Jag har fortfarande semester och nu tänker jag tillbringa den sista delen av ledigheten hos mina föräldrar i Uppland. Jag har medvetet valt att just inte packa ner några böcker (och omedvetet missat att ta med böcker jag hade tänkt ge bort. Hm.). Det är ju kul att låna lite här borta! Här om dagen blev jag tipsad om en ny av Anne B Ragde, som ska bli kul att läsa. I övrigt fortsätter jag med de böcker jag hade påbörjat när jag reste ner. Den ena av dem är Den franske löjtnantens kvinna, som nog tar hela semestern och lite till att läsa ut… Tjockis!
Ibland tror jag att jag aldrig köper böcker, men i själva verket så händer det lite nu och då att jag köper en bok, t.ex. en fackbok jag behöver eller en kokbok jag vill ha eller någon present till någon eller så. Och alltid så slinker det med en pocket när jag ändå är igång och klickar hem grejer. 😉 Jag brukar kolla på min lista med böcker jag vill läsa och ta med någon som jag är lite extra sugen på. Det kan t.ex. vara Den franske löjtnantens kvinna. Eller som senast: Agaat. Och sedan kommer boken hem och då, förvirringen: ”Vad är det här? En jävla tegelsten?”. Alltid! Alltid! Varför dras tjockisarna till mig? Jag har ju redan så många tegelstenar.
I höst kommer det nytt från Marjaneh Bakhtiari och den här gången utspelar sig boken i Tehran och vi kommer att få följa tre generationer iranier och deras relation till staden. Förlaget skriver:
”Godnattsagor för barn som dricker är en roman om att leva vidare. Vilka minnen är enskilda individers angelägenheter och vilka är del av ett större kollektivs? Får sorg verkligen vara privat när en ny nation ska hitta sina hjältar och skriva sin version av historien?
Marjaneh Bakhtiari är tillbaka med en lysande roman om människorna i en stad som genomlevt valfusk, statskupp, revolution, krig och massdemonstrationer.”
Jag ser fram emot att läsa den. Hennes senaste, Kan du säga schibbolet?, var helt lysande, särskilt i den fantastiska ljudboken, som är så bra uppläst! Den väckte verkligen tankar kring integration, fördomar och utanförskap. Jag föreställer mig att Bakhtiaris nya kan bli precis den bok som Huset vid moskén inte är: en intressant bok om dagens Iran (Huset vid moskén är väl iofs bra på sitt sätt, men jag hade väntat mig mer).
Framsidan kunde kanske vara lite roligare, dock..?
Jag tittade förbi bibblan här om veckan och fyllde på med nya ljudböcker. Jag har ju längtat efter en ny ljudbok med Martina Haag eftersom jag verkligen gillar hennes feel good-böcker och tycker att de funkar så bra i författaruppläsning. Hon läser bra, Martina Haag! Det är inte alla böcker som funkar som ljudbok. T.ex. skulle jag nog hellre läsa en koncentrationskrävande, tung klassiker, hellre än att lyssna. Haags böcker gör sig dock närmast bättre i uppläsning än i pappersform, om ni frågar mig.
Dock har jag trott att jag har lyssnat/läst mig igenom alla hennes böcker. Men icket! Nu är Fånge i Hundpalatset hemma hos mig (tillsammans med tre bonusböcker).
Rosorna är från en hemlig beundrare min kille och har ingenting med bibblan att göra. 😉
Jag läser inte bara bokbloggar, utan följer även en drös andra bloggar med olika tema. En av mina favoriter är UnderbaraClara, som jag har läst sedan den tiden hon bloggade från Umeå (där jag själv bor, alltså) och postade generöst med inlägg med dagens outfit. Vad jag särskilt gillar med UnderbaraClaras blogg är just hennes inlägg där hon visar upp kläder, för hon gör så sjukt coola vintagefynd och har en självsäker och unik stil. Därför känns det extra kul att hon nu, tillsammans med sin syster, är aktuell med en bok om just stil: UnderbaraClaras garderob. Gud så kul!!
Kolla vilken bok som hittat hem till mig! Jag skrev ju om Khaled Hosseinis nya redan på den tiden när det inte ens fanns en framsida på pressidorna. Nu är boken här och jag hoppas på att få tid att läsa den så snabbt som möjligt. Tack och bock till förlaget, som eventuellt har läst mitt inlägg om boken, och hörde av sig och frågade om jag ville läsa. Det gjorde mig glad att bli erbjuden boken! Men man kan ju nästan tro att jag skriver inlägg med baktankar om att få en massa böcker skickade till mig. 😉 Så är det inte!
Ibland kanske det också verkar som att inlägg är lite som reklam, men jag sysslar inte med sådant, utan jag skriver bara om sådant som råkar intressera mig. Det har varit perioder när det kommit ganska många förfrågningar om länkar och tävlingar och köpta inlägg hit och dit, men jag avböjer, så nu har de väl slutat höra av sig, tror jag. Jag har bara efterfrågat recensionsexemplar vid några få tillfällen och då har det handlat om Bodil Malmstens böcker. 😉 En del kommer helt obeställt och då kan det hända att jag blir helt exalterad, som typ när Eld kom hem, bara sådär. Andra gånger kanske det dröjer ofattbart länge innan jag läser boken. En del böcker har jag fått efter en direkt fråga ifall jag vill ha en specifik bok. De senaste året har jag dock tackat nej till de flesta sådana erbjudanden, för jag har inte tid att läsa.
Jag fick en helt oväntad avi här om dagen och det visade sig vara en ny bok från Modernista. Jag känner varken till författaren eller boken sedan innan, men framsidan tilltalar mig massor. På baksidan står bl.a:
”Bokklubben vid livets slut är en ömsint hyllning till en älskad mamma, och en inspirerande betraktelse över böckers förmåga att skapa mening och glädje ur kaos och förgängelse, att skänka tröst och vidga vår kunskap om oss själva och andra.”
Joyce Carol Oates är en produktiv författare. Jag älskar verkligen hennes böcker, för hon skriver så insiktsfullt och intressant om amerikanska kvinnor i olika utsatta positioner; ofta ”den andra kvinnan” eller på annat sätt kvinnor som hamnat i knepiga relationer. Favoriterna är Blonde (om den fiktiva personen Marilyn Monroe), Den tatuerade flickan (om en trasig kvinna som blir assistent år en rik författare och börjar utnyttja honom) och Älskad, saknad (om en kvinna som gör en inre resa i sorgearbetet efter sin mor); kanske mest den sistnämnda, faktiskt. Men Oates skriver inte bara tegelstenar för vuxna, utan har också författat ett gäng ungdomsromaner. En av de är aktuell på svenska just nu: Två eller tre saker jag glömde berätta för dig.
”En ny tjej kommer till klassen och de som blir Tinks vänner, hennes riktiga vänner, kommer att vara beredda att göra vad som helst för hennes skull. Tills hon en dag är borta. Joyce Carol Oates bevisar än en gång att hon tar unga människors verklighet på största allvar.”
Jag har inte läst något av Oates på ett bra tag.. Det börjar bli dags att läsa något nytt snart. 🙂
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
