Jag har precis läst Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk, som blivit så omtalad nu under våren. Det kommer såklart ett inlägg så småningom, men jag kan redan nu säga att jag sögs in i boken direkt och aldrig ville att den skulle ta slut! Samlade verk är en bok med många lager, men just vänskapsskildringen tyckte jag var särskilt fin. I boken får läsaren följa Martin och Gustav – två riktiga bästisar sedan skolåren, en oskiljaktig duo, två riktiga parhästar. Det hinner bli många sena övernattningar hos varandra, för att inte tala om efterfester och resor. Martin ocg Gustav delar upplevelser och erfarenheter som gör att de aldrig riktigt kan vara utan den andre. Sedan kommer vuxenlivet. Jag vill verkligen tipsa om den här boken!
Men jag tänkte också tipsa om ytterligare fyra bra vänskapsböcker. Av alla ämnen i skönlitteraturen tycker jag att vänskap är ett av de mest intressanta. Vänskapsrelationen är intressant, för den kommer utan några löften och det går inte att ställa krav på samma sätt som i en parrelation. Samtidigt betyder vänskap så himla mycket och vi kan inte leva utan den; Det finns en intressant spänning i hela upplägget: hur något som betyder så mycket också kan vara så skört.
Här kommer resten av tipsen:
Min fantastiska väninna av Elena Ferrante känns som en helt nödvändig bok på en lista över fina böcker om vänskap. Boken är första delen i en kvartett om Elena och Lila och deras vänskap i Neapels råa kvarter, där maffian styr. De båda vännerna är duktiga i skolan båda två, men deras liv kommer ändå att gå i olika riktningar: Elena utbildar sig och blir författare, Lila gifter sig mycket ung med en man med kopplingar till maffian och blir kvar i Neapel. Vänskapen ä dock ett starkt band som följer dem genom livet.
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante (den tredje boken om Elena och Lila)
Allt jag inte minns är kanske Jonas Hassen Khemiris bästa bok. Det märks att den är sprungen ur en personlig tragedi för Khemiri själv, för sorgen är verkligen närvarande. Boken kretsar kring Samuels nära och kära. Samuel har gått bort i något som kan ha varit en olycka, men som troligen inte var det. Boken berättas omväxlande av exflickvännen Laide och av rumskompisen och vännen Vandad och även om deras berättelser inte alltid går ihop närmar de sig ändå samma punkt. Det finns många anledningar att tycka om den här boken, men den udda vänskapen mellan Samuel och Vandad är verkligen något som lever kvar långt efteråt.
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Böckerna om Ya-Ya-flickorna av Rebecca Wells blev riktiga bästsäljare under tidigt 00-tal. Böckerna handlar om kvinnlig vänskap i den amerikanska södern. Läsaren får följa Vivi, Caro, Teensy och Necie genom livet. Det är inte alltigenom soligt och glättigt, man får följa kvinnorna i både med- och motgångar, men det är verkligen härlig feelgood.
Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter av Rebecca Wells
För barn kan kompisar vara någonting riktigt svårt. Det är mycket som händer i kroppen och i skolan finns det hierarkier och status att förhålla sig till. I en viss ålder är många fullt upptagna med att försöka vara ”rätt” och umgås med ”rätt” personer. Jag tycker att Katarina von Bredow skildrar detta väldigt fint i mellanåldersboken Du & jag, där huvudpersonen har en kompis som bara är kompis så länge de är utanför skolgården. I skolan räcker hans status inte till. En väldigt fin bok om att vara sig själv, vara en bra vän och att göra en ”statusresa” tycker jag.
Du & jag av Katarina von Bredow
Har du några favoritböcker som handlar om vänskap?
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg är en pladdrig bok om (olycklig) kärlek och om livet som inflyttad 19-åring i Stockholm. Betyg: 2 utekvällar av 5.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg är till delar en bok jag faktiskt har eftersökt: en bok om studentliv och ett liv där mycket kretsar kring uteliv, vänner och att bli vuxen på riktigt. Jag tycker själv att studenttiden var en väldigt speciell och formande tid och jag är förvånad över att det inte är fler som gett sig på att skildra den tiden. Här är det Cassiopeja som står i centrum: 19 år, juridikstudent, inflyttad i Stockholm från småstaden, bosatt i en liten andrahandslägenhet och spenderades (för) mycket tid med fest och uteliv tillsammans med vänner.
Cassiopeja har aldrig förstått sig på romantik och gulligull och är över huvud taget rätt skeptisk till kärlek. Att träffa någon verkar helt enkelt inte så viktigt, något jag förresten kan känna igen från den åldern. Plötsligt slår dock förälskelsen ner som en blixt från klar himmel och plötsligt handlar precis allt om den charmige grannen Casper, som också är hennes pianolärare. Han dyker upp i hennes drömmar och fantasier och rubbar hela Cassiopeja värld. Haken är att han lever med sin sambo och alltså är upptagen.
