Öppet hav, av Einar Kárason, är en verklighetsbaserad kortroman om den otroliga händelsen när en isländsk fiskare överlevde sex timmar i iskallt vatten.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Öppet hav, av Einar Kárason, är en kortroman baserad på en verklig händelse. En grupp fiskare hamnar i det iskalla havet när deras fartyg förliser och livbåten följer med till djupet. Det går inte att överleva någon längre stund i femgradigt vatten, och den ena efter den andra dras ned. En ung man tar sig framåt, simtag efter simtag, i timmar, medan han håller sig vid liv genom att minnas och hålla undan alla tankar som kan hindra honom att ta sig till land.
Det är helt ofattbart att bokens huvudperson överlever, men det var alltså precis det som hände verklighetens Guðlaugur Friðþórsson, en man som simmade i sex timmar i femgradigt vatten och sedan vandrade i tre timmar för att komma till en stad där han kunde få hjälp. Jag fixar knappt att tänka på detta. Det är svindlande. Vad är en människa egentligen kapabel till och vilken kraft finns det egentligen att hämta i tankarna?
Öppet hav är inte en bok jag kommer att glömma. Det är en otrolig berättelse. Samtidigt var den, för min del, en fantastisk berättelse snarare än en läsupplevelse. Kanske var det mycket som föll bort eftersom jag lyssnade på boken som ljudbok; Jag tycker det är svårt att plocka upp alla nyanser när man inte läser i sitt eget tempo. Jag kände i vart fall att boken var ganska seg, på något sätt. Samtidigt älskar jag att Guðlaugur Friðþórssons historia har blivit tolkad av en av prisbelönt författare snarare än att vräkas ut i en podd eller fixats till för att passa i ett spännande TV-format. Nej, det är verkligen skönt att berättelsen, blivit en lågmäld kortroman. Det finns någonting väldigt vackert i det, även om det som sagt blir lite långsamt också.
Öppet hav
Opið haf översattes av John Swedenmark och gavs ut av Thorén & Lindskog 2023. ISBN: 9789186905798. Jag har lyssnat på boken som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Mattias Nordkvist.
I En flickas memoarer skriver sig Annie Ernaux tillbaka till sommaren 1958, en sommar då hon lämnade uppväxtens skyddade värld och började ta kliven mot vuxenlivet.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
En flickas memoarer är en självbiografisk roman där Annie Ernaux använder skrivandet för att resa tillbaka till sommaren 1958 och försöka förstå vad hon var med om och hur det påverkade henne. Annie är 18 år den sommaren och ska arbeta på ett kollo. Hon beskriver sig själv vid den tiden som överbeskyddad och uppväxten framstår som begränsad och instängd – av både klass och av religion. Familjen lever under enkla förhållanden och tillvaron omgärdas av stränga regler, inte minst kring män.
På kolonin arbetar unga personer, män och kvinnor, och det blir inträdet till en helt ny värld, som Annie knappast har erfarenheter och verktyg för att hantera. Varken kropp eller känslor går att kontrollera efter att ha fått sina första (inte speciellt angenäma) sexuella erfarenheter. Annie påverkas i grunden av sommarens upplevelser och kommer in på de krokiga vägar som leder fram till idag. Ätstörningar, ett utbildningsval som blir helt fel, en au pair-period, ett liv av skrivande.
Det här är en märklig liten roman. Är det intressant att läsa 200+ sidor om en kvinnas ältande kring en sommar för över 50 år sedan? Svar ja: det är elegant skrivet kring att formas till den man är och en intressant berättelse om att växa upp i en ”skyddad verkstad” och att sedan konfronteras med en ganska ful verklighet, där sex kan betyda noll och intet för den andre och där nästan ingenting krävs för att en tjej ska stämplas som slampa. Svar nej: det är naturligtvis ett långt ältande, trots allt, och för den som är född i mer modern tid är sommaren -58 helt obegriplig och svår att relatera till. Jag trodde att jag skulle stå inför en våldtäktsskildring, en bok om sexuella övergrepp. Kanske är det en bok om sexuella övergrepp, men inte skildrat så som jag trott. Kanske var det det som var poängen.
Oavsett vilket är det inte så dumt med märkliga romaner. En flickas memoarer liknar faktiskt ingenting annat jag läst och just därför tror jag att jag kommer att bära den med mig länge.
En flickas memoarer
Mémore de fille är översatt från franskan av Maria Björkman och gavs ut på svenska av Norstedts 2021. ISBN: 9789113112275.
Annie Ernaux
Annie Ernaux (född 1940) är en fransk författare. Hon belönades med Nobelpriset i litteratur 2022.
