Bokblomma

Etikett: Utläst 2024

  • Krukväxter för alla av Agnes Stuber

    Krukväxter för alla av Agnes Stuber

    Krukväxter för alla, av Agnes Stuber, är en trevlig faktabok om lättskötta krukväxter och hur man tar sticklingar från dem.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Krukväxter för alla, av Agnes Stuber, är en lättläst och snyggt formgiven faktabok om lättskötta krukväxter. Boken riktar sig till nybörjaren som vill få in mer grönt i hemmet och få växterna att trivas. Uppdelat i kategorierna ”de enkla, vanliga”, ”de klättrande, hängande”, ”de spexiga”, ”de torra”, ”de svårflirtade” och ”de mörkertåliga”, tar den upp fakta, skötselråd, kuriosa och tips på hur man tar sticklingar av en mängd växter. Boken innehåller också några faktadelar om exempelvis jord, vattning och hur man får växter att överleva vintern.

    Krukväxter för alla är en sympatisk och trevlig bok som inspirerar och är fylld av handfasta tips och goda råd. Många av tipsen är av typen ”såhär gör jag”, vilket säkert stör en och annan, som hellre läser tvärsäkra fakta. Själv gillar jag det. Det är ödmjukt och passar bra eftersom världen sällan är svart-vit, inte minst när det gäller växter. En del växter trivs i ett visst solläge, men kan trivas oväntat bra på en mindre optimal plats, som exempel.

    Det är också fint att boken lägger stor vikt vid sticklingar och hur man enklast förökar olika växter och delar med sig. Mycket inspiration från boken lär också komma från Facebookgruppen Växtgäris, som författaren har grundat. Gruppen är menad för sticklingsbyten och kunskapsutbyten och jag gissar att bokens ton och personliga tilltal kommer från inläggen i gruppen. Boken är inte heller helt olik en blogg, där en entusiast delar med sig av sitt intresse. För en del kan det nog uppfattas som lite slängigt och grunt, men jag gillar upplägget.

    Det jag märkligt nog inte är så förtjust i är fotot. Jag kan naturligtvis se att det är välkomponerade bilder och tekniskt skickligt fotat (författaren är ju också fotograf till yrket!), men en stor del av bilderna känns mer ”konstnärliga” än illustrativa, om ni förstår vad jag menar. Det är många tjusiga närbilder och detaljbilder, men få bilder som låter en se växter i sin helhet eller i något sammanhang. Först i bokens slut kommer lite inredningsinspiration genom hemma hos-foton från Växtgäris-medlemmar (antar jag att det är). Många gånger har texten gjort mig så nyfiken på en specifik växt att jag har sökt på nätet för att se bilder där man faktiskt får se hur växten brukar se ut som krukväxt. Det säger såklart något om texterna, som ofta är väldigt intresseväckande och lockande, men jag hade gärna sett lite fler bilder på växter i ”helfigur”.

    Krukväxter för alla

    Krukväxter för alla gavs ut av Natur & kultur 2018. ISBN: 978-91-27-15465-0.

    Agnes Stuber

    Agnes Stuber är en svensk fotograf och författare.

  • Leken av Jörgen Gassilewski

    Leken av Jörgen Gassilewski

    Leken, av Jörgen Gassilewski, handlar om en dag ur en treårings perspektiv: förskolelämning, lek, lunch, vila och hämtning. Det är en dag fylld av rutiner och med en hel del obegripligheter.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Leken, av Jörgen Gassilewski, är en roman berättad ur treåriga Junis perspektiv. Läsaren får följa med henne genom alla hållpunkter under en dag på förskolan Fiskeboden: lämning, frukost, utelek, sångssamling, lunch, vila, sagostund, fri lek, mellanmål, hämtning – inte nödvändigtvis berättat kronologiskt. Direkt när jag hörde talas om den här boken blev jag nyfiken och såg till att köa den på biblioteket. Jag har själv en treåring och det är helt svindlande att få följa hennes tankegångar och låna hennes syn på världen. Hon får mig att häpna och skratta varje dag. Att, som författare, ge sig in i en treårings huvud och skildra en berättelse från dennes begränsade erfarenheter, begränsande språk och svajiga minne – ja, det kändes verkligen som att det fanns något där.

