Kollade ni in Augustgalan i måndags?! Det gjorde jag! 🙂 Det är alltså då Augustpriset delas ut.
I år hade jag läst inte mindre än 3 av de 6 nominerade titlarna i kategorin Årets svenska skönlitteratur (de andra kategorierna brukar jag lämna lite åt sidan eftersom jag varken brukar läsa barn- och ungdomslitteratur eller fackböcker speciellt ofta). Först och främst så läste jag Aftonland och blev helt såld. Det är en väldigt rolig (faktiskt!) och fin bok. Jag har bloggat om den ifall du vill läsa mer om vad jag tyckte. Lite närmare inpå galan så fick jag också en förfrågan om att läsa några fler av de nominerade titlarna och då valde jag att läsa De polyglotta älskarna och Välkommen till Amerika – två böcker som jag inte tyckte var speciellt bra, ärligt talat.
Och vem vann? Ja, det vet ni säkert redan, De polyglotta älskarna kammade hem det! Och i fackbokskategorin så vann Gutenbergsgalaxens nova av Nina Burton och i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok så vann Tio över ett av Ann-Helén Leastadius. Den sistnämnda boken är en ungdomsbok som handlar flytten av Kiruna och den sorg en tonårstjej upplever när det som har varit hennes hem ska försvinna. Jag har längtat efter att läsa den sedan jag hörde podcasten En förbannad podd prata så varmt om den här om veckan (intervjuat Leastadius har de gjort också!). Den ligger faktiskt och väntar i min telefon nu. 🙂
Man kanske skulle skriva något om Nobelpriset? Som alla vet så tilldelades årets Nobelpris Bob Dylan ”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”. Jag hör till de som blev besvikna. På ett sätt tycker jag att det är kul att Svenska Akademien vågar tänka lite utanför lådan och faktiskt belöna extremt populistiska och oväntade personer. I teorin öppnar det upp för fler folkliga pristagare. Kanske skulle Joyce Carol Oates därmed kunna få ett pris. Det skulle få mig att jubla! Men, vad är oddsen för det egentligen? I år belönas den första amerikanen på 23 år. Jag tror inte att vi kan hoppas på att en till amerikan belönas redan 2017… Och tiden börjar rinna ut för exempelvis JCO. Damen är 78 år, ni vet…
I alla fall. Jag brukar ju faktiskt läsa nobelpristagare. Den största besvikelsen för mig handlar kanske inte så mycket om Oates och andra amerikanska författares uteblivna nobelpris, utan det handlar om just detta: i år får jag inte chansen att upptäcka en ny författare som faktiskt skriver texter.
Men jag antar att jag istället får spränga in lite Dylan bland mina vanliga spellistor…
För övrigt är det här första gången någonsin som jag har ”läst” en författare innan hen belönats med Nobelpriset. Så ironiskt!
Imorgon kommer vi att vara många som sitter som klistrade framför webbsändningen från Börssalen, där Svenska Akademiens ständige sekreterare Sara Danius kommer att träda ut och tillkännage vem som blir årets nobelpristagare i litteratur. Spännande, spännande!
Men hösten är ju fylld av fler litterära priser och bland mina favoriter finns Augustpriset, som brukar gå till ”lite” mer folklig (och svensk) litteratur. Den 24:e oktober kommer de nominerade titlarna att presenteras. Jag tror att t.ex. Therese BohmansAftonland kan ha en mycket god chans att nomineras, men jag tänkte spara resten av mina gissningar till ett annat inlägg. Istället tänkte jag tipsa om 6 av mina favoriter bland augustprisvinnarna. Och nu har jag alltså valt ur kategorin skönlitteratur. Som ni säkert vet så delas det också ut pris till bästa barn- och ungdomsbok samt till årets fackbok.
Allt jag inte minns av ordkonstnären Jonas Hassen Khemiri råkar vara en av de finaste böcker som jag läst. Roligt, brännande, välskrivet, aktuellt… En fantastisk bok om kärlek och rasism.
