Ursäkta på förhand att det råkade bli världens längsta rubrik idag, men jag har alltså läst fyra noveller med lite varierande längd på titlarna. 😉 Här kommer fyra mini-recensioner.
Juan-les-Pins
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Juan-les-Pins är det första skönlitterära jag läser av bloggaren Sandra Beijer. Hennes blogg har jag däremot följt under flera år (i perioder); jag tycker faktiskt att hon är en av de bästa livsstilsbloggarna i Sverige. Beijer lyckas hålla kvalitén uppe i både text och bild, har en röd tråd i sitt innehåll och lyckas hålla en lagom balans vad gäller det personliga. Dessutom anar man att hon är lite av en nostalgiker, precis som jag! Hon har liksom inte glömt bort sitt tonårsjag eller vad som kändes viktigt när man var sexton. Det här är något som också är lite av ett tema för den här novellen, som kretsar kring ett tjejgäng och deras drömmar om sommarens resa till Frankrike. I Frankrike ska allt bli helt annorlunda mot vad det är idag, där störiga killar hela tiden är i vägen och där skolmiljöerna är allt annat än inspirerande.
Juan-les-Pins av Sandra Beijer
Utgiven av Novellix 2017. ISBN: 978-91-7589-199-6.
Man kan vinka till varandra från balkongerna
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Jag har läst en till favoritbloggare: Elsa Billgren. Även Billgren är skicklig med pennan och även hon blickar bakåt emellanåt. Har man följt henne ett tag känner man förmodligen till något om hennes uppväxt i konstnärshemmet på Östermalm och hur svårt det var för henne när hennes föräldrar gick skilda vägar (när Elsa var i vuxen ålder). Det är några av de saker som går igen i den här novellen, där Elsa till och med har lånat ut sitt eget förnamn till en av huvudpersonerna. Novellens Elsa är tretton år och semestrar i Italien med sina konstnärsföräldrar och en vän till familjen med en dotter ungefär i Elsas ålder. Dottern heter Sabrina och är precis så mogen och världsvan och erfaren som bara en trettonåring, likt Elsa, kan luras att tro. Sabrina, dom tvingats växa upp snabbt, och som också längtar efter sin pappa. Jag tycker att Billgren har lyckats fånga hur liten och stor man kan vara på samma gång i tonåren. Fint!
Man kan vinka till varandra från balkongerna av Elsa Billgren
Utgiven av Novellix 2013. ISBN: 978-91-7589-008-1.
Början
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Början av Gun-Britt Sundström är en väldigt fin berättelse om att få ett barn som ”inte är som andra”. Redan som spädbarn gör huvudpersonens son på sitt eget sett, betraktar världen på sitt sätt. När han börjar förskolan och skolan sticker han ut direkt och har svårt att få vänner. Den vän han plötsligt får, i grannpojken, försvinner snart när grannpojken lärt sig från skolan vad som gäller, vem man ska leka med. Att vara annorlunda kan vara svårt, men kan på vissa plan också vara en gåva, som att pojken redan på huvudfotingstadiet kan rita bilder med rörelse och kroppsspråk. Jag tyckte verkligen att Början var en berörande bok om att vara annorlunda, men kanske framför allt om en förälders vånda när dess barn har svårt att smälta in i klassrummet.
Början av Gun-Britt Sundström
Publicerades första gången 2004 i tidningen Amelia och gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-7589-010-4.
Johnny Panic och drömbibeln
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Sylvia Plath har skrivit Glaskupan, en av mina största läsupplevelser genom tiderna, så kanske var förväntningarna för höga när jag började läsa Johnny Panic och drömbibeln. Jag kände i vart fall att mycket flög över huvudet i den här skrämmande berättelsen om en kvinna som arbetar med att renskriva journaler på ett sjukhus. I hemlighet ägnar hon sig också åt ett privata samlande: hon skriver ned vad patienterna drömmer om nätterna. Hon går mer och mer in i projektet och snart blir allt diffust. För egen del zonar jag ut omedelbart om folk börjar berätta om sina drömmar. Jag vet ingenting mer meningslöst att prata om, ärligt talat. Det kanske bidrog till att jag inte blev helt frälst av den här novellen, även om den i och för sig handlar mer om psykisk sjukdom än drömmar. Vill man läsa om psykisk sjukdom rekommenderar jag dock alla gånger att läsa Glaskupan istället!
