Min historia av Michelle Obama är en intressant men kanske lite tillrättalagd självbiografi om uppväxten i Chicago, den spikraka karriären och om livet som presidenthustru. Betyg: 4 hundar av 5.
Min historia är Michelle Obamas självbiografi. Den börjar från början, genom att skildra barndomsåren i det trygga hemmet i ett Chicago som ännu inte hunnit bli riktigt så segregerat som det senare skulle komma att bli. Föräldrarna har vanliga medelklassjobb och kämpar för att barnen ska få det bra och kunna forma sina liv som de vill. I deras kvarter är det ingen självklarhet att få en bra skolgång, men föräldrarna vågar kräva ordning & reda och en bra lärare och de gör också allt för att få ihop de pengar som behövs för att Michelle och hennes bror ska ha en bra uppväxt. Snart går Michelle på prestigeuniversitet och utbildar sig till jurist och allt verkar utstakat. Hon jobbar hårt och får ett välbetalt jobb som bolagsjurist. Det är då hon träffar Barack Obama. Deras första relation är helt professionell – han är juridikstudent och gör praktik på deras kontor, men snart utvecklas den till något mer. Samtidigt börjar det gnaga i henne att hon kanske vill göra något annat. Michelle vågar till slut sig på att gå ner i lön och jobba mer allmännyttigt. Obama beskrivs som något av bohem vid den här tiden. Även han drivs av att göra något större. Ungefär samtidigt som paret bildar familj börjar hans politiska engagemang bli seriöst. Så småningom leder det ända till Vita huset och det mycket speciella liv som hela familjen därmed tvingas in i.
Min historia är ingen tunn bok, så Obama hinner verkligen riva av mycket av det hon varit med om och upplevt i sitt väldigt annorlunda liv. Boken saknar heller inte inte personliga berättelser och roliga anekdoter – här ryms allt från hennes och Baracks svårigheter att skaffa barn till etikettsbrott hon råkade göra när hon träffade drottning Elizabeth. Trots detta läser jag med känslan av att Min historia är rätt tillrättalagd. Det märks att Michelle Obama är ett superproffs på att ta media och att veta vad hon kan och inte kan dela med sig av för att bygga den bild hon vill visa upp. När jag har läst Michelle Obamas biografi känns det knappast som att jag känner henne mer än innan.
Med det sagt tycker jag ändå att det här var en superintressant bok att läsa. Livet som presidenthustru innebär tusen små och stora saker som vi andra kanske inte känner till. Visst förstod jag att det krävs stort säkerhetspådrag när en president är ute och rör sig, men vidden av det hade jag ingen aning om förrän jag läste den här boken. Det handlar inte om några enstaka avspärrade gator eller andra enklare arrangemang. Varenda förflyttning framstår som ett enormt företag. Staben runt presidentparet är enorm, Vita huset är en gigantisk borg där inte ens ljudet från presidentens helikopter når in och presidentparet tycks spendera sin mesta tid i en varsin flygel, där de sitter och jobbar oavbrutet, med paus för en kort familjemiddag. Deras åtaganden är helt otroliga och någon måste ha blivit gråhårig av att försöka få alla scheman att hålla – tidsmässigt och säkerhetsmässigt. Under presidentinstallationen hann paret uppenbarligen svischa förbi på tio installationsbaler, bara för att nämna ett exempel. Det finns otroligt mycket att fascineras av från skildringen av livet i Vita huset. Tankarna går hela tiden till de två döttrarna, som verkligen måste ha fått en speciell uppväxt, på gott och ont.
Vad som också är superintressant att läsa är tiden innan Barack blev president. För mig som svensk, vilket ju i amerikaners ögon innebär att jag är rena kommunisten, är det alltid överraskande att läsa om hur samhället fungerar i USA. Jag blir helt förbryllad över att detta land, som är så stolt över sin frihet, också är ett land med helt enorma klyftor och ett land där det mesta verkligen måste betalas ur egen ficka. Jag blir helt matt bara av att läsa Michelles skildring av att vara en karriärkvinna med barn. Barack är inte hemma ofta, kan man ju lugnt påstå, så det är Michelle som ska rodda hem och barn, samtidigt som hon också har ett krävande och tidskrävande jobb. Trots att de försöker lösa situationen med hjälp av barnflickor och annat så är Michelle ändå i sitsen att hon går upp närmast mitt i natten för att kunna träna innan dagens bestyr går igång. Jag förstår inte hur hon orkar. Hur amerikanska ”vanlisar” orkar kan jag inte ens göra mig en bild av, alltså hur de som faktiskt inte har en nanny fixar att ha jobb (kanske flera jobb!) och familj. Det här är alltså bara ett exempel på sådant som gör mig helt ställd. Varför vill inte amerikaner ha vettiga, allmänna sjukförsäkringar? Varför ska det vara så dyrt och komplicerat att plugga? Jag fattar ingenting, men det är lugnt, det är ju faktiskt inte mitt hemland. Jag läser och uppskattar att jag bor där jag bor, helt enkelt.
Presidentkampanjen ska vi inte tala om förresten. Barack och Michelle flyger runt, runt, runt i varsin privatjet med sina staber och talar på olika konvent. Det är en sådan enorm apparat att man häpnar, särskilt när man betänker att amerikansk demokrati liksom består av att man väljer mellan två ultrahöger-alternativ. Och kostnaden! För att vara ett land där det är så otroligt fult att betala skatt, så känns det helt otroligt att det samtidigt är rimligt att en kandidats presidentkampanj tydligen kan kosta närmare 800 miljoner dollar (kan det stämma?!).
Ja, det här är verkligen en intressant och fascinerande bok, på många sätt. Jag kan verkligen rekommendera att läsa om du vill få en inblick i hur det kan vara att leva som presidentfru och kanske om du, liksom jag, imponeras av paret Obama, som verkligen gjort en spännande resa. Och ja, är man nyfiken på amerikansk politik så är boken också väldigt talande!
”Vad tror du om att äta lite glass?” sa han.