Snart inleder Casper och Cassiopeja trots allt en relation, som börjar som en otrohetsaffär och fortsätter som samboskap när Casper lite senare blir utslängd när Cassiopeja och han blir påkomna. Slutet gott, allting gott? Det tänker jag inte avslöja, men självklart hinner det bli lite trassel längs vägen innan boken är slut.
Jag uppskattar verkligen berättelsen om ung vuxen-liv i Stockholm. Det är kul att påminnas om hur det kan vara att vara 19 år, fri och obekymrad. Däremot tycker jag inte att kärleksberättelsen är speciellt trovärdig, vilket kanske säger något om min egen syn på romantik och gulligull. Eller ja, jag vet inte om det är mig det är fel på eller om det är boken. Jag kan i alla fall inte relatera till Cassiopejas förälskelse och hur hon så handlöst kastar sig in i den. Jag hade faktiskt tyckt att det vore roligare att läsa ännu mer om Cassiopeja och hennes liv och vänner. Det finns några sidospår också: att lämna småstaden för storstaden, att ha en okänd pappa. De här bitarna hade kunnat utvecklas mer.
Det som framför allt stör mig är dock språket. Jag förstår att det är högst medvetet och att det är ett stilistisk grepp, men jag gillar inte flödet. Författaren låter Cassiopejas osammanhängande tankar bli till långa rader med meningar, staplade på varandra, ofta utan skiljetecken. Till delar saknar det helt enkelt flyt. Annat fungerar bättre och det finns många snärtiga och roliga formuleringar också, men som helhet tycker jag inte att det blir riktigt bra.
För mig blev det här en avkopplande strandläsning och som sådan fungerade den ypperligt, men tyvärr blev jag också rätt besviken. Det finns delar som är riktigt bra, men det fungerar inte hela vägen.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Tappar upp trehundra liter fyrtiotregradigt vatten i badkaret. Tänker på att vilja bli insnurrad i lakan. Blir förbannad på mig själv, tänker KÄRLEKEN ÄR JU EN LÖGN jättehögt i huvudet. Tänker på vetenskap och bevis och teorier. Går upp ur badkaret och hämtar ett gammalt nummer av Illustrerad Vetenskap. Lämnar blöta spår över parketten fastän jag egentligen inte får. Jag hyr ju i andra hand.
Bläddrar bland artiklarna, försöker läsa om jordens uppkomst och nya rön om hiv/aids men kan fortfarande inte släppa känslan av att vilja ha någon som skulle tycka att det vore kul att tvätta mina smutsiga underkläder. Och sedan till slut bestämmer sig mina ögon för att fastna på en artikel. En artikel som jag lyckats missa, fastän jag alltid läser Illustrerad Vetenskap från pärm till pärm. Och där står det att man kan se i hjärnan när någon är kär, att det är VETENSKAPLIGT BEVISAT. Och jag läser artikeln om och om igen och igen och igen och vattnet blir kallt och allt jag vetat sedan 2007 är plötsligt inte sant längre.
Ur Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik. I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. ”Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror” är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra är en klassisk berättelse om att vara ung och dum och kär. Med en överrumplande, bitsk humor vänder och vrider det unga berättarjaget på klyschor om den efterlängtade tvåsamheten.
Förlagets beskrivning
Katarina Sandberg
Katarina Sandberg (född 1992) är en svensk författare. Vi är inte sådana som i slutet får varandra är hennes debutroman.
Där kräftorna sjunger av Delia Owens är en mysig feelgood om kärlek, sorg och ett ensamt liv i våtmarken. Den är till stora delar förutsägbar, men ibland är det precis den typen av läsning man behöver. Betyg: 4 måsar av 5.
Där kräftorna sjunger av Delia Owens handlar om Kya och hennes ensamma liv i våtmarken på den amerikanska landsbygden. Hon bor med sin familj i en enkel bostad när den ena familjemedlemmen efter den andra försvinner från hennes liv, bortskrämda av hennes tyrann till far. Som sjuåring står hon plötsligt ensam i livet sedan även pappan gett sig iväg. Alldeles på egen hand tar hon båten in till byn, där hon börjar byta musslor mot mat och bensin. Byborna kallar henne för ”Träskflickan” och skyr henne. De enda som riktigt står på hennes sida är den färgade mannen som driver båtmacken i byn och hans fru. Kya kommer att växa upp i stort sett ensam ute i våtmarken. Skolan går hon bara till en enda gång. Att hon alls lär sig läsa beror på att en pojke i trakten börjar söka upp henne och umgås med henne. De delar kärleken till naturen och fascinationen för våtmarkens växt- och djurliv. Det hinner även bli en liten spirande romans mellan henne och pojken, Tate, innan han lämnar trakten för att gå på universitetet. Hans tanke är att Kya omöjligen kan följa med honom och lära sig att trivas i stan och han lämnar henne utan att säga hejdå, vilket blir en stor sorg för Kya.