Johnny Panic och drömbibeln av Sylvia Plath
Johnny Panic and the Bible of Dreams översattes till svenska av Erik MacQueen och gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 9789187451119. Den första amerikanska utgåvan är från 1977 som del i novellsamlingen Johnny Panic and the Bible of Dreams.
Där kräftorna sjunger av Delia Owens är en mysig feelgood om kärlek, sorg och ett ensamt liv i våtmarken. Den är till stora delar förutsägbar, men ibland är det precis den typen av läsning man behöver. Betyg: 4 måsar av 5.
Där kräftorna sjunger av Delia Owens handlar om Kya och hennes ensamma liv i våtmarken på den amerikanska landsbygden. Hon bor med sin familj i en enkel bostad när den ena familjemedlemmen efter den andra försvinner från hennes liv, bortskrämda av hennes tyrann till far. Som sjuåring står hon plötsligt ensam i livet sedan även pappan gett sig iväg. Alldeles på egen hand tar hon båten in till byn, där hon börjar byta musslor mot mat och bensin. Byborna kallar henne för ”Träskflickan” och skyr henne. De enda som riktigt står på hennes sida är den färgade mannen som driver båtmacken i byn och hans fru. Kya kommer att växa upp i stort sett ensam ute i våtmarken. Skolan går hon bara till en enda gång. Att hon alls lär sig läsa beror på att en pojke i trakten börjar söka upp henne och umgås med henne. De delar kärleken till naturen och fascinationen för våtmarkens växt- och djurliv. Det hinner även bli en liten spirande romans mellan henne och pojken, Tate, innan han lämnar trakten för att gå på universitetet. Hans tanke är att Kya omöjligen kan följa med honom och lära sig att trivas i stan och han lämnar henne utan att säga hejdå, vilket blir en stor sorg för Kya.
Så småningom kommer Kya att träffa Chase, en av byns mest populära killar: quarterback i baseballaget och en riktig player. Kya har ingen aning om att han träffar otaliga flickor i stan; Hon faller för honom när han uppvaktar henne med romantiska picknickar och hon tror att han ska fria. Det blir inte så. Långt ifrån.
Berättelsen om Kya och hennes liv berättas kronologiskt från hennes barndom under tidigt 50-tal och framåt, men blandas också upp med ett brott som rullas upp: 1969 hittas Chase död, mördad. Mördaren har noga dolt sina spår. Plötsligt leder alla spår mot Kya och bybornas fördomar om ”Träskflickan” är inte till hennes hjälp.
Där kräftorna sjunger har legat på New York Times bästsäljarlista 30 veckor i följd och gör nu sitt segertåg i Sverige och många andra länder. Det är lätt att förstå varför. Till delar är den här boken otroligt förutsägbar och det finns passager som är så sentimentala att det knappast faller alla i smaken, men det vägs upp av annat: det är exempelvis härligt med en bok som utspelar sig i en så originell miljö som våtmarken. Det här är helt klart en bok skriven av någon som kan mycket om djur och natur och det tycker jag är väldigt sympatiskt. Kärleken till naturen är något som genomsyrar hela boken på ett fint sätt. Det är också fint att författaren blandar flera genrer: deckare, kärleksroman och feelgood på samma gång. Även om det finns svärta och mörker är det också en bok som präglas mycket av att allt kommer att ordna sig till slut och det är ju något man gärna vill höra dessa dagar, kan man ju säga. Allt som allt är det en mysig och läsvärd feelgoodberättelse.
Internationell succé – nu på svenska. En oförglömlig berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris. Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv. ”Där kräftorna sjunger” var den mest säljande boken i USA 2019 och har blivit en internationell fenomentitel som älskas av läsare över hela världen.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Where the Crawdads Sing (amerikanska). Uppläsare: Anna Maria Käll. Översättare: Cecilia Berglund Barklem. Utgivningsår: 2018 (första amerikanska utgåvan), 2020 (första svenska utgåvan, Forum), 2020 (den här ljudboken, Bonnier Audio). Antal sidor: 350 (ca 12 h lyssning). ISBN: 9789178275625, 9789137154831.