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Liv till varje pris är den avslutande delen i Kristina Sandbergs underbara trilogi om Maj. Maj är hemmafru i Örnsköldsvik och oroar sig över att passa in i stadens fina familjer, att det ska gå bra för hennes barn och så oroar hon sig över sin supande man. Det är en rörande, upplysande och allmänt fantastisk trilogi.
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
I Korparna av Tomas Bannerhed går det inte att ta miste på Bannerheds kärlek till naturen (och till fågellivet). De utgör verkligen en fin fond till den här mörka och oroande berättelsen om en pojke som växer upp i en familj med en psykiskt sjuk förälder.
Korparna av Tomas Bannerhed
Svinalängorna är Susanna Alakoskis stora genombrottsroman. Efter den har hon på många sätt nått ut och berättat om klass och utanförskap. Men Svinalängorna är kanske en av hennes mest brännande berättelser om just detta.
Svinalängorna av Susanna Alakoski
Gregorius spinner vidare på Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas. Berättelsen om läkaren som kommer fram till att han vill döda en av sina patienter berättas här ur patientens synvinkel. Språket och berättandet är lika genialt som i Söderbergs ursprungliga berättelse, men Bengt Ohlsson lyckas faktiskt också addera något.
Det är nobelvecka! Det här är alltså veckan när den ena nobelpristagaren efter den andra tillkännages. Trots att jag i princip aldrig kan gissa på förhand vem/vilka som kommer att belönas så sitter jag ändå som klistrad framför webb-TV:n när pristagarna avslöjas (ja, jag kan flexa på jobbet och jag brukar passa på att ta rast när det är dags). Jag följer alltså alla tillkännagivanden, inte bara litteraturpriset, men givetvis är just litteraturpriset lite extra spännande! Just i år får vi som det ser ut vänta till nästa vecka med att få reda på årets nobelpristagare i litteratur, men snart så!
I år tänker jag inte gissa nobelpristagare, för det är jag ju som sagt inte speciellt bra på. 😉 Däremot tänkte jag tipsa om några nobelpristagare i litteratur som jag tycker att du borde titta närmare på om du är sugen på att läsa någon riktigt bra som har belönats med detta oerhört prestigefyllda pris.
Selma Lagerlöf är obligatorisk på den här listan. Jag tycker bara det faktumet att hon som första kvinna belönades med nobelpriset i litteratur och det faktumet att hon också fick en plats i Svenska akademien gör henne till en verkligen imponerande och inspirerande person. Men sedan är hon ju också en tveklöst läsvärd författare. Eller okej. Jag förstår inte alls storheten med Gösta Berlings saga, men oj, vad jag gillar Kejsarn av Portugallien och Jerusalem!
Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
Sigrid Undset tycker jag också att man gott kan läsa. Åtminstone om man har en skön läsplatta och gott om tid, för hennes böcker om Kristin Lavransdotter är på måååånga hundra sidor. Det tog mig evigheter att läsa ut min samlingsutgåva om Kristin Lavransdotters liv i medeltidens Norge, men det var helt klart värt det. Nu har böckerna dessutom kommit i nyutgåva och i ny översättning dessutom.
Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
John SteinbecksMöss och människor läste jag på gymnasiet och jag blev verkligen berörd och gripen av berättelsen. Det är en kort liten bok. Färre än hundra sidor, tror jag? Så den är tipset för den som kanske inte har så mycket tid, men som ändå vill läsa en läsvärd nobelpristagare.
Möss och människor av John Steinbeck
En annan som skriver berättelser med ett litet färre antal sidor är Patrick Modiano. Jag läste Lilla smycket för några år sedan och tyckte verkligen om den. Det är något speciellt med såhär tighta och korta berättelser som ändå rymmer så mycket.
Lilla smycket av Patrick Modiano
Just det är för övrigt lite av Alice Munros paradgren. Hon skriver uteslutande noveller och i detta format lyckas hon bygga karaktärer, miljöer och berättelser som få andra. En fantastisk författare!
