Kristuslegender är en novellsamling av Selma Lagerlöf och som titeln antyder spelar Jesus en viktig roll i boken. Själv är jag inte kristen, men självklart känns många figurer och händelser ändå igen i dessa sagor. Jag vet inte hur mycket i den här boken som bygger på sådant som faktiskt står i Bibeln och hur mycket som Lagerlöf själv har hittat på, men det spelar kanske ingen roll. Jag skulle inte vilja påstå att det här är en bok som man läser för att lära sig mer om kristendomen eller om Jesus, utan det är en bok som ska läsas som just en novellsamling, där traditionellt kristna värderingar, som kärlek och ödmjukhet, står i fokus. Med en fet varning för att det finns minst en djupt rasistisk novell i den här boken. Jag vet inte om vi kanske ska skylla på att boken är 111 år gammal och att Lagerlöf var ett barn av sin tid?
Jag tycker att det här var en trevlig lyssning, trots allt. Ljudboksutgåvan är inläst av Annik Reuter, som läser väldig tydligt och långsamt, som en riktig sagoberättare. Jag tror att man kan bli galen på inläsningen eller också så tycker man att den är kanon. Jag hör till de sistnämnda. Jag tror faktiskt inte att jag hade gillat den här boken ens hälften så mycket om jag hade läst den själv eller om någon annan hade varit uppläsare. Det är något med den omsorgsfulla tydligheten som gör att berättelserna faktiskt går in och inte passerar som sagor man har hört förut, vilket det ju faktiskt på många sätt är.
I korthet
Rekommenderas för: alla som vill läsa en riktigt lättläst (faktiskt!) klassiker av en av våra största svenska författare genom tiderna och den som, kristen eller ej, också är lite fascinerad av Jesus.
Betyg: 3 kameler av 5.
Om Kristuslegender och Selma Lagerlöf
Selma Lagerlöf (1858-1940) är en svensk författare som både belönats med Nobelpriset i litteratur (som första kvinna!) och som dessutom själv valdes in i Svenska Akademien några år senare (även här som första kvinna). Hon debuterade vid 33 års ålder med boken Gösta Berlings saga och skrev sedan en lång rad böcker.
Utgivningsår (första svenska utgåvan, utgiven av Bonniers): 1904.
Utgivningsår (den här ljudboksutgåvan, utgiven av Svenska ljud classica): 2014.
Utgivningsår (utgåvan på bilden, utgiven av Libris): 2012.
Uppläsare: Annik Reuter.
Antal sidor: 246 sidor (ca 6 h).
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Läs boken digitalt hos: Projekt Runeberg, Litteraturbanken.
Baksidestext
Kristuslegender är en novellsamling som utkom första gången 1904. Precis som alltid, väver Lagerlöf här en lika dramatisk som drömlik och övernaturlig väv av personporträtt, händelser och miljöer.
Liv till varje pris är den tredje och avslutande delen i Kristina Sandbergs uppmärksammade och hyllade trilogi om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Nu är 60-talet på ingång och Majs sysselsättning börjar betraktas som onyttig och omodern. Nu ska kvinnor lämna ungarna på dagis eller hos dagmammor och göra nytta i samhällets tjänst. Men att ha sett till att barnen har haft det bra? Att ha serverat lagad mat varje dag? Att varje dag i över 30 års tid ha fått ett hem och en familj att fungera och hålla ihop? Är det så dåligt?
Det är inte bara samhället som förändras. Även Majs lilla familj går in i nya faser. Nu är barnen, Anita och Lasse, vuxna och på väg att skaffa egna liv. Men Lasse, Lasse… Maj undrar om han ska stadga sig. Han gör väl ingen ung kvinna med barn? Maj oroar sig och funderar. Oron finns också för Anita, Anita, som sitter med näsan i böcker. Ska hon gifta sig en dag? Hur ska det gå för Anita, som tar studenten och ska ända bort till Lund för att studera? Och maken, Tomas, med sina alkoholproblem, som återkommer i perioder. Tomas, som i alla år har försörjt hela familjen med sin stadiga inkomst från familjeföretaget, hamnar nu i en knivig sits när familjeföretaget först blir uppköpt och sedan omstrukturerat så att Tomas förlorar jobbet. Vem ska anställa en man i 50-årsåldern? Till en början är alla vid gott mod. Det finns ett kapital, det finns möjlighet att satsa på något nytt, men satsningarna går inte så bra som man hoppats.