Delia Owens
Delia Owens (född 1949) är en amerikansk författare och zoolog. Där kräftorna sjunger är hennes debutroman. Delia Owens har en hemsida, en Facebooksida och finns på Instagram.
Skogen av Margareta Lindholm är en fin liten berättelse om att bli gammal och om att förlora sin skog. Betyg: 3+ biståndshandläggare av 5.
Skogen av Margareta Lindholm är en kort liten roman om ett äldre syskonpar som plötsligt står inför faktumet att de måste flytta ifrån sitt hem. De har under hela sina liv arrenderat en liten gård och skött den tillhörande skogen, men nu har ägaren, kyrkoförvaltningen, sålt det hela och ”deras” skog är inte längre deras, deras hem ska snart bli någon annans hem.
Det lockas med bekväma äldreboenden, rymliga och med uteplats, men det är en klen tröst för bokens huvudpersoner, som stretar på, den sista tiden i det hem de alltid har levt i. De är oförmögna att riktigt ta in att det snart ska tas ifrån dem.
Det är en stillsam historia, berättad genom systerns dagboksanteckningar där mycket ryms mellan raderna. Det är också en intressant berättelse. Det finns så många som inte riktigt passar in i samhället, i normen. Det är lätt att tänka sig att ett en äldre kvinna, som lever med sin bror i en mycket enkel liten stuga, också är en person som har svårt att göra sin röst hörd och protestera. Lindholm skriver enkelt och fint om dessa två udda fåglar och deras situation. Ändå är det något som saknas, något jag har svårt att sätta fingret på. Det blir lite för platt att bygga boken endast på kvinnans anteckningar. Jag tycker ändå att det är en läsvärd och annorlunda bok.
Uppläsare: Sara Arnia. Utgivningsår: 2010 (första utgåvan, Kabusa böcker), 2019 (den här Radioföljetongen). Antal sidor: 126 (ca 4 h lyssning). ISBN: 978-91-7355-148-9.
Skogen är en kärleksfull och respektfull skildring av naturen, och människans förhållande till den.
Vi möter Maria och Bror, de som har skött gammelskogen ända sedan föräldrarna gick bort. En dag får de veta att kyrkan har sålt gammelskogen. De blir tvungna att flytta till en liten lägenhet i stan. Maria har svårt att acceptera förändringen. Hon brottas med gamla minnen från barndomen. Skall hon någonsin försonas med dem?
Förlagets beskrivning
Margareta Lindholm
Margareta Lindholm (född 1960) är en svensk författare och doktor i sociologi. Hennes senaste bok är novellsamlingen Trädgården (2019).
Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande roman som vandrar genom generationerna – från 1700-talets slavhandel till idag. Det är många berättelser att hålla reda på och ibland blir det helt enkelt för hemskt, men det är hur som helst en viktig bok. Betyg: 3+ kolgruvor av 5.
Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande skildring av slaveriet och dess konsekvenser, konsekvenser som brännande sträcker sig ända fram till idag. Boken tar sin början i 1700-talets Ghana, där två unga kvinnor går helt olika liv till mötes: den ena gifts bort med en engelsman, den andra fängslas och packas ihop med andra slavar i ett stinkande utrymme för att skeppas iväg över havet.
I kapitel efter kapitel fortsätter Gyasi att berätta om livet för kvinnornas ättlingar. Varje kapitel blir nästan som en fristående berättelse, en novell, som löst kopplar till de tidigare genom blodsband. På ett sätt tycker jag att det är ett briljant sätt att få berättelsen att växa fram, men samtidigt måste jag erkänna att formatet bjöd en del motstånd. Det var inte alltid så lätt att förstå vem det nya kapitlet egentligen handlade om, på vilket sätt dens historia hör ihop med föregående. Samtidigt spelar det inte så stor roll att boken kändes lite rörig. Faktum är att varje tid och varje person har sin vinkel och står på egna ben. Det fascinerande är också just det som består genom alla kapitel: rasismen, ojämlikheten, förtrycket. Slaveriets fruktansvärda konsekvenser löper som en röd tråd genom boken och genom århundradena ända fram till idag. Det är verkligen en brännande och berörande bok!