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är ett intressant reportage om en kriminell klan som skapat något av ett parallellsamhälle.
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är en av förra årets mest omtalade reportageböcker. Boken är resultatet efter många års grävjobb och otaliga intervjuer om och med en kriminell klan i Angered. När boken kom var det förmodligen många som blev paffa. Finns det kriminella klaner i Sverige? Ja, det gör det tydligen. I en omtalad lördagsintervju i P1 förra året sa biträdande rikspolischef Mats Löfving att ”Just nu har vi minst 40 kriminella klaner i Sverige”. Det var nog någonting nytt för de flesta svenssons.
Så vad gör klanmedlemmarna? Och vad gör samhället?
Ja, bokens familj, Al Asim (som heter något annat i verkligheten), de styr verkligen det som kommit att bli ett parallellsamhälle. I deras nätverk löser man alla problem och konflikter på egen hand – utan att blanda in några myndigheter. Störningsjouren åker inte ut, lägenhetsförråd är låsta så att inte ens fastighetsskötaren kan komma åt dem, vittnen tar tillbaka sina vittnesmål och vill inte medverka i vare sig reportage eller några utredningar. Många i klanen är tungt kriminellt belastade på olika sätt. Våldskapitalet och makten gör att de kan ägna sig åt utpressning. Författaren har intervjuat åtskilliga personer som fått sina livsverk förstörda efter att pressats kring påstådda skulder. Familjens överhuvud ser dock sin roll i ett litet annat ljus. Med sin ställning anser han att han gör samhället ett tjänst genom att han kan medla i svårlösta konflikter utan att behöva blanda in polisen.
Det finns någonting skrämmande att få ett sådant här parallellsamhälle framställt för sig. Man vill ju så gärna tro att Sverige är ett tryggt litet land där myndigheter alltid träder in där det behövs och där det är folkvalda politiker som styr. Här målas det upp strukturer som till del står över det som de flesta av oss tar för självklart i landet Sverige.
Men helt handlingsförlamade står inte myndigheterna. För att komma till rätta med problemen bestämmer man sig för att punktmarkera den kriminella familjen och att samverka över flera myndigheter. Bidrag synas, importerade varor kontrolleras ovanligt nitiskt, vissa blir vräkta, barn blir omhändertagna, varenda litet steg granskas. En del granskas på goda grunder, andra åker med av bara farten för att de råkar ha kopplingar till klanen.
Det är ett imponerande reportage och det känns verkligen intressant att få en inblick i hur ett klannätverk kan se ut och fungera och hur Sverige försöker att jobba mot dem.
Familjen
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby
Uppläsare: Philomène Grandin. Förlag: Mondial (2020). ISBN: 9789189061156.
Johanna Bäckström Lerneby
Johanna Bäckström Lerneby (född 1974) är en svensk journalist och författare. Hon tilldelades Stora journalistpriset i kategorin Årets röst för sitt reportage Familjen.
Den här hösten är det många som har läst Johanna Bäckström Lernebys reportagebok Familjen, som har gjort att många svenskar har fått upp ögonen för att det finns klankriminalitet i Sverige. Jag har inte hunnit läsa boken själv, men tänkte tipsa om fem andra reportage som jag tycker är riktigt bra och läsvärda, även om de kanske inte är lika brännande aktuella som Familjen.
Bön för Tjernobyl: Krönika över framtiden
Den nobelprisbelönade författaren Svetlana Aleksijevitj har skrivit fem mycket speciella reportageböcker om Sovjetunionen. Tillsammans utgör de Utopins röster – Historien om den röda människan. Vill du läsa någon av dem så kan jag särskilt tipsa om Bön för Tjernobyl, som förresten är boken som inspirerat till den omtalade TV-serien Chernobyl. Aleksijevitjs metod är att foga samman många människors röster till ett slags körverk. Det kanske låter tungläst, men det är det inte. Det är verkligen berättelser om lidande som går rakt in i hjärtat.
