Det blev ingen bok läst i oktober (förutom Kemiteknik, Kemisk reaktionsteknik, Design of Experiments, Multi- and Megavariate Data Analysis, ja, ni fattar). Nu har jag i alla fall vänt sista bladet på Dödssynden och jag hoppas att jag snart står näst i tur på någon av de böcker som jag började köa för på biblioteket när jag kom tillbaka till Umeå i september. Tusen strålande solar borde vara min ganska snart. De andra kanske jag kan hoppas på att få i början av nästa år. Men Dödsynden alltså:
Det är 30-talets USA och den lilla flickan Scout lever ett tryggt liv, fullt med lekar med storebrodern och andra kompisar. Pappan är advokat och när han får till uppgift att försvara en svart man, som anklagas för våldtäkt, får Scout också upp ögonen för samhällets mörkare sidor. Trots att den anklagade mannen knappast har begått brottet har han inte en chans att undslippa ett dödsstraff, p.g.a. den utbredda rasismen i samhället.
När boken kom var den förmodligen väldigt angelägen och det är den till stora delar fortfarande. För mig kändes det dock mest som en lagom lättsmält klassiker och min största behållning är att få läsa om Scouts uppväxt och livet i småstaden, som boken väldigt varmt och detaljrikt berättar om.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en moden klassiker om rasism i 30-talets USA.
Betyg: 3 härmfåglar av 5.
Om Harper Lee och Dödssynden
Harper Lee (född 1926) är en amerikansk författare. Dödssynden (To kill a mockingbird, utgiven första gången 1960) är hennes enda roman och för den tilldelades hon det prestigefyllda Pultizerpriset. Idag räknas den som en modern klassiker.
Originalets titel: To kill a mockingbird.
Översättare: Jadwiga P. Westrup.
Utgivningsår: 1960 (första utgåvan), 1960 (första svenska utgåvan, Bergh), 2015 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier).
Antal sidor: 272.
ISBN:9789174294958.
Baksidestext
”Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan.”
Jag gillar verkligen den här boken! Det bästa jag vet hos böcker är när språket används mer än för att bara föra berättelsen framåt, när språket används som en del av berättelsen. Jonathan Safran Foer gör det och i den här boken är det inte bara språket som är en del av berättelsen, utan här skildras också känslor med hjälp av bilder. Ibland är texten inte ens läslig. Ibland är den inringad med rött. Jag gillar det! Det är annorlunda och det tillför något till den här berättlesen, med lilla Oscar Schell som huvudperson.
Oscar har förlorat sin pappa i 11:e september-attacken. Sorgearbetet består bland annat av att i hemlighet lyssna på de meddelanden som pappan talade in på telefonsvararen när olyckan hände, men kanske framför allt tar det sitt utryck i ett hopplöst letande efter ett visst lås. Oscar har nämligen hittat en nyckel som har tillhört pappan och på kuvertet som nyckeln låg i det står namnet ”Black”. Nu går sökandet över hela New York hos alla som heter Black i efternamn. Det blir ganska många möten med helt vanliga och alldeles excentriska människor.
Parallellt med berättelsen om Orscar berättas historien om Oscars farfar, som aldrig har träffat sin son eller sitt barnbarn. Det är en märklig man, som har förlorat sitt tal och istället skriver allt han vill säga i en bok. Det mest märkliga är kanske förhållandet, till farmodern, som är så kantat av regler och överenskommelser att de alldeles har lyckats undvika att komma varandra nära. Trots detta står de varandra otroligt nära och kan nästan intiutivt kommunicera trots att farfadern inte kan tala och trots att farmodern ser dåligt.
Sista gången Nikki ser sin mamma är på morsdagsfirandet. När hon ett par dagar senare tittar förbi hittar hon sin mor knivskuren, mördad, i garaget.
Efter följer en tid av sorg. När det är dags att städa ur moderns hus väller minnen fram och det dyker också upp frågor om vem mamman egentligen var och vilka hemligheter hon kanske hade.
Det är en väldigt varm berättelse om en omtänksam mamma och hennes dotters sorgearbete. Det är fint berättat och berör djupt utan att bli sentimentalt. I bakgrunden berättas även en annan berättelse: berättelsen om hur Nikki blir utnyttjad av en gift man som aldrig riktigt tycks kunna avsluta äktenskapet med sin fru för att helt och fullt engagera sig med Nikki. Oates skriver ofta om dessa kvinnor, hur de hoppas och väntar och anpassar sig, men alltid blir svikna. Oates är verkligen mästare på att skildra dessa kvinnoöden. Jag tycker verkligen om den här boken! Den är så angelägen. Så fin!
Det här är den tredje boken om systerskapet Ya-Ya flickorna. Jag älskar sådana här böcker där man får följa människor genom deras liv. Böckerna behöver inte ens handla om något särskilt, berätta om någon särskild händelse eller redogöra för någon speciell episod i deras liv. Det viktiga är att man får lära känna dem, drömma sig in i deras värld, känna med dem i allt som händer dem. Det gör jag vid det här laget. Jag blir glad av att läsa om Vivis, Caros, Teensys och Necies inte helt katolska och stillsamma liv i den amerikanska södern. Det spelar inte så stor roll om boken kanske inte förändrar världen eller skildrar något jätteviktigt. För mig är den en väldigt avkopplande och skön bok om vänskap, sammanhållning och släktband. Jag är glad att jag har läst böckerna om Ya-Ya flickorna. Jag hade inga särskilda förväntningar på dem innan jag började läsa dem, men nu när jag har lagt dem ifrån mig tycker jag att de har varit klart läsvärda.