Ibland tycker jag att boken blir ”för mycket”, men jag vet egentligen inte om man får tänka så. Slaveriet är och var precis det det är och om en författare ska skriva om det så blir det kanske precis som i den här boken: för jobbigt, för mycket, för plågsamt att ta in. Jag tycker i alla fall att boken har några fruktansvärda partier som var svåra att ta sig igenom. Kanske just därför är det här en viktig bok att läsa och jag tycker helt klart att den är ambitiös och har en intressant form. Gyasi lyckas verkligen göra tydligt hur slaveriet och kolonialismens spår än idag ger sig uttryck i form av rasism och utanförskap.
Vända hem av Yaa Gyasi
Han hade på sig en rock som hade en rad blanka guldknappar i mitten och stramade över magen. Han var röd i ansiktet, som om halsen hade varit en brinnande stubbe. Han var fet överallt och svettades i väldiga droppar i pannan och på överläppen som var renrakad. Effia började tänka på honom som ett regnmoln: gulblek och våt och oformlig.
”Han vill gärna se sig omkring i byn, om det behagar er”, sa tolken, och så började alla gå.
Först stannade de till vid Effias egen gård. ”Här bor vi”, sa Effia till den vite mannen som log enfaldigt med dimmiga gröna ögon.
Han förstod inte. Inte ens när tolken hade förklarat förstod han.
Ur Vända hem av Yaa Gyasi
Originalets titel: Homegoing (amerikanska). Översättare: Inger Johansson. Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts). Antal sidor: 366. ISBN: 978-91-1-307096-4. Andra som läst: Carolina läser, Litteraturkvalster & småtankar.
Yaa Gyasi skildrar med sin imponerande debutroman slavhandelns konsekvenser under flera generationer, från 1700-talet ända fram till idag. Frågan som ställs är om människans jakt på identitet och hemfärd också kan bli hennes väg till försoning.
Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna.
(förlagets beskrivning)
Yaa Gyasi
Yaa Gyasi (född 1989) är en amerikansk författare, född i Ghana. Den bästsäljande romanen Vända hem är hennes debutroman.
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman om en utsatt och mördad kvinna och en roman där det för ovanlighetens skull är just kvinnan som står i centrum. En smärtsam och berörande berättelse. Betyg: 4+ injektioner av 5.
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman, men visst kan man ana att en del inspiration kommer från Catrine da Costa-fallet, eller kanske inte ändå? Kanske är det här den helt generiska romanen om kvinnan i alla de där fallen där offret är en kvinna?
Boken kretsar alltså runt en mördad kvinna. Det är inte en bok om en mördare, inte om en polisutredning, inte om motiv, utan en berättelse om att bli mördad, att bli berövad sitt liv. Det saknas inte fruktansvärda detaljer kring hur mordet går till och hur kroppen sedan skändas, styckas, kastas bort, men det är inte en skildring som utgår från förövaren eller från en betraktare, utan en skildring från den som berövas allt, en berättelse från offret självt. Det går rakt in i hjärtat.
Offret är en prostituerad heroinmissbrukare, som nu har ryckts bort från världen och kvarlämnat sörjande anhöriga. Kvar blir också kvinnans två barn, som hon tvingats lämna ifrån sig och som nu är för evigt förlorade. Nu kan den mördade kvinnan blicka ned på dem, men ingenting kan hon göra, på intet sätt kan hon ingripa.
Det är en oerhört sorglig bok. Allt är så trasigt redan från början: heroinet, de omhändertagna barnen, kan det bli så mycket värre? Ja, sedan slås allt sönder fullständigt på det mest fruktansvärda sätt. Det framkommer inte vem mördaren egentligen är eller vad det kan finnas för motiv, men det är lätt att förstå att bokens huvudperson är ett enkelt offer. Hjärtat går sönder. Stridsberg har verkligen skildrat en av samhällets mest utsatta och det känns fantastiskt fint att hon helt har lånat just den här utsatta kvinnans blick och låtit offret få ha huvudrollen. Det är verkligen en berörande berättelse.
