Den här dagen för 71 år sedan befriades Auschwitz. Kanske är det en extra lämplig dag för att tipsa om att fyra av överlevaren Hédi Frieds böcker precis har kommit i ny pocketutgåva. Fried är 91 år, men missar sällan ett tillfälle att vittna om vad hon har varit med om. För den som vill läsa lite mer om henne så var det en fin intervju i lördagens DN, kan jag också tipsa om.
Ett tredje liv av Hédi FriedLivet tillbaka av Hédi FriedLivets pendel av Hédi FriedSkärvor av ett liv av Hédi Fried
Vad gäller böckerna så känns de som en absolut måste-läsning. Jag kommer i alla fall att läsa minst en av dem. Skärvor av ett liv känns som en bra början. Idag har den landat i postfacket hos samtliga riksdagsledamöter. I förlagets pressmeddelande står det bland annat:
”– Mitt budskap till hela samhället är att vi måste säga ifrån innan det har gått för långt. Tänk om nazisterna hade kunnat stoppas tidigare. Dessutom tycker jag att Sverige bör välkomna flyktingar med empati och utan fördomar. Sverige har allt att tjäna på att fler människor kommer hit, säger Hédi Fried.”
Något att ta lärdom av. Hoppas särskilt att riksdagens alla rasister (…) läser boken och får en ögonöppnare.
Det kommer ut nya, spännande böcker mest hela tiden. Idag tänkte jag blogga om några som kom i höstas och som jag gärna skulle vilja läsa eller bläddra i.
Tranströmer var tydligen en riktig samlare och han sparade noggrant anteckningar, manuskript och utklipp i något som kom att bli ett helt litet hemmaarkiv. Ur inledningen av Magnus Halldin:
”I närmare två års tid träffades Tomas, hans hustru Monica och jag regelbundet på Stigbergsgatan för att arbeta oss igenom drivor av material i detta labyrintiska hemarkiv. Tillsammans formade vi en redaktion vars mål var att åstadkomma en blandbok, där flera av författarens skapande sidor skulle lyftas fram. […] Det mesta av urvalet är gjort och sanktionerat av Tomas, som med intresse följde bokens framväxt. Han gladde sig åt projektet, men fick aldrig se det fullbordas. Vid hans bortgång den 26 mars 2015 var så gott som hela boken ändå färdigställd. Det här är därför i allt väsentligt att betrakta som Tomas bok.”
Den här kommer jag helt klart att vilja läsa när jag får tillfälle!
En annan bok som jag gärna skulle vilja kolla in är Sthlm brutal. Det låter som titeln på en riktigt kass deckare, men är alltså titeln på en bok om arkitektur under 60- och 70-tal.
Sthlm brutal av Tove Falk Olsson och Martin Rörby
Jag har aldrig bott i Stockholm och jag hoppas att ingenting får mig att flytta dit 😮 . Men jag är faktiskt förtjust i arkitektur, utan att för den sakens skull kunna något särskilt om ämnet. Så mycket vet jag i alla fall att brutalismen är en av de mest utskällda stilarna som finns: de flesta ser nog bara själlösa betongklossar när de ser en brutalistisk byggnad. I Sthlm brutal lär Olsson (fotograf) och Rörby (arkitekturhistoriker) guida runt bland några av innerstadens brutalistiska byggnader. Låter kul!
Slutligen måste jag säga att jag tycker att de författar-”filmisar” som Novellix släppte innan jul är SÅ gulliga. Det är alltså kitschiga vykort i samma format som Novellix noveller. De fyra författarna som förärats en varsin ”filmis” är såklart också aktuella med en varsin novell – noveller som jag mer än gärna skulle läsa allihop, för de är riktigt tjusiga och lockande. Det känns som en mycket bra idé att ge ut just klassiska noveller, för det är säkert fler än jag som gärna skulle vilja läsa fler klassiker. När det finns noveller tillgängligt så kan man åtminstone inte klaga på tidsbrist!
