Nej, det blev inte Oates, men det blev, som ni säkert redan vet, Alice Munro, som så många, så många har velat se som Nobelpristagare. Det har varit så mycket snack om Munro, inte minst i Lundströms bokradio, eftersom hon verkar vara Lundströms önskepristagare, att jag faktiskt har varit nyfiken länge. Det känns onekligen som ett kul val att Svenska Akademien väljer någon som är så läst och omtyckt. Möjligen är Munro mycket mer tungläst än vad jag tror, men jag misstänker att hennes böcker är bra mycket mer tillgängliga än mycket annat som belönats genom åren och jag uppskattar verkligen att Svenska Akademien vågar göra sådana här val. Det gör ju också att det öppnas en liten, liten, liten chans att t.ex. Oates också skulle kunna belönas en dag… 😉
Och ja, det blev en kvinna, som ni vet, och som Peter Englund också lite surigt avslöjade precis innan han läste upp motiveringen. Jag har förstått att det inte är så populärt hos Svenska Akademien att så mycket fokus hamnar på ursprungsländer och kön och så lite på böckerna, men vad ska man fokusera på annars? Ofta är det ju böcker som inte en vanlig människa har läst och kan man inte diskutera berättelser och litterära kvalitéer så får man väl åtminstone jämföra alla andra parametrar. Sedan måste man naturligtvis säga att det är extremt svagt att endast 13 av 110 pristagare är kvinnor. Det är höga siffror om man jämför med t.ex. fysikpriset (2 av 197), men genom historien har å andra sidan fler kvinnor skrivit än ägnat sig åt fysik. Det har absolut skett en uppryckning såhär i mer modern tid, men det innebär inte att det är ett icke-problem att så få kvinnor belönas med Nobelpris. Jag tycker inte att man ska kvotera in kvinnor till litteraturpriset, men det är nonchalant att gång efter gång dela ut pris till gubbar.
Så tack, Svenska Akademien, för att ni ger årets pris till en omtyckt och läst kvinna. 🙂
(Kungliga vetenskapsakademien, som delar ut fysikpriset, bl.a., har lite att lära…)
Jag noterade att A Nice Noise precis har gett ut en ljudboksutgåva med Munros senast översatta novellsamling, Brinnande livet, inläst av Katarina Ewerlöf. Pressutskicket kom idag, faktiskt. Vilken skön tajming! Nästan som när förlaget Tranan precis gav ut en Mo Yan som var hyfsat aktuell när priset tillkännagavs förra året. Vid det laget hade många bibliotek redan gallrat Mo Yans äldre titlar… Munro är väl lite mer känd och läst än Mo Yan, så nu är det ju inte samma panik att det inte finns några översatta böcker att tillgå, men ändå! Det är extremt lämpligt at ljudboksutgåvan av Brinnande livet har kommit ut just nu.
Undrar om Brinnande livet finns i Storytel? Jag har nyligt fått en provmånad på Storytel av en kollega, men har inte testat ännu. Jag vill ju gärna påbörja en bok som jag kan lyssna klart på en månad, så att man inte står där sedan och känner att man måste börja prenumerera på tjänsten så att man kan lyssna klart. Det kanske blir Brinnande livet! Om den finns där, alltså. Annars kommer jag garanterat läsa/lyssna på något annat av Munro. För ovanlighetens skull utgår jag faktiskt från att det här är läsvärda böcker..!
Nu är det den tiden på året då väldigt många bokbloggare befinner sig på Bok- och biblioteksmässan. Jag hör inte till dem. Självklart vore det kul att besöka mässan någon gång, men de senaste höstarna har varit rätt intensiva för mig och har innehållit fler tjänsteresor än vad som är riktigt bekvämt (för mig). Jag vill helt enkelt passa på att vara hemma när jag får chansen. Så jag är uppriktigt glad över att vara hemma, även i år, och känner mig inte det minsta sugen på att vara i Göteborg just nu.
En och annan bokrelaterad nyhet, som släppts under mässan, når ju dock fram även till mig. En sådan är att Stora ljudbokspriset har delats ut! I år gick priset till Jonas Gardell med sin författaruppläsning av Torka aldrig tårar utan handskar I: Kärleken. Jag har sett tv-serien, men har faktiskt inte läst eller lyssnat på boken. Jag anar dock från tv-serien att det är en högst läsvärd bok och med tanke på hur bra Jonas Gardell brukar läsa så kan jag verkligen tänka mig att inläsningen är mycket, mycket bra.