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
Uppläsare: Lo Kauppi. Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboksversionen, Bonnier audio). Antal sidor: 313 (ca 7,5 h lyssning). ISBN: 9789178270064, 9789100177140.
””Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”
En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.
Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.”
(förlagets beskrivning)
Sara Stridsberg
Sara Stridsberg (född 1972) är en svensk författare och före detta ledamot i Svenska Akademien. Hon har bland annat skrivit böckerna Drömfakulteten, för vilken hon belönades med Nordiska rådets litteraturpris, och den uppmärksammade Beckomberga. Ode till min familj.
Allegiant av Veronica Roth är en spännande och överraskande avslutning av den dystopiska Divergent-trilogin. Tyvärr är den seriens svagaste del. Betyg: 2+ flygplan av 5.
Allegiant av Veronica Roth är den tredje och avslutande delen i Divergent-trilogin. Böckerna utspelar sig i en dystopisk framtid där människorna hålls i schack genom att de är tvingade att gå med i så kallade falanger och att följa de synsätt och livsregler som följer med detta. Sextonåriga Tris har valt De Tappra och har därför också genomgått De Tappras initieringsfas, en utmanande utbildning där hon tillsammans med andra jämnåriga, nyblivna falangmedlemmar har lärt sig att hantera vapen och att möta sina största rädslor. För Tris är dock situationen väldigt speciell: det är inte alls självklart att hon tillhör De Tappra och hon har i själva verket egenskaper som gör att hon passar i flera falanger. I de föregående böckerna i serien har det mer och mer gått upp för henne vad det betyder: i det här samhället kallas tillståndet för divergens och det är inte ofarligt att bli avslöjad med att vara just divergent eftersom att det ses som ett hot mot systemet.
Mycket har dock bubblat under ytan under en period och i de två föregående böckerna, Divergent och Insurgent, har samhället börjat rasa samman. Det har varit våldsamt och Tris och hennes vänner har upprepade gånger behövt visa enormt mod. Hennes speciella egenskap, divergensen, har visat sig vara kraftfull för att göra motstånd mot de som är på väg att driva samhället i en ny, skrämmande riktning.
Samtliga böcker i den här trilogin kännetecknas verkligen av spänning och högt tempo. I Allegiant kastas läsaren rakt in i berättelsen och det är verkligen till fördel att ha tidigare böcker i rätt färskt minne. Boken tar vid där Insurgent slutade och händelseutvecklingen driver Tris och hennes kompisar till det som finns utanför deras hemstad. När detta skedde kände jag mig bra dum. Jag har läst två böcker om Tris, men det hade aldrig slagit mig förrän nu att det finns något bortom den stad där hon bor (vilket för övrigt är en mörk version av ett framtida Chicago). Nu öppnade sig något helt nytt och helt nya förklaringsmodeller till varför Tris hemstad ser ut som den gör och varför människorna där har krigat kring falang-systemet.
Det finns en intressant kärna i den här boken och i den här trilogin. Jag tycker att det är spännande med tanken på att människor är tvingade till väldigt specifika livsstilar och vad det gör med människorna att leva så begränsat och monokulturellt. Det sipprar fram många spännande frågor kring hur ett sådant samhälle ska förhålla sig till de som är annorlunda och inte passar in i mallen. I Allegiant dras det faktiskt ett varv längre eftersom att det snart visar sig att världen utanför också har sina konflikter kring samma frågor.
Men trots att det är spännande och intressant, så måste jag erkänna att jag tycker att Allegiant är den svagaste boken i serien. Trots min aha-upplevelse när Tris och hennes kompisar lämnar staden, så tycker jag att det blir lite rörigt att förflytta handlingen till helt nya miljöer och omständigheter. Författaren hinner heller inte riktigt göra mesta möjliga av det här greppet utan berättelsen rusar fram samtidigt som den förvånansvärt ofta står och stampar i förklaringar kring hur saker och ting egentligen hänger ihop. Alla dessa serum som injiceras precis hela tiden blev lite småtjatiga i bok ett och två i serien, men i Allegiant blev dessutom det bara för mycket, kan jag tycka.
