I den här boken får vi följa Holden, 17 år, som precis har relegerats från sin fina privatskola. Det är långt ifrån den första skolan som Holden har tvingats lämna och han är medveten om att hans föräldrar inte kommer att bli glada åt det som hänt. Därför driver Holden omkring i New York i några dagar istället för att åka direkt hem.
Boken är en pladdrig monolog där Holden berättar om vad han gjorde i New York under de här dagarna. Språket är fyllt av svordomar och innehåller mycket ironi och sarkasm. Själva språker irriterar mig mycket, men handlingen borde vara intressant. Kanske kan man säga att boken handlar om en vilsen tonåring, som inte vet vad han vill göra med sitt liv, eller också kanske man kan säga att den handlar om en ung pojkes försök att bearbeta sin sorg efter en förlorad bror, men för mig sa inte boken någonting.
När jag skulle läsa den här boken var jag lite skeptisk eftersom jag visste att boken berättas med dikter och jag aldrig hade provat på att läsa en sådan bok tidigare. Nu, när jag har läst boken, kan jag bara säga att boken inte skulle ha kunnat skrivits på något bättre sätt.
Boken handlar om en 13-årig tjej vars storasyster är manodepressiv. En dag bryter systern ihop och hamnar på sjukhus. Efter det följer en svår tid för hela familjen och bokens huvudperson blir utstött av klasskompisarna, som på något sätt känner sig osäkra inför faktumet att huvudpersonens syster har en så tabubelagd sjukdom. Även hemma är det svårt och jobbigt: systern är saknad, familjen blir ständigt påminda om att det är något som fattas i huset och ingen vet om systern någonsin kommer att bli frisk igen.
Det här är en av de bästa böckerna jag har läst på mycket länge. Dikterna är både vackra, tankfulla och känslosamma och det är lätt att förstå huvudpersonens rädsla, oro och sorg. Får du tag på den här boken måste du bara läsa den! Det här är en gripande bok som berör. Den är helt underbar!
För ett år sedan när 13-åriga Randi kom hem från skolan låg det två brev på bordet i vilka hennes mamma berättade att hon hade flyttat. Det följande året blev ett hemskt år för Randi, som var tvungen att sköta allt hushållsarbete och dessutom var tvungen att ta hand om sexåriga systern Meggie.
Nu har mamman kommit tillbaka och pappan och Meggie gläds åt att hon är tillbaka, men Randi är inte glad. Hur kan mamma bara tro att det går att komma tillbaka när hon har gjort dem så illa?
Det här är en bra bok om att kunna säga förlåt och att gå vidare trots att det gör ont.
Den här boken har lånat sin titel från en dikt, ”Of Mice and Men”, som handlar om en mus som genom en slump får sitt vinterbo förstört av en bonde. Liksom dikten kan man säga att den här boken handlar om förhoppningar och drömmar som krasas sönder.
Boken utspelar sig i 1930-talets USA, där de båda kamraterna George och Lennie vandrar runt på olika bondgårdar och jobbar. Den stora drömmen är att skaffa ett eget ställe och slippa jobba åt någon annan eftersom frihet är något de båda längtar efter.
Lennie är stor och otroligt stark, men är begåvningshandikappad och klarar sig inte utan George. Lennie älskar att känna på mjuka saker, men är omedveten om sin egen styrka. Många gånger när har han tagit upp möss för att klappa på dem har det slutat med att han klämt ihjäl dem i sin hand.
Drömmen om ett eget ställe är stark hos dem båda och kanske är inte det där stället alltför långt borta. George vet en stuga, som är till salu, och snart har de skrapat ihop de pengar som behövs.
Det här är en vacker och sorglig berättelse om en ganska udda vänskap och arbetet mot att uppfylla den stora drömmen. Boken är tunn och berättelsen är ganska kort, men det gör ingenting. Det här är en fantastisk bok.
Den här boken utspelar sig på en internatskola för pojkar i 50-talets USA. Skolan är anrik och elevernas föräldrar ställer högra krav på sina söner och förväntar sig att de ska gå långt.
Det här året börjar en ny lärare, Mr Keating, på skolan. Han använder sig av en helt annan pedagogik än de andra lärarna. Eleverna gillar deras nya, excentriske lärare och får lära sig saker som att fånga dagen och att bestämma över sitt eget liv.
Av en slump får några av killarna reda på att Mr Keating var med i ”Dead Poets Society” när han gick i skolan. ”Dead Poets Society” var en hemlig sammanslutning, som brukade träffas vid en grotta i närheten och läsa dikter. Killarna bildar ett eget ”Dead Poets Society” och blir genom denna mer självsäkra.
En av killarna, Neil, drömmer om att få stå på scen och spela teater, men hans föräldrar är emot detta. De menar att han ska satsa på skolan istället. En annan av killarna, Knox, är tokförälskad i en tjej som han aldrig kommer att få. Alla medlemmar i sällskapet har sina drömmar och sina bekymmer och tack vare Mr Keating börjar de ta tag i det de vill göra.
Det här är en härlig bok, som handlar om att våga göra det man vill – att fånga dagen. Det är fascinerande att läsa om hur killarna i ”Dead Poets Society” förändras och vågar att göra saker som de tidigare inte vågat göra eftersom deras föräldrar har stått i vägen. Det här är också en sorglig bok som visar att det inte alltid är så enkelt att våga göra det man drömmer om.
Meg, storasyster Molly och deras föräldrar har hyrt ett hus på landet, där Megs och Mollys pappa ska kunna skriva på sin bok i fred. För pappans del är flytten bra, men Meg och Molly är inte så förtjusta över att bo på landet, där de inte känner någon och dessutom måste dela rum. Att dela rum är väldigt svårt eftersom Molly och Meg är två rätt olika människor och Molly hatar när Meg har det så stökigt omkring sig.