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme
Upplevde du också århundrades antiklimax i juni? Olof Palme har varit död hela mitt liv. Mordet har blivit en av de olösta gåtor som min generation på sätt och vis har vuxit upp med. Att fallet någonsin skulle få sin lösning kändes tämligen osannolikt när det plötsligt meddelades att en presskonferens skulle hållas och att allting skulle komma till något slags avslut. Det pratades om att mordvapnet hade hittats och Skandiamannen, Stig Engström, var den det surrades om. Detta ultradeppiga år 2020 kändes det här som en oväntad vändning som på något sätt piggade upp (obs: jag förstår att Olof Palme också var en person med många nära och kära som idag lever med saknaden och för vilka mordet inte direkt är något att skoja om). Sedan pös allting ihop till ett ingenting, som ni vet. Jag hann i alla fall värma upp genom att läsa Thomas Petterssons gedigna reportage Den osannolika mördaren. Boken fördjupar de reportage som Pettersson skrivit för magasinet Filter och på många sätt kan man nog faktiskt säga att Pettersson var den första som kunde lansera en teori baserad på Skandiamannen och nå ut med den i breda kretsar. Efter att ha läst boken är jag fortfarande lätt förbryllad (Brukade Engström verkligen gå omkring med ett vapen? Hur kunde han veta att makarna Palme skulle passera just där och då? Hade han ens ett vapen?). Ändå är Petterssons reportage klart övertygande och seriöst. Den som är det minsta nyfiken på vad det är som gör att det ”inte gå att komma runt” Skandiamannen bör läsa den här boken.
Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson
En av oss: En berättelse om Norge
Det har snart gått ofattbara tio år sedan terrordåden i Oslo och på Utøya. Vill du läsa en enda bok om händelserna, gärningsmannen och några av offren, så är Åsne SeierstadsEn av oss förmodligen det bästa valet. Författaren berättar med en otrolig detaljrikedom om Anders Behring Breiviks bakgrund, vägen till terrordåden, de avskyvärda händelserna, allt som gjordes (och inte gjordes!) under de kritiska timmar då han fortfarande kunde gå omkring och avrätta ungdomar, rättegången… Inte minst berättar den om några av hans offer: unga, drivna, politiskt engagerade ungdomar på väg ut i livet. Så otroligt tragiskt.
En av oss av Åsne Seierstad
Lasermannen: En berättelse om Sverige
Jag undrar om Åsne Seierstad sneglade på Gellert TamasLasermannen: En berättelse om Sverige när undertiteln bestämdes? I Lasermannen berättar Tamas om seriemördaren John Ausonius som under 90-talet sköt mot elva slumpvist valda personer vars enda gemensamma nämnare var att de hade vad han själv betraktade som ”utländskt utseende”. Tamas reportage är otroligt fängslande och gräver djupt i Ausonius bakgrund. Det som kanske bränner mest är dock berättelsen om tiden och samhället: ett Sverige där rasism och nynazism fick uppta stort utrymme.
Lasermannen av Gellert Tamas
Vargattacken: Ett reportage
Vargattacken av Lars Berge blev något av en inofficiell bokcirkelbok i vår bokcirkel tidigare i år. Några av mina bokcirkelkompisar hade nämligen läst den och det ledde till en så intressant diskussion att flera av oss andra också började läsa. Och visst är det en fascinerande bok! Här berättar Berge om den arbetsplatsolycka på Kolmårdens djurpark där en ung kvinna miste livet. Som svensk är det lätt att tänka att allt runt omkring oss är besiktigat, godkänt, kontrollerat, men nja… På Kolmårdens djurpark välkomnade man glatt besökare till ett litet hägn där de fick ”umgås” med en stressad flock med fullvuxna varghannar. Det hann ske ett flertal incidenter innan den tragiska dödsolyckan satte stopp för eländet. Bland annat blev en flicka så svårt biten i låren att det krävdes plastikkirurgi för att försöka reparera de skador hon åsamkats. Det är förskräckande läsning och synen på djurparker blir förmodligen aldrig riktigt densamma efter att ha läst den här boken. Och vargen? Självklart är vargar inga gulliga hundar som man kan klappa på. Jag hör till de som tycker att vi bör ha vargar i Sverige, men nog måste man också förstå att de är rovdjur och att de kan vara livsfarliga.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg är en mycket berörande bok om Patriks egen mamma och en mycket bra bok om klass. Betyg: 5 oplar av 5.
Fjärilsvägen är Patrik Lundbergs berättelse om sin mamma, Birgitta Lundberg. Birgitta hade allt det där som många drömmer om: man, två barn, villa och jobb. Sedan kom skilsmässan och med det en ekonomi som inte gick ihop. Så småningom drabbades hon av de krämpor och sjukdomar som kom att bli ett allt större hinder i vardagen och livet och leda till ett liv på sjukpenning. Till slut hamnade Birgitta i fullständig misär och 67 år gammal gick hon bort. Det är en resa nedåt, utan att Patrik för den sakens skull målar ut henne som ett offer. Här ryms både goda stunder och sorgliga stunder, misslyckanden och besvikelser liksom små framgångar. Ibland gör mamman rent förfärligt sårande saker mot Patrik och andra, men mestadels lyser det igenom att det finns en enorm kärlek mellan Patrik och hans mor, om än med perioder då deras relation skaver och är svår att upprätthålla. Fjärilsvägen är ett porträtt som ger en levande bild av en kvinna som mestadels levde ett väldigt slitsamt liv och om en son som präglats starkt av det.
