Här om dagen läste jag ut Rut-Emma och nu har jag läst ut fortsättningen, Rut-Emma, Ingeborg och Madlän, som innehåller böckerna Rut-Emmas blåa bok, Till Rut-Emma från morbror Karl samt Rut-Emma, nästan nio. Det här är högst omtyckta böcker från min barndom!
I de här böckerna har Rut-Emmas pappa kommit tillbaka och hela familjen flyttar från Storgatan till en lägenhet inne i stan. Det innebär att Rut-Emma lämnar bästavännen Elsbeth och hennes förälskelse, Teofil, på gården där hemma. Sedan fortsätter boken att berätta om det som Rut-Emma och hennes syskon funderar över, pratar om och gör. Även här finns det mycket igenkänningsfaktor, trots att boken utspelar sig på 20-talet.
Jag älskade böckerna om Rut-Emma när jag var liten och jag tycker fortfarande att de är kanon! Böckerna i den här samlingsvolymen har fina illustrationer på i stort sett varje sida, men det finns mer text än i tidigare böcker.
Jag är hos mina föräldrar och hälsar på just nu och det är här jag förvarar alla mina böcker. Jag plockade om lite bland mina hästböcker (jag har en hel separat bokhylla med sådana!) här om dagen och fick en massa nostalgikänslor och nu har jag även passat på att läsa om en av mina riktigt älskade böcker: Rut-Emma.
Det här är en av de böcker som jag verkligen kommer ihåg från när jag var liten. I den får vi läsa om Rut-Emma som växer upp någon gång på 20-talet. Hon leker nere på gården med sina syskon och sina kompisar, hon börjar skolan, hon bråkar med sina syskon och fantiserar om att pappan har rymt med cirkusen. Det finns hur mycket som helst att känna igen sig i och många fina, talande, bilder som illustrerar allting.
Jag älskar den här boken! Den känns så autentisk. När jag läser den som vuxen kan jag verkligen känna ”precis så var det!” och ”precis så tänkte jag också!” och jag kände likadant när jag var liten och fick den uppläst för mig. En fantastisk bok, som håller än!
Boken är en samlingsvolym som innehåller titlarna Rut-Emma själv, Rut-Emma, Storgatan 12, Jordklotet, Världen, Rut-Emma + Teofil = Sant. Denkom ut i en nyutgåva av En bok för alla för några år sedan, så den finns kanske fortfarande att få tag på. Jag rekommenderar den för alla som vill ha en mysig bok att läsa för sina barn!
Nu har jag läst uppföljaren till Tethys pool position, Tethy, bara Tethy. Även i denna behandlas allvarliga ämnen och tragiska förhållanden, men boken är ändå mer rolig än vältrande i tragik. Kanske är det just så författaren vill att vi ska se Tethy; som en speciell människa snarare än ett offer.
Tethy, bara Tethy får vi lära känna huvudpersonen, Tethy, lite närmare genom hela hennes barndom och uppväxt. Det är precis en sådan berättelse som jag älskade för några år sedan, när jag själv var i tonåren. Det som gör det är att det finns mycket att känna igen sig i: kompisböcker, bästisar och fåniga dikter t.ex. Fast egentligen är Tethy inte alls någon som man känner igen sig i. Hon är faktiskt inte alls som ”alla andra”; hon är Tethy och hon har alltid lite mer livliga fantasier och lite mer galna tankar och idéer än andra.
Det är svårt att inte gilla den här boken, som är varmt och roligt skriven, trots att den beskriver en barnhemsunges uppväxt och ganska tragiska tillvaro. Jag tycker att det är skönt och befriande med en sådan här bok, som vågar vara rolig och dråplig snarare än att fokusera på död och elände. Kanske gör detta att den inte lämnar ett lika stort avtryck som en snyft-bok hade gjort, men jag gillar den som den är och rekommenderar den gärna för den som vill ha en avkopplande bok.
Det finns en genre böcker jag brukar tycka särskilt mycket om och det är skönlitteratur som berättar om livet förr. Fogelströms stadböcker och Mobergs böckerna om Utvandrarna hör hit, liksom barn- och ungdomsböckerna När vi var barn och böckerna om Kulla-Gulla. Det finns säkert en uppsjö fler, som jag har läst, men glömt just nu. Det är hur som helst kul att kombinera skönlitteratur med historia – att förena nytta med nöje liksom.
Nu har jag varit inne i den genren igen och jag har precis läst ut Pintorparhäxans elev, där Barbro Bäcklund berättar om hennes farbrors, Sverker Burmans, år på Arbetsstugan i Arjeplog vid slutet av 20-talet. Till Arbetsstugan kunde den som bodde för långt bort från en skola hamna och Sverker själv fick åka dit som tioåring och stannade där i fyra år. Sin familj återsåg han på sommarloven och under jularna, även om det sistnämnda alltid var svårt att få till eftersom resvägen var så krånglig.