Det dröjer dock inte så länge förrän söta, snälla Molly har skaffat sig vänner till Megs avundsjuka. Meg själv är ensam, men efter tag börjar även hon att trivas. Hon blir bekant med Will, som äger huset som de hyr, och hon lär också känna Maria och Ben, som liksom de har hyrt ett hus på landet. Hon börjar också intressera sig för fotografering och får ett annorlunda fotouppdrag.
Ganska snart försvinner dock lyckan när Molly blir allvarligt sjuk.
Boken är trevlig och innehåller rätt många olika saker. Vad den handlar om minst är nog Mollys sjukdom och Megs känslor kring sjukdomen. Det känns förstås riktigt snopet.
Det här är en gripande historia om en flickas svåra förhållande till sin mamma och hennes svårigheter att finna trygghet och ett sammanhang i en värld utan föräldrar.
Bokens huvudperson heter Astrid och hon är tolv år gammal när mamman döms till livstids fängelse efter ett mord. Då hon inte har någon som helst kontakt med sin pappa tvingas hon att flytta från fosterhem till fosterhem och för varje ny familj hon hamnar hos råkar hon ut för nya problem.
För varje år som går och för varje nytt fosterhem hon hamnar i inser hon nya saker och svårigheter i sin och sin mammas förhållande och hon tvingas också att förändra sig själv och att bryta sig loss från mammans tidigare starka grepp om henne.
Det här är en vacker och ganska rå berättelse om en flicka, vars liv inte är speciellt enkelt. Boken har fått mycket bra kritik och har blivit väldigt omtyckt, men själv kan jag inte komma ifrån att jag tycker att den är lite för orealistisk. Det är alldeles för amerikanskt och sentimentalt för att det ska falla mig riktigt i smaken. Jag har svårt att ta boken riktigt på allvar eftersom mamman är så klyschigt beskriven och fosterföräldrarna allt för obehagliga. Jag vill bara inte tro att vem som helst kan skaffa fosterbarn, vilket verkar vara fallet i boken.
Jag ska inte avfärda boken helt. Verkligen inte! Det här är en fantastisk bok skriven med ett nästan poetiskt språk, fyllt av metaforer och stämningsfulla miljöbeskrivningar. Den är bra, men inte överraskande bra.
Det är vid 1900-talets början när Homer Wells föds på ett barnhem i Maine. Där kommer han sedan, efter flera misslyckade adoptioner, att stanna längre än vad ett barnhemsbarn normalt brukar göra. Den originella läkaren på barnhemmet, Wilbur Larch, säger åt honom att stanna så länge han gör nytta för sig och Homer blir doktor Larchs flitiga lärling.
Larch ser till att lära Homer allt han kan och Homer blir snabbt lika duktig som vilken gynekolog som helst. Larch hjälper inte bara barn till världen utan ser också till att utföra aborter trots att detta är illegalt. Homer känner dock motvilja för att döda foster, vilka han anser har själ, och vägrar därför att ta sig an alla Larchs uppgifter.
Så småningom får Homer chansen att lämna barnhemmet för att istället arbeta vid en äppelodling. Vid äppelodlingen får han sina första riktiga vänner och han blir förälskad i bästa vännens flickvän, vilket kommer att få jobbiga konsekvenser. Vid äppelodlingen får han också lära sig ciderhusreglerna – de skriva och oskrivna lagarna, som de svarta arbetarna lever efter.
Det här är en varm och härlig bok om kärlek och vänskap och liv och död. När man läser den lever man sig in i berättelsen och lider med personerna när de har det svårt och gläds med dem när det går bra. Deras öden berör och den tjocka boken går snabbt att läsa ut eftersom den är lättsamt skriven och bjuder på såväl spänning som humor.
Vad jag inte gillar med boken är att den stundvis är lite för klyschig för min smak och att den inte lämnar något kvar för läsaren att tänka ut själv eller att läsa mellan raderna. Det är en fin berättelse, men inte så mycket mer. Trots detta är det här en bok som jag verkligen rekommenderar, men den räcker inte hela vägen för att bli en riktig favorit.
Jane är en lycklig tjej från New York. Hon är en duktig trummis, går på en bra skola, har underbara kompisar och en fantastisk pojkvän, men så blir hennes pappa erbjuden ett jobb i Nashville, långt från New York. Familjen flyttar och Jane tycker plötsligt att allt är tråkigt eftersom hon inte passar in i Nashville, där ”alla” är töntar i pastellfärgade kläder. Flytten verkar också innebära att hon måste lägga av med sitt spelande.
Så träffar hon Savy, som är en jätteduktig musiker. Savy ber Jane att vara med i en musikal och snart börjar Jane inse att det nog går att spela även i Nashville. Ändå hopar sig problem av olika slag.
Det här är på sätt och vis en väldigt tråkig och förutsägbar bok och den är dessutom väldigt amerikansk och innehåller flera dumma och fördomsfulla detaljer. Det finns mycket i boken jag stör mig på, men även om det knappast är en bok som kommer leva sig kvar i minnet är det ändå en lättläst och lite rolig bok.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
I den här boken får vi följa Holden, 17 år, som precis har relegerats från sin fina privatskola. Det är långt ifrån den första skolan som Holden har tvingats lämna och han är medveten om att hans föräldrar inte kommer att bli glada åt det som hänt. Därför driver Holden omkring i New York i några dagar istället för att åka direkt hem.
