Har ni sett SVT:s Historieätarna? Jag tycker det är grymt underhållande och intressant. I programmet testar Erik Haag och Lotta Lundgren att äta tidstypisk mat från olika tidsepoker. Det blir inte bara matprat, utan även andra nedslag i hur man såg på livet då. Förra veckan handlade det om 70-talet och jag hade roligt åt deras diskussion om ”proggiga barnböcker” och varför barnböcker handlade så mycket om sex och politik på 70-talet. Författaren Kalle Lind besökte programmet och kommenterade autentiska böcker med titlar i stil med ”När barnen gick i strejk” och ”Olle och fabriken”. Han har för övrigt skrivit en bok som heter just Proggiga barnböcker och som handlar om 70-talets barnböcker. Förlaget beskriver den som ”en nostalgitripp för den som var med, och helt bisarr för den som inte var det.”. Jag hör till de som inte var med, men boken verkar ju vara riktigt kul ändå. Den är aktuell i pocket nu.
Klipp från tv-serien. En inte särskilt inspirerande lunch:
Jag såg att det har kommit ut en ny deckare som för ovanlighetens skull utspelar sig i Jokkmokk (jag har knappt läst någon bok som utspelar sig i någon ort norr om Uppsala!). Boken heter Fjälldesperadon och är baserad på verkliga händelser, d.v.s. dubbelmordet i Vaisaluokta 1951.
Det är kanske inte alltid så lätt att göra något nyskapande i deckargenren, men den här känns riktigt spännande.
Igår delades Augustpriset ut till de tre vinnarna: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg (Årets svenska skönlitterära bok), ”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg (Årets svenska fackbok) och A B C å allt om D av Nina Ulmaja (Årets svenska barn- och ungdomsbok). Jag har inte läst någon av böckerna och den enda jag har läst något om är boken om Raoul Wallenberg, som jag för övrigt skrev upp direkt på min ”att läsa”-lista. Har du läst någon av vinnarna?
Just nu läser jag Bodil Malmstens fantastiskt underhållande bok Så gör jag. Jag tycker ju om Malmstens böcker, mer för hennes stil än hennes berättelser om jag ska vara ärlig, men jag var faktiskt lite tveksam inför att läsa en bok som mer verkar vara en fackbok än en skönlitterär bok. Jag kan dock konstatera att den i mycket liknar hennes tidigare böcker, inte minst hennes loggböcker. Det är alltså inte så mycket en guide till att skriva som jag hade trott.
Det är fler än Malmsten som skriver böcker om att skriva och läsa. Även min favorit Orhan Pamuk är aktuell med detta. Hans nya på svenska heter En naiv och sentimental prosaist: Tankar om romanen, där han som titeln antyder delar med sig av sina tankar kring romanen. Det känns onekligen lite spännande att få ta del av författarnas tankar kring detta. Nu har jag ju inte läst Pamuks bok, men Malmsten har i alla fall krossat några av mina fördomar om hur skrivande går till… Jag återkommer med lite mer tankar kring boken när den är utläst.
I vår kommer en nygammal Haruki Murakami-bok på svenska: Elefanten som gick upp i rök. Den har tydligen getts ut tidigare, men kommer nu i en reviderad översättning. Själv har jag inte ens hört talas om boken tidigare. Den kanske inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar..?
Jag har egentligen till viss del tappat intresset för Murakami, eftersom jag tycker att han upprepar sig så mycket, men när jag läste hans memoarerVad jag pratar om när jag pratar om löpning så blev jag lite nyfiken igen. Mest skulle jag vilja läsa hans intervjubok Underground, som handlar om Saringasattacken i Tokyo, men den finns inte på svenska och kommer knappast ut här heller, såhär långt efter händelsen. Jag tror säkert att den är intressant, dock.
Jag har växt upp med katt och tycker det är tomt att inte ha någon. Tyvärr är jag allergisk, så jag får nog nöja mig med att gosa med andras katter när tillfälle bjuds. Men, ja, det är verkligen något speciellt med katter. De har så mycket personlighet och ger en så mycket tillbaka.
Jag såg att det precis har kommit ut en bok och en kärleksförklaring till en katt: Gubbe och katt heter den.
Det här är berättelsen om hur Nils Uddenberg blev med katt fastän han aldrig i livet hade tänkt sig att ha något husdjur. En vintermorgon satt det en, som det skulle visa sig, herrelös katt utanför sovrumsfönstret och tittade på honom med stora runda gula ögon. Sakta men säkert nästlade den sig in i hans liv.