Böckerna om Maj är fängslande utöver det vanliga. Det är en makalös resa längs ett stycke kvinnohistoria. Sandberg skriver ingående och noga om kafferep, kvinnlig vänskap, en hemmafrus våndor. Hon skriver om en familj där barn är på väg att flyga ur boet, om att räcka till åt sina barn och barnbarn och om att hålla ihop. Jag vet knappt vad jag ska skriva för att sammanfatta den här boken och den här trilogin. Att läsa om Maj är som att få en fin gåva, att få förtroendet att få ta del av en annans människas hela liv. Det är så fint, så fint, så fint, så fint. Jag älskar de här böckerna. Jag älskar att Sandberg skriver om hemmafrulivet, samhället, familjeliv, kärlek, vänskap och ett liv som blev som det blev. När hon skriver om Majs omsorger, tillkortakommanden och kärlek… Det är så att tårarna vill spruta när jag läser. Böckerna om Maj rymmer så himla mycket människa, så himla mycket känsla, så himla mycket liv och så himla mycket historia som vill berättas. Det här är det bästa jag har läst på mycket länge. Jag kan inte riktigt fatta, vill inte riktigt förstå eller acceptera, att de här böckerna nu är slut.
Jag trodde inte att jag skulle komma iväg på bokcirkel här om dagen, för just nu har jag så fruktansvärt mycket jobb som har kört ihop sig. Jag fixar det sista med min avhandling, nämligen, och det är miljoner detaljer att få ihop och deadlines att hålla. Man blir helt snurrig.
Det var faktiskt en otroligt skön paus att gå på bokcirkel, även om det inte blev en jättelång stund. Vi hann diskutera Klingsor i alla fall. Jag hade glömt väldigt mycket, kände jag, men min bokcirkelkompis Nobelprisprojektet har lyssnat på den fram och tillbaka och memorerat det mesta, kändes det som, så jag fick hjälp med att fräscha upp minnet. Jag tyckte faktiskt om Klingsor. Känslan minns jag! Vi brukar betygsätta böcker som vi läser i cirkeln och Klingsor fick 3 i medelbetyg. Det innebär inte att alla tyckte att den var ”ganska bra”, utan att några tyckte att den var kass och andra gillade den. 😉 Jag hör till de gillande, som sagt. Jag fattar att man kan uppfatta den som ältande, seg och absurd, men jag tyckte den var rolig. Den är någonting komiskt i denna berättelse om en medelmåttig konstnär i Norrlands inland som har stora tankar om sig själv…
Den här boken har vi läst på vårt lilla Västerbottentema som vi har kört nu under vintern/våren och nästa författare blir Sara Lidman. Jag har inte läst någonting av henne förut, så det ska bli intressant. Vi har en omröstning på gång just nu och jag hoppas att Din tjänare hör vinner, för den har jag redan hemma. Hehe.
Apropå författare från Västerbotten… Känner ni till Norrlands litteraturpris? Det gjorde inte jag fram tills för två dagar sedan, då jag läste en lista på nominerade titlar till årets pris. Det är alltså ett pris som delas ut av Norrländska litteratursällskapet. Bland de nominerade finns bland annat Kristina Sandberg för sina böcker om Maj. Jag läser del två just nu och är mycket förtjust. Det är fantastiska böcker om hemmafrulivet vid 1900-talets mitt. Bland de nominerade finns också flera andra författare som jag är nyfiken på. Det är nästan så att jag tycker att vi borde lägga till minst en Västerbottenförfattare till vårt tema. 😉
Har ni följt LitteraturMagazinets Litto? De har ju haft en tävling, som löpt parallellt med ”Mello” (Melodifestivalen, allså) och i flera deltävlingar har läsare fått rösta bland olika böcker. Nu i helgen presenterades resultatet från finalomgången och vinnaren blev barnboksklassikern Mio, min Mio – en mycket bra bok, om ni frågar mig! Och vad som säkert är rätt vinnande i sådana här tävlingar, så är det också en bok som ”alla” har läst. Hehe.
Av Astrid Lindgrens böcker så tror jag faktiskt att jag håller Mio, min Mio för hennes bästa. Den har också väldigt tydliga, sorgliga stråk, vilket jag tycker är väldigt fint. Barnböcker behöver ju inte vara alltigenom naiva och gulliga, liksom. Jag tycker om hur Lindgren vågar ta upp svåra ämnen. I Mio, min Mio är det rätt hjärtskärande redan från början, åtminstone för oss vuxna, som kanske kan fråga oss vad som som egentligen händer när Bosse dras iväg till Landet i fjärran och förvandlas till Mio. I bokens början sitter Bosse ensam i Tegnérlunden och drömmer sig bort från en verklighet med fosterföräldrar som mest tycker att han är ett besvär. Sedan följer en spännande, klassisk saga.
Ja, ni vet ju säkert. Och har ni glömt, läs om! Mio, min Mio funkar väldigt bra för omläsningar.
