Spill: En damroman är en bok som har följt mig länge. Jag har haft den i mp3-spelaren sedan jag vet inte när. Förr lyssnade jag ofta och regelbundet på ljudböcker i och med att jag brukade lyssna när jag sprang, men jag har haft paus från löpningen sedan i våras, så nu har det blivit mer sporadiska lyssningar. Det kanske inte precis förhöjer läsupplevelsen att låta det gå lång tid mellan lyssningarna. Hur som helst kan jag väl konstatera att jag gillade boken, men att den kanske inte bjöd mig någon direkt wow-känsla. Kanske hade jag också för höga förväntningar. Det här är trots allt en Augustprisvinnare, och till skillnad mot många andra (pretentiösa) priser, så brukar jag uppskatta Augustprisvinnare och finna böckerna både läsvärda och lättillgängliga.
Spill handlar om författaren Sigrid Combüchen (ja, det här är ytterligare en i raden av böcker där författaren lånar ut sitt namn till en av bokens karaktärer…), som en dag får ett brev av en läsare. Läsaren är en äldre dam, Hedwig Langmark, som tycker sig känna igen ett foto som beskrivs i en av Combüchens böcker. Hon frågar sig om fotot inte råkar vara ett foto som tagits av hennes familj på 30-talet. Det visar sig att hon har rätt. Sigrid har hittat fotot och låtit sig inspireras av det när hon har byggt upp persongalleriet till en av sina böcker. Nu börjar hon intressera sig för Hedwig och hennes liv och det som följer är en lång brevväxling, varvat med en skildring av livet som ung kvinna i 30-talets Stockholm.
Det är alls inte ointressant. Jag tycker det är kul att läsa om livet på 30-talet och följa med huvudpersonen i sina kärleksaffärer, sitt familjetrassel och en spirande karriär.
När jag läste om boken hos morgontidningarna fick jag dock veta att man ska läsa boken som någon slags stilfulländad bok om fiktion vs. verklighet;att alla bokens ”Hedda”, den unga kvinnan vars liv vi får följa, är en påhittad karaktär i Sigrids bok, och inte är samma person om Hedwig Langmark. Jaha, tänkte jag, vad synd att det gick mig förbi. Kanske är det sådant som händer när man lyssnar på ljudböcker på ett slarvigt sätt…
Förmodligen kan man läsa in mycket mer i den här boken än vad jag någonsin gjorde. För mig var det bara en trevlig bok om en ung tjej med livet framför sig och ett Stockholm, så som det var för 80 år sedan. Inte så illa det heller!
Nu har rösterna räknats samman och vinnaren till Bokbloggarnas litteraturpris har utsetts! Vinnaren är Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken. Snacka om att jag vill läsa den! Får se när det blir av… Gardell kommer förresten till Umeå i april med sin show. Jag och min kille ska dit och jag ser verkligen fram emot det. 🙂 Det blir första gången jag ser stand up med Gardell.
Nästa år kan jag för övrigt vara med och rösta fram 2013 års pristagare till Bokbloggarnas litteraturpris; i och med att alla som nominerar böcker får vara med och utse vinnare året därpå. Får se om jag hittar någon att rösta på nästa år. Jag hade inte tänkt ta emot några recensionsexemplar i år (hinner inte läsa!), såvida ingen kontaktar mig och uttryckligen frågar om jag vill läsa typ Nyckeln eller något nytt av Jonas Hassen Khemiri… 😉 Med andra ord är det inte så troligt att jag läser något ur utgivningen 2013.
Förra året fick ”Alfons mamma”, Gunilla Bergström, medalj för sitt författarskap. Här om veckan offentliggjordes det ett gäng nya personer som kommer att tilldelas medalj. En av de är författaren Vibeke Olsson. Det var ju fantastiskt roligt att höra. Bara boken Molnfri bombnatt gör att hon är väl förtjänt av utmärkelsen. Inte läst den? Gör det! Det är bland det bästa jag läst i genren ”böcker om andra världkskriget”. Litteris et Artibus heter för övrigt den kungliga medaljen och den tilldelas för konstnärliga insatser. Själv hoppas jag på att tilldelas NOR-medalj om 27 år. Nit och redlighet i rikets tjänst. Hehe.