Under Patriks uppväxt unnar sig mamman ingenting, allt går till barnen. Det trixas och fixas så att Patrik och hans syster ska få fotbollsskor och kunna följa med på skolresor, men själv unnar hon sig inte ens att äta lunch. Det är lätt att förstå att det slitsamma livet med ett tungt och lågbetalt jobb och en stressig tillvaro som ensamstående mamma kostar på. Birgitta blev bara 67 år och Patrik sätter fingret på något som är väldigt viktigt här: i vårt samhälle har de flesta fått det bättre, men det finns en kategori där utvecklingen går åt andra hållet. Lågutbildade kvinnors förväntade livslängd sjunker. Patrik Lundberg skriver sakligt och precist om klass och den sits som hans mamma delar med så många andra. Samtidigt skriver han om sig själv, som den som växer upp med en ständig insikt om att sakna skyddsnät och att aldrig ha ett nätverk att luta sig mot. Det präglar honom hårt, liksom det att växa upp i ett samhälle som är en vit fläck på kartan, en småstad som aldrig ges utrymme i några medier (nu är läget förvisso annorlunda för hemstaden Sölvesborg – och jo, Jimmy Åkesson finns med i den här boken, paradoxalt nog som en av Patrik Lundbergs förebilder i tonåren). Trots att Patrik sedan mot alla odds lyckas etablera sig som journalist och trots att han skriver uppmärksammade och kritikerrosade böcker så kan han aldrig riktigt känna sig helt hemma och trygg i den värld dit klassresan tar honom.
Jag är i Patrik Lundbergs ålder och växte precis som honom upp under 90-talets finanskris. Min tillvaro var inte alls densamma som Patrik Lundbergs, men jag känner ändå igen mig väldigt mycket. Jag kan inte påstå att jag har saknat något i livet och jag har inte heller vuxit upp med en ensamstående mamma. Ändå delar jag verkligen Patrik Lundbergs känsla av att ingenting kan tas för givet, särskilt inte pengar. Jag fattade det inte då, men 90-talskrisen satte sina spår. Jag tänker ofta på det som vuxen, inte minst för att de flesta runt omkring mig nu för tiden har det väldigt gott ställt. Det blir sådana kontraster när folk i allmänhet reser med familjen på semester till Bali och på skidresor i Alperna (när jag var barn gick vår mest exotiska semester till Dalarna med lånad husvagn), köper nya iPhones till sina barn (jag hade inga statusprylar som barn – mycket av det jag hade i klädväg, cykel med mera var sådant jag ärvt av äldre kusiner och som de vuxit ur) och så vidare, och så vidare. Jag kommer aldrig glömma när jag flyttade från kollektiv till min första hyresrätt. Jag var student och kände mig så stolt och glad över att ha fått ihop ködagar så att jag kunde flytta till min egna lilla etta i ett miljonprogramshus. Jag tyckte den var SÅ fin och mysig och allt sådant. En av mina äldsta vänner blev uppriktigt förvånad och kunde inte förstå att jag inte flyttade till bostadsrätt. För mig fanns det inte på kartan att köpa en bostadsrätt. Jag levde på studiemedel och hade kanske 10 000 kr i en buffert som jag sparat ihop genom sommarjobb. Jag förstod inte ens vad han menade. Han förstod inte vad jag menade. Nu förstår faktiskt ingen vad jag menar när jag aningslöst frågar om blivande bostäder som andras vuxna barn är på väg att flytta till. Jag lever fortfarande i tron att man hyr när man flyttar hemifrån, men här köper man naturligtvis en bostadsrätt till ungarna. ”Alla” gör det i den lilla akademikerbubbla jag mestadels befinner mig. Detta och tusen andra saker kommer aldrig riktigt att gå in, misstänker jag. Precis som att jag aldrig riktigt kommer att kunna slappna av och känna att det löser sig när det gäller jobb (trots att jag aldrig någonsin har varit arbetslös längre än en sommar). Jag har aldrig haft några släktingar i min bransch, ingen som har kunnat fixa in mig på något jobb eller kratta för mig. Jag sökte 80 jobb i hela Sverige när jag pluggade min sista termin och fick nobben. Jag tror aldrig att något sådant där ska lösa sig. Jag hör inte till alla de studiekamrater som pluggade till ingenjör för att deras pappa hade gjort precis det och för att det fanns ett familjeföretag att ta över. Ingenting sådant. Ingen har kunnat dela med sig av erfarenheter kring att plugga, ingen har kunnat ge tips kring hur jag ska tänka kring studier och karriär. Jag har uppfunnit allt själv och då blir man också ganska ensam. Jag misstänker att Patrik Lundberg har känt något liknande. Han som först inte ens sökte till journalistutbildningen på Skurups folkhögskola, för den ansågs omöjlig att komma in på, och som han sedan kom in på med högst poäng av alla. Varför trodde han att han inte skulle komma in? Det är sådant man lätt tror när absolut ingen i ens omgivning har gjort något liknande.