    Juni förstår inte vad de pratar om. Eller varför de pratar. Eller varför de pratar om henne. Hennes namn. Det är många ord hon inte förstår. De som fröken Johanna säger. Och en del av de andra. Eller varför de säger det på det sättet. Vissa ord. Det känns som att de bråkar. Tyst bråk. Nästan tyst. Inte bra. Hon mår illa. Men inte som att hon ska spy. Mer inuti huvudet.

    Ur Leken av Jörgen Gassilewski

    Lyckas Gassilewski skriva fram en treårings värld? Ja, det går såklart inte att avgöra, men det känns på många sätt träffande. Berättelsen kan vara både hoppig och osammanhängande och någonstans tror jag väl att det är så det kan vara att vara treåring. Det är inte direkt en ålder som medger djupt fokus under långa stunder och heller ingen ålder då man brukar kunna ta in så mycket mer än en sak i taget. En scen återkommer flera gånger i boken, en för Juni helt obegriplig lek under en frökens ledning. Jag ser min egen lilla treåring framför mig: helt tyst och tar in varje millimeter av en ny situation – samlandes intryck som sedan bearbetas och återkommer i minnet. På så sätt kan man lilla dotter berätta i detalj om vad /hon upplevde att/ alla sa och gjorde när det uppstod något tjafs på förskolan, men hon kan egentligen aldrig svara på frågor i stil med ”åt du fisk idag till lunch?”. Så ja, jag upplever att boken är träffande, på många sätt, och på så sätt är den väldigt kul. Det är ju otroligt kul att vara nära en treåring och det finns mycket humor även i den här boken.

    Sedan finns det väl några grejer som skaver, för min del. Inte ens nu när jag har läst ut boken känner jag att jag riktigt har greppat vad författaren vill säga. Det finns små stänk av kritik här och där: snack om privatiseringar, genusförskolor, skärmtid, vikarier, temaarbeten. Jag inser att inget av dessa ämnen skulle gå att diskutera med djup och samtidigt behålla treåringens perspektiv, men ändå: det känns lite malplacerat eftersom det nämns så flyktigt att jag inte ens listar ut vilken ståndpunkt författaren vill föra fram. För min del hade författaren gärna fått skippa det mesta av detta. Men att få låna en treårings blick ett tag, det uppskattade jag mycket!

    Leken

    Leken gavs ut av Albert Bonniers förlag 2024. ISBN: 978-91-0-080367-4.

    Jörgen Gassilewski

    Jörgen Gassilewski är en svensk poet och författare.

  • Sanningsberget av Therese Bohman

    Sanningsberget av Therese Bohman

    Sanningsberget, av Therese Bohman, är en berättelse om livet, konsten och om den livslånga sorgen efter en spårlöst försvunnen bror.

    Betyg: 5 av 5.

    Sanningsberget, av Therese Bohman, inleds med att tioåriga Hannas storebror försvinner spårlöst efter en sen utflykt till Sanningsberget – ett mytomspunnet berg i Kolmården. Ingen har någon aning om var han har tagit vägen och han lämnar inget meddelande efter sig: en dag är han bara borta och familjen lämnas i en sorg som fortsätter genom livet.

    I tre delar, med stora tidshopp, får läsaren följa Hanna från broderns försvinnande, via kämpiga unga vuxna-år, till medelåldern. Sorgen, saknaden och frågorna utan svar, ligger som ett vemodigt stråk över berättelsen. En annan följeslagare genom livet är grannen och klasskompisen Marcus, som är en trygg punkt under tonåren och så småningom blir någonting mer. När de är på väg ut i vuxenlivet tar dock Hanna och Marcus olika vägar: Marcus hamnar i Malmö och börjar doktorera, Hanna flyttar till Göteborg och kämpar med att komma in på en konstskola. Klyftan växer, Hanna känner sig misslyckad och vet knappt varför hon alls lämnade Kolmården längre.

    Hanna och Marcus tappar kontakten medan livet händer och livet pågår: med toppar och dalar. Någonting som står fast är bergen, som blir betydelsefulla i Hannas konst, när hon så småningom etablerar sig som konstnär. Hon målar naturen, men lika mycket den saknade brodern.