Då visste jag att det bara var att åka med. Det var ett av de få ögonblicken i mitt liv då jag bestämde mig för att sluta tänka och bara leva. Det var en varm sommarkväll i staden jag älskade. Luften kändes så mjuk mot min hud. Det fanns en glassbar i ett kvarter i närheten. Vi köpte var sin strut, tog med den ut och slog oss ner på en lämplig plats på trottoaren. Vi satt nära intill varandra med knäna uppdragna, behagligt trötta efter att ha tillbringat dagen utomhus, åt våra strutar snabbt och utan ett ord, försökte hålla jämna steg med den smältande glassen. Kanske läste Barack av mitt ansiktsuttryck eller anade det i min hållning – det faktum att allt nu hade börjat lösas upp och släppas ut.
Han tittade nyfiket på mig med en antydan till leende.
”Får jag kyssa dig?” sa han.
Och så lutade jag mig mot honom och allt kändes klart.
Ur Min historia av Michelle Obama (i översättning av Manne Svensson)
Min historia av Michelle Obama
Michelle Obama är en av vår tids mest ikoniska och beundrade kvinnor. Som den första afroamerikanska presidentfrun skapade hon det mest öppna och inkluderande presidentskapet i USA:s historia. Hon är en passionerad och kraftfull förespråkare för kvinnor och flickors rättigheter världen över och har förändrat hur föräldrar och barn ser på hälsa och vikten av ett aktivt liv. Samtidigt har hon uppfostrat två döttrar och stått sida vid sida med sin man i hans uppdrag att leda USA genom några av landets mest påfrestande perioder.
I sina självutlämnande och fängslande memoarer bjuder Michelle Obama in läsare till sin värld och berättar om de erfarenheter som har format henne som person. Från barndomen i Chicagos South Side genom åren som företagsledaren som kämpade med livspusslet, till tiden på världens kändaste adress. På ett ärligt och insiktsfullt sätt beskriver hon sina med- och motgångar – i det privata och offentliga – och berättar om sitt liv såsom hon har levt det, med sina egna ord och på sina egna villkor. Det är en ovanligt personlig skildring av en kvinna som ständigt trotsat samhällets förväntningar, och vars historia inspirerar oss att göra detsamma.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Becoming (amerikanska). Översättare: Manne Svensson. Utgivningsår: 2018 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Forum). Antal sidor: 453. ISBN: 9789137153049.
Michelle Obama
Michelle Obama (född 1964) är en amerikansk jurist, världskänd som USA:s ”första dam” mellan åren 2009 och 2017. Hon är USA:s första afroamerikanska presidentfru. Michelle Obama twittrar och finns på Instagram.
Allt jag fått lära mig av Tara Westover är en fascinerande, självbiografisk berättelse om uppväxten i en fanatiskt religiös familj och om resan därifrån. Betyg: 3+ skrotupplag av 5.
Allt jag fått lära mig av Tara Westover är en av förra årets mest omtalade böcker och jag kan verkligen förstå varför. I boken berättar Westover om sin egen livsresa – från en fattig mormonsk familj, styrd med järnhand av en paranoid fader, till en tillvaro på de tjusiga universiteten. Det är svårt att ens förstå hur någon som har fått hålla till godo med hemundervisning och som har levt i en så hårt kontrollerad och tuff värld, kan klara sig så bra på universitetet, och till och med fixa forskarutbildningen på ett prestigeuniversitet.
Resan är dock allt annat än lätt. I familjen ser man skeptiskt på det mesta i samhället – skolor, sjukhus och mycket annat betraktas som kommunistiskt och farligt, något som kan skada dem, vilseleda dem. Det gäller att stå utanför, klara sig på egen hand och att förbereda sig på undergången. Särskilt pappan är misstänksam och han har också den, för honom, så självklara synen att en kvinnas plats är i hemmet. Det är långt ifrån välkommet att Tara ska släppas iväg till universitetet.
Tara lyckas ändå ta sig dit, via ett högskoleprov. Det återstår dock att försöka få ihop de pengar som krävs. Familjen lever på de småpengar som pappan lyckas dra in på sitt skrotupplag och de pengar som mamman tjänar genom att förlösa traktens kvinnor och kurera dem med örtmediciner. Det är oerhört fattigt och torftigt i deras hem, smutsigt och unket. Mina tankar dras till Flickorna, en roman som baseras på sekten runt Charles Manson. Där finns samma skitiga, råa skildring av smutsigt liv och villkor för amerikansk underklass (fast med ett helt annat utfall, såklart).
Tara har inte själv de pengar som krävs för att gå på universitetet och hon är uppvuxen med att ta avstånd från bidrag, något som inom familjen och av den paranoida pappan har setts som ett sätt för staten att kontrollera och övervaka. Vid varje lov måste hon också lära sig att stå emot familjens försök att hålla henne kvar hemma. Under loven och närhelst de får chansen tvingar de henne att jobba med det skitiga, farliga och tunga jobbet på familjens skrotupplag och att genom det ekonomiska sätter de käppar i hjulet för Tara i hennes försök att utbilda sig.
Det är en fascinerande bok om att slå sig fri, men kanske framför allt om priset hon får betala. Under läsningens gång slås jag ofta av hur starka band det kan finnas i en familj, trots att mycket är dysfunktionellt. Här skildras dock inte uppväxten med det avståndstagande som man kanske hade väntat sig. Tara har haft en uppväxt i en familj som på många sätt levt utanför samhället, vilket i mångt och mycket också har lett till fattigdom och lidande, men hon skriver inte om det som om det vore en misär eller något som hindrat henne. Faktum är att hon gjort någon slags akademisk raketkarriär när hon väl tog klivet mot universitetet. Hennes livserfarenheter skildras som erfarenheter så goda som några, vilket de väl också är. Samtidigt blir det min invändning mot boken. Jag förstår helt enkelt inte hur den här livsresan gick till. Jag vet själv hur svårt det kan vara att ta sig genom nålsögat och få forska och jag vet att det inte är en självklarhet att ta sig igenom en akademisk utbildning. Det känns som att mycket är utelämnat i Tara berättelse, där många bitar bara faller på plats helt okommenterat. Dessutom känns kontrasterna nästan sökta – det dras till ytterligheterna när hon å ena sidan rör sig i korridorerna på de tjusigaste av universitet och å andra sidan jobbar på en skrot. Hade det inte varit en självbiografisk berättelse hade jag tyckt att det var ett löjligt grepp att gå till olika extremer på det sättet. Nu förstärker det bara bilden av att det finns saker Westover har vässat för att få fram en starkare story.