Det är inte synd om mig, långt ifrån. Ursäkta att jag började skriva om mig när det här inlägget egentligen handlar om Fjärilsvägen. Det är hur som helst en bok som väckte många tankar, minnen och känslor – och det är väl ett gott betyg.
En sak till förresten. I boken citerar Patrik Lundberg Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch: ”Låg pensionen efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet? Gör andra val, få annat resultat.”. Det är ett gammalt citat, men det är verkligen svårt att släppa. Ebba Busch får mig att vilja spy.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Uppläsare: Martin Wallström. Utgivningsår: 2020 (Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio). Antal sidor: 175 (ca 4,5 h lyssning). ISBN: 9789100181987, 9789100185961.
När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.
Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den. Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.
Patrik Lundberg växte upp på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Nu är Fjärilsvägen en kärleksförklaring till hans mor, och en berättelse om det svenska klassamhället.
Förlagets beskrivning
Patrik Lundberg
Patrik Lundberg (född 1983) är en svensk journalist och författare. Han debuterade 2013 med den självbiografiska ungdomsboken Gul utanpå, som bland annat handlar om att vara adopterad och göra en återresa. Sommaren 2020 var Patrik Lundberg värd i Sommar i P1 och hade ett hyllat program som precis som Fjärilsvägen handlar om hans mamma. Patrik Lundberg är krönikör på Expressen. Han har en hemsida och finns på Twitter och Facebook.
Den tunna isen av Lena Einhorn är en självbiografisk och kanske lite för lång bok om livet och den nödvändiga/omöjliga kärleken. Betyg: 3 sojakorvar av 5.
Den tunna isen är en självbiografisk roman av läkaren, författaren och regissören Lena Einhorn. Jag tror att jag läste om den i Vi läser, eller om det var någon som tipsade om den, helt enkelt. Såhär i efterhand känns det lite märkligt att jag påbörjade den. Jag visste nästan ingenting om Lena Einhorn innan och nu har jag lyssnat på något av en tegelsten där hon berättar oerhört ingående om sitt liv och kärlek.
Jag kan säga direkt att jag tycker att boken är för lång, så som det kanske lätt blir när man skriver en självbiografi. Jag hade förmodligen inte orkat läsa pappersboken, inte med tanke på att jag liksom aldrig har följt Lena Einhorn och hennes karriär; jag tror inte att jag har sett någon av hennes filmer och inte heller läst någon bok. Kanske får man ut mer av boken om man är mer insatt. Däremot fungerade den som ljudbok. Det finns också många passager som verkligen är fina och allmänmänskliga på något sätt.
Det som tar störst plats i boken är det röriga av-och-på-förhållandet som Lena har med bokens Nicki, en yngre kvinna som har en svårt sjuk son. Det finns alltid anledningar, bra eller dåliga, till att förhållandet aldrig blir riktigt på allvar. Det är sonen, det är exmaken, det är det ena med det andra. Under en lång tid försöker Lena och Nicki förgäves att få barn, men det slutar med att de går isär. Sedan träffas de igen. Och går isär. Så kan livet och kärleken också vara: komplicerad och svårgripbar. Einhorn skriver ofiltrerat och sminkat om deras relation, analyserar den in i minsta detalj, men inte ens psykoanalys kan riktigt reda ut någonting för henne.
Samtidigt berättar Lena om det andra i livet: filmandet & det eviga sökandet efter finansiering för hennes projekt, sin uppväxt & sina rötter. Det finns mycket intressant och fint i den här boken, men visst hade jag önskat att den hade varit kortare än 508 sidor ändå.
Den tunna isen av Lena Einhorn
I sin nya roman Den tunna isen ger sig Lena Einhorn i kast med sin egen historia och kärlekens livsfarliga och livsnödvändiga kraft. Det är sommar när en kvinna oväntat kommer simmande mot henne på bryggan. Vad som först liknar ett oskyldigt möte gör ett outplånligt intryck på henne. Och så inleds en förälskelse, och så småningom en kärleksrelation som ska ta henne ut på tunnare is än hon någonsin tidigare vågat beträda.