På fri fot av Alice Munro
Nu blir kanske min lista lite biased mot svensk litteratur… Men Tranströmer! Läs Tranströmer! Jag har svårt för att läsa poesi, men Tranströmers dikter är lätta att ta till sig. Jag är oerhört förtjust i min samlingsvolym med hans diktsamlingar.
Dikter och prosa 1954 – 2004 av Tomas Tranströmer
Orhan Pamuk skriver mångbottnade berättelser från Turkiet. Nu har jag inte direkt plöjt igenom hela hans författarskap, men det jag har läst har jag tyckt väldigt mycket om. Särskilt fängslad och berörd blev jag av Oskuldens museum, som råkar vara lite av en favoritbok för mig.
Oskuldens museum av Orhan Pamuk
Jag skulle kunna räkna upp fler läsvärda nobelpristagare, inser jag (oväntat?), men då blir inlägget för långt. 🙂
Vill du läsa om alla nobelpristagare så tycker jag att du ska kolla in min bokcirkelkollega Nobelprisprojektet. Nu har hennes blogg paus, men arkivet är fantastiskt!
På fri fot är en novellsamling av den nobelprisbelönade författaren Alice Munro. Jag har läst flera av hennes andra novellsamlingar och jag fascineras och förvånas varje gång över hur hon får ihop sina berättelser. Trots novellformatets begränsade sidantal så brukar hon kosta på sig att skriva långt och detaljerat på ett väl avvägt sätt. Det brukar också göra att det är svårt att veta hur novellen ska sluta. Munro har en tendens att bygga upp och sedan plötsligt göra en oväntad vändning. Den som gillar Munros berättarstil kommer inte att bli besviken på På fri fot.
I novellerna i På fri fot avhandlas ett antal kvinnoöden. Flera av novellerna har en och samma huvudperson, Juliet, i huvudrollen och läsaren får följa henne genom livet. Den kanske mest berörande berättelsen tycker jag dock är den inledande novellen som delar titel med hela samlingen. Berättelsen kretsar kring en kvinna som gör ett försök att fly från ett förhållande som inte längre fungerar.
Jag tycker om Munros noveller och jag tycker att På fri fot är en läsvärd samling. Jag måste dock starkt avråda från att lyssna på ljudboksversionen. Jag har lyssnat på ljudboken i en app för ljudböcker och det har inte gått att bläddra mellan novellerna och det var inte alltid tydligt när en ny novell påbörjades. Det blev otroligt förvirrande för mig när Juliet-novellerna dök upp och jag inte förstod om Munro gjort ett märkligt tidshopp och temabyte eller om jag nu lyssnade på något helt nytt. Det blev en hel del frustrerat spolande fram och tillbaka i boken. Uppläsningen är i och för sig bra, så den som lyssnar på CD eller på annat sätt har tydliga ljudspår att hoppa mellan kan kanske välja en sådan.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa egensinnigt komponerade noveller om några fascinerande kvinnoöden.
Betyg: 3 getter av 5.
Om Alice Munro och På fri fot
Alice Munro (född 1931) är en kanadensisk författare. Hon debuterade 1968 med novellsamlingen Dance of the happy shades och har sedan dess hållit sig till novellformatet. 2013 belönades hon med Nobelpriset i litteratur med den kärnfulla motiveringen ”den samtida novellkonstens mästare”. Henne senaste novellsamlingen är Dear life (Brinnande livet) från 2012, som kom på svenska 2013.
Originalets titel: Runaway (engelska).
Översättare: Rose-Marie Nielsen.
Uppläsare: Louise Raeder.
Utgivningsår: 2004 (första kanadensiska utgåvan, McClelland and Stewart), 2014 (första svenska utgåvan, Atlas), 2014 (den här ljudboksutgåvan, A nice noise).
Antal sidor: 355 (ca 12 h lyssning).
ISBN: 9789173894685, 978-91-87725-30-2.
Andras röster: Bokhora, Dagensbok.com, Kulturkollo, Och dagarna går….
Köp hos t.ex. Adlibris eller Bokus.