    Sanningsberget är, med sina dryga 200 sidor, ingen lång bok, men den rymmer ett liv och den är en njutning att läsa. Jag älskar kompositionen: hur långa sjok, hela decennier, lämnas åt sidan för att istället låta korta nedslag skildra Hannas liv. Det hade kunnat kännas hoppigt och tunt, men det gör det inte, det är en väldigt rik roman och Bohmans fenomenala precision mejslar ut varje scen med en sådan exakthet att mellanrummet fylls ut.

    Det hade också kunnat upplevas störigt att boken inte rör sig mot någon lösning av gåtan kring broderns försvinnande, men inte heller detta skaver. Det känns fint att det här inte är en bok som nystar upp alla trådar och serverar alla svar. Det är inte en sådan bok, ingen spänningsroman, men det är den bästa sortens böcker: en bok om liv, konst, kärlek och sorg.

    Sanningsberget

    Sanningsberget gavs ut av Norstedts 2024. ISBN: 9789113133874.

    Therese Bohman

    Therese Bohman är en svensk författare och kulturjournalist.

  • Svält av Knut Hamsun

    Svält av Knut Hamsun

    Svält, av Knut Hamsun, är en klassiker från 1890. Det är en bok om nöd och svält som är svår att ta sig ur. Hur orka arbeta när man svälter?

    Betyg: 3.5 av 5.

    Svält är den norske författaren Knut Hamsuns genombrottsroman från 1890. Den handlar i stort om det som titeln vittnar om: svält. I boken vandrar ett namnlöst berättarjag runt i det som idag är Oslo. Mannen har inga pengar och ingenting att äta, men är också så plågad av svält att han omöjligt kan tjäna några pengar. Situationen är hopplös och han tar sig fram en dag i taget, tuggandes på sågspån och sväljandes sin saliv för att försöka stilla hungern. Mannen försöker pantsätta det lilla han har – kanske vill pantlånaren ha några knappar? Hans glasögon? Mitt i all förnedring, som nöden tvingar honom till, försöker berättarjaget hålla huvudet högt. Hemlös? Nej då, jag var ute för sent och tappade nyckeln…

    Det är en oerhört stark skildring av armod och svält, något annat går inte att säga. Jag har förstått det som att Svält baseras på Hamsuns egna erfarenheter innan han etablerade sig som författare och det kanske förklarar hur romanen lyckas hålla sig så levande och berörande. Det känns i alla fall som att Svält är skriven av någon som vet vad svält gör med en människa: inte minst de där allt snurrigare tankarna och hallucinationerna som uppstår när kroppen börjar ge upp.

    Berättelsen drivs alltså framåt av en svältande man och pålitligheten blir därefter. Det är inte helt lätt att hänga med i, för min del. Egentligen har jag inget ont att säga om uppläsningen, men jag tror att jag hade fått ut mer av läsningen om jag hade läst själv och jag tror att jag hade förstått fler nyanser om jag hade läst i min egen takt och med mer eftertanke.

    Det finns såklart mycket att imponeras över med Svält, men någon lättsam bladvändare är den såklart inte. Min största invändning mot Svält är faktiskt att den känns otroligt seg, en egenskap den, i mitt tycke, delar med en annan odödlig klassiker: Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Det säger kanske mer om mig än om dessa böcker, men för mig är det två böcker om långdragna plågor som bara pågår, sida upp och sida ner, utan någon direkt vila eller variation. Jag är glad att jag har läst Svält (och Den gamle och havet, för all del; den har jag till och med läst två gånger), men det har tagit sin tid, det må jag säga.

    Svält

    Den första utgåvan av Sult gavs ut 1890 och finns i ett flertal senare översättningar till svenska. Jag har läst Pelle Fritz-Crones översättning från 1959, i en uppläsning av Magnus Schmitz, utgiven av Viatone 2023. ISBN: 9788771837391.

    Knut Hamsun

    Knut Hamsun (1859–1952) var en norsk, nobelprisbelönad författare.

  • Pythian pratar av Liv Strömquist

    Pythian pratar av Liv Strömquist

    Pythian pratar, av Liv Strömquist, är ett underhållande seriealbum om problemet med ”självhjälp” och oönskade livsråd.

    Betyg: 5 av 5.