Men vad är hon rädd för, och varför? Parallellt med kärlekshistorien försöker hon utforska sin egen historia, sin egen barndom. Hon trodde hon kunde den. Det gjorde hon inte. Under arbetet med modersporträttet Ninas resa finner hon efterlämnade brev mellan föräldrarna och klotter i gamla böcker som lämnats på vinden. Med hjälp av detta material börjar hon långsamt bena upp inte endast sin mors liv, utan också sitt eget livs mysterium.
I Den tunna isen följer vi berättelsen om en kärlek som verkligen visar sig vara på liv och död. Och om en vådlig, berusande färd längst ut i människans känslomässiga universum, och längst in i hennes mest dolda och skyddade skrymslen.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Anette Sallmander. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2019 (den här ljudboken, Norstedts). Antal sidor: 508. ISBN: 978-91-1-309936-1, 9789113099453.
Lena Einhorn
Lena Einhorn (född 1954) är en svensk läkare, författare och regissör. Hon är bland annat känd för Ninas resa, som handlar om hennes mor och tiden när hon lämnade Warszawas ghetto. Berättelsen blev både bok och film som belönades med Augustpriset respektive två Guldbaggar. Lena Einhorn har en hemsida.
Bränn alla mina brev av Alex Schulman är en intressant och brännande berättelse om familjehemligheter som får konsekvenser genom generationer. Betyg: 3+ bilar av 5.
Bränn alla mina brev av Alex Schulman är Schulmans fjärde roman om människor i sin närhet. Sedan det stora genombrottet med Skynda att älska, som handlar om Schulmans far, har han hunnit med att skriva om sin fru (Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött) och sin mor (Glöm mig). Nu söker sig Schulman ett led bakåt i generationerna och tecknar ett porträtt av sin mormor, Karin Stolpe, och hennes man, Schulmans morfar, Sven Stolpe. Karins och Svens relation var aldrig lycklig och Sven Stolpe uppfattades av familjen till stora delar som en tyrann och som en tvär och elak man, som ständigt körde med och tryckte ned sin fru.
Upptakten till boken är att Schulman börjar känna igen vissa av morfaderns drag i sig själv. Han känner att hans ilska inte alltid är proportionerlig och han inser till sin egen skam att hans barn till del är rädda för honom och för hans reaktion när de har gjort något fel. Schulman frågar sig var hans ilska kommer ifrån och frågar sig var Sven Stolpes livslånga ilska hade sitt ursprung.
Han läser sig igenom författaren Sven Stolpes hela produktion och gräver djupt i arkiven över hans texter, brev och annat. Fram tonar en bild av familjehemligheter och olycklig kärlek med konsekvenser över generationer.
Det är en otrolig berättelse om Schulman har vaskat fram i sitt ivriga grävande i gamla källor. En hel del har han väl fått skarva och fylla i för att få ihop en bok som fungerar som helhet, men som roman fungerar det verkligen. Det är både spännande, hjärtskärande och tankeväckande. Jag känner verkligen med alla inblandade i den här berättelsen, inte minst Karin Stolpe, en av många kvinnor som tvingats ge upp stora delar av sina egna drömmar och tankar om livet – för vad? Vad är det som får kvinnor att stanna i destruktiva förhållanden?
I det stora hela tycker jag att Bränn alla mina brev är en riktigt bra roman. Kopplingen till Alex Schulman och hans egen vrede känns dock lite onödig, kan jag tycka. Han går inte in på djupet i detta. Jag fick mest känslan att han vävde in sig själv för att också veva in några av alla sina poddlyssnare, följare, och göra dem intresserade. Det hade inte behövts, för Karin och Sven Stoples berättelse står på egna ben och Schulman har lyckats göra dem levande och berättelsen intressant alldeles utan att plocka in sig själv.
Bränn alla mina brev av Alex Schulman
Uppläsare: Alex Schulman. Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Bookmark förlag), 2018 (den här ljudboken, Bookmark förlag). Antal sidor: 275 (ca 6 h lyssning). ISBN: 978-91-88745-14-9, 9789188745149.
Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt.
I Bränn alla mina brev väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden.
Förlagets beskrivning
Alex Schulman
Alex Schulman (född 1976) är en svensk författare och poddare. Tillsammans med Sigge Eklund har han en av Sveriges äldsta och mest lyssnade poddar, Alex & Sigges podcast. Schulman fick stort genomslag som författare 2009 med boken Skynda att älska, som handlar om hans pappa. Alex Schulman instagrammar under @alexschulman.
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en brännande och berörande skildring av ett ojämställt äktenskap och hur svårt det kan vara att som kvinna få utrymme att skriva och skapa. Betyg: 5 skrivmaskiner i knät av 5.
