Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.
Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.
Under dessa sommardagar hos mina föräldrar har jag passat på att plocka fram och läsa en bok som jag älskade när jag var liten: När vi var barn. Boken är en samlingsvolym som innehåller titlarna Ida Maria från Arfliden, Tyra i 10:an Odengatan samt Vi bodde i Helenelund. I dessa illustrerar och berättar Ann-Madeleine Gelotte om dels sitt eget liv och uppväxt i Helenelund, utanför Stockholm, men också om hennes mormors liv som barn i en lappländsk by vid 1800-talets slut och om hennes mammas uppväxt i 1920- och 1930-talens Stockholm.
En jättebra bok för att lära sig mer om hur livet i Sverige har varit för inte så länge sedan! Det är en barnbok, men kan absolut även läsas av vuxna. Boken väcker verkligen tankar kring hur utvecklingen har gått framåt under 1900-talet och hur annorlunda mycket i samhället är. Det här är sådan historia som aldrig hinns med under skolans historiaundervisning, men som ändå är mycket intressant eftersom vi alla är märkta av vårt ursprung.
Det här är en av de böcker som jag verkligen kommer ihåg från när jag var liten och den är fortfarande lika bra och illustrationerna är fortfarande lika lekfulla och roliga.
Är det något som Håkan Nesser kan så är det att bygga upp en spänning och stämning i sina böcker. Att läsa den här boken är som att befinna sig i miljön som den skildrar. I det här fallet är det 60-talets Kumla som står för miljöerna.
Huvudpersonen heter Mauritz, är sjutton år och räknar sig som en ”mods”. På andra sidan gatan, där han bor, finns den jämngamla Sigrid, som han är förälskad i. När Sigrids far blir brutalt mördad råkar det bli Mauritz som får trösta henne och det leder till att de blir ett par.
Mordhistorien är en spännande del i boken, men den finns egentligen i bakgrunden till den historia som är den mest intressanta att läsa om: Mauritz historia. Det här är en övertygande skildring av tonårslivet som det kan ha sett ut i Kumla för ungefär 40 år sedan. En riktigt bra och välskriven bok som man faktiskt kan känna igen sig lite i även om man inte växte upp under 60-talet!
När Ulrika var barn var sommaren och vistelsen vid sommarhuset årets händelse. Då fick hon träffa den starkt beundrade vännen Ann-Marie. Som vuxen har hon fortfarande inte glömt bort somrarna tillsammans med Ann-Marie. Något som särskilt har etsat sig fast i minnet är den sommaren då Ann-Maries fyraåriga adoptivsyster under mystiska omständigheter försvann och flera veckor senare återfanns helt oskadd på ett klipputsprång vid Musselstranden.
När den vuxna Ulrikas söner hittar ett gammalt skelett efter en människa på Musselstranden kommer åter minnena om Ann-Maries syster och Ulrika börjar smått fundera på om skelettet från människan på Musselstranden kan ha någonting att göra med den lilla fyraåriga flickan som återfanns just där.
Det här är en både spännande och bra bok. Kanske mest uppskattar jag berättelsen om Ulrikas och Ann-Maries vänskap, som blir allt svårare ju äldre de båda flickorna blir. Boken är en fin skildring av hur det kan vara att bli vuxen. Berättelsen om barnet som försvann tycker jag dock är för osannolik för att jag verkligen ska engagera mig och mot slutet blev boken ganska tjatig.
Eftersom jag gillar barndomsskildringar och böcker om människors uppväxt, så borde jag älska Drakarna över Helsingfors. Drakarna över Helsingfors är en bok om en finsk familjs liv i Helsingfors från 60-talet och framåt. Främst handlar boken om den yngsta sonen Riku och hans syster Marina, men lite indirekt handlar den också mycket om hippiebrorsan Dani och de båda föräldrarnas liv.
Det här är på många sätt en intressant bok och den handlar inte bara om människorna utan också om tiden som de lever i. Det är intressant att läsa hur samhället påverkar de olika personerna i boken. Ändå ger jag bara boken ett medelbetyg. Anledningen är att boken till slut blir lite tjatig och att ett och annat står på finska och inte översätts. Hade jag kunnat finska hade jag nog gett boken minst en fyra, för det här är en bra och trovärdig skildring av livet i slutet av 1900-talet, men nu var det mycket som föll bort för mig.
En vän till mig påstår att folk inte vågar kritisera ”svåra” böcker eftersom de är rädda för att verka ytliga och dumma om de erkänner att boken är svår att förstå sig på. Jag tror att det ibland kan ligga väldigt mycket i det faktiskt. Samtidigt tycker jag att det är trist om det skulle vara så. Med risk för att dumförklara mig själv kan jag ärligt säga att jag inte är överförtjust i djupa och tunga böcker och jag kan också erkänna att den här boken inte föll mig i smaken.