Jag ska inte påstå att jag tycker att Allegiant är en usel bok, men, som sagt, den är inte seriens starkaste bok och jag hade inte direkt längtat efter att läsa ut den om det inte vore för att jag har läst de andra delarna i trilogin och ville veta hur det skulle sluta. Och hur det slutar..? Ja, det tänker jag inte avslöja, men jag måste erkänna att jag blev överraskad, på riktigt. Jag väntade in i det sista på en vändning som aldrig kom och jag vet inte om jag är glad över det eller inte. Låt mig säga att om det är något jag kommer att minnas från den här boken så är det nog slutet.
Allegiant av Veronica Roth
”Anmoder.” Ordet ekar uråldrigt inom mig, som gamla ruiner. Jag lägger handen mot väggen innan jag vänder mig om. Den är kall och vit.
Min anmoder, och det här är det arv som hon efterlämnade: frihet från falangerna och insikten om at min divergenta identitet är viktigare än jag har förstått. Min blotta existens är ett tecken på att det är dags för oss att lämna staden och hjälpa människorna som lever utanför.
Ur Allegiant av Veronica Roth
Originalets titel: Allegiant (amerikanska). Översättare: Katarina Falk. Utgivningsår: 2013 (första amerikanska utgåvan), 2014 (första svenska utgåvan, Modernista). Läs även Divergent, Insurgent. Antal sidor: 392. ISBN: 9789174995909, 9789174995916.
Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga.
Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.
Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.
Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.
(förlagets beskrivning)
Veronica Roth
Veronica Roth (född 1988) är en amerikansk författare, främst känd för Divergent-trilogin, som gavs ut mellan åren 2011 och 2013 och som också har filmatiserats. Veronica Roth har en Facebooksida, en hemsida och instagrammar under @vrothbooks.
Flickorna av Emma Cline är en fascinerande bok, inspirerad av sekten kring Charles Manson. Jag tyckte nog att det blev lite för mycket: för mycket smuts, övergrepp, detaljer, men visst är det en intressant bok! Betyg: 3 surt luktande tonårstjejer av 5.
Flickorna av Emma Cline blev en riktig snackis här om året och fick fin kritik. Det är lätt att förstå att den väckte mycket uppmärksamhet när den kom. Boken är baserad på verkliga händelser i och med att den är inspirerad av sekten kring Charles Manson, och vad är egentligen mer säljande nu för tiden än mord, tonårstjejer, sexuella övergrepp och sekter? Eller har jag fel?
Det här är dock ingen ”true crime”-berättelse som grottar ned sig i detaljer kring Charles Manson och ”Mansonfamiljen”, Mansons anhängare som han förmådde att begå flera brutala mord. Däremot är det en fascinerande berättelse om en vilsen tonårstjej som dras in i en sektliknande tillvaro. Visst finns parallellerna och likheterna med verkligheten på plats, men det är inte det som är grejen.
I huvudrollen finns fjortonåriga Evie som driver runt vind för våg eftersom båda hennes föräldrar är upptagna med sina nya respektive partners. Att tappa de fasta punkterna i tillvaron i en sådan känslig tid i livet kan säkert vara förödande för vem om helst. För Evie blir det en väg till ett gäng spännande, unga kvinnor som visar sig bo på en gård tillsammans med deras ledare, Russell. Allt är smutsigt och rått, alla följer Russell och hans idéer om hur de ska ha det, inte minst vad gäller deras sexliv. För Evie är det kanske inte i första hand Russell som lockar, utan snarare en av hans kvinnor, Suzanne, som Evie på ett udda sätt ser upp till. Oavsett vilket så leds hon in i den här kontrollerade världen och rakt ned i något farligt.
Det är spännande och fascinerande. Författaren lyckas på en intressant sätt skildra den unga Evies väg ner i detta destruktiva, och hon skriver gripande om Evies utanförskap, vilsenhet och ensamhet. Samtidigt tycker jag att det blir alleles för mycket, för mycket detaljer, för mycket råhet, för mycket smuts, och trots att jag egentligen tror att författaren har skrivit en insiktsfull skildring av vilset tonårsliv, och hur enkelt det kan vara att ledas fel, så har jag jättesvårt att ta till mig av det här, kanske för att jag (som tur är) inte kan relatera till det här över huvud taget. Jag läste mest och skakade på huvudet, men det säger kanske mer om mig än om den här boken.
