Har ni sett att de två första Katitzi-böckerna har kommit i nyutgåva? Jag läste faktiskt inte böckerna om Katitzi när jag var liten, men jag är på riktigt sugen på att läsa dem nu, i vuxen ålder. Det känns relevant och viktigt med böcker som berör romernas situation. Katitziböckerna gavs ut första gången under 60-80-talen och är självbiografiska böcker där författaren, Katarina Taikon, berättar om sin uppväxt och om hur hon och andra romer behandlades. Det behövs sådana här böcker, som berättar hur det kan vara att inte få gå i skolan och att inte kunna bo speciellt länge på en och samma plats.
Underbart fin framsida har nyutgåvan fått också! Texten på framsidan är guldig, om jag har förstått det rätt. Mycket fin!
Okej, sommaren känns kanske inte så jätteaktuell just nu, inte i Umeå i alla fall, för där ser det ut ungefär såhär:
Men nu börjar faktiskt förlagen presentera sina sommarkataloger. En bok att se fram emot är del tre i Håkan Nessers storstadstrilogi, som inletts med Maskarna på Carmine Street (utspelar sig i New York) och Himmel över London (gissa var den utspelar sig 😉 ). Jag tycker om Håkan Nessers böcker! Inte minst blev jag fascinerad över en av hans äldre böcker, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Den har verkligen ett överrumplande slut, som väckte många frågor – en bok som är spännande på det allra bästa sättet. Nessers storstadsböcker har jag nog inte tyckt har varit riktigt lika briljanta, men ändå väldigt läsvärda. Förr eller senare kommer jag absolut läsa den avslutande delen, Elva dagar i Berlin. Kanske får det bli en kommande ljudbok. Man kan ju alltid hoppas på en författaruppläsning i sådant fall, för Nesser är väldigt behaglig att lyssna på, tycker jag.
Framsidan är för övrigt superfin. Älskar färgerna, typsnittet, allt! 🙂
En annan bok, som jag ser fram emot, är Anna Gavaldas senaste, som nu kommer på svenska. Jag älskar hennes relationsromaner! Den här senaste heter Hjärtat i vår vänskap och handlar om två lite udda figurer som finner varandra:
Billie – döpt efter Michael Jacksons Billie Jean – och Franck växer upp i en liten håla långt från Paris, där det inte ens finns några bilar att sätta eld på, där man super och slår sina barn, om man alls stannar kvar för att ta hand om dem. Billie bor i husvagn, Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om. Hon har en våldsam far och en försupen styvmor, han är en mild enstöring. Hon försöker förtvivlat bli upptagen i flickornas gemenskap, han tecknar hellre än ägnar sig åt sport. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de spelar tillsammans i en skolpjäs finner de varandra och utvecklar en helt speciell vänskap som följer dem upp i vuxen ålder.
Det är denna vänskap som Billie berättar om, för en stjärna på himlen, när Franck ligger medvetslös i en klippskreva och hon väntar på att dagen ska gry och hon kan hitta någon som kan hjälpa dem.
Det här är för övrigt samma bok som jag var sugen på att köpa när jag var i Frankrike för ett par år sedan. På den tiden funderade jag på om det var en barnbok… Såhär ser den nämligen ut i Frankrike:
Jag älskar originalframsidan! Jag är svårt svag för söta djur. Den svenska är… seriös och vuxen… 😉 Fast fin på sitt sätt, kanske.
När jag listade böcker att se fram emot i vår så var det också just vårens böcker det handlade om. Kanske är det dock så att de riktiga önskeböckerna kommer först i höst. Då kommer åtminstone en ny roman av min favoritförfattare, ordkonstnären Jonas Hassen Khemiri, som alltid vågar ifrågasätta dumheter i samhället och belysa viktiga politiska frågor. Den nya romanen har titeln Allt jag inte minns. Jag har inte hittat någon information om den är över huvud taget, utöver att den är tänkt att komma ut vecka 36 (enligt DN:s bokkalender). Jag är exalterad i alla fall! 🙂
En annan roman som kommer ut i höst är Martin Kellermans debutroman! Jag har inte hittat någon direkt information om den heller, men jag är väldigt nyfiken på den. Jag brukar läsa serien Rocky i morgontidningen och tycker allt som oftast att den är både kul och intressant. Med tanke på hur produktiv Kellerman är i sitt serieskapande så undrar jag faktiskt hur han har haft tid att skriva också. 🙂
Det nya året är inte så gammalt ännu och såhär års är det många som hoppar på nya utmaningar och läser böcker på speciella teman. I bokbloggosfären är det populärt med läsutmaningar, t.ex. genom kaosutmaningar, gå utanför normen-utmaningar eller ”boktolvor”. Själv tycker jag mig inte hinna med sådant, tyvärr. Jag har fullt upp med att hinna läsa ut bokcirkelböckerna och utöver dem så vill jag hinna läsa självvalda böcker också.
