Mina föräldrar skämmer verkligen bort mig! Jag har varit och hälsat på i helgen i samband med att jag har varit på doktorspromotion (d.v.s. en slags examensceremoni för nyblivna doktorer) och då låg den här och väntade på mig (!!!): Bodil Malmstens Samlade dikter.
Jag skäms över att jag i ett tidigare inlägg skrev att jag inte gillade framsidan till den här boken. Vad fan snackade jag om? Den här boken är fantastiskt vacker. Det som får den att sticka ut är den underbara detaljen att texten på framsidan är tryckt på omslaget, som är i genomskinlig plast. Jag har inte sett detta på någon bok tidigare, men det känns oväntat lyxigt och fint!
Jag tycker väldigt mycket om framsidan. Efter en lång tid som har dominerats av guldiga och glittriga framsidor av olika slag, så känns det här cleant, snyggt och nyskapande. Det blir nästan lite 3D-effekt när texten är tryckt på plastomslaget. Mycket fint!
Innehållet får jag återkomma till; Jag har ju inte läst boken ännu… Och jag kommer att njuta av den i mindre doser i taget. Den som känner mig vet förmodligen att jag älskar Bodil Malmsten, så självklart är mina förväntningar höga på den här diktsamlingen. Läs t.ex. vad jag skrev om dikten Det här är hjärtat.
Jag är inte så bra på att läsa om böcker. Varför? Jag har en lista med kanske 100 böcker som jag är sugen på att läsa och jag har cirka 100 olästa böcker hemma (sad, but true). Jag är även med i en bokcirkel och jag brukar alltid prioritera upp de böcker som vi läser i cirkeln. Det gör att den där listan med olästa böcker och den där hyllan med hyllvärmare liksom aldrig krymper. Det känns i det läget svårt att motivera varför en bok som jag redan har läst skulle få en till chans! Dessutom: en del böcker vågar jag inte läsa om. Att en del läsupplevelser känns så storslagna beror ofta på att de passar in perfekt i den livssituation man var i när boken blev läst. Att läsa om samma bok vid ett annat tillfälle kan förmodligen förstöra vilken bok som helst.
Ändå tänker jag ibland att det vore lite intressant att läsa om en bok och se vad som dyker upp vid en andra läsning! En del böcker kanske faktiskt blev lästa vid helt fel tid i livet och skulle må bra av en omläsning? Här är 5 böcker som jag kan tänka mig att läsa om:
1. Mor gifter sig av Moa Martinson blev jag tvingad att läsa i gymnasiet och jag blev inte berörd alls. Nu minns jag inte ens vad den handlar om. Såhär i vuxen ålder känner jag mig dock väldigt nyfiken på Martinsons författarskap och skulle gärna läsa mer. Jag känner mig också rätt säker på att jag skulle bli mer berörd om jag läste just Mor gifter sig idag. Vad jag förstår så handlar boken om både feminism och om klass. Det är två ämnen som ligger mig varmt om hjärtat.
2. Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery vill jag gärna läsa igen, för att jag vet att jag har läst åtminstone den första boken flera gånger och att jag då tyckte väldigt mycket om den. Samtidigt minns jag inte riktigt vad den handlade om..? Det vore en kul liten tidsresa (tillbaka till när jag var en tweenie som slukade den här typen av böcker) och en skön nostalgitripp att läsa denna klassiska flickbok om barnhemsbarnet Anne. Boken är första delen i en serie och jag tror inte att jag har läst ut hela serien. Det vore kul att ha som projekt att läsa hela serien (om den håller för omläsning?).
3. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser ville jag läsa om omedelbart efter att jag hade läst ut den för typ tio år sedan. Haha. Så varför inte..? 😉 Det är en väldigt typisk Nesser-roman: välskriven, fängslande och så har den en del lösa trådar, som en omläsning kanske skulle föra ihop lite bättre. Jag tyckte hemskt mycket om den, men blev förvirrad av slutet. En omläsning skulle kanske förhöja boken ytterligare ett snäpp. Eller? Hoppas!
4. Jonas Hassen Khemiris debutroman Ett öga rött läste jag när den var rätt nyutkommen i pocket. Det var ett tag sedan. Jag har nog utvecklat min läsning en hel del sedan dess och tror säkert att jag skulle uppfatta fler lager i berättelsen om jag läste den idag. Jag älskar allt jag läst av Khemiri och är tämligen säker på att jag inte skulle bli besviken av en omläsning av Ett öga rött. Khemiri skriver alltid så angeläget och fint om rasism och utanförskap. Och i väntan på nästa mästerverk får man väl läsa om hans gamla romaner, antar jag.