Så småningom kommer Kya att träffa Chase, en av byns mest populära killar: quarterback i baseballaget och en riktig player. Kya har ingen aning om att han träffar otaliga flickor i stan; Hon faller för honom när han uppvaktar henne med romantiska picknickar och hon tror att han ska fria. Det blir inte så. Långt ifrån.
Berättelsen om Kya och hennes liv berättas kronologiskt från hennes barndom under tidigt 50-tal och framåt, men blandas också upp med ett brott som rullas upp: 1969 hittas Chase död, mördad. Mördaren har noga dolt sina spår. Plötsligt leder alla spår mot Kya och bybornas fördomar om ”Träskflickan” är inte till hennes hjälp.
Där kräftorna sjunger har legat på New York Times bästsäljarlista 30 veckor i följd och gör nu sitt segertåg i Sverige och många andra länder. Det är lätt att förstå varför. Till delar är den här boken otroligt förutsägbar och det finns passager som är så sentimentala att det knappast faller alla i smaken, men det vägs upp av annat: det är exempelvis härligt med en bok som utspelar sig i en så originell miljö som våtmarken. Det här är helt klart en bok skriven av någon som kan mycket om djur och natur och det tycker jag är väldigt sympatiskt. Kärleken till naturen är något som genomsyrar hela boken på ett fint sätt. Det är också fint att författaren blandar flera genrer: deckare, kärleksroman och feelgood på samma gång. Även om det finns svärta och mörker är det också en bok som präglas mycket av att allt kommer att ordna sig till slut och det är ju något man gärna vill höra dessa dagar, kan man ju säga. Allt som allt är det en mysig och läsvärd feelgoodberättelse.
Internationell succé – nu på svenska. En oförglömlig berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris. Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv. ”Där kräftorna sjunger” var den mest säljande boken i USA 2019 och har blivit en internationell fenomentitel som älskas av läsare över hela världen.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Where the Crawdads Sing (amerikanska). Uppläsare: Anna Maria Käll. Översättare: Cecilia Berglund Barklem. Utgivningsår: 2018 (första amerikanska utgåvan), 2020 (första svenska utgåvan, Forum), 2020 (den här ljudboken, Bonnier Audio). Antal sidor: 350 (ca 12 h lyssning). ISBN: 9789178275625, 9789137154831.
Delia Owens
Delia Owens (född 1949) är en amerikansk författare och zoolog. Där kräftorna sjunger är hennes debutroman. Delia Owens har en hemsida, en Facebooksida och finns på Instagram.
Det tysta huset av Orhan Pamuk är en intressant bok om livet, klass och ett Turkiet i förändring. Betyg: 3 stränder av 5.
Det tysta huset är en roman av nobelpristagaren Orhan Pamuk. Den utspelar sig i ett 80-talets Turkiet, där den åldriga änkan Fatma bor i sitt stora hus tillsammans med Recep, hennes hushållare och hjälpreda. Det visar sig dock att han också har fler kopplingar till Fatma: han är det utomäktenskapliga barnet till Fatmas framlidne make och hans älskarinna, tillika deras tidigare tjänstekvinna. Det finns även ytterligare ett utomäktenskapligt barn, vars son, Hasan, är en ultranationalistisk och aggressiv ung man som driver runt i grupp, utpressar andra på pengar och agerar moralpolis.
Nu är sommaren här och stranden lockar många från stan. Fatmas tre barnbarn kommer alla från Istanbul för att besöka sin äldre släkting. Den alkoholiserade storebrodern och historikern Faruk växlar sin tid mellan drickande och att hänga i arkiv och ivrigt nedteckna små och stora anekdoter från historien. Nilgün, student och revolutionär, kopplar av vid stranden och läser vänsterradikala tidskrifter. Tonåringen Metin hänger med andra jämnåriga, uttråkade och rika unga personer som vansinneskör båtar och bilar och roar sig på ett sätt som sticker i ögonen på Hasan och hans likar. De tre barnbarnen från Istanbul har ingen aning om sitt släktskap med Recep och Hasan, två personer som funnits med i bilden under hela deras uppväxt, men aldrig tillhört deras samhällsklass eller familj. För Hasan finns det en särskild spänning i relationen till syskonen: han är förälskad i sin barndomskamrat, Nilgün, samtidigt som hon spelar i en annan liga klassmässigt.
