Astrid Lindgren, vår kanske mest älskade ”sagotant” är alltid aktuell, men sedan julens finfina dokumentärserie så tror att jag hon är lite extra i tankarna hos många. Hennes barnböcker upptäcks ständigt av nya generationer och funkar faktiskt riktigt bra att läsa även som vuxen. Själv har jag bland annat läst novellsamlingen Sagobok, där riktiga pärlor som Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng finns med. Jag minns inte exakt vilka fler titlar som ryms i sagosamlingen som jag har. Några av de är kanske de noveller som nu är på gång att ges ut av Novellix. Novellix ger nämligen ut fyra barnnoveller och en vuxennovell av Astrid Lindgren. Vill gärna ha dem faktiskt! Särskilt vuxennovellen känns lockande eftersom jag främst har läst Lindgrens barnböcker sedan tidigare.
(Lånade bilden från Novellix webbshop; hittade inga andra pressbilder faktiskt).
När jag skrev om vårens böcker så missade jag bok som jag faktiskt ser fram emot väldigt mycket: Män utan kvinnor av Haruki Murakami. Jag gillar noveller och jag gillar Murakami. Vad kan gå fel? Jo, att man läser för mycket Murakami på raken, för då lessnar man, har jag märkt. Nu har det gått lång tid sedan min senaste Murakami, så det börjar nog bli dags för en ny! Otroligt tjusig framsida, för övrigt. Den anspelar lite på Kafkas Förvandlingen, som enligt baksidestexten verkar vävas in lite i en av novellerna.
En skådespelare anställer en chaufför och anförtror henne sina innersta hemligheter. En man har blivit lämnad av sin hustru och öppnar en bar som blir hemsökt av något okänt. Maken till en tidigare kärlek ringer efter midnatt och låter meddela tråkiga nyheter. En man vaknar en dag och inser att han gått igenom en metamorfos och förvandlats till Gregor Samsa, huvudpersonen i Franz Kafkas Förvandlingen.
Skojar bara! Det är klart att Svenska dagbladets kulturredaktion inte bryr sig om min blogg. Jag såg dock att de, liksom jag, låter läsarna rösta om böckerna de ska recensera. Hehe. De väljer ut ett antal nyutkomna titlar och sedan får läsarnas röster vägleda vilka böcker som blir recenserade. Projekt har tydligen fått en del kritik, men SvD har försvarat sig med att de fortfarande tar sin roll på allvar och att de tycker att det är intressant att ta del av läsarna synpunkter om att t.ex. skriva mer om nyutkomna klassiker och bilderböcker. Och det låter väl rimligt… Antalet kultursidor är begränsade och även om man tar sina kunskaper på allvar och är intresserad av seriös litteraturkritik så vore det väl puckat att inte bry sig om vad läsarna vill ha.
Själv har jag en omröstning för att… ja, jag vet faktiskt inte. Det är i alla fall inte för att jag tänker att andra vill läsa mina åsikter om de framröstade böckerna. Snarare tänker jag att mina läsare är bra på att rekommendera böcker att läsa. Jag hade någon slags idé om att slumpa fram böcker att läsa, för att på så sätt ta tag i alla mina hyllvärmare, men det blev lite tråkigt att enbart gå på slump. Tycker faktiskt det är kul att låta andra avgöra lite också. Hittills har ni hjälpt mig att läsa hyllvärmare som Berättelsen om Pi, Flickan med de röda skorna och Att föda ett barn (som jag håller på med nu). Och nu verkar det som att det blir Ensam i Berlin härnäst. Det är en tegelsten, så det blir kanske inte så många fler omröstningar i år… 😉
Trogna läsare vet kanske att jag älskar Bodil Malmstens böcker. Hon har ett alldeles speciellt sätt att skriva och allt är så lätt och precist och varje ord sitter där det ska. I små, enkla meningar kan hela stormar av känslor rymmas. När jag läste hennes senaste (sista?) loggbok, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, så började jag gråta för att det låg så mycket sorg och åldrande mellan raderna. Sedan den boken kom ut har Bodil Malmsten också gått ut öppet och berättat att hon har drabbats av leukemi (inlägget är ett skarpt och viktigt inlägg i sjukvårdsdebatten, så läs!). Även det gjorde mig gråtfärdig. Sorg och elände, känner jag.
Men det är väl som Malmsten själv säger: ”alla har cancer”. Och ska man fokusera på författarskap snarare än sjukdom så finns det en diktsamling att se fram emot i vår. I vår kommer nämligen Det här är hjärtat: Bodil Malmstens första diktsamling på 20 år.
Nu kanske det är dags för mig att lära mig att läsa poesi.
I min bokcirkel läser vi ju Västerbottensförfattare nu i vår. Så då tyckte jag det var en riktigt kul tajming att det i det senaste numret av Vi läser finns en artikel om just Västerbotten.
Den handlar om några ur den nya generationens berättare i Västerbotten och hur de förvaltar arvet efter giganterna som Torgny Lindgren, Sara Lidman och Per Olov Enquist, som är de vi läser i cirkeln. Nu blev jag riktigt peppad på att också läsa Västerbottens nyare författare, som Negar Naseh och Peter Normak. Någon som läst?
Jag har förresten precis börjat prenumerera på Vi läser och tycker att det är en hemskt trevlig tidning. Den har en bra blandning med boktips, intervjuer m.m. och innehåller både väldigt lättsamma texter och några med lite mer djup.