5. Madame Bovary av Gustave Flaubert är ännu en i raden av klassiker som jag läste i oinspirerat tillstånd i skolan. Jag känner verkligen att den skulle förtjäna en omläsning med tanke på hur lite jag minns av den och med tanke på hur läst och omtyckt den är. Såhär i vuxen ålder tror jag också att jag skulle kunna läsa in mer i berättelsen om Emma, som drömmer sig iväg genom att läsa kärleksromaner och sedan blir besviken över den trista verkligheten.
Gamla nyheter… men Sara Stridsberg har ju tagit plats i Svenska akademien! Det är inte den första gången som en författare som jag har läst får en stol i akademien, men det har inte hunnit hända så många gånger. Så det känns ju lite kul! Inte för att det borde vara något kriterium att folkliga/lästa författare ska få bli ledamöter i Svenska akademien, men ändå! Det känns som att Svenska akademien har en så spännande och rolig värld och att det såklart är lite roligt att känna till något om de som får äran att ta plats där. Ja, typ så.
Av Sara Stridsberg har jag läst den augustprisnominerade Beckomberga: ode till min familj, som jag tyckte var ”lite svår”. 😉 Den var bra och välskriven och intressant och allting, men jag hade svårt att beröras, trots att den handlar om så tunga ämnen som den ändå gör. Den handlar om en ung tjej vars pappa är intagen på mentalsjukhuset Beckomberga och lite vid sidan av berättas flera otroligt hjärtskärande berättelser om människor som levt hela livet på institution. Jag borde ha blivit mer berörd. Men det är väl mig det är fel på. 😉
Jag måste i alla fall säga att jag är sugen på att läsa mer av Sara Stridsberg. Visst borde man läsa Drömfakulteten?
Här om veckan så bloggade jag om några böcker som kommer ut i sommar. Själv är jag inte så bra på att läsa ”det senaste”. Jag kan också erkänna att sommaren inte är min bästa lästid, för då brukar jag spendera mycket tid med nära och kära och springandes i solen och sådant. Det uppstår inte så många bra lässtunder på mina somrar, trots allt. Jag läser mer när jag lever i min vanliga vardag och inte har semester. 🙂 Men något ska jag väl läsa! Idag bloggar jag om fem böcker som jag tänkte försöka läsa i sommar.
Först och främst tänkte jag läsa Förvillelser av Hjalmar Söderberg. Söderberg är en av mina favoritförfattare och jag köpte ett par av hans klassiker på den förra bokrean. Sedan tusen år tillbaka har jag också en omröstning om vad jag ska läsa ”härnäst” (den hittas i högermenyn om du surfar via dator och underst om du läser från en mindre skärm). Som uppmärksamma läsare kanske har upptäckt så har det kommit ”några” böcker emellan. 😮 Men det är alltså ganska många som har röstat på just Förvillelser, så jag gissar att det verkligen är läge nu! 🙂 Det ska bli kul att läsa! Trots att framsidan är så beige att jag blir lite trött i ögonen. 🙁 😮
Min fantastiska väninna av Elena Ferrante är SÅ söndertjatad att jag blir heeelt matt. Men nu har veckorna gått och den värsta uppståndelsen över den här bestsellern och dess hemliga författare (bara förlaget vet vem som gömmer sig bakom pseudonymen) har gått över. Så nu är jag faktiskt nyfiken och vill läsa. 🙂 Jag såg att den finns som ljudbok i min ljudboksapp, så jag kommer att börja lyssna på den ganska snart!
Stora små lögner av Liane Moriarty har jag ju fått från förlaget för ett tag sedan och den vill jag såklart läsa, annars hade jag inte tagit emot den. Boken är en fortsättning på bestsellern Öppnas i händelse av min död, som är en ”butterfly effect”-berättelse som följer några kvinnor i Australien. Jag hoppas att uppföljaren är bra!
Nattfilm av Marisha Pessl har jag tänkt läsa sedan den kom på svenska 2014. Jag tyckte verkligen om Pessls debutroman, Fördjupade studier i katastroffysik och Nattfilm har fått bra kritik. Så nu är det väl dags att läsa hennes nyskapande spänningsroman. 🙂
Bön för Tjernobyl av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj hade jag tänkt läsa i julas, men det kommer tidningar och knäck och sådant emellan. I sommar blir läsningen av, hoppas jag. Jag har förstått att den är tung, så jag kommer nog att läsa den parallellt med annat. Jag tror att den gör sig bäst om man läser den i mindre doser. Men läsa vill jag. 🙂
Det kommer nya böcker hela, hela tiden, men till viss del följer de i alla fall en säsong och går att hålla koll på genom förlagens kataloger. Nu närmast drar sommarsäsongen igång och förlagen försöker, såvitt jag kan förstå, mata ut en bra mix av etablerade författare som folk kan tänkas vilja läsa under sommarens ledigheter. Jag har hört att förlagen ofta ger ut debutanter i början av året och sparar de riktigt creddiga namnen till hösten, så att de ska vara aktuella lagom till Augustpriset, Bokmässan och andra stora litteraturhändelser på hösten. Det är förmodligen precis så. Sommaren verkar ha blivit lite av en mellanperiod. Idag bloggar jag i alla fall om det bästa ur sommarens utgivning.