    Pythian pratar, av Liv Strömquist, innehåller sju livsråd om ironiskt nog gör det tydligt att livsråd och självhjälp knappast gör oss lyckligare. Det som är så fantastiskt med Liv Strömquist är att hon i varje seriealbum lyckas förmedla något som både känns nytt, underbyggt och intressant. Nog är vi många som på ett obestämt sätt tyckt att det skaver med alla dessa floskel-liknande råd som flimrar förbi i flödet och som tycker att self care är helt ogreppbart. Det är när Strömquist tar hjälp av sociologer, som Edgar Cabanas, Zygmunt Bauman, Hartmut Rosa och andra, för att problematisera fenomenet som det verkligen sätts i ett förklarande ljus.

    Plötsligt ser jag framför mig alla (inklusive mig själv, till viss del) som förgäves försöker kontrollera, optimera och styra sådant som svårligen kan påverkas: lycka, hälsa, njutning – till och med döden. Det är egentligen självklart att saker och ting inte blir så kul om man försöker forcera fram ”kul”. Det finns naturligtvis mycket allvar i botten, men det hela beskrivs såklart med Strömquists härliga humor. Jag skrattar gott åt bilden av manosfär-influencern Rollo Tomassi, som ”står helt stilla och spelar sur i hallen” i tron att det ska få hans fru att vilja ligga oftare. Och åt psykologen och författaren Nicole LePera, vars bästa livsråd när det gäller relationer, kokar ned till att man bör bryta kontakten med folk.

    Nej, allt går inte att kontrollera och optimera. Förmodligen skulle det göra många av oss gott att våga släppa taget lite mer. Inte för att jag känner mig sugen på att dela ut några livsråd efter att läst den här boken, men ändå.

    Pythian pratar är sjukt rolig och samtidigt tänkvärd. Strömquists illustrationer sätter tonen och stryker under texten på ett snyggt sätt. Det här seriealbumet är verkligen en fullträff.

    Pythian pratar

    Pythian pratar gavs ut av Norstedts 2024. ISBN: 978-91-1-313566-3.

    Liv Strömquist

    Liv Strömquist är en svensk författare och poddare, som bland annat hörs i En varg söker sin pod och Stormens utveckling.

  • Mamma i soffa av Jerker Virdborg

    Mamma i soffa av Jerker Virdborg

    Mamma i soffa, av Jerker Virdborg, är en udda roman om ett urartat besök på ett möbelvaruhus: en mamma sätter sig i en soffa för att inte stiga upp något mer. De vuxna sönerna vet inte vad de ska ta sig till.

    Betyg: 2 av 5.

    I Mamma i soffa, av Jerker Virdborg, åker två vuxna söner och deras mamma till ett möbelvaruhus för att köpa en hallmöbel. Affären är på väg att stängas permanent och de hittar inte det de söker, men mamman sätter sig i en soffa och plötsligt utvecklar sig situationen på ett högst oväntat sätt: mamman meddelar att hon inte tänker lämna soffan.

    Det som följer är en absurd berättelse om mamman, som tjurigt, och till synes helt utan anledning, sätter sig för att inte resa sig något mer. De vuxna sönerna, framför allt bokens huvudperson, försöker lösa situationen, men de gör det inte på det sätt man kanske hade väntat sig. Mammans tilltag framstår som ett fall för akutpsyk, men lösningen blir istället en övernattning på möbelvaruhuset. Anledningen känns minst sagt krystad: undvika publicitet?

    Jag har läst en hel del av Virdborg och med hans tidigare romaner i bakhuvudet väntade jag mig kanske en oväntad twist, att det skulle finnas en intressant förklaring till spektaklet, kanske något lätt övernaturligt eller dystopiskt. Spänningen byggs dessutom upp genom ett flertal märkliga händelser som väcker nyfikenhet. Vad är det för märklig Ikea-kasse som den ena brodern bär omkring på? Varför laddar mobiltelefonerna ur i rekordfart i möbelvaruhuset? Varför cirkulerar det omkring en massa bilar i området? Och poliser? Vilka är egentligen ägarna till möbelvaruhuset?

    Det märkliga är att boken inte tar någon särskild riktning över huvud taget. Den bara pågår. Förmodligen ska man ”bara” läsa den som en absurd och tokig berättelse? Tyvärr förstod jag inte humorn, jag hade väntat mig något mer.

    Mamma i soffa

    Mamma i soffa gavs ut av Albert Bonniers förlag 2020. ISBN: 9789100182403, 9789100182410.

    Jerker Virdborg

    Jerker Virdborg är en svensk författare.

