Etikett: Utanförskap

  • Låt den rätte komma in

    Låt den rätte komma in

    Det är 80-tal i Blackeberg, där Oskar bor med sin mamma. Tillvaron är otrygg, med mobbing och utanförskap. När så Eli dyker upp på gården förändras allt. Eli är en märklig flicka som brukar komma ut till gårdens lekplats på kvällarna och i henne hittar Oskar en vän, eller kanske till och med en första, pirrande kärlek. Nu hittar Oskar trygghet i sig själv så att han kan säga ifrån och vågar sätta sig upp mot sina mobbare. Vad han inte gör är att koppla alla Blackebergs märkliga ritualmord och hemskheter till Eli. Han förstår inte att hon är en vampyr.

    Det är verkligen en bok om utanförskap dragen till sin spets. Kan man vara mer utanför om man tvingas leva som en odödlig mördare, en socialt utstött, en vampyr? Kan en vänskap mellan Oskar och Eli verkligen existera?

    Jag kan inte helt bestämma mig för vad jag tycker om boken. Å ena sidan grips jag av berättelsen om den utsatte Oskar, men jag känner inte att jag helt kan fastna för vampyrberättelsen. Jag tycker rent av att det är äckligt att läsa om de bitarna och utöver detta hade jag nog hellre sett en annan, mer spännande, twist på slutet. Boken landar nog på en medelbetyg hos mig, men jag gillar den annorlunda idén om att berätta om otrygghet och utanförskap i en skepnad av en skräckberättelse. Ett plus för alla fina miljöbeskrivningar som andas tidsenligt 80-tal.

  • Sex liter luft

    Sex liter luft

    En dag när Ivan vaknar är alla människor borta. Han letar efter dem, försöker att ringa dem och han rör sig i staden, men ser bara djur. Ett av djuren är en katt, som han stänger in i en plåtlåda för att den ska dö. Han identifierar sig med katten och känner sig lika instängd i världen som katten borde göra i sin plåtlåda. Det är en ångestladdad berättelse och jag blir äcklad över hur Ivan rör sig i staden och plågar somliga av de djur han stöter på.

    Berättelsen om Ivan, ensam kvar i världen, är uppblandad med vad Ivan sysslade med veckorna innan alla människor försvann. Det är en minst lika jobbig berättelse att läsa, för den är kantad av kriminalitet, våld och smutsiga miljöer. Berättelsen flyttas ständigt tillbaka till ett stinkande soprum, där Ivan hänger med en av sina kompisar ibland.

    Boken väcker känslor, för den förmedlar verkligen ensamheten och den förmedlar utsatthet från flera vinklar. Jag tyckte ändå inte att den var särskilt bra. Den är experimenterande skriven där man som läsare flyttas fram och tillbaka i tiden och somliga kapitel handlar om de försvunna människorna, var de nu är. Jag har lite svårt att förstå vad boken vill säga. Själv blev jag mest lite illa berörd, men jag kan också konstatera att Tichý verkligen kan skriva och förmedla något och det är ju verkligen inte helt betydelselöst.

  • Marya: Ett liv

    Marya: Ett liv

    Boken tar sin början vid 40-talet på den amerikanska landsbygden. Lilla Marya växer upp hos sin farbror med familj eftersom hennes pappa har blivit mördad och mamman har gett sig iväg. Det är ingen helt lätt uppväxt som skildras. Marya känner stort utanförskap. Det är inte bara avsaknaden av ”riktiga” föräldrar utan också att hon inte alls strävar efter samma saker som sina skolkamrater som gör att hon inte passar in. De andra tjejerna gifter sig unga, skaffar barn och skaffar arbete på någon av hålans affärer. Marya får stipendier och lämnar sin uppväxtort för att studera litteratur och filosofi.

    Så fortsätter berättelsen. För varje kapitel har det gått några år fram i tiden, men det är fortfarande samma Marya. Marya, som söker bekräftelse hos älskare. Marya, som kämpar med att få fortsätta sin tjänst på universitetet. Marya, som inte riktigt har gjort upp med sitt förflutna.

    Boken har en hel del likheter med den påstått självbiografiska boken Jag ska ta dig dit, men det större tidsspannet gör att man kanske inte får samma djupdykning i den här boken. Här berättas Marya liv i korta, avgränsade episoder. Inget fel i sig, för Oates gör det på ett sätt så att det alltid är gripande och spännande. Fint berättat.

  • Jenny

    Jenny

    Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.

    Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.

  • Parfymen: en mördares historia

    Parfymen: en mördares historia

    Det är tidigt 1700-tal när Grenouille föds i Paris. Han växer upp i denna stad fylld av många och ofta stinkande lukter. Uppväxten är svår och den föga tilldragande Grenouille gör folk illa till mods, inte genom sitt utseende utan genom sin brist på egen kroppslukt. Grenouille själv har ett fantastiskt luktsinne. Han kan känna minsta spår av lukter på kilometers avstånd. Att känna och att i medvetandet spara dofter blir hans passion.

    Helt naturligt blir han så småningom lärling hos en parfymör och han arbetar sig uppåt. Att göra de mest väldoftande parfymerna är för honom en enkel sak, men vad som egentligen driver honom är inte att skapa någon riktigt fantastisk och säljbar parfym. Grenouille är ute efter att skapa en parfym som ingen någonsin har gjort tidigare. Det ska bli en alldeles speciell parfym och den ska bestå av den vackraste doften som finns – den av vackra, oskuldsfulla kvinnor.