Pamuk skildrar de olika huvudpersonernas liv: olikheter, ojämlikheter. Mellan raderna skildras också ett stycke Turkisk historia och den laddning som ligger i luften i ett Turkiet som drabbats av ett flertal militärkupper och där det i Pamuks skildringar ofta görs en svår balansgång mellan öst och väst: det sekulära och det konservativa och nationalistiska.
Jag gillar Orhan Pamuk och har läst ett flertal av hans romaner. Hans romaner brukar levandegöra Turkiet och klimatet, det politiska och kulturella, på ett intressant sätt. Hans berättelser brukar också låna från traditionella berättelser och mytologi, eller åtminstone byggas upp på ett liknande sätt. Allt detta känns igen i Det tysta huset. Och så finns det såklart en Orhan Pamuk som flimrar förbi; Han brukar ju skriva in sig själv i en mer eller mindre betydelsefull liten biroll, som en kul blinkning.
Det som kanske skiljer Det tysta huset från mycket annat jag har läst av Orhan Pamuk är dock att den här romanen faktiskt kändes ganska svår. I vissa passager är den omständligt skriven, med långa, långa, långa stycken. Ibland känner jag att mycket flyger över huvudet eller refererar till sådant som jag inte förstår. Oavsett tycker jag att Det tysta huset var en läsvärd och intressant roman, men jag tycker nog att det finns andra romaner som funkar bättre som en första introduktion till Pamuks fantastiska författarskap.
Sen fick jag syn på den vita bilen av märket Anadol som kom uppför kullen. Medan den långsamt närmade sig förstod jag att det var de som satt i den, men det var som om jag blev generad och därför vände mig bort istället för att vinka. De kom närmare och närmare och passerade mig utan att känna igen mig. Medan de for förbi tänkte jag för ett ögonblick att jag kanske misstagit mig. Nilgün var ju inte sådär vacker när vi var små! Men den där tjocka som körde bilen skulle inte kunna vara någon annan än Faruk! Så tjock han är!
Ur Det tysta huset av Orhan Pamuk (i översättning av Dilek Gür).
Det tysta huset av Orhan Pamuk
Det tysta huset utspelar sig i Turkiet i slutet av 70-talet. De sex huvudpersonerna för oss genom monologer in i berättelsen. I ett gammalt hur bor den 90-åriga änkan Fatma med sin ende tjänare Recep, en dvärg i femtioårsåldern. PÅ sommaren kommer de tre barnbarnen från Istanbul, deras föräldrar är båda döda. Det är gymnasten Metin som drömmer om att emigrera till Amerika, det är den vänsterradikala studentskan Nilgün och slutligen den äldste, Faruk, en lätt alkoholiserad historiker med ett misslyckat äktenskap bakom sig.
Den sjätte berättaren är tjänaren Receps brorson Hasan. Recep och hans bror är utomäktenskapliga söner till Fatmas sedan länge döde man Sêlahattin i en förbindelse med en tjänstekvinna. Detta är en noga bevarad hemlighet endast känd av Fatma och de två bröderna.
Romanen liknar ett antikt drama där händelser för mer än 50 år sedan – när Fatma och Sêlahattin var unga – kastar skuggor in i nutiden och får ödesdigra konsekvenser.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Sessiz ev (turkiska). Översättare: Dilek Gür. Utgivningsår: 1983 (första turkiska utgåvan), 1998 (första svenska utgåvan, Norstedts). Antal sidor: 390. ISBN: 9113005189.
Orhan Pamuk
Orhan Pamuk (född 1952) är en turkisk, nobelprisbelönad författare, känd för romaner som Mitt namn är röd (från 2000) och Istanbul (från 2003). Orhan Pamuk har en hemsida.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin är en varm och förvånansvärt rolig bok om en kvinna som hamnar på hospice och om hennes anhöriga. Betyg: 3 rockkonserter av 5.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin handlar om den ensamstående mamman Rabbit Hayes sista dagar i livet. Hon har drabbats av en långt gången cancer och skrivs nu in på hospice för vård i livets slutskede. Boken handlar om hur Rabbit och hennes anhöriga försöker att hantera situationen. Inte minst handlar den om dottern Juliet, som inte helt har förstått, eller vill förstå, hur läget är för hennes mamma. Rabbits egna föräldrar vill, precis som hennes bästa kompis, syster och bror, alla ta hand om Juliet och alla har argument för de att de andra inte kan komma på fråga: föräldrarna, som själva och gamla och kan gå bort innan Juliet blivit vuxen, den bästa kompisen som är nyseparerad och bor i en pytteliten lägenhet, brodern som lever musikerliv i USA och kuskar runt i en turnébuss, systern som har en stor, bullrig familj och redan är trångbodd.