I år är det tema Rumänien, för de som missat. Jag har inte läst så många rumäner (tre, närmare bestämt), men kan glädjas lite åt att en av de jag läst faktiskt också har fått ta emot pris under mässan. En av årets tolv pristagare i EU Prize for Literature (kände inte till priset innan jag såg en bild på Facebook!) är Ioana Pârvulescu, vars Livet börjar på fredag jag läste förra sommaren.
Två, som till skillnad från mig, besöker mässan i år är mina bokcirkelkompisar Med näsan i en bok, som var bokbloggambassadör förra året, och Nobelprisprojektet, som är en av årets ambassadörer. Hoppas på att få höra allt om mässan från dem på nästa bokcirkelträff. 😉
I år har Svensk biblioteksförenings Aniariapris, som delas ut årligen till en svenskspråkig författare, tilldelats Jonas Hassen Khemiri för hela hans författarskap. Bra val! Han är ju en stor favorit hos mig. Förra året gick priset till Bruno K Öijer, som jag faktiskt läser just nu (Svart som silver). Av Khemiri står Jag ringer mina bröder och väntar på mig. Ska läsa så fort jag har läst ut alla slattar jag har kvar av mina påbörjade böcker…
Jag såg att Novellix precis har gett ut fyra noveller av Selma Lagerlöf. Fint formgivna, som alltid. 🙂 Frid på jorden har jag faktiskt läst. Jag hade nästan trott att de skulle ha med Herr Arnes penningar, som ju är så känd, men det finns uppenbarligen lite mer än så att välja på.. 🙂
Igår presenterades vinnarna som röstats fram av Bokjuryn för 2012. I Bokjuryn kan alla barn och unga upp till 19 år vara med och rösta fram årets böcker ur Kulturrådets Barnbokskatalog. Den här gången röstades Eld fram som vinnare i kategorin ungdomsböcker. Kul! Och faktiskt inte särskilt oväntat. 🙂 Den är ju så bra!
Jag såg hos Litteraturkvalster & småtankar att Sofi Oksanen har fått Svenska Akademiens nordiska pris i år. Jag känner inte till priset så väl, men rent spontant känns det som att Sofi Oksanen är värd ungefär alla priser i världen. Utrensning är för min del en av de bästa böckerna från årets bokskörd. Med nästan osannolik tajming så är Oksanen för övrigt just nu Sverigeaktuell med När duvorna försvann. Den ska jag läsa!
”För en bråddjup berättelse om längtan och svek där läsaren själv får förtroendet att lägga pusslet.”
Jag måste ta och läsa boken! Jag har den hemma, faktiskt, och jag ville ta med den som bokförslag till bokcirkeln Picket & pocket, men den fanns inte i pocket, så den blev diskvalificerad… Kanske ges den ut i pocket nu när den blivit prisbelönt.. 🙂
Det är 40-tal. Aliide bor i sitt föräldrahem på estniska landsbygden tillsammans med sin syster, Ingel, systerns man, Hans, och deras dotter, Linda. Aliide har till skillnad från systern inte gift sig. Hennes hjärta tillhör nämligen Hans och har så gjort sedan första gången hon såg honom. Kan hon inte få Hans så behöver hon ingen annan.
Estland har förvandlats till en sovjetrepublik och Hans hör till motståndsrörelsen. Att hålla fast vid estniska traditioner anses inte vara ett godkänt beteende och agenter håller koll på invånarna för att kunna identifiera alla som kan misstänkas ha sovjetfientliga åsikter. För Hans del blir det nödvändigt att gå under jorden och man inreder därför ett lönnrum inne i huset. Snabbt efter Hans ”försvinnande” börjar dock utfrågningarna. Både Aliide, Ingel och Linda plockas in för förhör, trakasseras, misshandlas och förföljs. Aliide bestämmer sig för att lösa problemet, och skydda Hans, genom att inleda en relation med en partifunktionär. Som hustru till en partimedlem kommer Aliide lämnas i fred. De uppoffringar hon behöver göra är dock större än vad hon först föreställt sig.
Berättelsen rullas upp när Aliide oväntat träffar Zara, en ung kvinna som är på flykt undan sina hallickar. Hon kommer från Ryssland, men har hamnat i Berlin som traffickingoffer och nu har hon lyckats fly till Estland. Zara söker sig till Aliide eftersom hon vet att Aliide är hennes mormors syster, men hon vet ingenting om Aliides bakgrund och Aliide vet ingenting om Zara. Det blir en skakande överraskning för henne att stå inför sin systers dotterdotter.