  • Den rätta knycken: Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan av Johan Svedjedal

    Den rätta knycken: Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan av Johan Svedjedal

    Den rätta knycken, av Johan Svedjedal, är en djupdykning i Saltkråkan: uppkomst, utveckling, mottagande, betydelse, ja, allt om den underbara idyllen på Saltkråkan.

    Betyg: 4 av 5.

    I Den rätta knycken går Johan Svedjedal, professor emeritus i litteraturvetenskap, på djupet med Astrid Lindgrens älskade Saltkråkan. På ett intresseväckande sätt lyckas han ringa in det som kan sägas vara kärnan i berättelserna om Tjorven och de andra: den idylliska skärgårdsmiljön, kärleken och gemenskapen, den eviga sommarlovsstämningen.

    Jag håller själv Vi på Saltkråkan, TV-serien, till Astrid Lindgrens bästa. Jag är uppvuxen i liknande miljöer, inte på en ö då, i och för sig, men tillräckligt nära för att kunna se min egen hemstad i serien – avsnittet där Tjorven, Pelle och farbror Melker förtvivlat försöker rädda Snickargården undan rivning är alltså delvis inspelat i just Öregrund. Det här bidrar såklart till mys och igenkänning för mig personligen, men serien är såklart mycket större än så. Jag älskar miljöerna, huvudpersonerna, humorn, ja, typ allt. Många citat ur boken, ”den rätta knycken”, ”far ända in i baljan”, ”på min gata hemma i stan…” har etsat sig fast och det har de nog gjort hos betydligt fler än hos mig själv. Det är odödlig populärkultur och en del av vår kulturkanon, eller hur?

    Den rätta knycken är alltså en hel bok som behandlar i princip allt kring Saltkråkan. Till skillnad från Astrid Lindgrens andra verk skrevs Vi på Saltkråkan ursprungligen för TV och kom som bok först senare. I Den rätta knycken skriver Svedjedal om allt kring såväl TV-serien, boken som de många uppföljarna. Den som vill veta mer om inspelningen, skådespelarna och mottagandet av de filmade versioner har mycket att hämta i Den rätta knycken. Den som vill följa i Svedjedals analys av boken har ännu mer att hämta. Bokens uppbyggnad och Lindgrens stil diskuteras i detalj. För mig, som inte alls är litteraturvetare är det en otroligt spännande läsning – mycket faller på plats kring det skickliga hantverket bakom Lindgrens böcker.

    Det är inte varje dag jag läser en bok om en bok, dessutom inte en bok om en bok jag inte har läst(!). Ändå har det här varit en mycket lyckad läsning. Jag har läst väldigt mycket annat från Astrid Lindgrens rika produktion och kastar mig gärna över varje text om henne och hennes författarskap. Dessutom är TV-serien något av det mysigaste och bästa jag minns från min barndoms TV. Det har varit mycket härligt att få återvända dit.

    Den rätta knycken

    Den rätta knycken gavs ut av Albert Bonniers förlag 2024. ISBN: 978-91-0080240-0.

    Johan Svedjedal

    Johan Svedjedal är en svensk författare och professor emeritus i litteraturvetenskap.

  • Kirke av Madeline Miller

    Kirke av Madeline Miller

    Kirke, av Madeline Miller, återberättar myten om Kirke, en trollkunnig gudinna, som här har huvudrollen medan välbekanta män, gudar och hjältar, har biroller.

    Betyg: 4 av 5.

    I grekisk mytologi var Kirke en gudinna, nymf, häxa. Jag kan inte påstå att jag kan min grekiska mytologi, men kanske just därför fann jag Madeline Millers roman fängslande. Här har Kirke huvudrollen och läsaren får följa henne i hennes liv bland gudarna. Trots att hon är dotter till en av de mäktigaste gudarna, Helios, verkar hon till en början inte bära på några särskilda krafter eller förmågor, men efterhand visar det sig att hon kan något som rent av kan få Zeus att känna tvekan: hon är trollkunnig.

    Trolldomen skickar henne så småningom i förvisning. Hon döms att för evig tid leva på en öde ö, som paradoxalt nog inte framstår som ett rent straff. Där lever hon i bekvämlighet och kan fördjupa sig i sina intressen: örter och sina djur (framsidan till trots har hon lejon till följeslagare). Ibland kommer andra nymfer dit. Ibland får hon besök av Hermes, vilket alltså innebär att hon heller inte behöver avstå sex.

