Etikett: Vi läser

  • Gamla boknyheter är ibland mer spännande än nya

    Gamla boknyheter är ibland mer spännande än nya

    Här om veckan var jag på bokcirkelfrukost. En av mina bokcirkelvänner hade rensat bland sina gamla tidningar och delade generöst med sig av äldre nummer av Vi läser. Jag gick alltså hem från cirkeln, inte bara fylld av den inspiration som bokcirkelfrukostar i allmänhet brukar ge, utan också med två gamla tidningar att bläddra i. Jag har nu läst lite ur Vi läser nr 3 från 2009, med en ung Jonas Hassen Khemiri på framsidan, och en lite nyare Vi läser (från 2015).

    Jag tycker om att lyssna på bokpoddar och bokradioprogram och jag tycker om att läsa om böcker i morgontidningens kulturdel och på bokbloggar. Jag gillar att följa bokkonton på diverse sociala medier och jag kollar emellanåt på BabelSVT. Ibland går jag på författarsamtal eller uppläsningar av olika slag. Det är härligt att få höra om nya böcker och jag känner stor inspiration, faktiskt, men nu inser jag också hur fantastiskt kul det kan vara med riktigt gamla nyheter.

    Det är så härligt när artiklarna inte handlar om böcker som jag förväntas köpa, utan om böcker som jag redan har läst. I den här 10 år gamla Vi läser finns det exempelvis en intervju med Sofi Oksanen. Anna Jörgensdotter, som skrivit artikeln, har läst en av mina favoritböcker, Utrensning, i ”en ofärdig, splitterny översättning på lösa papper”. Själv golvades jag av den där boken några år senare och så småningom vann den Finlandiapriset och Nordiska rådets litteraturpris (bland annat). I en annan artikel diskuteras bokbloggar och en av mina favoritförfattare, Therese Bohman, är i anslutning till detta intervjuad i egenskap av just bokbloggare och omnämns även som redaktör och frilansskribent – det här var uppenbarligen innan hon debuterade som författare och så småningom kom att skriva den fantastiska och augustprisnominerade Aftonland. Det är så kul att läsa allt det här och sitta inne med facit över ”hur det gick sedan”.

    Ur Vi läser nr 3 2009.

    För att inte tala om alla böcker som jag glömt bort och som jag plötsligt påminns om igen och blir sugen på att läsa. Det är nästan lite sorgligt, men en bok förvandlas ju från nyhet till backlist på nolltid nu för tiden. På årets bokrea slumpade man exempelvis iväg böcker som kommit ut så sent som i oktober året innan, böcker som alltså bara var ca 4 månader gamla och redan betraktades som helt passé, uppenbarligen. Det finns många böcker som flimrar förbi utan att man hinner med. Nu blir jag påmind och på sätt och vis mer inspirerad än av alla nya titlar som det tjatas om överallt.

    Det är också kul att slås över hur stort utrymme bokbloggar tydligen hade på den här tiden. Det refereras till bokbloggar lite här och där. Förmodligen ville man vara lite hippa och ”hänga med” i det här ”moderna”. Bokbloggarna verkade betraktas som en lika viktig maktfaktor som kulturskribenter. Det är lustigt att se, för idag är bokbloggar ingenting i de här sammanhangen. Ingen tidning skulle bry sig om vad en bokbloggare tycker, hela blogg-fenomenet brukar betraktas som dött.

    Ur Vi läser nr 3 2009
    Om bokbloggar i Vi läser nr 3 2009. Här hävdas det btw att bloggen Bokhora har 15 000 besökare om dagen, vilket du förmodligen får dividera med typ 15 för att komma fram till den verkliga siffran. Men det är klart att man måste ha tagit bokbloggare på allvar om man allvarlig trodde att det fanns svenska bokbloggare med sådan räckvidd! Hehe.

    Det är svårt att förstå vad man lever i för tid medan den pågår. För mig känns det som att 2009 var igår, men bara av att läsa den här litteraturtidningen påminns jag om att tio år har passerat. Det känns uppfriskande på något sätt.

    Om någon väntar på att det här inlägget ska mynna ut i någon slags poäng så måste jag göra er besvikna, för jag har ingen. Jag blev bara inspirerad att dela med mig av hur kul jag tyckte att det var att läsa en tio år gammal tidning (haha!). Plocka fram gamla tidningar emellanåt, folk! Du kanske (åter)upptäcker något, precis som jag. 🙂

    (Och ibland hoppas jag förresten att bobloggar kan vara just det som t.ex. (aktuella) tidningar inte är: en plats där även ”äldre” litteratur och ”gamla” nyheter får plats, som en liten motvikt till alla andra forum där bara det absolut mest rykande färska får utrymme).

  • Läs boken först – läs tidningen sedan

    Läs boken först – läs tidningen sedan

    Jag har skrivit det här förut, men jag gör det igen: jag är väldigt bra på att vara sist på bollen. När en bok har tjatats sönder i alla medier och den värsta hysterin har lagt sig, ja, kanske jag lånar boken på bibblan eller så. Om boken fortfarande känns spännande.

    Vi läser
    Vi läser

    Nu har jag insett hur smart det är att också vara helt efter med att konsumera medier. Jag köpte ju en hög med utgallrade Vi läser från biblioteket för ett tag sedan. Och nu har jag också hunnit bläddra igenom merparten av dem. De har faktiskt känts riktigt läsvärda, trots att de har ca 3-4 år på nacken. Exempelvis slumpade det sig så att jag läste en artikel om Karolina Ramqvist precis när jag hade läst hennes roman Alltings början (jag bloggar om den imorgon!). Det var spännande att få läsa författarens egna ord från när boken var helt färsk! 🙂

    Vi läser om Karolina Ramqvist
    Vi läser om Karolina Ramqvist

    Överlag så brukar medier mest tjäna som inspiration för mig. Jag lyssnar på bokpoddar och läser kultursidorna i morgontidningen och lägger intressanta böcker på minnet. Men i någon mening inser jag att det vore mer intressant att göra tvärtom: läsa boken först och läsa tidningen/lyssna på podden/kolla på litteraturmagasinet efteråt. Det är en självklar grej, kanske, men i alla fall… Nu tipsar jag om att låna gamla Vi läser på bibblan, kolla på gamla författarsamtal (t.ex. hos Littfest, för de har lagt upp jättemånga). Vissa grejer måste inte vara dagsfärskt, tvärtom!

  • Fler än bokcirkeln uppmärksammar Västerbotten

    Fler än bokcirkeln uppmärksammar Västerbotten

    I min bokcirkel läser vi ju Västerbottensförfattare nu i vår. Så då tyckte jag det var en riktigt kul tajming att det i det senaste numret av Vi läser finns en artikel om just Västerbotten.

    Västerbotten i Vi läserDen handlar om några ur den nya generationens berättare i Västerbotten och hur de förvaltar arvet efter giganterna som Torgny Lindgren, Sara Lidman och Per Olov Enquist, som är de vi läser i cirkeln. Nu blev jag riktigt peppad på att också läsa Västerbottens nyare författare, som Negar Naseh och Peter Normak. Någon som läst?

    Jag har förresten precis börjat prenumerera på Vi läser och tycker att det är en hemskt trevlig tidning. Den har en bra blandning med boktips, intervjuer m.m. och innehåller både väldigt lättsamma texter och några med lite mer djup.