Baksidestext
”Få Nobelpris har mötts av så unisont jubel som Alice Munro 2013. Alice Munro har älskats av svenska läsare redan innan priset, men nu blev genombrottet fullständigt.
Nu utkommer Alice Munros novellsamling På fri fot från 2004 på svenska för första gången.
På fri fot består av åtta berättelser om frihet, tillhörighet och familjeband. Alice Munro skriver om kvinnor som trots, eller på grund av, sin särskilda begåvning och känslighet inte riktigt passar in. De söker frigörelse, men det är aldrig enkelt. Munro är suverän på att skildra de livsavgörande konsekvenserna av små och till synes obetydliga beslut. Hon förklarar inte livet för sina läsare, hon avslöjar det.”
Eyvind Johnson är en författare som har lyckades med konststycket att både få en stol i Svenska akademien och att belönas med nobelpriset i litteratur (Harry Martinson lyckades i och för sig med samma prestation). En sådan författare måste det ju vara något speciellt med, eller hur? Med stor förväntan har jag nu läst hans roman Strändernas svall, som återberättar myten om den grekiske hjälten Odysseus hemresa från det trojanska kriget. Medan Odysseus råkar ut för det ena efter det andra, och bland annat fastnar hos Kalypso i sju hela år, så väntar Odysseus fru, Penelope, tålmodigt där hemma på Ithaka. Det saknas inte friare, som hoppas på att Penelope ska ge upp sin väntan och välja någon av dem. Friarna äter dem nästan ur huset och Penelope gör sitt bästa för att hålla friarna ifrån sig och hålla ekonomin i styr. Även Odysseus och Penelopes son, Telemachos väntar. Och väntar. Och Odysseus försöker att planera sin återkomst och att ta sig hem.
Strändernas svall är en förvånansvärt lättläst roman. Språket känns helt piggt och modernt och går att läsa med fint flyt. Tyvärr har jag inte grekisk mytologi i färskt minne och det saknade jag faktiskt under läsningens gång. Det var inte helt lätt för mig att hänga med eller förstå vilka alla personer är. Jag vet inte om det är en förutsättning att ha en massa bakgrundskunskaper i och för sig. Det går att läsa boken rakt upp och ner och höra berättelsen för första gången också, men det är nog inte så det är tänkt.
Jag tyckte att det var en fin liten berättelse, men samtidigt blev det bara en saga för mig. Boken grep inte tag. Det var heller inte så lätt för mig att se de kopplingar som tydligen ska finnas till Andra världskriget. Över huvud taget känns det som att boken inte har så många lager. Inte när jag läser den.
Strändernas svall var säkerligen speciell när den kom, men mig lämnade den inte riktigt så berörd som jag hade hoppats. Det är en lättläst klassiker, men för att få ut allt behövs uppenbarligen förkunskaper och insikter som jag inte har. Tyvärr.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättläst klassiker om en lång hemresa och en lång väntan: Odysseus hemfärd från det trojanska kriget.
Betyg: 3 svinaherdar av 5
Citerat ur Strändernas svall
”De gick (alltför hastigt, tyckte gumman) igenom räkenskaperna. Får- och svinstammarna på ön minskade fortfarande betydligt, även på getter var det åtgång: de försvann. Kreatursbeståndet på Levkas och fastlandet – lantbruken på akarnaniska kusten – beskattade också kraftigt.
– Att folk kan stoppa i sig så otroligt mycket, Evrykleia!”
Strändernas svall av Eyvind Johnson
Om Eyvind Johnson och Strändernas svall
Eyvind Johnson (1900 – 1976) var en svensk författare som bland annat skrev arbetarlitteratur. Johnson debuterade 1924 med novellsamlingen De fyra främlingarna, men är kanske mest känd för den självbiografiska romansviten Romanen om Olof, som bland annat skildrar arbetet inom träindustrin. Johnson blev ledamot av Svenska akademien 1957 och belönades med Nobelpriset i litteratur tillsammans med akademikollegan Harry Martinson 1974.
