Bockfesten, av Mario Vargas Llosa, utspelar sig under diktatorn Trujillos sista tid i livet. Det är en tid när Dominikanska republiken hållits under förtryck under lång tid och Trujillo skapat en kult kring sig själv. Han är omgärdad av människor som lyder hans minsta vink – och som när som helst kan hamna i kylan. En del av makten upprätthålls på just det viset, att låta alla veta att deras liv när som helst kan raseras. En del av boken berättas av Urania: nu en framgångsrik advokat som bestämt sig för att återvända till det land hon hastigt lämnade i barndomen och trodde att hon aldrig skulle se till. Då: ett barn och dotter till landets talman. När pappan plötsligt, och utan förklaring, hamnade i onåd hos Trujillo föll deras tillvaro ihop som ett korthus. Det hela ledde till det svek och de övergrepp som fick henne att fly landet.

Andra delar av boken berättas ur Trujillos synvinkel, andra följer de motståndsmän som är beredda att offra sina egna liv för att rädda landet undan den tyrann som har så mycket blod på sina händer. Om man kan historien (vilket jag sanningen att säga inte gjorde innan jag läste boken), vet man att det inte slutar som motståndsmännen hade hoppats.

Bockfesten är en sällsynt obehaglig bok. Det finns många deckare och spänningsromaner som kretsar kring psykopater och tyranner, men det här är det värsta och mest drabbande jag läst, långt mer obehaglig än allt annat. Och en roman är det ju, men den handlar om högst verkliga personer och bygger på ett enormt researcharbete. Det är helt svindlande och fruktansvärt, gör boken till mycket mer hemsk än om det hade varit en spänningsroman. Trujillo är en person som med utstuderad ondska njuter av att plåga, förnedra och skada andra människor. Går någons företag för bra konfiskerar han det, ser han en flicka han vill våldföra sig på gör han det, lessnar han på någon ser han till att hen blir mördad, helst efter att ha behövt bevittna hur närstående plågats. Det finns ingen och inget som skonas från Trujillos maktfullkomlighet och sadism. Runt honom finns en hel del likasinnade, och ännu fler som väljer att låta Trujillo fortsätta – att protestera finns inte, det skulle vara alldeles för farligt. Det finns kapitel jag behövde hoppa över i den här boken. Det är något nytt för mig – jag har svårt att ens släppa en bok jag börjat läsa och inte fastnat för – men det gick bara inte att läsa alla kapitel. Det finns explicita tortyrskildringar som bara är för mycket.

Måste man skriva såhär? Nej, jag känner verkligen att det går att skildra samma saker på ett helt annat sätt och ändå nå ut med budskapet. Dessutom är det några kapitel för mycket där just ingenting annat händer än att motståndsmännen sitter och väntar i en bil. Samtidigt: kanske måste någon skriva just såhär, just såhär ofiltrerat och långt. Det kan vara så att berättelsen är för viktig för att skildras på något annat sätt.

Bockfesten är inte en roman man snabbt tar sig igenom och det är absolut inte en roman som lämnar en oberörd. Det här är en bok som ingen annan, på gott och ont. Det som gör mest ont är vetskapen om att den förvisso kretsar kring händelser som ligger cirka 60 år tillbaka i tiden, men att ungefär samma saker upprepar sig i detta nu i länder som Iran och Ryssland.

Man mår så jävla illa.

Bockfesten

Mario Vargas Llosa

Mario Vargas Llosa (1936) är en nobelprisbelönad författare, född i Peru, men sedan länge bosatt i Spanien.