Författar-”filmisar”De blå silkesstrumporna av Elin WägnerSnigeln & flickan av Agnes von KrusenstjernaSnöblandat regn av Stig DagermanFjäderbrevet av Moa Martinson
I söndags bokcirklade vi Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon. Jag tyckte att det var en bra biografi. Framför allt tyckte jag att det var intressant att få läsa mer om romer och deras situation. De andra i bokcirkeln hade väl lite blandade åsikter, men överlag var väl inte folk jättepositiva. Några av oss hade passat på att se dokumentären Taikon, som bygger på biografin, efter vad jag kan förstå. När de berättade om filmen så kändes det som att förvånansvärt mycket saknas i boken. Då sjönk den lite i mina ögon, faktiskt. Det var ändå en väldigt bra bokcirkelbok, tycker jag. Det finns mycket att diskutera och debattera, oavsett om man har läst Taikon förut.
Till nästa gång ska vi läsa en annan dokumentär som jag tror har många öppningar till intressanta disussioner: De förklädda flickorna i Kabul. Boken handlar om ”bacha posh” – flickor som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. Jag tror att jag har ett stycke riktigt bra läsning framför mig.
Om jag bara fick in den i min läsplatta… Varje gång jag försöker att öppna den startar min läsplatta om… Suck. Jag är ett stort fan av läsplattor, men när de strular på ett oförklarligt sätt så längtar man efter pappersböcker alltså!
Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med snygga framsidor. Den senaste tiden har jag varit väldigt inne på guldiga och glittriga framsidor, men nu är det så modernt och inne med sådant, så nu känner jag mig lite, lite mätt på dem.
Just nu tycker jag särskilt mycket om framsidan till Jamaica Kincaids Se nu då med ljuvliga färger och ett enkelt, vackert litet collage, eller vad man ska säga. Jag skulle gärna vilja klappa lite på den här boken, för jag har en känsla av att den har en alldeles särskilt fin textur och att man genom att föra fingret över mönstret kan känna de olika färgblocken. Jag hoppas att man kan det i alla fall. Boken är en skildring av en skilsmässa. Jag vet inte så mycket mer om den, men visst är framsidan lockande?
Se nu då av Jamaica Kincaid
En annan snygg bok, som flimrade förbi i något flöde för ett tag sedan, är pocketversionen av Kjell Westös Där vi en gång gått. Den ser ut som en gammal filmaffisch! Och fönstren ger en känsla av att det är något riktigt ödesmättat på gång. Boken utspelar sig i Helsingfors och följer några människoöden under 1900-talets första hälft. Den här vill jag läsa! Men först kanske jag borde läsa Hägring 38, som legat i min läsplatta sedan… 2013? Hägring 38 är alltså den senaste av Westös romaner.
Där vi en gång gått av Kjell Westö
I höstas kom en ny utgåva av Där vi en gång gått. Den är helt annorlunda, men har ändå samma känsla. Nästan lika fin!
Där vi en gång gått av Kjell Westö
Nästa snygga framsida är en nyare bok: Avd. för grubblerier av Jenny Offill. Jag tycker att rymden är så abstrakt att jag har svårt att fascineras av den… Jag läser gärna (populär)vetenskapliga tidningar och sånt, men just rymdsidorna brukar jag oftast bläddra förbi. Men alltså, det är ju verkligen någonting helt fantastiskt och drömmigt med rymden. Rymden påminner oss om hur små vi är och hur lite vi vet. Den här framsidan tycker jag faktiskt är otroligt fin! Jag hade önskat att Avd. för grubblerier vore en lite mer filosofisk bok, för det tycker jag hade passat bilden väldigt bra, men den verkar vara en vanlig romance? ””Avdelningen för grubblerier” är en roman om ett äktenskap och om det svåra i att hålla fast vid varandra när livet inte blev som man föreställt sig.” står det på baksidan.
Avd. för grubblerier av Jenny Offill
Och när jag ändå är inne på romance… Med den här snygga 50-talsdoftande blåsan så går det inte att motstå framsidan! Jag älskar den stilen, även om jag aldrig klär mig så själv (på grund av brist på snygga 50-talsklänningar). Den mintfärgade klänningen funkar förresten helt oväntat bra mot den röda bakgrunden. Jag hade aldrig kommit på den färgkombon själv, för i min hjärna känns den som jordens missmatch, men tydligen inte..?