Boken är såklart otroligt sorglig. Det står klart redan från sidan ett att Rabbit inom kort kommer att gå bort och lämna en stort tomrum efter sig hos sina anhöriga. Det går inte att skriva glatt och glättrigt om en sådan förlust. Ändå måste jag säga att boken känns väldigt varm och dessutom har passager som är riktigt roliga. Bokens huvudpersoner är alla excentriska och speciella på sitt sätt och det är kul att få följa dem, även om det är i en så svår stund i livet.
Det som känns mindre bra med den här boken är dock hur den är skriven. Den består nästan helt av dialoger och har väldigt tunt med annan text som kan fylla ut berättelsen. Dialogen är inte dum, Anna McPartlin får till ett bra flyt i dialogerna och många repliker är verkligen vassa och roliga, men det blir enformigt ändå. Jag läser också och känner att berättelsen borde vara en film eller en TV-serie.
Med det sagt så tycker jag att det här var en skön läsning. Den blandar ett jobbigt ämne med lättsammare delar utan att det blir för sentimentalt eller lättviktigt. Jag har också läst den här boken parallellt med annat under hela den här coronaperioden hittills och mitt i detta vansinne fann jag att den här boken passade rätt bra. Trots att den inte känns som någon stor litteratur så gav den verkligen perspektiv mitt i den här krisen. Livet alltså, var rädd om det!
”Verkar badkaret bra?” frågade Rabbit. Molly förstod att hennes dotter var medveten om hennes kamp, och det gav henne den spark hon behövde för att ta sig samman.
”Det gör det verkligen”, sa hon och kom ut från badrummet. ”Man skulle kunna drunkna i det.”
”Det ska jag komma ihåg ifall det blir alltför illa.” Rabbit skrattade.
Rabbit hade för länge sedan insett att hennes mamma var den sortens person som, om det fanns minsta möjlighet, alltid måste säga fel sak vid fel tillfälle. Exemplen var otaliga, men av Rabbits favoritincidenter hade inträffat när en äldre granne med handprotes frågat Molly hur hon hade tagit sin mammas död. Varpå Molly hade svarat: ”Om jag ska vara ärlig, Jean, så var det som att förlora sin högra hand.”
Ur Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin, översättning av Åsa Brolin.
Rabbit Hayes sista dagar av Anna McPartlin
”Det var en vacker aprildag och fyrtioåriga Mia ’Rabbit’ Hayes – älskad dotter till Molly och Jack, syster till Grace och Davey, mamma till tolvåriga Juliet, bästa vän till Marjorie Shaw och den enda stora kärleken i Johnny Fayes liv – var på väg till ett hospice för att dö.”
Under nio dagar får vi vara med Rabbit när hon försöker förlika sig med att hon måste lämna sin familj. Vi får följa Mollys kamp för att, mot alla odds, hitta ett botemedel mot dotterns cancer – en irländsk mor ger aldrig upp.
Och Juliet – vem ska ta hand om henne? Alla vill, men vem är mest lämpad? Och har Juliet ens förstått hur illa däran hennes mamma är? Rabbit Hayes sista dagar är en känslomässig berg-och-dalbana, som får läsaren att skratta, gråta och uppskatta livet på ett helt nytt sätt. En bok man aldrig glömmer.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: The Last Days of Rabbit Hayes (engelska). Översättare: Åsa Brolin. Utgivningsår: 2014 (första irländska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Printz). Antal sidor: 373. ISBN: 9789187343483, 9789187343650. Andra som läst: Annes bokhörna, Böcker, Dagensbok.com.
Anna McPartlin
Anna McPartlin (född 1972) är en irländsk författare som skrivit flera bästsäljare. Rabbit Hayes sista dagar är den hittills enda som har översatts till svenska. Anna McPartlin har en hemsida och finns på Twitter och Instagram.
Vem dödade bambi? av Monika Fagerholm är en snygg, men lite svår bok om en gruppvåldtäkt: de som vill glömma den och den som vill göra en film om den. Betyg: 2 fashionabla villor av 5.
Vem dödade bambi? av Monika Fagerholm är en kort men effektiv roman om människor med kopplingar till en gruppvåldtäkt: en tonårig tjej som blev våldtagen av en grupp jämnåriga. Det hela skedde i stans finare kvarter. Nu är de inblandade vuxna. En av de som helst vill glömma händelsen är Gusten, som själv medverkade, och Nathan, rikemanssonen och den som drev på. En som tvärtom vill återvända till händelsen är Cosmo ”an entrepreneur at heart”, som planerar att göra en film om det som hände. Boken glider fram och tillbaka mellan Gusten, Nathan och Cosmo, men också mellan vännerna Saga-Lill och Emmy. Den sistnämnda är Gustens exflickvän och den förstnämnda har någon slags relation med honom i detta nu. Några av förövarnas mammor är också viktiga personer: Nathans karriärmamma och Gustens mamma, som är operasångerska. Sascha, offret i berättelsen, finns också med, men med en förvånansvärt liten roll.