Utgivningsår: 1946 (första svenska utgåvan, Bonniers), 1992 (den här utgåvan, Bonniers), 2000 (utgåvan på bilden, Bonniers).
Antal sidor: 598.
ISBN: 91-0-055403-0, 9789100575465.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Kristin Lavransdotter är en klassiker av den nobelprisbelönade författaren Sigrid Undset. Boken gavs ursprungligen ut i tre volymer (Brudkronan, Husfrun,Korset), men ges ofta ut i en samlingsvolym nu för tiden. Det är ingen tunn samling kan man ju säga. För mig har det här varit en bok som jag har läst ur lite nu och då sedan tidigt i höstas.
I boken får läsaren följa Kristin Lavransdotter genom livet. Hon växer upp i ett välbärgat hem i 1300-talets Norge. Hennes föräldrar hittar henne en lämplig make, men hjärtat väljer en annan väg och till slut får hon sin Erlend, med vilken hon kommer att få en hel skara små söner. Åren går och Erlend hamnar i politiskt trubbel. Kärleken har sina toppar och dalar, sönerna växer upp och runt omkring sker också ett och annat som skakar om bygden.
Jag hade svårt att komma in i Kristin Lavransdotter. Det grep liksom inte riktigt tag, men när jag hade levt med berättelsen tillräckligt länge så var det någonting som lossnade och plötsligt blev jag helt fast. Det är verkligen en fantastiskt fin bok om moderskap och kärlek, och om livet på 1300-talet såklart. Jag har lärt mig massor om 1300-talets Norge. En del saker griper tag på ett alldeles särskilt sätt. Allting var ju så primitivt. När en av sönerna får problem med ögonen så finns det egentligen inte mycket annat att göra än att t.ex. be till Gud. Maktlösheten! Det är svårt att inte känna med Kristin Lavransdotter i hennes våndor över maken, med sitt sug efter makt, och över sönerna och hur det ska gå för dem i livet.
Jag är glad att jag tog mig igenom Kristin Lavransdotter. Det är en läsvärd klassiker och den är som sagt skriven av en nobelpristagare, som dessutom är kvinna. Sådana böcker växer inte på träd!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en nobelprisbelönad klassiker om liv och moderskap i 1300-talets Norge.
Betyg: 3+ fjordar av 5.
Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
Om Sigrid Undset och Kristin Lavransdotter
Sigrid Undset (1882-1949) är en norsk författare som belönades med Nobelpriset i litteratur 1928. Hon är kanske mest känd för sina historiska romaner om Kristin Lavransdotter. Undset var en stor nazistmotståndare och levde därför i USA under Andra världskriget eftersom det då inte längre var säkert för henne att leva i Norge.
Originalets titel: Kristin Lavransdatter (Kransen, Husfrue, Korset) (norska).
Översättare: Teresia Eurén.
Utgivningsår: Brudkronan: 1920 (första norska utgåvan), 1921 (första svenska utgåvan, Norstedts); Husfrun: 1921 (första norska utgåvan), 1922 (första svenska utgåvan, Norstedts); Korset: 1922 (första norska utgåvan), 1922 (första svenska utgåvan, Norstedts); Den här samlingsvolymen: 2014 (Norstedts).
Innehåll: Brudkronan, Husfrun, Korset.
Antal sidor: ca 863.
ISBN: 978-91-1-305888-7.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
””Vid arvskiftet efter Ivar unge Gjesling på Sundbu, år 1306, tillföll hans jordagods Sil dottern Ragnfrid och hennes make, Lavrans Björgulfson. De hade dittills bott på hans gård Skog i Follo nära Oslo, men nu flyttade de till Jörundgård överst på Silsvallarna.”
Sigrid Undsets (1882-1949) far var arkeolog, vilket medförde att hon redan från unga år hade ett starkt intresse för medeltiden, något som skulle komma att prägla hennes författarskap. Undset fick nobelpriset 1928, mycket tack vare Kristin Lavransdotter.