Flickorna av Emma Cline
Originalets titel: The girls (amerikanska). Översättare: Erik MacQueen. Uppläsare: My Holmsten. Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2016 (den här ljudboksversionen, A nice noise). Antal sidor: 330 (ca 11 h lyssning). ISBN: 9789127142589, 9789188315731, 9789188315724. Andra läsare: Litteaturkvalster & småtankar,Sacrebleu.
»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.
I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.
(förlagets beskrivning)
Emma Cline
Emma Cline (född 1989) är en amerikansk författare, känd för sin succédebut Flickorna (The girls). Emma Cline har en hemsida.
Jag läste många noveller i december. Här är ytterligare fyra!
De blå silkesstrumporna
De blå silkesstrumporna av Elin Wägner är en feministisk och peppig klassiker om en kvinna som köper ett par klarblå silkesstrumpor. Det ska bli ödesdigert. När hon sitter på tåget med en väninna och talar vitt och brett om orättvisor och ojämlikhet och om hur uselt det är på arbetet på Verket, ja, då blir plötsligt silkesstrumporna något som sticker ut och gör henne till en eftersökt person. Jag blev glad av den här novellen. Den överraskade på många sätt och kändes härlig och uppfriskande.
Betyg: 4+ resor till Haparanda av 5.
De blå silkesstrumporna av Elin Wägner
Utgivningsår: 1948 (första utgåvan, i samlingen Spinnerskan), 2015 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 22. ISBN: 9789175890968.
Alla vill bara gå hem
Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin kom ut 2014, vilket i och för sig inte är så länge sedan, men den känns faktiskt mer aktuell idag. Det är vardag och förskolelämning och alla verkar längta någon annanstans. I ett långt flöde av beklaganden och skamsenhet och trötthet och dåligt samvete målas det upp en dystopisk och mörk framtid där allt verkar ha havererat i en stor klimatkatastrof. Jag fastande verkligen för den här novellen. Den har precis det där lekfulla och påhittiga språk som jag brukar falla för och ämnet känns dessutom smärtsamt aktuellt.
Betyg: 5 katastrofer av 5.
Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin
Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 36. ISBN: 9789175890234.
Shuno
Shuno av Dogge Doggelito (pseudonym för Douglas Léon) är en novell om några förortsungar som bestämmer sig för att åka till varuhuset och snatta. Eller snatta är fel ord, det här är snarare stölder, utförda av några som faktiskt är rätt rutinerade. Shuno hör till de grönare i gänget, men han har siktet inställt på något som han önskat sig länge och som han vet att han aldrig kommer att kunna få: en LP med Samantha Fox. Jag hade ingen aning om att Dogge Doggelito var en skicklig novellförfattare, men Shuno är verkligen elegant uppbyggd. Med små detaljer skildrar han den tuffa tillvaro barnen kommer ifrån och på vilka hjärtskärande sätt de försöker att förhålla sig till sina hemförhållanden och otrygga tillvaro. När novellen får sin upplösning blev jag kanske inte överraskad, men verkligen berörd.
Betyg: 4+ plankningar av 5.
Shuno av Dogge Doggelito
Utgivningsår: 2012 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 9789186847753.
Blomman
Blomman av Suzanne Brøgger handlar om en kvinna om under stor vånda är på väg till en man för att överlämna en blomma. Det är svårare än vad man kan tro. Hon vrider och vänder på alla eventualitet, månar om att ingenting ska gå att feltolka och funderar fram och tillbaka. Mycket av grubblerierna handlar i botten om att huvudpersonen försöker att hitta någon slags väg för att både vara den kvinna som den här mannen vill ha och samtidigt vara den fria och självständiga kvinna som hon faktiskt är. Jag förstår att Brøgger är en feministisk ikon och kanske var den här berättelsen också väldigt aktuell och brännande när den var ny. Nu kände jag mest att den inte sa mig så mycket. Ärligt talat undrade jag mest varför hon inte bara överräcker den där himla blomman och slutar noja å mycket. Kanske är det sunt att jag kände just så. Tiderna förändras och kanske ska man läsa Blomman och påminnas om hur långt vi trots allt har kommit (även om det är långt kvar).