Jag lyssnade på boken i uppläsning av författaren själv. Författaruppläsningar kan vara toppen och finlandssvenska är förmodligen den mest behagliga dialekt man kan lyssna till, ändå var den här boken märkligt svår att lyssna på. Det är många olika personer och berättelsen flyttas i tid och rum och är svår att hänga med i som lyssnare, i alla fall i min mening.
Boken innehåller många referenser till det 00-tal då den utspelar sig och då handväskor och bloggar hade sin storhetstid. Emmy är en av de som bloggar och som kämpar med att skapa content och polera den yta som visas upp i flödet. På ett sätt är det de här bitarna som fastnade mest. Jag är verkligen en nostalgiker och jag har hittills inte läst speciellt många skildringar av just 00-tal. Det känns orättvist mot boken att just de här glimtarna är det som lever kvar, men jag tror helt enkelt att boken är för spretig för att funka riktigt bra som ljudbok. Är du sugen på att läsa den här romanen, som hyllats på kultursidor i både Sverige och Finland, så tipsar jag om att läsa pappers- eller e-boken.
I centrum av romanen finns två kvinnor i tjugosjuårsåldern, väninnorna Saga-Lill och Emmy Stranden, båda från Gråbbå. Emmy är småbarnsmamma, gift med Mats, en äldre, garvad placeringskonsult. Saga-Lill är en vilsen före detta teologistuderande som försöker hitta fotfäste. Och så Gusten Grippe, deras vän, som växte upp i den fashionabla villastaden där en brutal gruppvåldtäkt inträffade i huset nere vid sjön. Det gamla brottet är egentligen utagerat. Men plötsligt återvänder Cosmo Brant, den alltid lika ivrige entreprenören, numera filmproducent, för att göra en film om brottet med titeln Vem dödade bambi?
Vem dödade bambi? är en berättelse om kvinnlig vänskap och konkurrens, om pojkar prisgivna åt varandra och om familjer som går sönder.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Monika Fagerholm. Utgivningsår: 2019 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboken, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 218 (ca 9 h lyssning). ISBN: 9789178275045, 9789100181291.
Monika Fagerholm
Monika Fagerholm (född 1961) är en finlandssvensk författare, bland annat känd för Underbara kvinnor vid vatten och den augustprisbelönade Den amerikanska flickan.
Resa i månljus av Antal Szerb är en fin klassiker om en man som rymmer från sin egen bröllopsresa och söker sig bakåt i livet. Betyg: 3 tågresor av 5.
Resa i månljus är en klassiker från 1937 av den ungerske författaren Antal Szerb. Den kom dock ut på svenska så sent som för några år sedan. Det är glädjande att den till slut finns tillgänglig även här, för det är en tidlös och fin berättelse.
Boken kretsar kring Mihály som är på bröllopsresa med sin Erzsi. Allt i livet är på väg att falla på plats: det stadgade familjelivet, det trygga arbetet. Just nu är de dock på väg till Italien. Plötsligt börjar Mihály tvivla på sig själv och det liv han är på väg in i. Gamla minnen kommer tillbaka och plötsligt tar han en annan väg. Han sätter sig medvetet på fel tåg och skiljs från Erzsi. Resan fortsätter på egen hand, genom Italien, men det blir också en till stor del inre resa, en resa tillbaka till ungdomen och människor och skeenden som format honom.
Det är en fin bok, som sagt. Språket är elegant och berättelsen vindlar sig fram och bjuder på en del överraskningar. Samtidigt lyssnar jag på berättelsen och känner hela tiden att jag hellre hade velat läsa själv, känna på orden själv. En del böcker fungerar mindre bra i ljudboksformat och för mig är nog det här ett exempel på en sådan. Eller så var det mitt fokus som var problemet. Vill du göra en test-lyssning kan jag hur som helst tipsa om att den fortfarande finns att lyssna på som Radioföljetong.
Mihály har fått Erzsi att lämna sin förmögne man och gifta sig med honom och nu är de på bröllopsresa i Italien. Men redan första kvällen lämnar han Erzsi ensam på hotellet och ger sig ut på strövtåg i Venedigs magiska gränder. Och när han några dagar senare oväntat stöter hop med en gammal ungdomsvän väcker det en uppsjö av minnen till liv, och den tvekan han i själva verket känner inför äktenskapet och hela vuxenlivet blir akut.
