dags för nästa Tropper: Nästa bokcirkelbok i Picket & pocket är nämligen Konsten att tala med en änkling av samma författare. Jag har läst några sidor och kan känna igen en del från hans andra roman, men vi får se hur den känns när den är utläst. Ibland kan man faktiskt bli lite mätt på en författare. Jag läste t.ex. en hel drös John Irving-böcker under en period, men när karaktärerna bara började kännas som varianter av karaktärer jag redan träffat på i tidigare böcker så kändes det som att jag var lite färdig.
I söndags hade vi en specialbokträff med Picket & pocket. Till skillnad mot vanliga träffar så hade vi ingen speciell bokcirkelbok (många var bortresta, så vi sparar bokcirklandet till höstens träffar), utan var och en berättade om böcker vi läst nyligt. Det blev en bra blandning, för själv hade jag med mig den humoristiska relationsbokenSju jävligt långa dagar, medan andra hade klassikern Jane Eyre, ungdomsboken No och jag och biografin Jag är Zlatan. Helt olika böcker alltså! Jag är sugen på att läsa alla tre…
Vi hade också ett pocketbyte. Jag är inte så bra på att samla på mig pocket, för jag lånar det mesta eller får recensionsexemplar (de är sällan pocket) och det jag har läst brukar jag ofta lämna hos mina föräldrar. Men jag hade åtminstone Is och vatten, vatten och is och Gösta Berlings saga med mig till potten… Kom hem med en ljudbok(!) samt dessa två pocketböcker:
Det ska bli himla skoj att läsa en bok av en kinesisk författare och så tror jag verkligen att Flickan med de röda skorna är gripande och bra… Vad gäller ljudboken så ser jag fram emot den med, men både Josefin och Hundöra har gett upp den för att uppläsningen tydligen inte är så bra…
Till slut kom den! Fick beställa Cecilia Samartins Drömhjärta från ett annat bibliotek eftersom min närmsta bibbla tydligen har blivit av med sitt exemplar. Nu ser jag fram emot att läsa en roman från en kubansk-amerikansk författare. Inte ofta man läser en bok från Kuba, må jag säga.
Lämnade tillbaka tre böcker på bibblan igår. Visst får man låna en ny då? Det blev bokcirkelboken Sju jävligt långa dagar. Den andra bokcirkelboken den här omgången är Drömhjärta av Cecilia Samartin. Jag försökte att låna även denna, men den var försvunnen(!). Det blev en beställning från annat bibliotek istället, så den kommer väl i början på nästa vecka någon gång.
Jag var på Fotografiska här om veckan och såg deras utställningar (en utställning är, Strindbergåret till ära, om August Strindberg, men det var inte huvudattraktionen för min del). I deras fotobokshop noterade jag att det finns en bok med fler tråkiga vykort:
Hur kan jag ha missat att den här boken finns? Jag har flera av Max Ströms vykortsböcker (Tråkiga vykort och Kitschiga vykort) och tycker att de är himla roliga att bläddra i. Måste nästan skaffa mig den här uppföljaren.
Som jag har väntat! Efter Ett öga rött, som väckte stor uppmärksamhet för att den är skriven på ”Rinkebysvenska”, och efter min favorit, Montecore, där Khemiri låter en av huvudpersonerna tala med ett roligt och lekfullt språk, fyllt av direktöversättningar mellan franska eller engelska till svenska, är Jonas Hassen Khemiri äntligen aktuell med en ny roman. Det har utkommit en del noveller och han har också varit aktiv med flera olika pjäser de senaste åren, men suget efter en ny roman har för min del inte stillats av något av det. Khemiri är bland de vassaste och skickligaste författarna idag. Hans språk är lekfullt och skickligt använt, verkligen briljant. Jag vet ingen som skriver som honom! Nedräkningen har nu börjat till 16 oktober, då Jag ringer mina bröder kommer ut. Romanen kretsar kring bombattentatet på Drottninggatan, som Khemiri också har skrivit om i DN.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag har faktiskt bara hört lovord om Adichies roman som utspelar sig under Biafrakriget, så själva läsupplevelsen i sig skrämmer mig inte precis. Mer undrar jag när jag ska ha tid att läsa..
Några andra böcker som har anlänt nyligt är Nanna Johanssons seriealbum Fulheten (med en jätteful framsida; bara en sådan sak) och e-boken Doktor Kessners hemliget, som beskrivs som en ”klassisk äventyrsroman i modern tappning” av förlaget. Det ska bli roligt att läsa båda två. Fulheten passar extra bra eftersom Nanna Johanssons teckningar ställs ut på Bildmuseet i höst (14 oktober – 2 december). Den utställningen vill jag absolut se!