Betyg: 3 medicinska kliniker av 5.
Blomman av Suzanne Brøgger
Originalets titel: Blomsten (danska). Översättare: Eva Matthiessen. Utgivningsår: 1975 (första danska utgåvan, i novell- och essäsamlingen Kærlighedens veje & vildveje), 1976 (första svenska utgåvan, i novell- och essäsamlingen Kärleken vägar och villovägar, Wahlström & Widstrand), 2018 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 21. ISBN: 9789175892573 .
Här om veckan var jag på bio och såg Gräns, Ali Abbasis filmatisering av John Ajvide Lindqvists novell/kortroman med samma namn. Berättelsen finns i Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar, men har också kommit i nyutgåva i samband med att filmen har gått upp på bio. Filmen har fått ett enormt fint mottagande och vann tidigare i år priset Un certain regard på filmfestivalen i Cannes. Nu är Gräns aktuell som Sveriges Oscarsbidrag (den tävlar alltså om att bli nominerad i kategorin Bästa icke engelskspråkiga film). Fantastiska framgångar med andra ord!
Gräns av John Ajvide Lindqvist
Jag tycker helt klart att filmen är värd all uppmärksamhet och hyllningar. Det är en intressant och engagerande berättelse och filmatiseringen har verkligen lyckats ta med sig novellen till vita duken. Jag kan ju börja med att säga att jag tycker att Ajvide Lindquist är exceptionellt bra på att skildra ensamhet och utanförskap. När han sedan väver in detta i sina skräckberättelser så blir det verkligen rejält läskigt, berörande och träffande på samma gång. Det blir verkligen otäckt när det i botten finns rädslor och skräck som är rent allmänmänskliga. Det här är också något som går fram i filmatiseringen.
I Gräns är det tulltjänstemannen Tina som står i centrum. Hon har ett exceptionellt luktsinne med vilket hon kan lukta sig till skam och rädsla. Det hjälper henne också att identifiera alla som försöker passera gränsen med smuggelgods eller annat otillbörligt. Luktsinnet är inte det enda som gör Tina annorlunda, hon har också ett speciellt utseende och verkar på många sätt höra mer hemma i naturen än någon annanstans. Hemma har hon en urtrist karl, med vilken hon inte direkt känner någon gnista. Han sitter framför TV:n eller pysslar om sina ”muskelhundar” – hon går barfota ut i skogen. När hon plötsligt träffar Vore, en man som på många sätt liknar henne själv, förändras allt och hon kommer till insikt med varför hon aldrig har känt sig riktigt som alla andra och dessutom alltid har känt sig ful och annorlunda: både hon och Vore är troll. När de träffas så uppstår en stark passion och på många sätt är filmen faktiskt en ren kärleksfilm, fast på sitt väldigt annorlunda sätt. Det är både annorlunda och starkt och det är svårt att inte beröras när allt plötsligt verkar falla på plats för Tina. Hon hittar ett sammanhang där hon kan vara precis den hon är och där hon också kan vara åtrådd och älskad. Fast naturligtvis är det inte så enkelt och när Vores mörkare sidor dyker upp så ställs Tina inför svåra val.
Det finns många lager i den här filmen och den lämnade mig verkligen inte oberörd. Det känns så fånigt att beskriva en film om troll, men Gräns är verkligen fantastiskt fin och säger verkligen någonting allmänmänskligt om att vara annorlunda och vilket högt pris det kan komma att kosta att få höra till, ett pris som kanske faktiskt gör att utanförskapet blir ett bättre alternativ.
Både Eva Melander och Eevo Milonoff, som spelar huvudrollerna, gör helt otroliga rollprestationer och Göran Lindström, som har gjort masken förtjänar också ett särskilt omnämnande. Jag vet inte om jag någonsin har försökt föreställa mig ett troll, men Tina och Vore känns helt rätt. De är helt klart troll, samtidigt som de berättar en väldigt mänsklig historia, på sätt och vis.
Jag tyckte att filmen var riktigt, riktigt bra. Hade du tänt gå på bio någonting framöver är det här helt klart ett filmtips!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.