Under den fortsatta resan stiger Mihály halvt medvetet på fel tåg och låter Erzsi ensam åka vidare. Det blir för hans del början till en lång yttre och inre vallfart där han konfronteras med ungdomsåren och vännerna som format hans liv: den brådmogne sökaren Ervin, den äventyrlige och halvkriminelle János, och framför allt de säregna syskonen Ulpius, den dödsmärkte Tamás och hans oförglömliga syster Éva.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Utas és Holdvilág (ungerska). Översättare: Maria Ortman. Uppläsare: Mari Götesdotter. Utgivningsår: 1937 (första ungerska utgåvan), 2015 (första svenska utgåvan, Nilsson förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 342 (ca 14 h lyssning). ISBN: 9789188155009.
Antal Szerb
Antal Szerb (1901–1945) var en ungersk författare och litteraturvetare som skrivit flera väldigt spridda verk inom litteraturvetenskap. Som skönlitterär författare är han bland annat känd för klassikern Resa i månljus. Antal Szerb mördades i ett arbetsläger 1945.
Du & jag av Katarina von Bredow är en mellanåldersbok om vänskap, kärlek och om att höja sin status i klassen. Som vuxen läsare är det en en oväntat fängslande bok som får mig att kastas tillbaka 20 år i tiden. Betyg: 4 väggmålningar av 5.
Du & jag av Katarina von Bredow är en ungdomsbok där läsaren får följa 12-åriga Andreas. Boken riktar sig till läsare i mellanåldern, men som vuxen kastas jag tillbaka till mellanstadiet och minns hur det var. Jag minns hur det var att gå i skolan, där alla hade sin plats i hierarkin: vissa hade hög status medan vissa hade låg status och ytterligare andra var ett slags kameleonter som kunde växla mellan alla grupperingar. Och någonstans där ovanför finns de med allra högst status: de äldre, de på högstadiet. Andreas hör till de med lägre status. Det innebär bland annat att han och granntjejen Alicia kan göra sällskap till skolan, men när skolan närmar sig springer Alicia i väg så att de inte går in genom skoldörren tillsammans. Det är inte lätt att få ihop de två olika Alicia: den som Andreas tycker så mycket om och pratar med på väg till skolan och den som sedan rusar iväg, sminkar sig och hänger efter skolans mer populära personer, trots att de ofta är taskiga mot henne.
Plötsligt ställs dock saker på ända. Kevin, klassens mest populära kille, han som alltid vinner danstävlingarna när det är disco och som brukar driva med Andreas och kalla honom för ”Professorn”, råkar stöta ihop med Andreas när han är ute med sitt gäng, utrustade med sprejflaskor. Utan att Andreas riktigt hinner förstå vad som händer har han följt med dem och börjat måla en betongvägg. Andreas är riktigt duktig på att teckna och måla och han får snabbt snits på sprejmålandet och gör några riktigt fina mangateckningar. Plötsligt är han inte bara ”Professorn” utan någon som de andra blir imponerade av och ser som en i gänget, en i Deco Army, en hemlig grupp med ambitionen att omvandla fula betongväggar till något bättre.
Du & jag är en fin bok om att hitta sin plats i en mellanstadieklass med knivskarpa fack för elever med olika status. I verkligheten är det förmodligen svårt för de flesta att röra sig mellan olika grupperingar, men jag gillar att Andreas faktiskt gör det och gör det utan att tappa bort sig själv. Kan man vara både snäll, omtänksam och ambitiös i skolan och ändå få hänga med de populäraste eleverna och umgås med en söt klasskompis? Man hoppas! Jag blev glad och upplyft av den här boken, som är en fin bok om vänskap och första förälskelsen. Boken behandlar också en del andra sidospår, som kanske gör att boken i slutändan blir lite spretig, men det är min enda invändning mot denna i övrigt väldigt läsvärda bok.
Om det alltid fick vara så här lätt. Om vägen till skolan vore längre. Men det är den ju inte. När de passerar kiosken tar Alicia av sig vantarna och mössan och trycker ned dem i skolväskan. Hon drar fingrarna genom det blonda håret så att det ringlar mjukt över det blåspräckliga tyget i jackan. Sedan sneddar hon uppför slänten mot skolgården.
Han vet att det inte är meningen att han ska följa efter. Han vet att hon gör det just för att hon inte ska behöva gå in i skolan tillsammans med honom. Det är inget hon har sagt. Inget de har bestämt. Han bara vet det ändå. Men han vet inte säkert vilket som är det viktigaste skälet, om det är att hon ska slippa visa sig tillsammans med honom, eller att hon sa hinna fixa till sig innan någon ser henne. Försvinna in på toan en stund och måla linjer kring ögonen och mascara på fransarna.