Jag skulle garanterat typ gråta av att läsa den. Blir aldrig så rörd som av djurberättelser… 😉
Jag har roat mig med att läsa en del Nanna Johansson den senaste tiden och näst på tur är hennes senaste, Välkommen till din psykos. Ska bli spännande att läsa! Har även lånat hem en till titel av Liv Strömquist, 100 procent fett, och fått Bodil Malmstens senaste. Malmstenboken är nog inte som hennes tidigare verk. Den här handlar om att skriva, men jag tror att jag kommer att känna igen hennes pricksäkra uttryck och personliga stil i det hon skriver. Ser fram emot den!
Jag har ju läst ett par böcker av Jonathan Tropper i år (ett poppis val i de bokcirklar jag är med i…) och jag har gillat båda, men också känt att de är så lika i stilen att man blir väldigt mätt på dem. Just nu är jag faktiskt inte så sugen på att läsa något av Tropper, men det känns ändå lite skoj att han är aktuell i en ny bok på svenska: Boken om Joe.
Joe Goffman är 34 år gammal och har gjort sig en förmögenhet på sin debutbok, ”Bush Falls”. Det är en utlämnande, självbiografisk roman om hans uppväxt, som inte bara blottar hans innersta hemligheter, utan också avslöjar allt han vet (och inte vet) om alla andra i den lilla staden där han växte upp. Detta har inte oroat Joe, inte ens efter att boken filmatiserats med Leonardo DiCaprio i huvudrollen, eftersom han inte varit i sin hemstad på 17 år och heller aldrig tänker återvända. Men en natt väcks han av ett telefonsamtal, som förändrar allt. Joes far har fått en stroke och ligger i koma och Joe måste komma hem.
Jag känner redan av baksidestexten att jag kommer att blanda ihop den med Sju jävligt långa dagar och Konsten att tala med en änkling om jag läser den här nya. Alla element finns där: 30-nåntingkille som nås av tunga besked från familjen och tvingas konfrontera sig själv och söka upp sin familj på nytt. I Sju jävligt långa dagar sitter huvudpersonen shiva (judisk sorgevecka) med sin brokiga familj. I Konsten att tala med en änkling försöker 30-nåntinghuvudpersonen att få livet att gå vidare som änkling och i den processen kommer han sin familj närmare. Han skriver bra Tropper, men han upprepar sig. Nåja. Jag avråder ingen från att läsa böckerna. De är faktiskt bra! Varför ändra på ett vinnande koncept? 😉
Det har kommit ut en ny bok för skeptiker som mig (sedan tidigare har jag ju t.ex. läst Salvekvick och kvacksalveri, som på ett bra sätt smular sönder alternativmedicin). Boken heter Bluff och är skriven av Stephen Law, som är lektor i filosofi. Enligt baksidestexten ska boken:
…vaccinera oss mot sekteristers knep, religiösa och politiska fanatiker, förespråkare för alternativmediciner, konspirationsteoretiker och andra försåtliga övertygelser.
Nice! Få saker gör mig så förbannad som när människor blir pålurade verkningslöst skit i stil med homepatiska preparat eller när människor blir inlurade och utnyttjade i sekter och liknande. Det finns något väldigt fult i suga pengar ur människor som helt enkelt inte förstår, eller som är för sjuka och desperata för att vilja förstå.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Har ni sett SVT:s Historieätarna? Jag tycker det är grymt underhållande och intressant. I programmet testar Erik Haag och Lotta Lundgren att äta tidstypisk mat från olika tidsepoker. Det blir inte bara matprat, utan även andra nedslag i hur man såg på livet då. Förra veckan handlade det om 70-talet och jag hade roligt åt deras diskussion om ”proggiga barnböcker” och varför barnböcker handlade så mycket om sex och politik på 70-talet. Författaren Kalle Lind besökte programmet och kommenterade autentiska böcker med titlar i stil med ”När barnen gick i strejk” och ”Olle och fabriken”. Han har för övrigt skrivit en bok som heter just Proggiga barnböcker och som handlar om 70-talets barnböcker. Förlaget beskriver den som ”en nostalgitripp för den som var med, och helt bisarr för den som inte var det.”. Jag hör till de som inte var med, men boken verkar ju vara riktigt kul ändå. Den är aktuell i pocket nu.