Oron bror är en rörig bok som stundvis handlar om berättarjagets barndom och hans lekar, fantasier och funderingar och stundvis handlar om berättarjaget, som gör en bilfärd till barndomstrakterna tillsammans med sin bror. Jag tycker att boken är väldigt osammanhängande, men man skulle kanske kunna säga att den handlar om barndomsminnen och hur läskigt saker och ting kan uppfattas i ett barns ögon. Väldigt rörigt är det dock som sagt var. Ibland får jag inte ens grepp om vad som egentligen har hänt i varje kapitel. Det känns inte ens som om kapitlen hänger ihop eller som om de någonsin byggs vidare på eller får ett slut.
Det här var ingen bok för mig! Boken skulle dock få betydligt sämre betyg om det inte vore för det underbara språket. Jag älskar sättet Sjölin skriver på för att förstärka känslan av att det är ett barns upplevelser som beskrivs. Bland annat skriver han orden precis som de låter i dialoger och när berättarjaget tänker; precis sådär som man gjorde innan man kunde läsa och skriva och uppfattade ord som de lät. Skulle jag enbart bedöma språket skulle boken förmodligen få en fyra eller kanske en femma, men när jag ser till hela boken blev det inte mer än såhär – en tvåa. Tyvärr.
När Hanna börjar femman är ingenting längre som förut: bästa kompisen börjar att vara med de tuffa tjejerna i klassen och Hanna blir helt utanför.
Det här är en rå och otäckt mörk berättelse om en utfryst och ensam flickas liv. Boken är svår att skaka av sig när man har läst ut den eftersom den verkligen berör på djupet och jag hade lätt att minnas hur det var när jag själv gick på mellanstadiet. När man är i Hannas ålder är det mycket som händer i kroppen och det är lätt att glida ifrån varandra när man utvecklas olika fort och växer ifrån varandra. Jag hade glömt hur hemskt det var att vara en femteklassare, men boken gör mig påmind om hur det kan vara att gå i en klass med dålig sammanhållning och att ha alldeles blinda lärare.
Boken är ingen kul läsning, men det är bra att det finns författare som på ett så bra sätt kan skriva om sådant som folk gärna blundar för. En viktig, vacker och underbar bok!
Av alla genrer föredrar jag nog att läsa ungdomsböcker eller barndomsskildringar. Kanske beror det på att jag fortfarande är i tonåren och vill läsa böcker om personer i samma ålder som mig själv, så att jag kan identifiera mig med huvudpersonen. Ja, jag vet faktiskt inte, men jag kan bara konstatera att Underdog inte är den första barndomsskildringen jag har läst den senaste tiden. Kanske borde jag lessna på dessa eviga beskrivningar av tonårslivet och dess komplikationer, men jag får inte nog.
I Underdog är det Johan Kraft som står i centrum och boken utspelar sig i 70- och 80-talets Malmö. Visst är jag för ung för att riktigt kunna känna igen mig i de miljöer som beskrivs, men livet, som det beskrivs i boken, skiljer sig märkligt lite från det sterotypa tonårslivet idag.
Kanske säger inte den här boken mig så mycket nytt, men den är otroligt bra i alla fall. Det här är en ganska underhållande bok, som faktiskt behandlar en hel del svåra ämnen.
Åsa, Markus och Allan träffades redan under dagistiden och gick sedan i samma klass under lågstadiet. Nu är de sjutton år och lever väldigt olika liv.
Åsa går det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och är en mycket duktig och ambitiös elev även om hon har det svårt att sticka ut och få lärarna att märka henne bland klassens alla killar. Hon har ett speciellt kulspel, som används vid statistiska experiment. Detta kulspel ägnar hon ganska mycket tid åt och hon ser världen genom den.
Allan har varit bråkig och stökig sedan han var liten och han har kanske aldrig fått den hjälp i skolan som han har behövt. Nu är han rejält på glid och är grovt kriminell.
Markus är väl som sjuttonåringar är mest. Han festar ganska mycket och umgås med vänner eller meckar med bilen på fritiden. I skolan läser han teknik.
När Allan rånar och misshandlar en tant blir han uthängd i tidningarna och media följer honom och skriver åtskilliga artiklar om honom och den bristande kriminalvården. Detta intresserar Åsa, som anser att mycket är vinklat och rent av fel i det som sägs. Kritisk till medierna och med förhoppningen att få högsta betyg påbörjar hon ett arbete som handlar om just Allan och mediernas bild av honom. Så återförenas de tre barndomsvännerna vars liv har utvecklats i olika riktningar.
Det här är en bra och tankeväckande bok om mediernas vinkling och om huruvida man kan förutsäga hur ens liv ska bli. Det här är också en bok om att växa och att stå inför svåra val. Lite negativt med boken tycker jag att det är så mycket prat om kulspelet. Pohl är inte bara författare utan även mattelärare och detta märks i den här boken!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.