Har ni sett att de två första Katitzi-böckerna har kommit i nyutgåva? Jag läste faktiskt inte böckerna om Katitzi när jag var liten, men jag är på riktigt sugen på att läsa dem nu, i vuxen ålder. Det känns relevant och viktigt med böcker som berör romernas situation. Katitziböckerna gavs ut första gången under 60-80-talen och är självbiografiska böcker där författaren, Katarina Taikon, berättar om sin uppväxt och om hur hon och andra romer behandlades. Det behövs sådana här böcker, som berättar hur det kan vara att inte få gå i skolan och att inte kunna bo speciellt länge på en och samma plats.
Underbart fin framsida har nyutgåvan fått också! Texten på framsidan är guldig, om jag har förstått det rätt. Mycket fin!
Okej, sommaren känns kanske inte så jätteaktuell just nu, inte i Umeå i alla fall, för där ser det ut ungefär såhär:
Men nu börjar faktiskt förlagen presentera sina sommarkataloger. En bok att se fram emot är del tre i Håkan Nessers storstadstrilogi, som inletts med Maskarna på Carmine Street (utspelar sig i New York) och Himmel över London (gissa var den utspelar sig 😉 ). Jag tycker om Håkan Nessers böcker! Inte minst blev jag fascinerad över en av hans äldre böcker, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Den har verkligen ett överrumplande slut, som väckte många frågor – en bok som är spännande på det allra bästa sättet. Nessers storstadsböcker har jag nog inte tyckt har varit riktigt lika briljanta, men ändå väldigt läsvärda. Förr eller senare kommer jag absolut läsa den avslutande delen, Elva dagar i Berlin. Kanske får det bli en kommande ljudbok. Man kan ju alltid hoppas på en författaruppläsning i sådant fall, för Nesser är väldigt behaglig att lyssna på, tycker jag.
Framsidan är för övrigt superfin. Älskar färgerna, typsnittet, allt! 🙂
En annan bok, som jag ser fram emot, är Anna Gavaldas senaste, som nu kommer på svenska. Jag älskar hennes relationsromaner! Den här senaste heter Hjärtat i vår vänskap och handlar om två lite udda figurer som finner varandra:
Billie – döpt efter Michael Jacksons Billie Jean – och Franck växer upp i en liten håla långt från Paris, där det inte ens finns några bilar att sätta eld på, där man super och slår sina barn, om man alls stannar kvar för att ta hand om dem. Billie bor i husvagn, Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om. Hon har en våldsam far och en försupen styvmor, han är en mild enstöring. Hon försöker förtvivlat bli upptagen i flickornas gemenskap, han tecknar hellre än ägnar sig åt sport. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de spelar tillsammans i en skolpjäs finner de varandra och utvecklar en helt speciell vänskap som följer dem upp i vuxen ålder.
Det är denna vänskap som Billie berättar om, för en stjärna på himlen, när Franck ligger medvetslös i en klippskreva och hon väntar på att dagen ska gry och hon kan hitta någon som kan hjälpa dem.
Det här är för övrigt samma bok som jag var sugen på att köpa när jag var i Frankrike för ett par år sedan. På den tiden funderade jag på om det var en barnbok… Såhär ser den nämligen ut i Frankrike:
Jag älskar originalframsidan! Jag är svårt svag för söta djur. Den svenska är… seriös och vuxen… 😉 Fast fin på sitt sätt, kanske.
När jag listade böcker att se fram emot i vår så var det också just vårens böcker det handlade om. Kanske är det dock så att de riktiga önskeböckerna kommer först i höst. Då kommer åtminstone en ny roman av min favoritförfattare, ordkonstnären Jonas Hassen Khemiri, som alltid vågar ifrågasätta dumheter i samhället och belysa viktiga politiska frågor. Den nya romanen har titeln Allt jag inte minns. Jag har inte hittat någon information om den är över huvud taget, utöver att den är tänkt att komma ut vecka 36 (enligt DN:s bokkalender). Jag är exalterad i alla fall! 🙂
En annan roman som kommer ut i höst är Martin Kellermans debutroman! Jag har inte hittat någon direkt information om den heller, men jag är väldigt nyfiken på den. Jag brukar läsa serien Rocky i morgontidningen och tycker allt som oftast att den är både kul och intressant. Med tanke på hur produktiv Kellerman är i sitt serieskapande så undrar jag faktiskt hur han har haft tid att skriva också. 🙂
Det nya året är inte så gammalt ännu och såhär års är det många som hoppar på nya utmaningar och läser böcker på speciella teman. I bokbloggosfären är det populärt med läsutmaningar, t.ex. genom kaosutmaningar, gå utanför normen-utmaningar eller ”boktolvor”. Själv tycker jag mig inte hinna med sådant, tyvärr. Jag har fullt upp med att hinna läsa ut bokcirkelböckerna och utöver dem så vill jag hinna läsa självvalda böcker också.
Men, nu verkar det faktiskt som att även jag kommer att läsa på ett visst tema under 2015. I bokcirkeln Picket & pocket har vi nämligen pratat om att göra en liten roadtrip och besöka litterära platser i Västerbotten. Exakt var, när och hur är inte riktigt bestämt än, men vi tänkte börja med att läsa böcker av Sara Lidman, Torgny Lindgren och P.O. Enquist. Det ska bli riktigt kul, faktiskt! Jag har ju bott i Umeå i ungefär 10 år och är ändå inte speciellt bevandrad i västerbottnisk litteratur.
Av Sara Lidman läser jag gärna Din tjänare hör, för den har jag haft som e-bok i cirka ett år och har inte hunnit läsa ännu… 🙂 Av Torgny Lindgren vill jag inte läsa (om) Hummelhonung, för det är den äckligaste, jävla bok jag läst. 😉 Men han har ju skrivit annat också… Pölsan är ju bra, t.ex. 🙂
Återkommer med böcker på temat!
Först ut är Kapten Nemos bibliotek av P.O. Enquist.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