Ni kanske känner till Chappaquiddickolyckan, då Ted Kennedys sekreterare omkom i en bilolycka efter det att Kenney hade kört ned i ett vattendrag? Det tog lång tid innan Kennedy, som själv lyckades simma i land, att anmäla olyckan och kroppen efter den döda sekreteraren plockades upp först dagen därpå. Den här boken har starka kopplingar till den här händelsen, men i centrum står en kvinna som heter Kelly. Det är, som så ofta i Joyce Carol Oates böcker, en ung, sviken kvinna det handlar om. Kelly har haft ett ofungerande förhållande med en man som hon inte ens kan prata om längre och nu är hon plötsligt på väg att starta en affär med Senatorn, som hon har träffat på en fest.
Kelly och Senatorn lämnar festen i en bil med den kraftigt berusade Senatorn bakom ratten. De ska hinna med en färja, men kör fel och med hög hastighet åker de av vägen och ner i vatten, som sakta hotar att dränka Kelly. Senatorn själv tar sig ur bilen genom att sparka bort Kelly och simma därifrån.
Kvar blir Kelly, ensam, väntande på att Senatorn ska återvända, att ambulansen ska komma, att hon ska kunna magpumpas för att få ut det svarta vattnet från hennes kropp. ”Kommer jag att dö? – så här?”, frågar hon sig medan kvällens händelser och hennes liv rullas upp i det medvetande som hon sakta håller på att förlora.
Det är inte tjock bok, men den rymmer tillräckligt för att skildra den vansinniga skräck en sådan här händelse kan tänkas utlösa. Paniken, rädslan, kommer de inte och räddar mig snart?. En mycket otäck bok faktiskt, för den tränger verkligen in på djupet. Den går fort att läsa ut, men tar desto längre tid att smälta. Fantastiskt berättat!
Labradoren Marley är världens värsta hund: hyperaktiv, paniskt rädd för åska, dregglande, ouppfostrad. När han kommer in i Johns och Jennys liv blir deras liv förändrade. Nu kan de inte längre lämna hemmet utan att fundera på vad Marley ska ha tuggat sönder när de kommer hem igen. De går på hundkurs och blir relegerade och de gör bort sig på en filminspelning där Marley ska spela rollen som sig själv.
Trots att Marley är en riktig tok till hund är han framför allt en stor glädjekälla för den lilla familjen som John och Jenny är på väg att bilda. Marley är en godhjärtad klumpeduns som hoppar alldeles för mycket när han hälsar och som kan sluka allt från guldhalsband till plastleksaker i ett litet naffs. Det är väldigt kul att läsa om allt Marley ställer till och om hur han berör allas hjärtan. Alla som har husdjur kommer garanterat att känna igen sig i boken, som på ett väldigt varmt och roligt sätt beskriver livet tillsammans med en hund.
Ya-Ya flickorna har inte en lika framträdande roll i den här boken, som är en fristående fortsättning på succéromanen Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter, istället är det andra människor i deras närhet som berättar om episoder från deras liv. Vivi, Sidda och de andra från Pecan Grove i Louisiana är dock tillbaka i den här boken, likaså cajunmaten, den olidliga hettan och lantlivet. Det är en skön miljö att drömma sig in i. Detta trots att tillvaron knappast är odelat ljus för bokens huvudpersoner. Här förekommer både missbruk, fattigdom, misshandel och annat skit.
Trots de lite mörkare fläckarna som boken skildrar känns den ändå mest som en varm feelgood-roman. Den berör inte direkt på djupet och stör inte heller. Behaglig läsning!
I Stendagböckerna får läsaren följa Daisy genom hennes liv – från födseln i ett fattigt hem i Kanada till döden efter en tids sjukdom på ett sjukhem i Florida. Hennes liv är väl egentligen ganska ordinärt: hon gifter sig, skaffar barn, tar hand om sitt hem, ägnar fritiden åt att pyssla med blommor, råkar ut för en del sorger i livet, träffar nya vänner och förlorar gamla. Trots att Daisys liv inte kantas av äventyr och spänning är det riktigt intressant att få kika in i hennes liv. Hon känns vanlig och samtidigt fylld av livserfarenheter och livsvisdom. Att läsa boken är som att få ta del av någons hemligheter, att få kika in i det allra privataste, trots att det är en så vardaglig bok.
Jag gillar det här! Framför allt gillar jag berättandet, och de berättelser som utspelar i bakgrunden och runt omkring Daisys liv. Väldigt lite i boken är berättat ur Daisys egna ögon, utan boken består av berättelser från folk runt omkring henne, brev, artiklar i tidningar m.m. Det är som ett pussel som alla delar fyller i en liten bit i vem Daisy är. Smart berättat, vackert språk och mycket läsvärt!
Det här är ingen ny bok direkt. Sedan den kom ut har den hunnit läsas av fantastiskt många människor och förvandlats till en film. Den har också fått uppföljare och det är på grund av uppfölarna som jag över huvud taget satte tänderna i den här boken. Jag hittade nämligen en av dem i en rea-låda och slog till och därför blev jag lite tvungen att leta upp den här romanen i bibliotekets arkiv.
Det har varit en trevlig läsning. Huvudpersonen är Sidda, som plötsligt börja tveka på om hon verkligen ska gifta sig. Hon och hennes mamma, Vivi, som är en del av Ya-Ya flickorna, har brutit helt med varandra sedan en tid tillbaka. Det är alltså ganska rörigt kring Sidda när hon bestämmer sig för att dra sig undan en stund för att fundera. Under den tiden hinner hon börja nosa en del på Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter (i form av en klippbok) och hitta en massa sanningar om sig själv, hennes mor och deras förhållande till varandra.
En mysig bok om relationer! Den är inte alltigenom lättsmält, men är i det stora hela rolig och underhållande. En bok som passar bra att slöläsa i sommarvärmen! Jag hoppas att uppföljaren är lika bra.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.