Absolut mest glädjande är att Albert Bonniers förlag ger ut Bodil Malmstens samlade dikter. Det är en samling som de har planerat sedan ett tag tillbaka, så det är inte någonting som de kastar ut nu, i samband med att Bodil Malmsten har gått bort. Jag hör ju till de som verkligen saknar Malmsten, vars författarskap jag håller till de allra största. Trots detta har jag faktiskt inte läst så mycket av hennes poesi, så nu vill jag såklart gärna läsa Samlade dikter. Det enda jag önskade mig är egentligen en roligare framsida, för den här tilltalar mig inte ett dugg. 🙁 Och jag är jätteledsen över att skriva just det, för boken är formgiven av Malmstens dotter, Stefania Malmsten. Och med det sagt så inser jag att boken ser ut precis, exakt så som den borde se ut. Trots allt. 🙂
Apropå poesi… För den som är peppad på att läsa mer poesi så kommer också praktverket Svensk poesi ut i sommar. 200 poeter, 650 dikter ”från runorna till Athena Farrokhzad”. Den här skulle jag vilja ha. Jag har ett stort sug efter att läsa mer poesi!
I sommar kan vi också se fram emot nytt av Håkan Nesser. Han skriver lätt och fint och har en härlig, egen stil. Jag gillar att han inte drar sig för att lämna läsaren med en del lösa trådar. Det är ett modigt drag som inte så många andra författare vågar sig på. Nu är han aktuell med Eugen Kallmanns ögon. Förlaget beskriver den som en ”klassisk Nesser” och det förstår man ju redan av titeln faktiskt. Eugen Kallman är ett typiskt nesserskt namn! Applåd för framsidan förresten! Älskar både färgen och formen.
Anna Gavalda verkar ha blivit en riktigt produktiv författare, helt plötsligt (?). I sommar kommer redan en ny roman på svenska: Livet vi drömde om. Jag är mediumpeppad på att läsa. 😉 Hehe. Jag älskar det mesta av Anna Gavalda, men nu har jag inte hängt med i tempot känner jag, för jag har ju liksom inte hunnit med att läsa hennes förra bok eller förrförra… Nåja! Jag gillar ju Gavalda, som sagt. Framsidan är ju extremt gullig också.
Slutligen blev jag glad när jag såg att att Modernista satsar på att ge ut Maria Gripe på nytt. Jag älskar hennes barn- och ungdomsböcker som har en alldeles egen stil och är fyllda av en lagom dos mystik. I första vändan ger de ut Glasblåsarns barn och Pappa Pellerins dotter, som jag ärligt talat inte har läst, någon av dem. Jag hoppas att de följer upp med fler pärlor. Jag är säker på att Agnes-Cecilia: en sällsam historia kan hålla för en omläsning av nya generationer. Som exempel.
Jag tycker allt som oftast att pocketutgåvorna brukar vara mycket mer lockande och fina än framsidorna till de inbundna versionerna av samma böcker. Här finns t.ex. ett gammalt inlägg där jag lyfter fram några exempel på mer eller mindre urtrista framsidor och riktigt lyckade pocketutgåvor.
Jag spekulerade då – och jag gör det fortfarande – om det har med målgruppen att göra. Kanske riktar sig de inbundna böckerna till en annan publik än den där jag ingår..? Pocket är oftare färggladare, poppigare och roligare. Inbundna böcker är oftare enkla, stilrena och, i mina ögon, TRÅKIGA.
Plötsligt verkar det dock ha slagit över. 😉 På bokrean köpte jag Den andra kvinnan av Therese Bohman. Jag tycker att nakna kvinnor är ungefär det mest fantasilösa man kan ha på en framsida, i och för sig, men när det är en detaljbild från en tjusig målning så kan jag såklart ha överseende. Jag tycker jättemycket om den här framsidan.