Oavsett är det verkligen en intressant bok som väcker många tankar om klassresor, bildning, starka blodsband och om vad vi bär med oss från uppväxten. Jag läste den i min bokcirkel och de flesta blev helt till sig och tyckte att den här boken var fullständigt makalöst bra, bland det bästa de läst. För mig är det nog en typisk ”tre av fem”. Kanske ligger en del av förklaringen i att jag lyssnade på ljudboken istället för att läsa själv. En del subtila lager och språkliga finesser har en tendens att försvinna i ljudboksversionen.
Allt jag fått lära mig av Tara Westover
Allt jag fått lära mig har rosats av kritiker över hela världen, låg etta på Barack Obamas sommarläslista 2018 och översatts till 26 språk. Den är en gripande skildring av en ung människas strävan efter kunskap, om att formas som människa, om familj, lojalitet och självförverkligande.
Boken är den amerikanska författaren Tara Westovers internationella bästsäljare om en uppväxt där hon lär sig att förbereda sig för domedagen istället för att plugga matte och historia och umgås med andra barn. Hennes storebror blir den som kommer hem med nyheten att det finns en annan värld bortom gården – en värld som kan ge henne ett helt annat liv.
På en gård vid bergets fot i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. På somrarna hjälper hon sin mamma att koka örter och på vintrarna arbetar hon i sin pappas skrotverkstad. När hon får ett stålrör genom benet, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker familjen inte till sjukhuset, hennes mamma behandlar såren med örtomslag. Familjen är mormoner och survivalists – de lever helt avskärmade från samhället. Tara är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy, Martin Luther King.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Educated (amerikanska). Översättare: Peter Staffansson. Uppläsare: Katarina Cohen. Utgivningsår: 2018 (första amerikanska utgåvan), 2019 (första svenska utgåvan, Natur & kultur), 2019 (den här ljudboken, Natur & kultur). Antal sidor: 395. ISBN: 9789127150898, 9789127162396.
Tara Westover
Tara Westover (född 1986) är en amerikansk författare och doktor i idéhistoria. Hon är främst känd för den hyllade debutromanen Allt jag fått lära mig.
Den här månaden har jag haft lyxen att njuta av en novell om dagen. Min sambo gav mig nämligen en superlyxig novellkalender i present. <3 Här kommer några rader om de fyra första.
Samma tid nästa vecka?
David Nicholls är kanske mest känd för den omåttligt populära bästsäljaren En dag som kom ut tidigt 10-tal. I Samma tid nästa vecka? visar han en annan sida än den lite vemodiga han visade i den romantiska berättelsen En dag. Här är det en talanglös pojke som har huvudrollen. Av någon anledning får han ett piano och med det följer lektioner. Det går inte bra för honom att spela klassiska stycken. Kanske kan ett genrebyte hjälpa? Samma tid nästa vecka? är både rolig och knasig, knasig på det bra sättet, alltså. Jag gillar också att den handlar om en kille som inte ens är genomsnittligt bra, utan rent av dålig. Jag älskar nämligen tanken på att man får hålla på med grejer trots att man inte har en talang (i den här novellen blir det dock ödesdigert…).
Betyg: 4 enpundsedlar av 5.
Samma tid nästa vecka? av David Nicholls
Originalets titel: Every Good Boy (engelska). Översättare: Pia Printz. Utgivningsår: 2011 (första brttiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 16. ISBN: 978-91-7589-270-2.
Silverresenären
I Silverresenären kommer ett enormt isberg på drift. Människorna häpnar och fascineras när den drar fram och så småningom stannar berget till vid en liten sömnig by där ingenting längre blir sig likt. Turisterna strömmar till och allt och alla blommar plötsligt upp. Allt har dock sitt pris. Silverresenären är en mångbottnad och skruvad berättelse som på ett spännande sätt tar upp klimatfrågan och diskuterar hur människors girighet leder till förfall. Det är en riktigt bra novell med ett spännande och lekfullt språk, varenda liten liknelse är genomtänkt och betyder något mer. Novellen är skriven av Hanna Almgren, som kom trea i Novellix novelltävling 2018, och som är en författare som vi säkerligen kommer att få läsa mer av framöver.
Betyg: 4+ isbjörnar av 5.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 19. ISBN: 978-91-7589-338-9.
Pälsen, Syndens lön & Kyssen
Hjalmar Söderberg har skrivit några av våra mest lästa noveller i det här landet. Många med mig har säkerligen läst Pälsen, som i den här lilla utgåvan har fått sällskap av novellerna Syndens lön och Kyssen. Jag kan förstå varför just Pälsen är en så populär novell att läsa i skolan. Berättelsen kretsar kring en man som får låna en päls och som plötsligt blir sedd som en annan person. Det är verkligen en effektiv berättelse om klass. Även Syndens lön och Kyssen är oerhört precisa och berörande. Tre riktigt bra noveller att börja med innan man ger sig på resten av Söderbergs rika novellskatt.
Betyg: 5 poem av 5.
Utgivningsår: 1898 (första utgivningen av Pälsen och Syndens lön, i Historietter, Bonniers), 1907 (första utgivningen av Kyssen, i Det mörknar över vägen, Bonniers), 2019 (den här samlingsutgåvan, Novellix). Antal sidor: 21. ISBN: 978-91-7589-332-7.
Ett nytt Atlantis
Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin är en SciFi-berättelsen i en framtid där klimatkatastrofen är ett faktum. Havsytan stiger och är på väg att dränka stora delar av USA, som nu styrs av en totalitär makt. En del gör motstånd och försöker att hitta nya lösningar. Jag blev alldeles häpen av att läsa den här novellen. Le Guin skrev den 1975 och måste ha varit långt före sin tid. Den dystopi Le Guin målar upp känns skrämmande nära, på många sätt. En verkligt tankeväckande och berörande berättelse!
Betyg: 4+ altfioler av 5.
Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin
Originalets titel: The New Atlantis (amerikanska). Översättare: Lena Jonsson. Utgivningsår: 1975 (första amerikanska utgåvan, i The New Atlantis and Other Novellas of Science Fiction), 2017 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 46. ISBN: 978-91-7589-235-1.
Vi kom över havet av Julie Otsuka är en helt hjärtskärande berättelse om de ”postorderbrudar” som lämnade Japan för att skaffa sig ett nytt liv i USA och hur de sedan ”försvann” efter attacken mot Pearl Harbor 1941. Betyg: 5 kimonor av 5.