Men, nu verkar det faktiskt som att även jag kommer att läsa på ett visst tema under 2015. I bokcirkeln Picket & pocket har vi nämligen pratat om att göra en liten roadtrip och besöka litterära platser i Västerbotten. Exakt var, när och hur är inte riktigt bestämt än, men vi tänkte börja med att läsa böcker av Sara Lidman, Torgny Lindgren och P.O. Enquist. Det ska bli riktigt kul, faktiskt! Jag har ju bott i Umeå i ungefär 10 år och är ändå inte speciellt bevandrad i västerbottnisk litteratur.
Av Sara Lidman läser jag gärna Din tjänare hör, för den har jag haft som e-bok i cirka ett år och har inte hunnit läsa ännu… 🙂 Av Torgny Lindgren vill jag inte läsa (om) Hummelhonung, för det är den äckligaste, jävla bok jag läst. 😉 Men han har ju skrivit annat också… Pölsan är ju bra, t.ex. 🙂
Återkommer med böcker på temat!
Först ut är Kapten Nemos bibliotek av P.O. Enquist.
I veckan har bokcirkelträffarna avlöst varandra. Jobbets bokklubb går mest ut på att boktipsa varandra och i slutändan har nästan ingen läst samma bok som någon annan… Det brukar med andra ord inte bli så mycket uppstyrda diskussioner eller så. Vi brukar ändå välja ut 2-3 böcker att läsa och förra gången röstades bl.a. Americanah och Steglitsan fram. Jag har läst båda dessa böckerna sedan dess… Men inte tagit mig igenom.
Steglitsan är ca 700 sidor och jag läser den i mobilen. De enda tillfällen när jag läser på mobilen är i princip 1) i väntan på att min lunch ska bli färdigmicrad 2) i hissen. Det blir ca 4 min läsning per dag (en bra dag). Jag är nu på sidan 300 ungefär… Åh, vad jag är knäpp som läser en jävla tegelsten i mobilen! Och vad knäpp Donna Tartt är som har skrivit en så sjukt lång bok! 300 sidor tycker jag är en lagom längd på en bok… Jag hade en kort period i somras/höstas då jag var rätt entusiastisk över tegelstenar (inbundna, dessutom), men nu vet jag inte längre…
Nåväl. Americanah är en bok som är så bländande bra att jag inte vill att den ska ta slut! Den är typ 500 sidor, ett sidantal jag alltså inte är kompis med, men jag BRYR MIG INTE. För den är så bra!! Chimamanda Ngozi Adichie är en sjukt skicklig författare och i den här boken sätter hon verkligen fingret på rasifiering, hur det drabbar människor och hur förutfattade meningar och klasstrukturer baserade på hudfärg vävs in i folks identitet. En otroligt tankeväckande bok! Det är det bästa jag läst av Adichie hittills.
Men utläst är den inte… 🙂
I Picket & pocket har vi läst Grenar av gift och den har jag faktiskt läst! Jippi. Det krävdes dock att jag ägnade en timme kvällen innan åt hetsläsning. Jag brukar aldrig ha ro att läsa mer än ca 20 min i taget annars. Det kommer ett inlägg om boken framöver! Kan dock redan nu säga att det var en diskussionsvänlig bok. 🙂 Även om åsikterna var lite blandade…
Till nästa gång läser jobbets bokklubb Lilla smycket och Expeditionen. Man kan nästan tro att det är mina förslag, för det är två av de böcker som har hittat hem till mig den senaste månaden. Det var dock en ren slump att det blev så!
I bokcirkeln Picket & pocket läser vi Konsten att vara kvinna. Den vann i en spännande omröstning där Lilla mycket var på håret att vinna.. 😉 Jag har sett att Konsten att vara kvinna finns som ljudbok, så jag kommer att lyssna på den, tror jag.
Igår skrev jag att jag ser fram emot att lyssna på årets Vinter i P1. Jag älskar verkligen podcasts! En annan av mina favoritpoddar är En varg söker sin pod, där Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli diskuterar, högt och lågt. I det senaste avsnittet berättade de att de just nu sätter ihop en bok där de svarar på lyssnarnas frågor.