Sedan såg jag pocketen… Den här skulle jag ALDRIG plocka från en hylla. Det ser ut som framsidan till en dammig, historisk roman. Jag antar att benen ska anspela på att kliva ur sängen hos sin älskare, men det ser mest ut som ben från ett lik (gud, förlåt, men de är ju väldigt gulbleka?!). Det är dessutom bara ben, i min värld. Det finns inget sensuellt, inget som antyder att personen flyr eller har bråttom därifrån, ingenting. det är bara två ben. Och en stor limegrön blurb!
Ja, ja… Man ska inte döma en bok efter framsidan och nu är det väl naturligtvis så att även pocketen är snygg, på sitt sätt, även om inte jag gillade den så mycket. Det här är i alla fall den bok som jag hade tänkte välja till bokcirkeln nästa gång. Den förra bokcirkelträffen blev tyvärr inställd, så jag är inte helt säker på hur vi gör nästa gång; om vi ska diskutera förra omgångens bok och/eller diskutera någon ny. Får jag välja en bok redan till nästa gång så blir det i alla fall den här! 🙂
Trogna läsare känner kanske till att jag är mycket förtjust i Hjalmar Söderberg och hans lätta och avskalade språk. Trots att hans böcker har omkring 100 år på nacken så känns de på många sätt modernare och fräschare i språket än det mesta av det som ges ut idag. Det är verkligen en fröjd att läsa Söderberg! Hans romaner Den allvarsamma leken och Doktor Glas är helt otroliga, men hans noveller är nästan bäst, trots allt. Jag har t.ex. läst novellsamlingen Historietter, som jag varmt kan rekommendera som ljudbok eftersom den är så fint uppläst av Krister Henriksson.
Ett annat tips är de helt noveller som Novellix har gett ut i dagarna. Novellix har ju som idé att ge ut små och snyggt förpackade noveller som också ofta kommer med tjusiga askar. Jag kan ju inte påstå att Hjalmar Söderberg-böckerna är fula precis! Jag är ganska säker på att jag har åtminstone en av novellerna (Aprilviolerna) oläst och nu blev jag ju inte precis osugen på att skaffa mig den…
Jag har bloggat tidigare om några av de böcker som jag ser är mest peppad på från årets utgivning. En av de böcker som gör mig nyfiken är Sandra Beijers (för många känd som bloggaren bakom niotillfem-bloggen) kommande unga vuxna-roman Allt som blir kvar. När jag bloggade om den senast så fanns det ingen framsida att visa upp, men nu skriver Beijer att framsidan är klar. Den har tillkommit genom en studieuppgift på Konstfack. Kul grej! Jag gillar den här framsidan jättemycket. Till synes så sticker den inte ut alls. Här finns inga grälla färger eller något som egentligen drar blickarna till sig, men tittar man närmare så uttrycker den massor. Notera den utsuddade texten i blyerts t.ex. Mycket fint omslag!
Ett helt annat bokomslag som jag gillar är omslaget till barnboken Fantastiska fakta om djur. Jag tycker om det mesta med söta djur på… Hehe. Jag är säker på att jag hade lockats att läsa den här boken om jag hade varit barn. 🙂
Ett foto publicerat av Natur & Kultur (@naturochkultur)
Och en tredje framsida jag gillar, eftersom jag har en tendens att verkligen dras till guldglänsande framsidor, är framsidan till 179 år av ensamhet. Det verkar för övrigt vara en väldigt läsvärd och intressant bok. I den berättar tio kvinnor från Handelshögskolan om vad de har behövt göra för att förhålla sig till den ojämställdhet som råder i universitetsvärlden. Som kvinna i en mansdominerad bransch har jag själv flera gånger hamnar i djupt orättvisa och trista situationer. Jag tror att den här boken kan ge viss pepp (eller så blir man totalt nedslagen, vad vet jag). 😮
Tre helt olika böcker och helt olika framsidor, men fina var och en på sitt sätt. 🙂
I vintras bloggade jag om några av vårens böcker som jag ser fram emot mest. En av de böcker som jag ser fram emot mest är fortsättningen på Kim Thúys roman Ru, som handlar om att vara på flykt. Nu har jag sett att uppföljaren, Vi, har fått en ny framsida. I vintras såg omslaget ut såhär:
Fin ”tapet” i bakgrunden och titeln är också snygg och poppar ut på ett trevligt sätt. Men den här framsidan är ändå minst sagt beige jämfört med den nyare versionen.
Wow! Jag älskar fjäderfotot och färgerna. Det känns helt rätt av förlaget att byta form.
Apropå Ru så kan jag ju nämna att det sedan tidigare finns en bok som spinner vidare på Ru. Mãn heter den och den står i min hylla och väntar (sedan i julas uppenbarligen ;)). Lyx!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.