Vi kom över havet av Julie Otsuka är en poetisk och smärtsam berättelse om de ”postorderbrudar” som under 20-talet lämnade sina hem i japan för att gifta sig och skaffa sig nya liv i USA. Det var bara det att de foton de fått skickade till sig från sina blivande män inte visade de fattiga trashankar som sedan mötte dem på kajen i San Francisco. De brev de fått skickade till sig, de som utlovade att deras blivande makar drev blomstrande verksamheter och hade prestigefulla jobb, var skrivna som lockbeten och skildrade inte den krassa verkligheten. I verkligheten hade deras blivande män de uslaste jobb: omänskligt slit på åkrar och odlingar, oglamourösa jobb som tjänstefolk åt rika amerikaner. Otsuka skildrar helt hjärtskärande hur de japanska kvinnorna (i vissa fall unga flickor) stiger iland med fina sidenkimonor och kalligrafipennor i bagaget och möter sitt öde.
Boken är uppbyggd som en kollektiv berättelse, inte olik Svetlana Aleksijevitjs brännande reportageböcker om Ryssland. Här är det dock en fiktiv kör av berättelser som vävs ihop på ett poetiskt och vackert sätt. Boken är skriven i ett långt flöde med inslag av kärlek och lycka, humor och glädje, men mest av allt med inslag av nöd, smärta, lidande, sorg. Och rasism. Otsuka beskriver den amerikanska synen på de arbetsamma, flitiga och noggranna japanerna och hur de skamlöst utnyttjades och hon beskriver hur många av de invandrade japanerna kämpar oerhört hårt för att trots allt bygga upp sina små verksamheter, sina egna små odlingar, skaffa sig sin försörjning.
Tjugo år senare, 1941, sker attacken mot Pearl Harbor och plötsligt möts japanerna av misstänksamhet och drabbas av förföljelse, hot och hat. Allt som byggts upp, rivs ned, och kvar lämnas ett tomrum. I samhällen där invandrade japaner levt blir andra amerikaner kvar, frågande vilka japanerna egentligen var och var de nu har tagit vägen. Snart är de glömda. Otsuka har manat fram alla dessa livsöden på nytt, synliggjort dem på det mest brännande och berörande vis.
Vi kom över havet är verkligen en vacker och smärtsam liten bok och den skildrar något som jag fram tills nu inte har vetat någonting om, helt bortglömda livsöden som berättar starkt och kraftfullt om utsatthet, fattigdom och rasism. Det här är en av årets bästa böcker för min del.
På båten hade vi inte kunnat veta att då vi för första gången fick syn på våra makar skulle vi inte ha någon aning om vilka de var. Att skaran av män i stickade mössor och slitna svarta rockar som stod och väntade på oss där nere på kajen inte skulle ha några som helst likheter med de stiliga unga männen på fotografierna. Att fotografierna som skickats till oss var tjugo år gamla. Att breven som hade skrivits till oss hade skrivits av andra personer än våra makar, yrkesmänniskor med vacker handstil som hade till uppgift att berätta lögner och vinna hjärtan. Att när vi första gången hörde våra namn ropas ut över vattnet skulle en av oss hålla för ögonen och vända sig bort – Jag vill åka hem – medan resten av oss skulle lyfta våra huvuden, rätta till fallet på våra kimonor, gå nerför landgången och stiga ut i den ännu varma dagen. Det här är Amerika, skulle vi intala oss. Det finns ingenting att oroa sig för. Och vi skulle ha fel.
Ur Vi kom över havet av Julie Otsuka (översättning av Ulla Roseen).
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Originalets titel: The Buddha in the attic (amerikanska). Översättare: Ulla Roseen. Utgivningsår: 2011 (första amerikanska utgåvan), 2012 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2013 (den här pocketutgåvan, Bonnier Pocket). Antal sidor: 175. ISBN: 9789174293517, 9789100127305. Andra som läst: Carolina läser…, Kerstins bokblandning.
Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor för bröllopsnatten, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd. I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.Vi kom över havet är lika mycket ett poetiskt porträtt av ett kollektivt öde som en rörande skildring av en mängd individuella upplevelser. Ömsint och omsorgsfullt ger Julie Otsuka liv åt de japanska kvinnor som kom till Kalifornien som postorderbrudar på 1920-talet – från den mödosamma båtresan fram till den dag i december 1941 då de tillsammans med sina familjer pekas ut som förrädare. Fram träder en del av nutidshistorien som ofta har förbisetts i historieböckerna.
Förlagets beskrivning
Julie Otsuka
Julie Otsuka (född 1962) är en amerikansk författare. Hon debuterade 2002 med När kejsaren var gudomlig. För hennes stora genombrott, Vi kom över havet, har hon bland annat belönats med The PEN/Faulkner Award for Fiction. Julie Otsuka har en hemsida och en Facebooksida.
För alltid tillsammans av Julie Cohen handlar om precis det som titeln skvallrar om: kärlek och passion (och familjehemligheter). Inte min kopp te. Betyg: 1+ båtar av 5.
För alltid tillsammans av Julie Cohen tar sin början när Robbie och Emily har nått ålderns höst. De har levt tillsammans i över femtio år, men nu går de skilda vägar: Robbie lämnar ett avskedsbrev och vandrar iväg för att aldrig mer komma tillbaka. Därefter får läsaren följa Emily och Robbie bakåt i tiden. Självklart visar det sig att de har en hel del i bagaget och snart vecklar det ut sig en riktigt stor familjehemlighet.
Boken har en spännande uppbyggnad genom att Robbies och Emilys historia berättas baklänges. Författaren slänger också in flera överraskningar som gjorde att jag in i det sista blev förvånad över utvecklingen. Paradoxalt nog kändes För alltid tillsammans, trots detta, som en precis så genomsnittlig och förutsägbar story som titeln antyder. Det här är verkligen ”romantisk, känslosam berättelse modell 1A”, om jag uttrycker mig så. Det är komplett med adopterade ungar, föräldrar som inte accepterar barnens val av partner, dilemmat ”passion eller tråkig, trygg kille”, affärer vid sidan av… Allt är gammal skåpmat, som i och för sig har rörts ihop och förpackats i en och samma roman.