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en dikt och en berättelse där det inte finns något filter mellan författaren och känslorna. Det är det mest innerliga, frustrerade och rasande jag har läst. Allt känns äkta och på riktigt, vilket det säkerligen också är. Tikkanen har i intervjuer sagt att hon skrev den här boken för att överleva – och det märks. Det är svårt att värja sig från här berättelsen och man blir verkligen berörd.
I boken skildrar Märta Tikkanen äktenskapet med konstnären och författaren Henrik Tikkanen. Man förstår att det finns en passion i botten, men äktenskapet kantas också av ojämlikhet och stora problem. Henrik Tikkanen tar för sig av livet med en kulturmans stora självförtroende (samtidigt som han kan vara ytterst skör hemma). Han är otrogen, alkoholiserad och ser det som självklart att ha utrymme att få skapa och skriva. Märta ska ta ansvar för hem och barn, arbeta, förlåta och ta hand om Henrik i hans svåra stunder. Emellanåt blir Märta kompenserad med blommor och romantiska ord om att det de har är ”århundradets kärlekssaga”. Sorgligt nog förstår han inte att det enda som Märta längtar efter är en jämlik relation och att få ”stå i bredd”.
Det finns mycket att säga om den här boken. Jag har för vana att fota av citat som jag tycker om i böcker, men den här läsningen var det bara att ge upp. Varenda rad är brännande och mycket är igenkännbart och/eller rent sorgligt – har vi inte kommit längre än såhär? Tikkanen sätter ord på och ger röst åt kvinnor i den kvinnoroll som så många har hamnat i, och alltjämt hamnar i, och vad som är så orättvist och svårt med detta. En del av boken handlar om Märtas små möjligheter att få leva ut sin egna lust att skriva och skapa. Att hon ändå lyckades få ihop den här boken gör mig alldeles glad, även om boken i sig mestadels är sorglig.
Det här är en fantastisk bok. Jag har ingen aning om varför jag har väntat så länge med att läsa den, men jag är i alla fall säker på att jag kommer att återvända till den om och om igen.
Citerat ur Århundradets kärlekssaga
”För sådär tio år sen
när jag förtvivlad
och med småbarnsmammans
otroliga kraftreserver
nästan uttömda
försökte tala med dej
om att du måste ta din del
och ditt ansvar
för det som är
bådas
då hörde du aldrig på mej
utan sa
att jag var småaktig
som bråkade
när du hade så fullt upp med
att skapa dej
ett namn
Vad jag aldrig förstod
var varför du envisades med
att säja
att du älskade mej
när du inte ens märkte
att det snart inte
skulle finnas
nånting kvar av mej att älska
Sen skapade du dej
ett namn
medan jag stod där
med verklighet långt upp
över öronen
Idag
när du har ditt namn
får du också kritik
för din brist på inlevelse
och din okunskap om
hur verkligheten ser ut
Och nu kommer du till mej
och vill
att jag ska tala om för dej
vad det är för en verklighet
de pratar om
de här nya mänskorna”
Århundradets kärlekssaga
Utgivningsår: 1978 (första utgåvan, Söderströms), 1978 (den här utgåvan, Trevi)
Antal sidor: 184.
ISBN: 951-52-0478-X, 9171603883.
Andras röster: Bokhora, Bokmania, Den var bra, Feministbiblioteket,
Märta Tikkanen
Märta Tikkanen (född 1935) är en finlandssvensk författare och debattör, som också har jobbat som journalist och lärare. På 70-talet skrev hennes författande make, Henrik Tikkanen (1924–1984) flera självbiografiska och utlämnande böcker som gjorde paret Tikkanens äktenskap offentligt. 1978 kom Märta Tikkanens äktenskapsskildring i form av prosadikten Århundradets kärlekssaga, som också kom att bli Märta Tikkanens stora genombrott.
Förlagets beskrivning
”Jag älskar dej så oerhört
sa du
ingen har nånsin kunnat älska som jag
Jag har byggt en pyramid av min kärlek
sa du
jag har placerat dej på en piedestal
högt ovanför molnen
Det här är århundradets kärlekssaga
sa du
den kommer alltid att bestå
i evighet ska den beundras
sa du
För mig var det svårt att sova
de sjuhundratrettio första nätterna
sen jag insett
hur oerhört du älskar
din kärlek”
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf är baserad på Ekelöfs egna dagboksanteckningar från slutet av 60-talet. Den väcker många tankar om hur lite som faktiskt har förändrats här i världen sedan dess. Betyg: 4 telefoner av 5.
