Ni har kanske sett att Susan Abulhawa, som gjort sig känd genom sin bestseller Morgon i Jenin, nu är aktuell med en ny bok på svenska: Det blå mellan himmel och hav. Abulhawa har pratat om sin bok i både Lundströms bokradio och Babel och säkert har hon även intervjuats i en uppsjö av tidningar också, men det har jag inte så stor koll på. Kul i alla fall att hon får så mycket uppmärksamhet! Morgon i Jenin var verkligen en tankeväckande och fin bok om hur tillvaron kan se ut i Palestina. Det blå mellan himmel och hav spinner vidare på samma tema. Den lär ta sin början 1948, när den israeliska staten utropades och många palestinier tvingades iväg. Jag vill gärna läsa Abulhawas senaste.
Morgon i Jenin läste vi förresten i bokcirkeln som jag är med i. Det var en bra bok att bokcirkla, för i den finns det mycket att diskutera och prata om. Det som fascinerar mig mest med boken som sådan är dock för tillfället att Abulhawa, som jag har förstått det, tog en massa lån och sa upp sig och allt möjligt för att kunna skriva den och att hon ändå inte tvekade. Modigt. Det är inte alla som blir publicerade liksom. Nu kanske jag blandar ihop eller minns helt fel, men jag tycker mig ha hört att det var så det gick till. Det måste vara ett ovanligt sätt att inleda en författarkarriär.
Throwback thursday! Idag kollar jag tillbaka på mitt inlägg om Muriel BarberysIgelkottens elegans. Det är en bok som jag önskar att jag kunde säga att jag älskar rakt igenom, men jag blev faktiskt väldigt besviken på slutet! Fram till slutet var det i alla fall en både välskriven och intressant bok om klass. Boken kretsar kring portvakten Renée, som i hemlighet är oerhört intresserad av kultur – ett intresse som hon tänker sig att hon, som portvakt, inte kan ha.
Nu tog inte boken mig med storm till 100%, som sagt, men jag tipsar gärna om den ändå. Någon annan kanske inte är lika petig med slutet…
”Med Igelkottens elegans kan jag lägga ännu en bok om klass och status till handlingarna. Det har blivit en hel del böcker på temat den senaste tiden, t.ex. Håpas du trifs bra i fengelset och Presidentens hustru, men Igelkottens elegans känns tyvärr inte som den vassaste i genren.” Läs mer…
Som ett bonustips kan jag också säga att Muriel Barbery just nu är aktuell med en helt ny bok på svenska: Alvernas liv. Boken handlar om två systar i 10-årsåldern som växer upp på olika håll, men som ändå har ett speciellt band och som dessutom har speciella förmågor – den ena genom sin speciella förbindelse till naturen och den andre genom en stor musikalisk begåvning. Jag är sugen på att läsa den! Det vore kul att läsa något mer av Barbery. Alvernas liv verkar vara en fantasyroman, så det är ju en helt annan genre också.
Här om veckan fick jag en bok hem i brevlådan. Den var såhär fint inslagen:
Ja, ni ser ju. Katter. Jag älskar katter. Jag har till och med köpt en anteckningsbok med precis det här mönstret. Hehe.
Innehållet var inte så tokigt det heller ;), för där låg John Ajvide Lindqvists Rörelsen. Jag har läst alla Ajvide Lindqvists böcker utom hans två senaste, som jag ärligt talat inte riktigt förstår varför jag inte har läst ännu. Nu så!
Rörelsen är förresten, som ni säkert vet, nominerad till Augustpriset. Den 23:e november är det gala och prisutdelning. I kategorin skönlitteratur hejar jag egentligen på Jonas Hassen Khemiri, för som ni kanske vet så blev jag fullständigt förälskad i hans senaste roman, Allt jag inte minns. Den är bland det bästa jag läst, inte bara bland årets läsning utan över huvud taget. Men vi får väl se vem som kammar hem priset i år. 🙂
I söndags hade vi bokcirkelfrukost hemma hos mig och diskuterade Levande och döda i Winsford, som jag för övrigt postade ett blogginlägg om igår. För ovanlighetens skull var vi väldigt överens och alla tyckte att det var en bra bok. Det kändes lite som en lättnad, för jag ångrade mig ärligt talat lite när jag hade föreslagit den här boken. Den verkade så lång och… tung. Men det var den verkligen inte! Levande och döda i Winsford var både lättläst och fängslande. Dessutom finns det en hel del lösa trådar att diskutera, samt att berättelsen i sig verkligen kan vändas och vridas på. Det var en bra bokcirkelbok, helt enkelt. Kan rekommenderas! Jag kan även rekommendera att träffas över en frukost, för det är verkligen trevligt och också lite lättare att ta sig tid till än kvällsträffar i veckorna.
Nästa gång läser vi Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, som är Annas/Med näsan i en boks bokförslag. Hon hade en superfin kartonnageutgåva med fina bilder och snygga mellanlägg mellan kapitlen. Själv har jag reserverat bibliotekets utgåva. Får se om den är lika fin.