Jag hörde att Christina Wahldén, som har skrivit så himla många bra och viktiga ungdomsböcker att prata om (t.ex. Kort kjol, som handlar om våldtäkt, och Cell grön, om en tjej som träffar en kille och dras med i hans åsikter och militanta veganaktioner), är en av två som har tilldelats Fadimestipendiet i år. Stipendiet delas ut för att hedra minnet av Fadime Sahindal och för att stödja arbetet för tjejers rätt till ett tryggt liv. Wahldén får priset för flera av hennes böcker om heder, bl.a. Ingen du känner, som jag har skrivit om tidigare. Mycket bra!
En av de sista dagarna av 2012 lyckades jag till slut välja ut titlar att nominera till Bokbloggarnas litteraturpris… En av mina nomineringar finns med bland de åtta böcker som har fått flest nomineringar. Nämligen: Eld! Nu återstår det en omröstning bland de bloggare som nominerade böcker under 2011. Sedan vet vi vilken av dessa som får årets pris:
Fredrik Backman, En man som heter Ove, Forum Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar, Norstedts Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Eld, Rabén & Sjögren
Christin Ljungqvist, Kaninhjärta, Gilla böcker
Melina Marchetta, Jellicoe Road, X Publishing Jonathan Tropper, Boken om Joe, Gilla böcker Carl-Johan Vallgren, Havsmannen, Albert Bonniers förlag
Elisabeth Östnäs, Feberflickan, Columbi Publishing
Igår presenterades de nominerade till Sveriges radios romanpris: En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru, Skuggland av Jonas Brun, Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, Förrädare av Ola Larsmo, Ön av Lotta Lundberg och Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff. Många av titlarna har jag aldrig hört talas om och ingen av dem har jag läst… Skuggland står dock i hyllan och väntar och jag har såklart skaffat mig den för att jag vill läsa den, så… Jag kanske borde låta den gå före i kön. 🙂
Kolla vilken fin namnsdagspresent jag har fått av mina föräldrar:
Jag har redan börjat läsa den. Jag känner på mig att det är en bok som man behöver läsa något kapitel av varje dag, lite vid sidan av annat. Över 600+ sidor om en man som återföds sex gånger vinner inte på att bli snabbläst, tror jag.
Igår delades Augustpriset ut till de tre vinnarna: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg (Årets svenska skönlitterära bok), ”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg (Årets svenska fackbok) och A B C å allt om D av Nina Ulmaja (Årets svenska barn- och ungdomsbok). Jag har inte läst någon av böckerna och den enda jag har läst något om är boken om Raoul Wallenberg, som jag för övrigt skrev upp direkt på min ”att läsa”-lista. Har du läst någon av vinnarna?
Jenny Lindhs Fråga bibliotekarien utgör ensamt en anledning till att prenumerera på DN. Hon svarar underhållande, fyndigt och kunnigt på både seriösa frågor och plojfrågor. Jag såg att hon nu har fått årets pris till Adam Brombergs minne, som årligen delas ut ”en person, organisation eller institution som med entusiasm, engagemang och idérikedom arbetar för boken och läsandet”. Väldigt välförtjänt. 🙂
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Spill: En damroman är en bok som har följt mig länge. Jag har haft den i mp3-spelaren sedan jag vet inte när. Förr lyssnade jag ofta och regelbundet på ljudböcker i och med att jag brukade lyssna när jag sprang, men jag har haft paus från löpningen sedan i våras, så nu har det blivit mer sporadiska lyssningar. Det kanske inte precis förhöjer läsupplevelsen att låta det gå lång tid mellan lyssningarna. Hur som helst kan jag väl konstatera att jag gillade boken, men att den kanske inte bjöd mig någon direkt wow-känsla. Kanske hade jag också för höga förväntningar. Det här är trots allt en Augustprisvinnare, och till skillnad mot många andra (pretentiösa) priser, så brukar jag uppskatta Augustprisvinnare och finna böckerna både läsvärda och lättillgängliga.