Jag älskar verkligen att läsa och skriva. Älskar! Jag kan inte tänka mig att inte ha böcker i mitt liv och jag har jättesvårt att tänka mig att vara utan bloggen. Jag behöver läsa och skriva! Till vardags jobbar jag som ingenjör och en stor del av mitt jobb handlar således om att läsa vetenskapliga artiklar och att själv skriva artiklar och andra rapporter. Även detta är underbart. Fast… Jag kan inte komma ifrån en grej och det är att jag verkligen avskyr engelska!
Jag har aldrig haft lätt för engelska. Förmodligen spelar det in ganska mycket att vi till största delen saknade engelsklärare på högstadiet och fick ägna oss åt självstudier. Som ni förstår har jag inga bra grunder med mig från grundskolan och det där gigantiska kunskapsglappet som jag hade med mig när jag började gymnasiet har liksom stannat kvar. Chocken var ganska stor när jag började på universitet och insåg att svenskan inte var ett speciellt gångbart språk längre. Förutom några spridda kurser de första terminerna så gavs resten av utbildningen helt på engelska. Ibland var man rent av ensam svensktalande. Först år fyra kom en ny andningspaus med en kurs som oväntat gavs helt på svenska. Den kursen var… underbar. Att få uttrycka sig fritt, kunna sväva ut i rapporterna, våga ställa frågor när som helst och hur som helst utan några språkliga begränsningar. Jag älskade den kursen. Den hade nog kunnat handla om vad som helst.
Jag lärde mig att ta sig fram, men jag vande mig aldrig och jag tror aldrig att jag kommer att kunna tala engelska helt obehindrat heller. Jag kan verkligen inte småprata och skämta på engelska. Det står still! Det står också stilla när jag måste skriva. Om det tar mig några minuter att knattra ned en sådan här text så tar det mig säkert 20 min att författa något liknande på engelska. En gång när jag skrev på svenska så stannade en kollega, helt paff, utanför mitt kontor och frågade ”Skriver du nu? Jag kan inte ens skriva sådär snabbt om jag sitter och låtsasskriver och bara trycker ner tangenter på måfå!”. Ja, jag är snabb på svenska, men jag är också frustrerande långsam och osäker på engelska.
Jag har kollegor som vägrar att skriva rapporter på svenska, även om kunder och uppdragsgivare uttryckligen önskar att få rapporten på det språket. Jag är ganska ensam om detta, men jag ser noll begränsningar när jag får skriva på svenska. Visst, ibland kanske man får tänka några varv innan man kommer på en bra översättning till knepiga facktermer, men det är ingenting mot den begränsning jag känner när jag sitter och ska författa något på engelska. Då blir det helt blankt.
Jag fattar att det är nödvändigt att kunna engelska. Men jag kan inte komma ifrån att det känns trist också. Jag älskar ju som sagt att skriva, att ha flyt, att bara låta fingrarna dansa över tangenterna. Det där tillståndet infinner sig aldrig när jag sitter där med mina engelska rapporter…
Jag känner mig mer avslappnad inför franskan, faktiskt, trots att jag rent krasst kan mycket mindre franska än engelska. Det är väl just det att man som svensk förväntas vara ”flytande” på engelska och när man inte är det så får man typ skämmas. Den som pratar franska flytande kan ju briljera mer den kunskapen, liksom, men att vara superduktig på engelska är en underförstådd baskunskap, ungefär som att man som svensk förväntas vara läs- och skrivkunnig.
Långt inlägg. Kände bara för att bekänna detta. 😉 Det finns säkert fler därute som känner sig osäkra på engelska, även om det är något som ingen pratar om. Det är så himla fint att som svensk tala om att vara ”flytande på engelska”, att tanka ner amerikanska filmer utan textning, att läsa böcker på engelska och tvärsäkert säga att så mycket försvinner i översättningen att det inte är någon idé att läsa i svensk översättning. Men det är ingen som frågar om vi ska översätta engelska facktermer till svenska eller om det möjligen är ett problem att högre utbildning i Sverige ges på språk som gör att många studenter är tystare än vad de egentligen skulle vilja vara…
Nu har jag i alla fall köpt in denna bok och jag hoppas att den blir till någon hjälp… Ibland är ju engelskan tyvärr oundviklig. Köpte även en liten bonusbok. På svenska. 😉
Mina föräldrar skämmer verkligen bort mig! Det kanske inte är så många som får presenter på sin namnsdag, men mina föräldrar brukar ge mig något från årets Nobelpristagare. Det är en tradition som har pågått i ganska många år nu och jag blir lika glad varje gång! Jag heter alltså Elisabeth i andranamn och årets bok blev denna:
Ska bli så roligt att läsa!
(Jättedålig bild, jag vet, men det blir suddigt och dåligt när man fotar med mobilkamera i mörker och tyvärr har vi inte så mycket ljus på de här breddgraderna såhär års…)
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