Anna påminde mig förresten om att Levande och döda i Winsford är den andra boken som jag har föreslagit och som utspelar sig på Exmoor (jag har tidigare föreslagit Mörk jord, som utspelar sig precis just där). Är det ett tema? Borde vi åka dit? 😉
Jag har lyckats samla på mig rätt många så kallade hyllvärmare genom åren. Alla böcker jag har i min hylla och i min läsplatta är naturligtvis böcker som jag har önskat mig eller köpt för att jag har velat ha dem och läsa dem, men sedan är det som det är med livet: det kommer annat emellan och åren går. Idag tänkte jag titta närmare på fem hyllvärmare som har funnits hemma ”ett tag”. Tack vare bloggen kan jag till och med skaffa mig en hyfsad bild av hur länge de har funnits här utan att bli öppnade. Eventuellt har jag en del böcker som är ännu äldre, men, ja, det lämnar jag därhän.
Strändernas svall av nobelpristagaren och akademiledamoten Eyvind Johnson känns ju som en klassiker man vill ha läst här i livet. 2010 kom den upp som förslag i jobbets bokcirkel, som jag precis hade joinat. Jag tog mig raskt till biblioteket och lånade ett exemplar som har stått här hemma sedan dess. Jag vet inte varför jag inte har läst ut den. Möjligen är den lite för tjock för att locka mig.
Hon älskade av Helena Henschen är ett annat långlån som kom hem till mig efter en bokklubbsträff på jobbet. Jag tror att den lånades hem 2011. Att jag inte har tagit mig för att läsa beror nog t.ex. på att jag inte vet vad den handlar om eftersom omslaget har försvunnit och jag har glömt vad någon någonsin har sagt till mig om den här boken. Jag kan inte påstå att en såhär anonym bok är speciellt säljande. Jag har helt enkelt norpat andra böcker när jag har tagit något nytt att läsa ur hyllan.
Yarden är en bok som jag verkligen, verkligen vill läsa. Det är en bok som beskrivs som en modern arbetarlitteratur och det är till på köpet en riktigt kort roman. Jag älskar ju täta och korta berättelser och tackar inte nej till böcker som behandlar ämnen i stil med klass och samhällsfrågor. Jag är helt övertygad om att den här boken kommer att bli en riktig läsupplevelse. Det är lite av en gåta att jag inte har läst den ännu. Hos mig har den funnits sedan 2012, när jag köpte den som en liten bonus när jag beställde kurslitteratur. Kanske är det den murriga och lite småtråkiga hemsidan som har avskräckt mig från att läsa…
Middlesex är jag inte riktigt hundra på varför jag har skaffat mig. Förmodligen har jag läst om den i någon tidning eller hört det pratas om den i Babel eller något. Jag har haft den hemma sedan 2011 för då föreslog jag att vi skulle läsa den i jobbets bokklubb (ingen ville det, antar jag, för den är ju fortfarande outläst). Att jag har valt bort den de senaste 4 åren beror förmodligen främst på att den är så rackarns tjock. Jag har, som trogna läsare säkert vet, lite svårt för tegelstenar i allmänhet. Jag tycker nästan bara att Joyce Carol Oates kommer undan med att skriva långt.
Förra helgen såg jag filmatiseringen av Andy Weirs SciFi-roman Ensam på Mars. The Martian är titeln på originalutgåvan och också titeln på filmen även i Sverige. Det har kommit en hel del bra rymdfilmer de senaste åren, t.ex. Gravity och Interstellar. Särskilt den sistnämnda kan jag verkligen rekommendera, för det är en helt otroligt fin film och den är både snyggt gjord och förvånansvärt övertygande med tanke på att SciFi lätt kan trassla in sig självt i omständliga och inte särskilt trovärdiga tekniska redogörelser. The Martian är dock en helt annan film än de två andra, lite mer seriösa och mörka filmerna, som jag räknade upp. I The Martian blir Mark Watney, spelad av Matt Damon, övergiven på Mars. Resten av besättningen som han är där med tror att han har dött när en storm drar förbi, men faktum är att han har överlevt och efter ett tag upptäcker också NASA att deras medarbetare är vid liv. Det är en spännande film om hur Watney försöker överleva på Mars och hur NASA försöker få hem honom igen. På många sätt känns det som en typisk rymdfilm, men jag tycker att The Martian sticker ut genom att vara mycket mer lättsam och rolig än det mesta andra i genren. Jag tyckte att filmen var riktigt bra, faktiskt!
SciFi är en av de genres som jag kanske har utforskat minst. Jag har någon slags tanke om att den typen av berättelser lätt blir ganska nedtyngda av tekniska redogörelser och förklaringar. Nu måste jag ändå säga att jag är riktigt peppad på att läsa Ensam på Mars. Jag har faktiskt hört från kollegor att boken är riktigt bra.