Jag är förmodligen lite fel målgrupp för den här typen av böcker. Obs: jag delar inte in böcker i ”fin” och ”ful” litteratur eller något sådant, däremot är jag helt enkelt inte speciellt förtjust i romance. Här blev det i mitt tycke svårt töntigt, dessutom. Särskilt Emilys och Robbies första träff fick mig att nästan himla med ögonen för att det kändes så löjligt och klyschigt.
Nej, det här var ingenting för mig! Men kanske är det en avkopplande bok för den som vill läsa något lättsmält, avkopplande och samtidigt milt överraskande i sommar.
För alltid tillsammans av Julie Cohen
I köket fyllde de två kvinnorna diskmaskinen, de jobbade ihop på ett självklart sätt. Vissa av Emilys vänner hade problem med sina svärdöttrar, men Emily visste att hon var lyckligt lottad. Shelley berättade för henne om deras planer för resten av helgen runt den fjärde juli, nationaldagen. De skulle åka upp till Rangeley där Shelleys familj hade en sommarstuga vid sjön. Där skulle de stanna kvar ett par veckor så att ungarna kunde leka med sina kusiner och Shelley kunde träffa sin familj. ”Det är det bästa med att vara lärare”, sa hon och svepte in resterna av tårtan i plastfolie. ”Sommarlovet.”
Ur För alltid tillsammans av Julie Cohen
Originalets titel: Together (amerikanska). Översättare: Karin Andræ. Uppläsare: Viktoria Flodström. Utgivningsår: 2017 (första amerikanska utgåvan), 2019 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2019 (den här ljudboksversionen, Norstedts). Antal sidor: 377 (ca 11 h lyssning). ISBN: 978-91-1-308926-3, 9789113089607.
En vanlig morgon vaknar Robbie i sin säng med sin fru Emily sovande bredvid. Precis som han har gjort nästan alla morgnar under deras 54 år tillsammans. Han stiger upp och klär på sig, gör kaffe, matar hundarna, precis som han brukar. Han gör i ordning frukost till sin fru, och skriver sedan en lapp som han lämnar på Emilys nattduksbord innan han går ut genom dörren för att aldrig mer återvända.
Från den dagen får vi följa Robbie och Emilys liv bakåt i tiden. Längs vägen lär vi känna ett par som stått enade genom lycka och sorg, genom framgång och motgång. Ett stabilt och kärleksfullt par som verkar ha överkommit alla hinder. Men ju längre bak i tiden vi kommer, desto tydligare förstår vi att de båda bär på en hemlighet som de gör vad som helst för att dölja.
Förlagets beskrivning
Julie Cohen
Julie Cohen är en amerikansk författare, föreläsare och lärare i kreativt skrivande. Hon har en hemsida, en Facebook-sida och twittrar under @julie_cohen.
Små eldar överallt av Celeste Ng är en intressant bok om hemligheter som bubblar under ytan på den perfekta familjen och en bok som kretsar kring olika sidor av moderskap: surrogatmödraskap, adoption, abort. Det är mångbottnat, men lite spretigt. Betyg: 3+ fotografier av 5.
Små eldar överallt av Celeste Ng är en roman som vrider och vänder på många sorters moderskap: en kvinna i behov av pengar är på väg att bli surrogatmoder, en tonåring blir oplanerat gravid och vill göra abort, ett par drömmer om barn och får plötsligt möjlighet att adoptera en liten flicka, en övergiven flicka (eller är hon?). Mor och döttrar är centrala teman, men också vänskap och klassfrågan. Vilka hemligheter bubblar under ytan hos den perfekta familjen i det välmående medelklasskvarteret? Och hos den ensamstående mamman och hennes dotter?
Det finns många intressanta bottnar i Små eldar överallt och jag tycker att författaren har vävt ihop alla berättelser på ett snyggt sätt, även om det i och för sig känns som ett dåligt val av mig att lyssna på den här boken som ljudbok. Jag har en känsla av att det hade varit lättare att hålla isär alla karaktärer och händelser om jag hade läst själv. Handlingen kastas nämligen fram och tillbaka i tid och rum och det kändes inte direkt vinnande att gå på ljudboksversionen.
Jag gillade verkligen Små eldar överallt och tyckte att den var intressant, men jag måste erkänna att jag tyckte att det blev lite rörigt med alla karaktärer och parallella berättelser. Sådana här berättelser, som följer ett tydligt tema, kan också bli lite väl tillrättalagda och mot slutet kände jag det nästan som att det nästan blev lite sökt: allt faller på plats och vävs ihop på ett sätt som i och för sig är elegant, men som kändes lite förutsägbart också, på sitt sätt.
Den här boken har blivit en stor succé och en internationell bestseller och jag kan förstå det, men jag hade nog önskat mig en berättelse som vågade röra sig lite mer fritt kring temat moderskap istället för att rama in det med väldigt symbolmättade och tydliga scener.
Små eldar överallt av Celeste Ng
Hur kunde allt gå så snett i en så lycklig familj som Richardsons? När började idyllen Shaker Heights att förändras? Var det när Mia Warren flyttade in med tonårsdottern Pearl i släptåg? Eller började det redan vintern innan, när ett spädbarn hittades övergivet utanför brandstationen? En roman om hemligheter och lögner, om starka blodsband och om en moderskärlek så intensiv att den når bortom dem.
”Små eldar överallt” har legat på New York Times bästsäljarlista i nästan ett år och sålt i över 1 miljon exemplar i USA. Den vann Goodreads Choice Awards pris för bästa roman 2017 och ska filmatiseras till teveserie med Reese Witherspoon och Kerry Washington som producenter och skådespelare.
(förlagets beskrivning)
Originalets titel: Little fires everywhere (amerikanska). Översättare: Anna Strandberg. Uppläsare: Gunilla Leining. Utgivningsår: 2017 (första amerikanska utgåvan), 2019 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2019 (den här ljudboken, Bonnier Audio). Antal sidor: (ca 13 h lyssning). ISBN: 9789100177348, 9789178271481.
Celeste Ng
Celeste Ng (född 1980) är en amerikansk författare. Hon debuterade 2014 med romanen Everything I never told you som finns översatt till 15 språk (dock ej svenska!). Hennes senaste bok är den stora bestsellern Små eldar överallt som nu är på väg att bli TV-serie. Celeste Ng har en hemsida, en Goodreadssida och en Facebooksida samt twittrar under @pronounced_ing.