Kristin Lavransdotter som består av de tre delarna Brudkronan (1920), Husfrun (1921) och Korset (1922) är en av världslitteraturens största kärleksromaner. Den kärlekshistoria som Kristin upplever tillsammans med sin Erlend Nikulausson i 1300-talets Norge är ingen romantisk världsfrånvänd kärlek utan en berättelse om den jordiska kärleken sådan den kan gestalta sig från den första skira förälskelsen till äktenskapets vardag med arbete och möda, nöd och lust, allt utspelat under en tid som i mycket liknar vår egen.”
Med risk för att låta lite obildad och ”fulkulturell” så måste jag erkänna att jag inte tycker att alla prisbelönta böcker nödvändigtvis är läsvärda. En del hyllade böcker kan både kännas tillkrånglade och svårtillgängliga. Men sedan finns såklart också de där klockrena guldkornen som verkligen förtjänar alla priser man kan komma på!
Nobelpristagare tycker jag ofta flyger över huvudet på mig… Men en Nobelpristagare som jag inte tycker att ni borde missa är Orhan Pamuk. Hans roman Oskuldens museum, som är hans första bok sedan han belönats med Nobelpriset i litteratur, blev en stor läsupplevelse för mig. Boken kretsar kring en man som drabbas av förföljelsemani och börjar förfölja en kvinna. Han samlar prylar från henne; bygger ett privat litet museum, där han tillbringar för mycket tid. Han försummar sitt liv, raserar mycket i tillvaron, men kan inte sluta att tänka på kvinnan. Det är en mångfacetterad och välskriven bok om galenskap, lycka och om Turkiet.
Oskuldens museum av Orhan Pamuk
Ett pris som brukar gå till betydligt mer ”folkliga” svenska böcker är Augustpriset. Jag brukar gilla Augustpristagare i största allmänhet, men en som berörde mig alldeles extra är Kristina SandbergsLiv till varje pris. Det är sista delen i en trilogi om hemmafrun Maj, som lever i Örnsköldsvik runt mitten av det förra seklet. Det är verkligen en värdig och fin bok om hemmafrutillvaron. Och Maj… Maj, Maj, Maj… Hon oroar sig, hon fixar, hon håller ordning, håller ihop, slits itu av ångest. Jag vill bara ge henne en kram!
Liv till varje pris av Kristina Sandberg
En annan Augustpristagare som jag måste få lyfta fram är Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. Med ett lekfullt språk och en perfekt stilkänsla skriver han om tillståndet i samhället just nu: rasism och klass är några viktiga teman i denna kärleksroman. Boken består av ett berättarjags försök att gå till botten med vad som egentligen hände med Samuel, en ung man som har gått bort i en bilolycka. Var det en bilolycka? Berättarjagets efterforskningar leder fram till författarens egen smärta och förlust. Jag har aldrig läst något mer välskrivet.
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Ett annat fint pris är Nordiska rådets litteraturpris. En extremt värdig vinnare av detta pris är (den blivande nobelpristagaren 😉 ) Sofi Oksanen, för hennes roman Utrensning. Boken utspelar sig i det sovjetockuperade Estland. I ett samhälle där folk förväntas ange ”störande” medborgare, som inte har anammat Sovjet tillräckligt mycket, slits familjer itu. Aliide gömmer sin systers man (och samtidigt sin omöjliga och olyckliga kärlek) i ett lönnrum. Boken är mästerligt berättad och en smärtsam berättelse om esternas situation under ockupationen. Mycket av boken utspelar sig mellan raderna, vilket är tur eftersom det Oksanen berättar om ofta är så rått och obehagligt att det är svårt att orka läsa om det i klartext.