    Det är en makaber berättelse som framkallar ungefär lika mycket äckel som fascination. Jag tyckte väldigt mycket om den här berättelsen om den föga sympativäckande Grenouille och hans parfymer som trollbinder människorna. En annorlunda och bra bok!

  • Bara sedan solen sjunkit

    Bara sedan solen sjunkit

    När Mikael hittar en sjuk trollunge vid soptunnorna på gården bestämmer han sig för att ta den in i sitt hem. Faktumet att troll är farliga rovdjur och att det kan få hemska konsekvenser att släppa in dem i sitt hem är ingenting som han reflekterar över i första taget. Så lever Mikael med sitt annorlunda och ganska krävande husdjur och dess existens förändrar saker i Mikaels förhållande till några andra människor, däribland hans hunsade granne, hans utnyttjande arbetsgivare och den man som han har ett förhållande med.

    Det är en väldigt annorlunda och udda berättelse som känns förvånansvärt realistisk trots att historien kretsar kring ett mytomspunnet sagoväsen. Det är egentligen inte trollet som står i centrum i berättelsen, utan det här är snarare berättelsen om några människor med ett stort utanförskap i vårt samhälle. Huvudpersonernas osäkerhet och rädsla över att inte kunna nå fram till varandra är påtaglig. Välskrivet. En väldigt bra bok!

  • Spinalonga – de spetälskas ö

    Spinalonga – de spetälskas ö

    Boken inleds med ett citat ur Tredje Mosebok (13:46):

    Så länge han är angripen av spetälska, skall han vara oren; oren är han. Han skall bo avskild; utanför lägret skall han hava sin bostad.

    Det känns oerhört sorgligt att skräcken över sjuka (och annorlunda) har varit så stark så länge.

    Under drygt halva 1900-talet tjänade ön Spinalonga som ”fängelse” för greker med sjukdomen lepra. Under denna tid drevs människor från sina hem och isolerades på Spinalonga, utanför Kreta.

    Berättelsen om dessa människor på Spinalonga och vad de fick utstå för att de led av spetälska är en annorlunda historia. Jag hade förväntat mig en sentimentalare och dystrare berättelse, men boken berättar snarare om gemenskapen mellan de sjuka, och hur även friska människorna faktiskt lät det mänskliga segra över skräcken, än om det utanförskap som i och för sig rådde.

    Det här är en vacker och fin historia om någonting som man inte kan tro att det faktiskt skedde och pågick så länge som det gjorde. Boken rör upp en del känslor med sina råa berättelser om hur människor drevs ut ur sina hus och sedan hölls fast medan deras hem brändes ned, men som sagt var blir det aldrig sentimentalt. En väldigt fint berättad skildring av några människoöden! En mycket bra bok!

  • Jag ska ta dig dit

    Jag ska ta dig dit

    Något namn nämns aldrig på huvudpersonen i den här boken, men ett kort tag kallar hon Anellia. Det är bara ett av hennes försök att skaffa sig en identitet och ett sammanhang att passa in i.

    Efter en barndom, då hon har blivit anklagad för att genom sin födelse ha orsakat sin mors död och då hon aldrig har blivit sedd av varken sin far eller sina syskon, söker hon sig till ett systerskap vid universalitet. Hennes förhoppning är att hon hos de andra flickorna i systerskapet ska få den familj som hon aldrig har haft. Förhoppningarna grusas dock och det blir en mörkhyad älskare som blir den nästa hon söker sig till. Hon låter sig utnyttjas av honom för att känna sig älskad, men inte heller det är såklart problemfritt.

    Man skulle kunna tro att en person som har haft en sådan kärlekslös barndom växer upp och blir svag och får svårt att ta sig fram i livet, men beundransvärt nog förlorar huvudpersonen aldrig sin stolthet och hon bär på en enorm styrka. Jag tycker att det är fascinerande att läsa om huvudpersonen och hennes försök att skaffa sig ett eget liv, men bokens sista mening tycker jag är helt kryptisk och när jag la boken ifrån mig förstod jag ingenting. På grund av den sista meningen tycker jag att boken blir helskum och boken förvandlades till en sådan där bok som man borde diskutera med andra. Det här är inte en speciellt lättsmält bok! Språket och berättandet i boken är suveränt. Synd att slutet får mig att känna mig helt korkad som tydligen har gjort en ordentlig missuppfattning av den här boken.

  • Bakom den blå dörren

    Bakom den blå dörren

    När teaterläraren och tre av hennes elever råkar bli instängda i ett av skolans skyddsrum en fredag kväll får de inte bara anledning att börja att oroa sig över att inte komma ut, tampas med hunger och försöka att klara sig ur tristessen: de börjar också konfronteras med inre problem. Läraren blir kanske den svagaste av de alla och börjar att tänka tillbaka på allt hon gjort i sitt liv och hon börjar fundera på om hon verkligen har handlat rätt alla gånger. Sextonåriga Silvi får det också tufft. Hon känner sig utanför och tvingas mer än en gång att svälja tårarna medan hon sitter instängd tillsammans med skolans populäraste tjej och inser hur lite den populära tjejen och de andra förstår hur det kan vara att vara ensam.

    Jag tror att alla människor som någon gång har varit ensamma känner igen sig i det Silvi säger och tänker. Själv känner jag igen mig så mycket att jag inte kan annat än gilla den här boken. Dessutom är boken spännande eftersom personerna i den befinner sig i en knepig situation och har anledning att oroa sig över att inte komma ut igen.