Bullet journal-metoden av Ryder Carroll är en bra introduktion till planeringsverktyget Bullet journal, BuJo, skriven av metodens upphovsman. Kanske lovar boken lite väl mycket mirakel, men okej, jag känner mig inspirerad till att plocka upp en del. Betyg: 4 prickar av 5.
Bullet journal-metoden av Ryder Carroll är förmodligen den ultimata guiden till att använda en bullet journal; Den är i vart fall skriven av metodens upphovsman. Kanske använder du bullet journal eller vet vad det handlar om, kanske inte. För att ge en kort introduktion så kan jag väl sammanfatta det med att det är en att göra-lista, loggbok/dagbok och kalender i ett. Det enda som behövs är en anteckningsbok, vilken som helst (fast helst med prick-mönstrade eller blanka sidor), och en penna. Det är flexibelt och sympatiskt i sin enkelhet. Behövs någon särskild räknare eller lista av något slag, så är det enkelt att bara lägga till den. Det handlar om korta noteringar, enkla symboler, och att hela tiden reflektera, rensa bort, ringa in vad som känns intressant för nå sina mål. Ironiskt nog finns det en uppsjö av bullet journal-inspiration att hitta på nätet: det finns en hel värld där ute av rena konstverk till bullet journals. Det är inte fel i sig, särskilt inte eftersom att en viktig del av metoden är också just det: det avkopplande i att sitta ned en stund och skriva för hand. Det är dock inte färgglada uppslag som är grejen med bullet journal (vilket jag ärligt talat trodde innan jag läste den här boken) och det är den här boken också väldigt tydlig med.
Varför har jag läst den här boken? Det är en bra fråga, som kommer att få ett långt svar. Jag är en person som gillar ordning & reda, struktur och ”var sak på sin plats”. Jag har genom åren avverkat en mängd planeringssystem och metoder. Jag har testat papperskalendrar, digitala att göra-listor, spelifierade att göra-listor, post it-lappar, dagliga planer, boka in mig själv i kalendern, att göra-listor med belöningssystem, pomodoro. Jag har också avverkat diverse digitala planerings- och anteckningsverktyg och att göra-listor. Grundproblemet är att mitt liv, särskilt min jobbsituation, kan upplevas rörig och att jag har en väldigt ryckig arbetsbelastning. Jag har många små (och stora) projekt som löper på samtidigt och i långa perioder kan jag sällan sitta ned och jobba färdigt med en uppgift i taget. Jag försöker att ”multitaska” (det sämsta man kan göra om man vill jobba effektivt) och lösa saker medan de uppkommer, men det är svårt. Ibland har jag jordens plan för veckan, men sedan rasar allt ihop för att det dyker upp ett mejl som måste hanteras eller någon ny omständighet som gör att saker och ting måste prioriteras om. Ibland dyker det upp så komplexa problem att jag inte ens vet var jag ska börja och då gör jag som så många andra: skjuter upp lagom länge, låter mig distraheras av vad som helst, går och tar en till kopp kaffe, ja, ni kanske vet?! Problemet kan inte direkt lösas av någon ny planeringsmetod av något slag, men ibland kan ett fungerande system göra att saker flyter på lite mer friktionsfritt och när min arbetssituation har varit som mest rörig har jag länge haft en tendens att gå till förrådet med kontorsprylar för att hämta ut fräscha block och pennor och göra en ny att göra-lista. Vända blad. Börja med ett blankt papper. Eller också har jag installerat någon ny mirakel-app. Det har känts bra, men har sällan varit sådär klockrent effektivt. Faktum är att jag har landat i (för åratal sedan) att alla system är bra – ett tag, men sedan brukar det bli för komplicerat, bli för många olika ställen för att fylla i likartade saker, för dålig flexibilitet, och då står jag där igen, med tomma block och pennor och klurar på hur sjutton jag ska göra systemet bättre. För ett tag sedan började hur som helst några av mina kollegor att ge sig in på BuJo och som den planeringsnörd jag är så ville jag genast testa och jag lånade därför boken Bullet journal-metoden.
Inte heller Bullet journal löser någonting i grunden, men jag uppskattar i alla fall flexibiliteten och att man kan forma den efter sina behov. Jag har också fått en del tips på hur jag kan anteckna kortare, så att det känns meningsfullt att gå tillbaka och läsa. Jag tycker också att jag har fått en välbehövlig påminnelse om att listor och projekt kan ändras. Jag sitter inte längre med milslånga att göra-listor som inte ens går att beta av. Till delar är boken mer en bok om personlig utveckling än en guide till BuJo-metoden och jag kan erkänna att jag är rätt avigt inställd till den ”nyfrälsta” tonen i boken, men visst har det funnits en hel del användbart att påminnas om och en del konkreta tips att ta till sig av.
Jag har några personliga reflektioner som går bortom bullet journal-metoden, men som jag ändå gärna vill dela med mig av. Jag tror nämligen att vi är rätt många som har fantastiska jobb där man till stor del lägger upp sina dagar och hittar på sina arbetsuppgifter själv (så ser det åtminstone ut för många inom min bransch). Det är jättekul att ha ett fritt & kreativt jobb, men det finns också en risk att det blir jättestressigt eftersom absolut ingen eller ingenting förklarar när man producerar för lite eller jobbar på för hårt. Det sker i princip aldrig att någon talar om att jag är på väg åt fel håll, jobbar med fel saker, eller, det omvända, att jag är inne på rätt spår. Ibland känns det som att jag åstadkommer absolut 0 på mitt jobb (och sedan jobbar man ju naturligtvis på en arbetsplats som anammat new public managment och ska därför rapportera timmarna på något projekt och belasta någon slags uppdragsgivare med den kostnaden – JIPPI!) . Jag har insett att ungefär alla jag känner, på alla möjliga arbetsplatser, upplever ungefär samma stress. Jag tycker att man borde kunna prata om det här mer. Ibland gör jag det med vissa kollegor: ventilerar olika metoder för att försöka komma tillbaka på banan efter en svacka. För mig fastnar det ofta i att jag hamnar i komplicerade frågeställningar som jag inte ens vet hur jag ska börja angripa, så då gör jag ”inget” istället. Några minuters diskussion kan verkligen ge nya perspektiv och lösa upp hela knuten. Det ger i grunden mer än att försöka ”anteckna” sig fram till något. För mig är det tydligt – appar, anteckningsböcker och roliga system i all ära – för mig ger det verkligen mer effekt att diskutera med andra. Vi kommer alla ha perioder där vi retsamt låter oss distraheras av mobilen, mejl, och, för min del, nya anteckningsböcker från förrådet. Vi kommer alla ha perioder när det känns som att vi inte åstadkommer något. Så ser arbetslivet ut, som jag ser det, och det fina är att i genomsnitt åstadkommer man ju ändå något i slutändan. Folk borde sluta skämmas över hur det är och fokusera på att göra något konkret för att ändra situationen. Ibland är det enklare än vad man kanske tror och det är inte nödvändigtvis BuJo som är lösningen.