Katarina von Bredow (född 1967) är en svensk författare. Hon debuterade 1991 med Syskonkärlek och har därefter skrivit ett flertal böcker från barn och unga. Katarina von Bredow har en hemsida.
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson är en otroligt gripande bok om författarens tid som gatubarn och om att göra en återresa. Betyg: 4 isglassar av 5.
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson, eller Christiana, som är hennes brasilianska namn, är en självbiografisk bok där Rickardsson berättar om sin uppväxt i São Paulo och i Vindeln. Hennes första åtta år lever hon på gatan i Brasilien tillsammans med sin mamma och lillebror. Mamman är kärleksfull och gör vad hon kan för att lära sina barn att bli bra människor, men omständigheterna är svåra och nöden är stor. I perioder förefaller mamman heller inte vara närvarande och lilla Christianas trygga punkt blir då vännen Camile. De leker och busar som vilka barn som helst, men tvingas också leta mat i soporna, vittja folks fickor och göra vad de kan för att överleva från en dag till en annan. Vänskapen är stark och utgör en av få trygga punkter i en hård värld. Plötsligt rasar allt dock samman: Camile blir ett av alla de barn som brutalt avrättas med en kula i pannan, som om hon och de andra gatubarnen vore ohyra. Det är 90-tal, men enligt författaren förekommer det fortfarande att gatubarn i Brasilien blir avrättade, ofta av civila poliser.
Christianas värld är verkligen rå. För mig, som vuxit upp under extremt trygga förhållanden i lugna, lilla Sverige går det inte ens att ta in. Hjärtat går sönder när jag ser 7-, 8-åringar omkring mig och påminns om hur liten man är i den åldern. I den åldern tvingades Christiana se och uppleva sådant som ingen borde få uppleva.
Åtta år gammal kommer livet dock att ta en ny vändning för henne. Christiana hamnar på barnhem, skiljs från sin mamma och blir snabbt adopterad av ett par från Vindeln i Sverige. Christiana blir Christina och får tillsammans med sin bror ett nytt hem i en norrländsk småstad. Kontrasterna är enorma och omställningen är inte lätt.
I den här boken berättar Christina om sin livsresa och också om den återresa som hon gjorde 2015 i förhoppningen om att få återse sin mamma och få svar på frågor hon burit inom sig.
Det här är en på många sätt gripande och tänkvärd berättelse och det är omöjligt att inte bli berörd av Christinas otroliga resa. Vilka prövningar somliga människor råkar ut för! Jag läser och påminns också om vilken styrka som vi trots allt kan bära på. Det här är verkligen en bok som får tankarna att snurra och som tydliggör vilka enorma klyftor och ojämlikheter det finns i världen.
Jag vaknade av att en polis pratade med mamma. Jag hörde honom säga något i stil med: Antingen du eller din dotter, du bestämmer.
Mamma svarade inte utan la bara min överkropp, som vilat mot hennes knä, på betonggolvet och bad mig hålla i Patrique. ”Jag är snart tillbaka”, sa hon. Jag frågade vart hon skulle, men hon hyssjade mig och sa att jag inte skulle oroa mig. ”Har jag inte alltid kommit tillbaka till dig?” frågade hon och log. Hennes leende nådde inte ögonen. Jag vet att hon såg hur orolig jag var. Jag tittade från henne till polisen och tillbaka på henne. Jag hörde hur han otåligt bad henne följa med. Mamma ställde sig upp och innan hon vände sig om, såg jag hur hennes blick förändrades. Hon såg stark ut.
Ur sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum). Antal sidor: 240. ISBN: 9789137146256.
”Jag är född i Brasiliens vildmark och bodde i en grotta tills jag var ungefär fem år gammal. Därefter flyttade min mamma och jag in till en av São Paulos många kåkstäder – en rent livsfarlig miljö för ett barn att växa upp i. Jag fick tidigt lära mig att inte lita på polisen eller andra vuxna. Ofta fick jag klara mig själv och jag fick även ansvara för min lillebror innan jag slutligen hamnade på barnhem. Ett år senare, när jag var åtta år, adopterades jag bort till en familj i Vindeln i Västerbotten.”
Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation. Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. Och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: Hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. Att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang!
Det här är en berättelse om kärlek, sorg, vänskap och förlust. Christina berättar om att överleva, om hur vitt skilda världar har format henne och hur hon har kämpat för att få ihop sina två jag.
Förlagets beskrivning
Christina Rickardsson
Christina Rickardsson (född 1983 som Christiana Mara Coelho) är en svensk författare, föreläsare och äventyrare. Hon har en hemsida, en Facebooksida och instagrammar under @christina_rickardsson.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
