Idag har Augustpriset delats ut och i år går priset till Sigrid Combüchen med Spill: En damroman (skönlitteratur), Yvonne Hirdman med Den röda grevinnan (fackbok) och Jenny Jägerfeldt med Här ligger jag och blöder (barn- och ungdomsbok).
Ytterligare några böcker att lägga till Att läsa-listan! 🙂 Jag har dessvärre inte läst förra årets pristagare, Steve Sem-Sandberg med De fattiga i Lódz, ännu. Skäms på mig!
Jag hade namnsdag i fredags (Elisabeth är mitt andranamn) och fick en fin liten present av mina föräldrar: Tant Julia och författaren av Mario Vargas Llosa. Förra året fick jag Hjärtdjur i namnsdagspresent om jag inte minns fel. Jag får helt enkelt tacka mina föräldrar för att de får mig att läsa finkulturella böcker. Hehe. 🙂
Ett pris som gör mig nyfiken, till skillnad från Nobelpriset, är Augustpriset. Jag brukar gilla Augustprisvinnarna! Förra årets Augustprisvinnare, Steve Sem-Sandberg med sin De fattiga i Lódz, har funnits på min Att läsa-lista ett tag. Närmare ett år faktiskt! 🙂 Snart är det dags att kora en ny vinnare! Du kan läsa mer om de nominerade här.
Icke att förglömma finns det ytterligare ett Augustpris, Lilla Augustpriset. Där har unga författare, 16 till 20 år, fått skicka in bidrag och nu finns möjligheten att rösta på någon av de sex nominerade. Läs bidragen och rösta här! Det finns oerhört mycket ung begåvning där ute. Jag är jätteglad att unga får chansen att uppmärksammas och visa upp de berättelser de bär.
Själv har jag tyvärr inte varit med och röstat, för jag har inte läst tillräckligt många titlar som är utgivna det senaste året. Haha. Men om du har en bokblogg tycker jag att du ska ta chansen att dela med dig av dina fem bästa boktips! 🙂
Om ni undrar hur det går med min läsning så är jag på god väg med den fantastiska Molnfri bombnatt och har snart lyssnat klart på Näckrosträdet. Jag har ytterligare ett par titlar på gång, men de ligger på hyllan för tillfället.
”Öfver hela min återstående realiserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiserade till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar som tillfalla: […] en del den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning;…”
I år är det alltså Mario Vargas Llosa som erhåller detta fina pris: en författare som för mig är helt okänd faktiskt, men säkert är mycket välförtjänt av sitt pris. Det sägs att han är populär i sitt hemland, men här i Sverige är han nog närmast helt okänd. Eller?
Jag kan ju bara konstatera att det måste vara svårt att värdera vilken författare som genom sitt skrivande har ”gjort menskligheten den största nytta” och samtidigt ”producerat det utmärktaste i idealisk rigtning”.
För att ”komma till nytta” måste man nå ut och då måste man skriva för folket. För att ”producera det utmärktaste i idealisk rigtning” måste man närmast göra motsatsen. Faktum är att litteraturpriset är enormt annorlunda mot de andra priserna. Även den som inte är organkemist har stor nytta av de upptäcker som Heck, Nigishi och Suzuki (årets välförtjänta Nobelpristagare i kemi :)) har gjort, då deras upptäcker har lett till stora framsteg inom organisk syntes, d.v.s. inom tillverkning av läkemedel m.m. Men vad skulle jag möjligen ha för ”nytta” av en bok som man måste vara professor i litteraturvetenskap för att kunna uppskatta? Tyvärr är det ju en hel del Nobelpristagare som skriver så otillgängligt..! Det finns ju som ni vet en skarp linje mellan vad som är fin kultur och vad som är dålig kultur och det är sällan det förstnämnda som når ut till folket.
Vad vet du om Mario Vargas Llosa? Är det något man orkar läsa (som Coetzee, Lagerlöf…)? Eller något som bara är tröttsamt och som man inte orkar sätta sig in i (som Jelinek…)? Tyvärr är jag skeptisk i största allmänhet mot Nobelpristagare i litteratur och ser Nobelpris mest som en indikation på att det är en bok som inte är intressant för mig. Ganska ofta har jag i och för sig fel… I år är jag hur som helst gladast åt priset i kemi. Jag har själv haft stor nytta av Palladiumkatalysatorer i syntesarbete. 🙂 Jag är ju teknisk kemist, som ni säkert vet. Jag får lämna hurraropen över litteraturpriset åt de som förstår att hurra. Hehe.
Det är många bloggar som har kommenterat årets Augustpristagare, som utsågs idag, och jag ska väl inte vara sämre. 🙂 I år går det skönlitterära priset till den för mig okända författaren Steve Sem-Sandberg, för sin bok De fattiga i Lódz. Till skillnad från Nobelpristagare (tyvärr! ;)) tycker jag att Augustpristagare brukar vara läsvärda, så nu har jag en ny bok på min ”att läsa”-lista.
Det har gått 84 dagar utan fisk, men den gamle och fattige fiskaren Santiago ger aldrig upp utan åker ändå ut på havet och hoppas på att turen ska vända. Den 85:e dagen får han en enormt stor fisk på kroken och en kamp börjar. Fisken drar den gamle och hans båt längre och längre ut på havet och den gamle kämpar för att lyckas döda den gigantiska fisken.
Jag tycker att boken i det närmsta var otäck att läsa. Sida upp och sida ner får man läsa om hur den gamle lider och sliter. På sätt och vis är det en fin berättelse om att aldrig ge upp, men jag tycker att boken, trots att den är mycket kort, hann bli rätt tjatig. Inte heller var det någon direkt upplyftande läsning att läsa den här klassikern. Kort sagt var inte Den gamle och havet så bra som väntat.
När Quoyles fru dör i en bilolycka tar han sina två små döttrar och följer med sin faster till familjens gamla hus i Newfoundland. Efter att ha levt flera år i ett svårt förhållande och endast haft jobb periodvis börjar Quoyles liv struktureras upp och Quoyle får jobbet som reporter för tidningen The Gammy Bird, där han skriver spalten Sjöfartsnytt.
Det här är en levande berättelse om en mans uppbrott och livet i en hård och enslig byggd. Boken är bra och innehåller en mängd intressanta och speciella personer, men lyckades ändå inte riktigt nå fram till mig. Att läsupplevelsen inte blev så bra kan i och för sig förklaras med att jag läste en del andra böcker samtidigt och inte riktigt hade tid att koncentrera mig på den här boken och det är förstås synd. Det här är nämligen en väldigt kritikerrosad bok, som definitivt är läsvärd även om den inte sa mig så mycket nytt.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det har gått 84 dagar utan fisk, men den gamle och fattige fiskaren Santiago ger aldrig upp utan åker ändå ut på havet och hoppas på att turen ska vända. Den 85:e dagen får han en enormt stor fisk på kroken och en kamp börjar. Fisken drar den gamle och hans båt längre och längre ut på havet och den gamle kämpar för att lyckas döda den gigantiska fisken.
När Quoyles fru dör i en bilolycka tar han sina två små döttrar och följer med sin faster till familjens gamla hus i Newfoundland. Efter att ha levt flera år i ett svårt förhållande och endast haft jobb periodvis börjar Quoyles liv struktureras upp och Quoyle får jobbet som reporter för tidningen The Gammy Bird, där han skriver spalten Sjöfartsnytt.