Men tycker du att BuJo verkar kul – kör för all del på det. Testa för flexibilitetens skull eller om du tycker att det är rofyllt och återhämtande att skriva för hand i en fin anteckningsbok. De stora fördelarna med bullet journal, som jag ser det, är att man kan hålla sig hyfsat till ett och samma system och inte behöver sväva iväg till olika anteckningsböcker och appar hit och dit. Det är flexibelt och går att bygga ut på olika sätt, så som det passar en bäst. Och, viktigt: en bärande del i systemet är att regelbundet rensa bort sådant som inte längre känns viktigt. Allt handlar om att regelbundet stanna upp och se till att man håller sig på banan och jobbar med det som känns meningsfullt för en själv. Jag uppskattar de delarna av metoden, helt klart. Och är du intresserad av bullet journal-metoden är det här en bra bok att börja med för att sätta igång.
Bullet journal-metoden av Ryder Carroll
Originalets titel: The bullet journal method (amerikanska). Översättare: Kjell Waltman. Utgivningsår: 2018 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Volante). Antal sidor: 302. ISBN: 9789188869296.
I åratal testade Ryder Carroll otaliga organiseringssystem, online och offline, men inget av dem passade hans sätt att tänka. Han sökte ett sätt som skulle hjälpa honom att bli konsekvent, fokuserad och effektiv tills han av ren nödvändighet utvecklade metoden själv. Han kallade den Bullet journal. När han började dela med sig av sitt system till sina vänner som stod inför liknande utmaningar, blev det viralt. Bara ett par år senare, till hans stora förvåning, är Bullet journaling en världsomspännande rörelse.
Bullet journal-metoden handlar om mycket mer än att organisera dina anteckningar och att-göra-listor. Det handlar om vad Carroll kallar medvetet levande: att rensa bort distraktioner och fokusera din tid och energi på det som är verkligt meningsfullt, både på arbetet och i ditt privatliv. Det handlar om att spendera mer tid på det du bryr dig om, genom att jobba mot färre mål. Hans nya bok visar hur du kan…
Samla dina tankar: med bara papper och penna kan du få koll på vad du lägger tid på och få överblick över dina framsteg.
Organisera ditt liv: finn lugn i vardagen genom att attackera dina att-göra-listor på ett systematiskt, medvetet och produktivt sätt.
Forma din framtid: ta vaga drömmar och nyfikenheter till meningsfulla mål, och bryt sedan ner dessa mål till genomförbara steg som leder till stora förändringar.
Carroll skrev den här boken för frusterade list-skrivare, överväldigade multitaskare och kreativa som behöver lite struktur. Vare sig du har använt en Bullet journal i flera år eller aldrig har sett en tidigare kommer Bullet journal-metoden ta dig från att vara en passagerare till att bli pilot över ditt eget liv.
Förlagets beskrivning
Ryder Carroll
Ryder Carroll är en amerikansk produkdesigner och bullet journal-metodens upphovsman. Vill du veta mer om bullet journal, kolla in www.bulletjournal.com.
Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande roman som vandrar genom generationerna – från 1700-talets slavhandel till idag. Det är många berättelser att hålla reda på och ibland blir det helt enkelt för hemskt, men det är hur som helst en viktig bok. Betyg: 3+ kolgruvor av 5.
Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande skildring av slaveriet och dess konsekvenser, konsekvenser som brännande sträcker sig ända fram till idag. Boken tar sin början i 1700-talets Ghana, där två unga kvinnor går helt olika liv till mötes: den ena gifts bort med en engelsman, den andra fängslas och packas ihop med andra slavar i ett stinkande utrymme för att skeppas iväg över havet.
I kapitel efter kapitel fortsätter Gyasi att berätta om livet för kvinnornas ättlingar. Varje kapitel blir nästan som en fristående berättelse, en novell, som löst kopplar till de tidigare genom blodsband. På ett sätt tycker jag att det är ett briljant sätt att få berättelsen att växa fram, men samtidigt måste jag erkänna att formatet bjöd en del motstånd. Det var inte alltid så lätt att förstå vem det nya kapitlet egentligen handlade om, på vilket sätt dens historia hör ihop med föregående. Samtidigt spelar det inte så stor roll att boken kändes lite rörig. Faktum är att varje tid och varje person har sin vinkel och står på egna ben. Det fascinerande är också just det som består genom alla kapitel: rasismen, ojämlikheten, förtrycket. Slaveriets fruktansvärda konsekvenser löper som en röd tråd genom boken och genom århundradena ända fram till idag. Det är verkligen en brännande och berörande bok!
Ibland tycker jag att boken blir ”för mycket”, men jag vet egentligen inte om man får tänka så. Slaveriet är och var precis det det är och om en författare ska skriva om det så blir det kanske precis som i den här boken: för jobbigt, för mycket, för plågsamt att ta in. Jag tycker i alla fall att boken har några fruktansvärda partier som var svåra att ta sig igenom. Kanske just därför är det här en viktig bok att läsa och jag tycker helt klart att den är ambitiös och har en intressant form. Gyasi lyckas verkligen göra tydligt hur slaveriet och kolonialismens spår än idag ger sig uttryck i form av rasism och utanförskap.
Vända hem av Yaa Gyasi
Han hade på sig en rock som hade en rad blanka guldknappar i mitten och stramade över magen. Han var röd i ansiktet, som om halsen hade varit en brinnande stubbe. Han var fet överallt och svettades i väldiga droppar i pannan och på överläppen som var renrakad. Effia började tänka på honom som ett regnmoln: gulblek och våt och oformlig.