Från och med du av Mhairi McFarlane
Jag är nog inte speciellt sugen på att läsa boken – varken ”chick lit” eller romance brukar vara min grej, men framsidan kan man ju såklart gilla ändå! Framsidan ovan är från pocketutgåvan av Från och med du av Mhairi McFarlane. Bruden har en annan, tristare klänning i den första utgåvan och man har dessutom fläskat på med en alldeles för stor blurb; Det är aldrig en kvalitetsstämpel i min värld.
Nu är julen snart över. Jag hör till de som bestämt tycker att julen bör firas till tjugondag Knut (om man nu firar jul). Om någon undrar varför så tycker jag att Fredrik Lindström pratar så bra om julen i sitt vinterprat från 2013.
Under julen har jag blivit oerhört bortskämd med fina presenter. Oerhört bortskämd. Och bland mycket annat fick jag två böcker i jul!
Först fick jag Lars Lerins 7 resor 9 liv. Jag fick den av min sambo, som är lika förtjust i Lerins akvareller som jag, så det här blir nog en julklapp lite åt oss båda… 😉 Jag har inte hunnit bläddra så mycket i den ännu eftersom jag har varit bortrest över jul, men det ska bli fint att få titta i den de kommande veckorna. Sådana här böcker vill jag läsa långsamt, någon sida per dag.
Av mamma och pappa fick jag en kokbok som jag önskat mig. Jag har undvikit kött de senaste 6-7 åren och äter just bra kött någon enstaka gång när jag är bortbjuden på middag, när jag äter ute eller när jag vid några få tillfällen per år gör sushi. Så även om jag inte är vegetarian så är jag verkligen intresserad av att laga vegetarisk mat. Av alla vegetariska kokböcker så hör Green kitchen stories till de som folk har talat sig varmast om. Den är verkligen jättefin och inspirerande. Idag har jag köpt hem lite ingredienser så att jag kan komma igång och laga rätter ur den. Jag återkommer med mina intryck av denna hyllade kokbok. 🙂
Jag har tydligen använt min sambos visitkort som bokmärke för att hitta igen receptet på falafel med pistagenötter som jag hade tänkt laga. Hehe. Såg det nu.
Innan jul hade vi årets sista bokklubbsträff i jobbets bokklubb. Jag tog med mig ett boktips: Öppnas i händelse av min död. Jag har reserverat den på biblioteket, men vet inte om den har hamnat på villovägar, för trots att ingen är före mig i kön och trots att den inte verkar vara utlånad så kommer det liksom aldrig någon avisering om att jag kan hämta den på biblioteket? Nåja. Det är absolut ingen brådska. Alls. Jag har ungefär all julläsning kvar, för jag har mest läst gamla tidningar nu i jul. Hm. Jag hade egentligen tänkt plöja böcker, men det blev inte så.
Har du läst Öppnas i händelse av min död? Var den läsvärd?
Innan jul bjöd DN på en novell av John Ajvide Lindqvist. Jag ser att den fortfarande finns på nätet, för den som missat. Novellen ingår i den kommande novellsamlingen Våran hud, vårat blod, våra ben, som kommer ut i maj. Jag är verkligen förtjust i Ajvide Lindqvists skräckromaner och noveller och hans skickliga sätt att skriva om människor och deras rädslor. Novellen i DN utgår från ett barns perspektiv och är precis sådär babblig och osammanhängande som det kan bli när ett barn får berätta. Kul grepp!
Den nya novellsamlingen består dels av en nyskriven novell och dels ett antal noveller som getts ut tidigare i olika brittiska och amerikanska antologier. Jag hade ärligt talat ingen koll på att Ajvide Lindqvist har skrivit noveller som inte har publicerats i Sverige tidigare. Han måste med andra ord vara ett hyfsat stort namn utomlands? Jag hade ingen aning om detta, men det känns ju kul såklart. Och det är naturligtvis roligt att vi nu kan få läsa de här novellerna på svenska.
Citat ur novellen Mitt jullov:
”Hej jag heter Alice och jag är åtta år och nu ska jag berätta om mitt jullov fast mest ska jag berätta om julafton. Min julafton var konstig och inte så rolig för att för nästan ett år sen så dog min pappa och så kom Rej istället jag vet inte hur man stavar hans namn och det bryr jag mig inte om för Rej är dum och jag vill inte att han ska vara mammas kille.”