Det är en intressant historia Barbro Bäcklund berättar, för det här är nog en del av Sveriges historia som i mycket har glömts bort. Här kan läsaren dock ta del av en inifrånberättelse om hur det var att tvingas gå i skola långt från sitt hem. Det är ständig hunger och hemlängtan, rymningar, aga och grymheter mot nykomlingar, men det är också lekar, bus, filmvisningar och gemenskap.
Jag tycker att Barbro Bäcklund berättar den här historien väl och jag tror att den passar extra bra i skolsammanhang eftersom den är ganska kort och lättläst och innehåller många förklaringar till ord, hantverkstekniker m.m. när det behövs. Jag tycker absolut att den passar att läsa för alla som vill lära sig lite mer om ett bortglömt stycke av Sveriges historia.
Av Enquist har jag bara läst Nedstörtad ängel, som jag inte fastnade riktigt för, och om honom som person visste jag inget när jag satte tänderna i den här boken, som är hans memoarer. Den sträcker sig från barndomen i den lilla Västerbottniska byn Hjoggböle, genom studier i Uppsala, till Broadway och Danmark, in i alkoholism och ut igen på andra sidan.
Bäst tycker jag helt klart om de första delarna, där Enquist berättar om hur det var att växa upp som son till bygdens lärarinna, och därför vara lite ”överklass”, och där han beskriver livet som två läger – det mellan de kristna och de som inte var det. Resten grep mig inte direkt, men det beror nog på att jag inte känner till Enquist så mycket sedan tidigare. Hade det varit en författare som jag följt en längre tid hade jag förmodligen funnit det intressant att läsa detta ”inside”-reportage från de föreställningar han satt upp och hans utlämnande berättelse om sitt missbruk, men nu blev det inte så mycket mer än just en dussinberättelse för mig.
Jag tycker ändå bra om den här boken! Framför allt älskar språket, som är enkelt, men samtidigt levande, uttrycksfullt och vackert. Jag vill gärna läsa mer av Per Olov Enquist!
Jag vet inte mycket om DDR, vilka Stasi var och hur livet var innan muren föll. Efter att ha läst Honeckers kanderade äpple vet jag mer, men jag tror att jag hade haft större behållning av boken om jag på förhand hade varit mer insatt i den här delen av historien.
I Honeckers kanderade äpple berättar Claudia Rusch om en uppväxt i Östtyskland. Det är roligt och lätt berättat, men det finns alltid ett allvar där bakom. Läsvärt!
Reine ska fylla elva år och den här sommaren ska han till Barnens ö på sommarläger. Det är dock ingenting Reine vill. Han bestämmer sig för att ägna sommaren åt att vara kvar i stan och fundera över livet. Mamman är bortrest, så han är helt fri att göra vad han vill.
Läsaren får följa Reine på en hel rad olika äventyr. Han sommarjobbar på en ateljé där man målar kransband, är ute och seglar med en av mammans kompisar, hamnar mitt i en raggarträff och åker Ålandsbåt. Och hela tiden är den en himla jakt efter pengar så att han kan äta hamburgare på stans alla hamburgerrestauranger.
Det är roligt berättat. Reines funderingar och tankegångar känns väldigt autentiska för en tio-elvaåring. Tankarna far hit och dit och han ömsom oroar sig för att hamna i puberteten och ömsom funderar han på om Dag Hammarskjöld inte är hans riktiga pappa ändå.
Själva berättelsen tycker jag egentligen är lite väl osannolik och långdragen, men jag gillar ändå boken och berättandet, just för att jag plötsligt kommer ihåg hur jag tänkte när jag själv var liten och vad jag funderade och oroade mig över då. Klart läsvärd bok!
En till liten novellsamling på franska! Nostalgie är bara dryga 60 sidor tjock (och det är ingen liten text!), men rymmer ändå 4 noveller. Det finns inget centralt tema, men det är några barndomshändelser som skildras.
Jag tycker det var trevlig läsning, men ingen bra mjukstart på terminen, då den var allt annat än lätt att ta sig igenom när man har låtit franskkunskaperna sova under sommaren.
Alakoski behöver inte många ord för att exakt få fram en känsla. Utifrån ett barns ögon ser hon till att beskriva livet för en familj i 70-talets Fridhem, ”Svinalängorna”, i Ystad, på ett sätt som inte lämnar en oberörd. Barnet heter Leena och hennes föräldrar är finnar med alldeles för lite pengar och som alldeles för ofta söker tröst i alkoholen.
Det hade kunnat vara en riktigt deprimerande berättelse om en dysfunktionell familj, men den skildrar främst styrkan hos Leena och hur hon tar sig igenom tillvaron med hjälp av bästa vännerna, Åse och Riitta, som har det illa ställt på sina sätt. Det kan vara rolig läsning i all tragik, men hur tillvaron än kan se ut från ett par barnögon skiner den verkliga ensamheten, fattigdomen och skräcken igenom.
Mycket välberättat och mycket läsvärt!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