Utrensning av Sofi Oksanen
Jag läser relativt få böcker som främst riktar sig till barn och unga, men några böcker som jag ändå har läst i denna kategori på senare år är Engelsforstrilogin, som utöver att vara spännande fantasyromaner också på ett intressant och snyggt sätt lyckas pricka in ungas liv och villkor i en liten bruksort. Bokens huvudpersoner är ett gäng tjejer med totalt olika livssituationer och status i klassen. Plötsligt får de reda på att de är häxor och att de är utvalda för att bekämpa demoner. Författarna lyckas med stor igenkänningsfaktor måla upp ett gäng starka tjejer som är omöjliga att inte tycka om. Böckerna är fantastiska! Engelsforstrilogin fick ett väldigt fint mottagande när den kom, men det blev inget större prisregn över någon av böckerna, vilket jag faktiskt tycker är lite konstigt! Den första boken i trilogin, Cirkeln, belönades i alla fall med Bokbloggarnas litteraturpris 2011. Priset är tydligen nedlagt och delas inte ut längre, men när det begav sig så kunde bokbloggare nominera och rösta på böcker från årets utgivning. Ett riktigt läsarpris med andra ord!
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är en omskakande, spännande och tankeväckande unga vuxna-bok om kärlek, livet och ett brutalt mord. Betyg: 4 hundar av 5.
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
När hundarna kommer är en bok om liv och död. När Ester träffar Isak blir det bådas första stormande förälskelse. Under några intensiva veckor är de helt upptagna av varandra och att upptäcka sin sexualitet. När den första brusande, susande tiden har passerat så börjar dock tvivlen komma. Isak tycker inte att Ester doftar lika gott längre. Det är något som saknas.
Så händer det fruktansvärda, något som skakar om hela samhället, ja, hela landet: en pojke blir brutalt misshandlad och mördad av nynazister. Isaks bror blir snabbt kopplad till brottet. Esters och Isaks uppbrott kommer av sig och Ester sluter sig snabbt till Isaks sida. Konflikter med såväl föräldrarna som skolan uppstår, men Ester är fast besluten att stötta sin pojkvän genom det här. Ingenting annat är riktigt viktigt, men för Isak är det inte helt lätt att hantera alla omsorger och all omtanke. Han börjar känna sig kvävd.
Med När hundarna kommer lyckas Schiefauer på pricken fånga tonårsliv och hur totalt uppfyllande och förblindande en förälskelse kan upplevas. Det här känns autentiskt och trovärdigt in i minsta detalj. Sidoberättelsen om mordet är också briljant. Den har naturligtvis många kopplingar till det verkliga fallet med John Hron, som utsattes för mycket grovt våld och mördades av jämnåriga nynazister 1995. På sätt och vis hade Schiefauer kunnat tränga ännu djupare ner i det ämnet. Det hade varit väldigt intressant att få läsa en tolkning av vad som händer i människor som är kapabla att utsätta andra för något så rått och ont. Samtidigt tycker jag faktiskt att hon har gjort en bra avvägning. Det är en välskriven och tankeväckande ungdomsroman.
Jessica Schiefauer (född 1978) är en svensk författare som blivit dubbelt (!) belönad med Augustpriset. 2011 belönades hon för ungdomsromanen Pojkarna och 2015 belönades hon för När hundarna kommer. Jessica Schiefauer har en fansida på Facebook.
Förlagets beskrivning
”Den här sommaren älskar Ester och Isak varandra vettlöst. Den här sommaren kommer deras kärlekshistoria att solkas, falla sönder och återuppstå. Den här sommaren misshandlas en ung pojke till döds vid en stilla insjö. Och Isaks lillebror var där när det hände. Jessica Schiefauers När hundarna kommer är en förtätad och aktuell berättelse om kärlek, besatthet och om våld.
Ester och Isak. Isak och Ester. Två unga människor i ett litet samhälle i Sverige. Småstadstristessen den här våren löper sida vid sida med de nynazistiska strömningar som blir allt synligare: Ett hakkors i svart bläck på mattebokens pärm, en torshammare om halsen, skrålande fyllesång om fosterlandet på festerna.
När Ester och Isak en vårkylig kväll möts på en av festerna vid sjön förändrar de varandra. Deras förälskelse väcker dem till liv.
Ester sover allt oftare över i Isaks pojkrum, äter frukostmackorna vid hans köksbord.
Isak har en lillebror som heter Anton.
Och det här är berättelsen om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