På bokfronten kommer det så mycket nytt hela tiden att det är svårt att hinna med… Idag bloggar jag om några titlar som har kommit ut under året och som jag tänkte hålla i minnet framöver och förhoppningsvis läsa så småningom.
I november kom en ursnygg bokversion av radioprogrammet Allvarligt talat i P1. I programmet samtalar några programledare om existentiella frågor från lyssnarna. Lena Andersson har varit en av programledarna i de två senaste säsongerna. Ärligt talat ( :p ) så slutade jag lyssna på Allvarligt talat inför Lena Anderssons första säsong. Det berodde absolut inte på Lena Andersson, utan det berodde på att jag gjorde en rensning bland mina podcastprenumerationer och prioriterade bort just det här programmet. Så många podcasts, så lite tid, ni vet… Men även om jag inte har lyssnat på Allvarligt talat på några år så tror jag nog att boken kan vara nog så läsvärd och intressant.
Alice Munro är lite av en favorit hos mig. Jag har läst flera av hennes novellsamlingar och imponerats över hur hon komponerar sina berättelser. Tidigare i år kom en ny samling med noveller som berättar Munros släkthistoria. Utsikten från Castle Rock heter den. Låter läsvärd!
Den tredje boken i den här listan är kanske inte en bok som jag kommer att kasta mig över, men ändå. Den hyllade amerikanske författaren Jonathan Franzen är aktuell på svenska med en ny roman: Renhet. Den kom ut i oktober i år. Av Franzen har jag tidigare läst Frihet, som jag, minst sagt, tyckte var ”sådär”. Men… En sådan här hyllad författare måste väl ha något? Kanske är det meningen att jag ska ge honom en ny chans?
Och slutligen: deckardrottningen Gillian Flynn är aktuell med en novell, som kom ut i början av december. Den heter En sån som du och lär vara lite mer åt skräckhållet än deckarhållet. Tröttsamt nog så marknadsförs den med en text, nästan lika stor som titeln, om att boken är av ”författaren till Gone girl”. Hur ska man tolka det då? Att den här novellen är skit och inte står för sig själv? Jag är så trött på all marknadsföring i stil med ”nya Gone girl”, ”bättre än Gone girl” och så vidare. Kan vi sluta tjata om Gone girl? Jag gillade Gone girl, både boken och filmen, men SNÄLLA. Kan inte deckargenren rycka upp sig och sluta vara så ängslig och rädd för något nytt..?
Idag tänkte jag blogga om några (hyfsat) aktuella seriealbum och humorböcker som jag gärna skulle bläddra i.
Först ut är bokversionen av Boktitelpoesi, som jag hoppas att ni följer på Instagram(!?). Jag tycker i alla fall att det är en briljant idé att skapa poesi av bokryggar. Med tre bokryggar bildar de klockren poesi. Kul och snyggt!
En bok jag har sett lite bilder ur och inte kan sluta skratta åt är Robocoprah Winfrey. Och ja, den innehåller helknasiga fotomontage med kändisporträtt. En del av dem säljs också som posters. Min favorit är Gorbatjorven…
Någon som är aktuell med ett nytt seriealbum är Sara Granér! Jag tycker att hon ofta är lite över gränsen… Men ändå. Jag älskar titeln: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera. Klockren! Man kan tänka sig att den handlar om ”arbetslinjen”, men den handlar om makt. Den är säkert både kul och tankeväckande.
Slutligen kan jag tipsa om att något så klassiskt som Tintin har kommit i nyutgåva. Den här gången är det inte Tintin i Kongo, som kan ses som rasistisk propaganda (…), som har getts ut på nytt. Däremot kommer klassiker som t.ex. Faraos cigarrer ut i nyöversättning av Tintinkännaren Björn Wahlberg. Jag ser för övrigt fram emot Tintinfilmen Solens tempel som kommer på bio nästa år. Jag förväntar mig lika bra animation som i Tintins äventyr: Enhöringens hemlighet, där man med så kallad motion capture-teknik har fått till underbar och verklighetstrogen animation.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