Igår delades Stora ljudbokspriset ut på en gala (jag var inte där ;)). Priset i skönlitteraturklassen gick till en av mina favoritböcker från förra året: Jag heter inte Miriam. Det känns som att jag har tjatat om den huuur mycket som helst, men, fortfarande: det är en gripande, välskriven och viktig bok om förintelsen och antiziganism. Hur ljudboken är vet jag inte, för själv läste jag pappersboken, men uppläsaren är Katarina Ewerlöf och hon brukar ju vara bra!
Vinnare i deckarklassen är Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen och vinnare i barn & ungdomsklassen är Vad sa pappa Åberg av Gunilla Bergström. Får se om Gerhardsens deckare får åka in i min bokhylla i Storytelappen framöver. Jag tror tyvärr inte det. Jag är lite mätt på deckare, faktiskt.
Romotjka är fyra år och lever i misär och fattigdom i Moskva. När hans mamma försvinner tvingas han ut på gatan. Han tar sin tillflykt til källaren till en kyrka och där kommer han också få sällskap av en flock vilda hundar. Hundarna accepterar honom som en del i flocken och med tiden kommer han bli lite av en ledare. Mer och mer skaffar han sig ett hundbeteende, samtidigt som han fortfarande är en vanlig pojke. Det ställs lite till sin spets när en ny pojke, ett riktigt litet barn, kommer till flocken.
Boken är baserad på verkliga händelser, om jag har förstått det rätt. Jag har själv en känsla av att det är lite för otroligt för att kunna vara sant, men… Det är onekligen en fascinerande och skrämmande tanke att ett så litet barn kan fara så illa att han hamnar hos hundar – och blir som en hund själv.
På något sätt hade jag tyvärr svårt att engagera mig i berättelsen. Jag vet inte riktigt varför. Rent objektivt så är det en bra story och författaren lyckas verkligen fånga hundarnas beteenden och personligheter och samtidigt skriva intressant om människorna runt omkring, som berörs av Romotjkas öde. Ändå tyckte jag mest att boken var seg! Det är mycket i den som är rätt äckligt och allmänt sorgligt. Det kanske bidrog till att jag inte direkt orkade ta till mig berättelsen.
Jag lyssnade på ljudboken och enda anledningen till att jag valde den från första början var faktiskt att den belönades med Stora ljudbokspriset 2012, vilket såklart kändes lovande. Tyvärr blev jag besviken, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför.
Jag fortsätter att tjata om Liv Strömquist, men det gör jag så gärna! 😀 Igår tillkännagavs det att hon belönas med årets DN:s kulturpris. Superroligt och välförtjänt! Hon är aktuell med seriealbumet Kunskapens frukt, som jag läste tidigare i år. Det är en viktig och rolig (!) bok om ”det kvinnliga könsorganet” som det beskrivs i kulturen. Rekommenderar alla att läsa!
Har ni tröttnat på Melodifestivalen? Det har inte jag! Jag tycker att det är superroligt med Melodifestivalen. Inte för att jag är speciellt intresserad av musiken, men för att det är en trevlig grej att träffas och umgås kring.
Hur som helst. Det var inte Mello jag skulle skriva om! Har ni sett Litto (Litteraturfestivalen)? Det är LitteraturMagazinets alternativ till de som tröttnat på Mello. I ett antal deltävlingar ges möjlighet att rösta på bra böcker, som sedan får mötas i en final den 14:e mars.
Gå in och rösta vetja! Själv hittade jag flera favoritböcker redan i första deltävlingen. De andra tar jag med mig som boktips…
Precis som i Eurovision song contest delas det ut poäng från 1 till 12… Vem som fick min 12:a? Den här såklart:
Forma Books Blog Award har i år bytt namn till Massolit Book Blog Award, men fortfarande är det Sveriges enda pris som uppmärksammar bokbloggare. Nu har nomineringsprocessen dragit igång och du kan nominera i kategorierna Årets bokblogg, Årets nischade bokblogg samt Årets bokbloggsinlägg. Det är öppet för nomineringar fram till den 13/2. Sedan tar en jury över och utser finalister. Vinnarna utses genom omröstning som startar 2/3. Spännande! 🙂
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Kristuslegender är en novellsamling av Selma Lagerlöf och som titeln antyder spelar Jesus en viktig roll i boken. Själv är jag inte kristen, men självklart känns många figurer och händelser ändå igen i dessa sagor. Jag vet inte hur mycket i den här boken som bygger på sådant som faktiskt står i Bibeln och hur mycket som Lagerlöf själv har hittat på, men det spelar kanske ingen roll. Jag skulle inte vilja påstå att det här är en bok som man läser för att lära sig mer om kristendomen eller om Jesus, utan det är en bok som ska läsas som just en novellsamling, där traditionellt kristna värderingar, som kärlek och ödmjukhet, står i fokus. Med en fet varning för att det finns minst en djupt rasistisk novell i den här boken. Jag vet inte om vi kanske ska skylla på att boken är 111 år gammal och att Lagerlöf var ett barn av sin tid?