Utrensning är en fantastisk bok. Jag känner med huvudpersonerna från första sidan, långt innan jag vet deras bakgrund och historia. Oksanen kan verkligen göra Aliide och Zara levande och hon lyckas verkligen fånga skräcken och tvivlet och gripande berätta om hur de ändå måste lita på varandra. Att läsa om Zaras helvete som traffickingoffer är tungt, men det som berörde mig mest var egentligen att läsa om Aliide, vars förräderi rullas upp, sakta men säkert, och lämnar en alldeles ledsen över hur livet kan vara och vilka handlingar folk kan tvingas till. Det här är en oerhört stark bok. Jag kan knappt förstå hur författaren har fått ihop allt detta på ca 350 sidor. Skickligt berättat!
När Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur förra året så skedde det inte helt utan protester. Flera författare, däribland Herta Müller, som själv belönades 2009, uttryckte sitt missnöje över att priset gått till någon som är övertygad kommunist och tydligen inte tar avstånd från censur. Med detta i tankarna började jag läsa Mo Yans roman från 2006, Ximen Nao och hans sju liv.
Boken inleds vid det kommunistiska partiets maktövertagande, då godsägaren Ximen Nao blir avrättad och hans mark uppdelad. Den största delen kommer att hamna i folkkommunens händer och en minskande remsa kommer att brukas av Ximen Naos fosterson och tjänare Lan Lian, som så småningom blir den sista oberoende bonden i Kina. Ximen Nao finner det ytterst orättvist att han har blivit avrättad och kräver i dödsriket att han ska få återvända till Jorden. Det får han också – i skepnad av Lan Lians åsna.
I tur och ordning fortsätter sedan Ximen Nao att återfödas som tjur, gris, hund, apa och, slutligen, människa igen och han kommer att kunna betrakta sina före detta fruar, barn, vänner och ovänner i den gamla hembyn, som förändras i takt med att Kina förändras och genomlever svält, Kulturrevolution, millennieskifte…
Det är lite av en tegelsten (omkring 650 sidor), så man har tid att leva sig in i miljöerna och lära känna karaktärerna. Jag har en tendens att fastna för tjocka böcker, just för att man lever med dem så länge och får följa huvudpersonerna under så lång tid att det till slut känns som att man känner dem, men jag måste säga att det här inte är någon lätt läsning. Mo Yans stil handlar om att blanda saga och magi med historia och realism. Han lånar till och med ut sitt namn till en av bokens karaktärer (en näsvis rackare!). Och just för att det är så mycket knasigheter i boken, blandat med sådant som känns som autentiska vittnesuppgifter från historia händelser, så känns det som att det är mycket som går över huvudet på mig som läsare. När Mo Yan skriver om blödande hårstrån och korkade vildsvin så kan man läsa det som roliga anekdoter, fast tanken slår en ju också att han kanske använder det som symboler för något annat; något som jag inte förstår. Man känner sig lätt dum när man läser Mo Yan och till slut väljer jag att bara läsa den som den är och se allt hittepå som något som är instoppat för att lätta upp och underhålla. Faktiskt, så har Mo Yan stor humor och det är en på många sätt rolig bok. Särskilt tycker jag att han lyckas i att skildra Ximen Nao i de olika skepnaderna; det är alltid Ximen Nao som beskrivs, men författaren lyckas också pricka in hur världen kanske ser ut från ett djurs ögon. Han gör det träffande.
Jag är glad att jag läste boken, men jag erkänner villigt att den bjuder en del motstånd… Jag inser att man säkert kan läsa in mycket mer i den än vad jag någonsin skulle kunna komma på, men å andra sidan finns det ingen som förbjuder någon att läsa en bok rakt upp och ner utan att trassla in sig i symbolik och omskrivningar. Huruvida Mo Yan kritiserar eller inte kritiserar kommunistiska partiet tillräckligt mycket vet jag inte. Det är inte som att han döljer idiotin i de inte särskilt fungerande folkkommunerna och de vansinnessatsningar som följt sedan kommunisterna tog makten, men jag vet inte tillräckligt mycket om Kinas moderna historia för att kunna avgöra vad Mo Yan har valt ut att berätta och vad han har valt bort.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.