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf gavs ut första gången 1970 och bygger på Ekelöfs egna dagboksanteckningar från åren 1967–1969. Ekelöf sliter ut sig själv genom sitt hårda arbete som städare och när hon kommer hem så är det till ett stort hus som ska tas om hand och fem barn på väg ut i vuxenlivet. Det är lätt att förstå att det har varit svårt för henne att hinna med att t.ex. utbilda sig och att skaffa sig något annat jobb än detta slitsamma, tunga, som inte ger tillräckligt betalt för att det ska gå runt. Under ytan bubblar dock en stor törst efter kunskap och bildning. Hon ägnar sina kvällar åt att gå kurser i allt från matematik till samhällskunskap och hon bär på en stor kärlek till litteratur. Hon plöjer arbetarlitteratur och reportageböcker, klassiker och romaner, men hon lyssnar också vaket på radion och följer de stora händelserna i världens oroshärdar och i vad som händer i Sverige och världen. Trots att hennes egna tillvaro kunde innehålla bekymmer nog så har hon ett oerhört starkt känslomässigt engagemang i vad som händer och sker i världen. Hon oroar sig över sin egna ekonomiska situation, men kan också vara genuint nedtyngd över rapporter om hur människor behandlas i Vietnam.
Det är någonting speciellt att få ta del av en ögonvittnesskildring. Det går att läsa otaliga artiklar och redogörelser över hur samhället såg ut under en viss tid, men varje skildring är körd genom ett filter och varje gång någonting återberättas eller summeras så faller detaljer bort. Det här är dock alldeles äkta och ärligt och på så sätt går det rakt in. Det är lätt att läsa den här boken och förbluffas över hur Ekelöf hade det och vad hon bekymrade sig över. Det kanske mest beklämmande är dock att inse att mycket av det hon oroade sig över är sådant som även människor idag tyngs av. Även såhär 50 år senare drabbas miljoner människor av krig och konflikter och vi förbrukar ändliga naturresurser som om det inte finns någon morgondag. Även idag har vi klassklyftor (som ökar dramatiskt i t.ex. Sverige) och även idag framstår jämställdhet som en utopi. Det finns även annat som verkar stå stilla: människor nu, liksom då, är t.ex. stressade. Det är lätt att tro att stress är ett nytt fenomen, men stress, liksom så mycket annat som tynger människor, verkar vara samma nu som då.
Rapport från en skurhink är på många sätt en ögonöppnare och en verkligt intressant bok. Det man dock måste stå ut med är formen. Boken är baserad på en dagbok och även om den säkert är redigerad så är det trots allt den form som berättelsen följer. Här ges ingen personbeskrivning eller bakgrund och det finns inte alltid en röd tråd. Det är sporadiska anteckningar, helt enkelt. Det är inte svårläst eller tungläst, men kanske lite torrt. Jag tycker ändå att boken är högst läsvärd. Jag kan särskilt rekommendera att diskutera den i en bokcirkel, för det är verkligen en bok som inbjuder till samtal.
Citerat ur Rapport från en skurhink
”I kväll tog Fokus upp stressproblemet …
Ja man orkar snart inte mer. Allt är så komplicerat, både i tankevärden och den ”vanliga” världen. Framför allt på arbetsplatserna där har det varit oro sen några år. Ingen arbetare går trygg vad det gäller anställning. Rätt som det är görs det inskränkningar på såna arbetsplatser man trodde skulle ”bestå” för alltid så gott som. Arbetarna står ”friställda”.
Ungdomen idag måste kunna så mycket. De ska ha examen i alla sorters ämnen för att kunna få platser. Ungdomen har slitigt värre. De måste lära sig flera sorters språk för att följa med internationellt.”
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
Om Maja Ekelöf och Rapport från en skurhink
Maja Ekelöf (1918–1989) var en svensk städare och författare. Hon debuterade 1970 med romanen Rapport från en skurhink, som är baserad på hennes egen dagboksanteckningar. Utöver Rapport från en skurhink så finns ytterligare en av hennes texter publicerade: Brev, som innehåller en brevväxling mellan Ekelöf och Kumlainternen Tony Rosendahl.
Utgivningsår: 1970 (första svenska utgåvan, Rabén & Sjögren), 2010 (den här utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 190.
ISBN: 978-91-1-303155-2, 978-91-1-302929-0.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.
Förlagets beskrivning
”Maja Ekelöfs (1918-1989) numera klassiska verk kom ut 1970 och väckte omedelbart stort uppseende och blev en storsäljare. Hennes manus belönades 1969 med Rabén & Sjögrens romanpris och Karl Vennberg skrev i Aftonbladet att boken gav ”den hittills klaraste och ovedersägligaste bilden av svensk låglönevardag under 60-talet”.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