    Först när ett skepp med dödliga lägger till blir stämningen en annan. Männen är i nöd och Kirke blir gästfri. När männen blir varse att Kirke lever ensam på ön utsätter de hennes för sexuella övergrepp, som skakar henne hårt och får henne att utveckla en strategi: hon förvandlar männen till grisar. Med tiden kommer hon att ha svinstior fulla, däribland hela Odysseus besättning när de så småningom kommer dit.

    Odysseus, däremot, dras hon till och blir förälskad i. Kirke förför honom och för hans skulle låter hon för första gången svinen återta sina mänskliga skepnader. Hon håller dock kvar Odysseus och hans mannar på ön. Månaderna går och när Odysseus till slut lyckas bli övertalad av sitt manskap att de måste återvända till sina hem, lämnar de inte bara Kirke utan också det som kommer att bli sonen Telemagos, Odysseus son. Moderskapet förändrar Kirke i grunden. Ingenting blir viktigare än att skydda sonen, han som dessutom är dödlig.

    Jag har aldrig riktigt fastnat för sagor, som de i den grekiska mytologin. Mina fördomar säger att de allt som oftast handlar om män, våld, krig – allt utspelat i ett sammanhang som känns avlägset och svårt att relatera till. Miller lyckas med något jag inte trodde skulle hända: jag blir faktiskt både fängslad och berörd av den här berättelsen. Kirke är gudinna, i en totalt annan tid och en totalt annan värld än min, men hon blir ändå levande och mycket av det hon brottas med är helt allmängiltigt. Moderskap, relationer, kärlek och mycket annat avhandlas här i en episk berättelse, men är samtidigt helt tidlöst och nära.

    Kirke var verkligen en positiv överraskning för mig. Jag visste ingenting om Kirke innan jag tog mig an den här romanen, medan många av bokens bipersoner, som Odysseus och Helios till exempel, har ingått i undervisningen i skolan. Att flytta perspektiven, från alla dessa krigare och manliga gudar, har verkligen väckt mitt intresse.

    Boken är lite för spretig och lite för lång, men det gör ingenting. Det här är en mäktig och intresseväckande bok, fylld av magi, starka känslor och spänning.

    Kirke

    Circe översattes till svenska av Niclas Nilsson och gavs ut av Wahlström & Widstrand 2019. ISBN: 9789146235507, 9789146235514.

    Madeline Miller

    Madeline Miller är en amerikansk författare och lärare.

  • Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson

    Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson

    Kvinnor och äppelträd, av Moa Martinson, är en klassiker om några kvinnors livsöden i ett Sverige med stora klassklyftor.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Kvinnor och äppelträd är en klassiker av Moa Martinson, den stora proletärförfattaren, som hon kallats. I boken skildras en rad livsöden: kvinnor som lever, lider, föder, älskar, kämpar. Jag fascineras över hur levande Martinson gör både tiden, platsen och människorna, med alla sina fel och brister.

    Samtidigt känner jag att det hade varit bättre att läsa boken själv, istället för att lyssna på ljudboken. Det är ett stort persongalleri att försöka få ordning på och berättelsen rör sig i tiden: avstamp tas hos Sofi, med sina många barn, som en dag hittas drunknad i älven. Därefter får läsaren följa några av hennes ättlingar: Ellen och Sally. Det fladdrar förbi en hel del försupna män, barn och andra personer att hålla rätt på.

    Kanske spelar det ingen roll om man får ihop släktträden och alla kopplingar mellan de personer som dyker upp i berättelsen: det viktigaste är snarare att man får ta del av alla livsöden, som Martinson så skickligt skildrar. Och ja, det är definitivt en läsvärd klassiker. Martinson skriver fram en tid med enorma samhällsklyftor och elände, en tid som kan kännas avlägsen. Samtidigt är mycket helt tidlöst: vänskap, kärlek, livet.

    Kvinnor och äppelträd

    Kvinnor och äppelträd gavs ut första gången 1933 av Bonnier. Jag har lyssnat på den som ljudbok, i uppläsning av Gunilla Nyroos, utgiven av Bonnier audio 2008. ISBN: 9789179537524.

    Moa Martinson

    Moa Martinson (1890–1964) var en svensk författare.