Min läsning alltså… Jag var ju så peppad på att låna en massa böcker och läsa böcker som jag längtat extra mycket efter den senaste tiden. Jag köade en massa böcker på bibblan och plötsligt började de trilla in, med en kö efter mig, vilket innebär att man måste lämna tillbaka dem. Mina lån kan mycket väl sträcka sig över 3 år eller mer, så för mig är det lite chockerande att behöva hasta igenom en bok på typ 4 veckor, eller vad man nu har på sig. Läsaläsaläsaläsaläsa. Jag älskar att läsaläsaläsaläsaläsa, så det är lugnt. Det är bara det att de redan påbörjade böckerna har hamnat lite vid sidan av.
Wicked köpte jag i NYC för ett år sedan, mest för att jag tycker att den är fin, men också för att jag älskar Trollkarlen från Oz och det här är en fanfiction som utspelar sig i Oz. Det finns två problem: 1) boken är för stor för att man ska kunna hålla i den och 2) den är på engelska och jag hatar engelska. Jag har läst i den boken till och från sedan innan semestern, men jag kommer aldrig riktigt någon vart.
Nattvakten av Sarah Waters är en annan påbörjad bok. Jag har läst Främlingen i huset av samma författare och jag gillade den faktiskt så mycket att jag kände att jag ville läsa något mer av henne. När Nattvakten fanns på (e-)bokrea så slog jag till. Och ja, det är väl inget fel på den här boken, men läsningen har kantats av trubbel. Min e-bokläsare har nämligen börjat prata om att gå i pension. Varannan gång när jag plockar upp min fina, fina Cybook Opus så är batteriet slut och då måste man 1) ladda batteriet i tusen år och 2) öppna upp plattan och dra ut en sladd och sätta tillbaka den för att göra en brutal återställning. I den här processen brukar plattan ha tappat bokmärket. Och jag minns ju aaaaldrig var jag var innan återställningen. Det finns passager i Nattvakten som jag har läst 3 gånger, men underligt nog har det inte hjälpt mig att komma in i berättelsen. Jag kan inte redogöra för vad den handlar om. Jag tycker faktiskt att den här boken är rätt seg.
Kristin Lavransdotter är ytterligare en bok som blivit liggande förvånansvärt länge. Det här är typ tre böcker i en och jag fick för mig att läsa den som e-bok på min mobil + surfplatta med en app för strömmande böcker. Jag har stor erfarenhet av att läsa e-böcker på det här sättet och det funkar fint. Lästiden med dessa enheter brukar dock utgöras av några korta minuter i taget, t.ex. att jag tar upp mobilen medan jag micrar min lunchlåda.. Och eftersom min telefon är gammal och boken är våldslång så tar den tvåtusen år att ladda in när jag vill läsa. Jag hinner liksom aldrig börja läsa innan det är dags att stoppa ner mobilen igen. Och förresten kommer jag inte in i berättelsen.
Jag får se när/om de här blir utlästa… Till slut når man en punkt när det börjar bli rimligt att börja om från början med en läsning för att man har glömt vad boken handlade om… 😮
Som ni säkert vet, utkom den första uppföljaren i höstas efter en intensiv PR-kampanj där man valde att ha hemliga möten kring bokprojektet och att skriva hela manuskriptet på en speciell dator utan internetanslutning för att skapa mer buzz kring projektet.
Boken har sålt som smör och min sambo, biblioteksarbetaren, meddelar att kön till boken är lång, väldigt lång. Han har också meddelat att datasystemet, som biblioteket använder sig av, använder svenska logiska funktioner, så om man använder sökordet ”inte” filtreras allt efter ”inte” bort och således får man ingen träff om man söker på ”allt som inte dödar oss”. Det låter som ett otroligt osmart system, men låt gå. Man kan ju söka på författarens namn eller delar av titeln.
Det där var ett sidospår. Allt jag ville säga var att det går bra för Millennium. Det är bara att gratulera till denna framgångssaga. Själv är jag ganska osugen på att läsa just Millennium för tillfället. I princip kan jag väl läsa Lagercrantz, men just nu vill jag hellre läsa böcker som:
Något av Per Hagman, t.ex. Cigarett Pool Volt (samlingsvolym med alla tre titlar),
Dags för lite fina framsidor igen! Den här gången är det två väldigt olika böcker och också med väldigt olika framsidor.
Först ut är Telefonsamtal av Robert Bolaño, som nu ges ut av Tranan. Den är så vacker att jag blir helt till mig. Jag älskar när sidorna är färgade och här har de tagit det till en ny nivå genom att färga in så att själva framsidan spiller över på sidorna på ett snyggt sätt. I all sin skenbara enkelhet är det här en helt otrolig framsida. Underbar!
Den andra är fackboken Neuroledarskap, författad av hjärnforskaren Katarina Gospic och Stefan Falk, som arbetar med ledarskap. Tillsammans har de alltså skrivit denna bok om ledarskap och om hjärnan. Det är säkert en intressant bok, även om jag inte är speciellt säker på att den är tillräckligt intressant för mig, personligen, att jag faktiskt vill läsa den. Däremot har jag en grej för guldiga framsidor och därför kan jag inte motstå den här tjusiga boken. Tyvärr syns inte det guldiga speciellt bra på den här typen av pressbilder.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