”Han vill gärna se sig omkring i byn, om det behagar er”, sa tolken, och så började alla gå.
Först stannade de till vid Effias egen gård. ”Här bor vi”, sa Effia till den vite mannen som log enfaldigt med dimmiga gröna ögon.
Han förstod inte. Inte ens när tolken hade förklarat förstod han.
Ur Vända hem av Yaa Gyasi
Originalets titel: Homegoing (amerikanska). Översättare: Inger Johansson. Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts). Antal sidor: 366. ISBN: 978-91-1-307096-4. Andra som läst: Carolina läser, Litteraturkvalster & småtankar.
Yaa Gyasi skildrar med sin imponerande debutroman slavhandelns konsekvenser under flera generationer, från 1700-talet ända fram till idag. Frågan som ställs är om människans jakt på identitet och hemfärd också kan bli hennes väg till försoning.
Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna.
(förlagets beskrivning)
Yaa Gyasi
Yaa Gyasi (född 1989) är en amerikansk författare, född i Ghana. Den bästsäljande romanen Vända hem är hennes debutroman.
Allegiant av Veronica Roth är en spännande och överraskande avslutning av den dystopiska Divergent-trilogin. Tyvärr är den seriens svagaste del. Betyg: 2+ flygplan av 5.
Allegiant av Veronica Roth är den tredje och avslutande delen i Divergent-trilogin. Böckerna utspelar sig i en dystopisk framtid där människorna hålls i schack genom att de är tvingade att gå med i så kallade falanger och att följa de synsätt och livsregler som följer med detta. Sextonåriga Tris har valt De Tappra och har därför också genomgått De Tappras initieringsfas, en utmanande utbildning där hon tillsammans med andra jämnåriga, nyblivna falangmedlemmar har lärt sig att hantera vapen och att möta sina största rädslor. För Tris är dock situationen väldigt speciell: det är inte alls självklart att hon tillhör De Tappra och hon har i själva verket egenskaper som gör att hon passar i flera falanger. I de föregående böckerna i serien har det mer och mer gått upp för henne vad det betyder: i det här samhället kallas tillståndet för divergens och det är inte ofarligt att bli avslöjad med att vara just divergent eftersom att det ses som ett hot mot systemet.
Mycket har dock bubblat under ytan under en period och i de två föregående böckerna, Divergent och Insurgent, har samhället börjat rasa samman. Det har varit våldsamt och Tris och hennes vänner har upprepade gånger behövt visa enormt mod. Hennes speciella egenskap, divergensen, har visat sig vara kraftfull för att göra motstånd mot de som är på väg att driva samhället i en ny, skrämmande riktning.
Samtliga böcker i den här trilogin kännetecknas verkligen av spänning och högt tempo. I Allegiant kastas läsaren rakt in i berättelsen och det är verkligen till fördel att ha tidigare böcker i rätt färskt minne. Boken tar vid där Insurgent slutade och händelseutvecklingen driver Tris och hennes kompisar till det som finns utanför deras hemstad. När detta skedde kände jag mig bra dum. Jag har läst två böcker om Tris, men det hade aldrig slagit mig förrän nu att det finns något bortom den stad där hon bor (vilket för övrigt är en mörk version av ett framtida Chicago). Nu öppnade sig något helt nytt och helt nya förklaringsmodeller till varför Tris hemstad ser ut som den gör och varför människorna där har krigat kring falang-systemet.
Det finns en intressant kärna i den här boken och i den här trilogin. Jag tycker att det är spännande med tanken på att människor är tvingade till väldigt specifika livsstilar och vad det gör med människorna att leva så begränsat och monokulturellt. Det sipprar fram många spännande frågor kring hur ett sådant samhälle ska förhålla sig till de som är annorlunda och inte passar in i mallen. I Allegiant dras det faktiskt ett varv längre eftersom att det snart visar sig att världen utanför också har sina konflikter kring samma frågor.
Men trots att det är spännande och intressant, så måste jag erkänna att jag tycker att Allegiant är den svagaste boken i serien. Trots min aha-upplevelse när Tris och hennes kompisar lämnar staden, så tycker jag att det blir lite rörigt att förflytta handlingen till helt nya miljöer och omständigheter. Författaren hinner heller inte riktigt göra mesta möjliga av det här greppet utan berättelsen rusar fram samtidigt som den förvånansvärt ofta står och stampar i förklaringar kring hur saker och ting egentligen hänger ihop. Alla dessa serum som injiceras precis hela tiden blev lite småtjatiga i bok ett och två i serien, men i Allegiant blev dessutom det bara för mycket, kan jag tycka.
Jag ska inte påstå att jag tycker att Allegiant är en usel bok, men, som sagt, den är inte seriens starkaste bok och jag hade inte direkt längtat efter att läsa ut den om det inte vore för att jag har läst de andra delarna i trilogin och ville veta hur det skulle sluta. Och hur det slutar..? Ja, det tänker jag inte avslöja, men jag måste erkänna att jag blev överraskad, på riktigt. Jag väntade in i det sista på en vändning som aldrig kom och jag vet inte om jag är glad över det eller inte. Låt mig säga att om det är något jag kommer att minnas från den här boken så är det nog slutet.
Allegiant av Veronica Roth
”Anmoder.” Ordet ekar uråldrigt inom mig, som gamla ruiner. Jag lägger handen mot väggen innan jag vänder mig om. Den är kall och vit.
Min anmoder, och det här är det arv som hon efterlämnade: frihet från falangerna och insikten om at min divergenta identitet är viktigare än jag har förstått. Min blotta existens är ett tecken på att det är dags för oss att lämna staden och hjälpa människorna som lever utanför.
Ur Allegiant av Veronica Roth
Originalets titel: Allegiant (amerikanska). Översättare: Katarina Falk. Utgivningsår: 2013 (första amerikanska utgåvan), 2014 (första svenska utgåvan, Modernista). Läs även Divergent, Insurgent. Antal sidor: 392. ISBN: 9789174995909, 9789174995916.
Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga.
Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.
Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.
Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.
(förlagets beskrivning)
Veronica Roth
Veronica Roth (född 1988) är en amerikansk författare, främst känd för Divergent-trilogin, som gavs ut mellan åren 2011 och 2013 och som också har filmatiserats. Veronica Roth har en Facebooksida, en hemsida och instagrammar under @vrothbooks.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
