Bokblomma

Etikett: Umeå

  • Kvinnor i Umeå: En historisk guide

    Kvinnor i Umeå: En historisk guide

    Kvinnor i Umeå är en bok där framväxandet av Umeå och folkhemmet beskrivs genom korta biografier av 95 fascinerande och inspirerande kvinnor med koppling till staden.

    Kvinnor i Umeå är en bok där ett stycke Umeå-historia berättas genom 95 korta biografier över kvinnor med koppling till staden. Boken är indelad i fem områden: Väst på stan, Västra centrum, Östra centrum, Öst på stan och Sjukhusområdet, områden där det också funnits viktiga platser för tidens kvinnor, såsom Folkskolelärarinneseminariet och Umeå elementarläroverk för kvinnor.

    De flesta av bokens kvinnor är födda någon gång mellan åren 1850 och 1930 och var således med och satte sin prägel på staden och samhället under tiden kring förra sekelskiftet, en tid då mycket också hände för Sveriges kvinnor i stort. Jag tänker inte minst på lika och allmän rösträtt för kvinnor (1919), men också en tid då folkhemmet började växa fram: högre utbildning började bli möjligt även för kvinnor, sociala insatser började erbjudas så smått, barn fick en annan status – en intressant tid som skildras genom dessa 95 vanliga och ovanliga kvinnor som här lyfts fram.

    Kvinnohistoria har sällan nedtecknats och för den som, liksom jag, inte är så insatt är det lätt att tro att ”alla” kvinnor under den här tiden var hemmafruar. Den här boken har gjort mig medveten om hur många det var som hade helt andra liv. Här finns lärare, politiker, kaféinnehavare, hotellägare, tandläkare, läkare, apotekare, sjukhuspiga, strykerska, bibliotekarier, arkitekt, sjuksköterskor, fotograf, rektorer, telegrafister, sekreterare, handarbetare, konstnär, journalist, författare, vaktfru…

    Det är inspirerande och intressant att läsa om alla dessa kvinnor som från mitt perspektiv varit så osynliga fram tills nu. Här finns många pionjärer: första kvinnan i stadsfullmäktige (Helena Ljungberg), första kvinnliga kommunalrådet (Margot Wikström), första bibliotekarien (Signe Curtelius), första riksdagskvinnan (Ragnhild Sandström), första kvinnliga prästen (Ylwa Eriksson), första länsantikvarien (Karin Eriksson), första kvinnliga läkaren (Gunhild Söderbaum). Här finns också många som engagerade sig i tidens rörelser och föreningar, som Fredrika Bremerförbundet, Föreningen Majblomman, Handarbetets vänner, Husmodersföreningen, Hushållningssällskapet, Rösträttsföreningen. Man anar vilken övertygelse och kraft som dessa kvinnor besatt.

    Kvinnorna i boken är presenterade med korta texter (för många finns hänvisningar för den som vill läsa mer) som väcker mycket nyfikenhet. Texterna kretsar kring vad de gjorde och uppnådde och var de föddes och dog. Där emellan kan man ibland ana att de utöver det de uträttade och blev kända för också offrade något längs vägen. Förvånansvärt många är ogifta och begravdes i familjegrav tillsammans med mer eller mindre avlägsna släktingar. Förvånansvärt många från vissa generationer samlevde med kvinnliga vänner och begravdes tillsammans med väninnor. Jag anar att karriär och engagemang i tidens frågor inte nödvändigtvis gick att kombinera med äktenskap och familjeliv. Jag anar också att ogift knappast var likställt med ensam. Det verkar ha funnits en stor gemenskap. Det är min tolkning i alla fall. Boken väcker som sagt nyfikenhet, men innehåller samtidigt så korta texter att fördjupningen inte riktigt finns. Det hade knappast varit möjligt att brodera ut texten kring varje person i boken, så det är inte direkt någon kritik – jag bara konstaterar att jag vill veta mer, mer, mer om kvinnohistoria och hur Umeå har vuxit fram.

    Redaktör för Kvinnor i Umeå är idéhistorikern Kerstin Thörn. Jag fick upp ögonen för boken när jag var på en av hennes föreläsningar där hon berättade om några av bokens kvinnor. Jag kan rekommendera alla som får chansen att gå på någon av hennes föreläsningar eller stadsvandringar. Hon har mycket att berätta med entusiasm och engagemang!

    Kvinnor i Umeå

    Redaktör: Kerstin Thörn.
    Illustratör: Alma Thörn.
    Förlag: Mandatus (2022).
    ISBN: 9789189316249.

  • Skulpturguide Umeå

    Skulpturguide Umeå

    Skulpturguide Umeå är en vad det låter som – en guide till skulpturer i Umeå. Det är en riktigt intressant bok som synliggör en hel del av den konst som finns att ta del av där ute alldeles gratis, dygnet runt, året om. Betyg: 4 granitblock av 5.

    Skulpturguide Umeå är precis vad det låter som: en guide till skulpturer i Umeå med omnejd. I dessa tider, när extra många passar på att semestra på hemmaplan, är det här en riktigt trevlig bok, särskilt för den konstintresserade. Själv längtar jag efter att Västerbottens museum och Bildmuseet öppnar igen och i brist på utställningar att gå på har jag faktiskt blivit lite extra uppmärksam på den konst som finns runt omkring: gratis och öppet dygnet runt.

    I Skulpturguide Umeå presenteras över 100 skulpturer med bilder, korta texter och kartor. Många ägs av kommunen eller regionen, andra är i privat ägo. Eftersom boken kom ut första gången redan 2006 har vissa verk bytts ut eller tagits bort medan andra har tillkommit. I mitt exemplar, som jag köpte på Stadsbiblioteket tidigare i somras, finns dock en bilaga från 2009 med några kompletteringar, som ärligt talat känns helt nödvändiga. Skulle jag peka ut några av centrumfyrkantens mest kända verk så skulle jag säga Standing man, den anonyme man som står på Rådhustorget i ur och skur, av Sean Henry, neonskylten Nobody puts baby in a corner av Sisters of Jam och Camilla Akrakas Listen! (”metoo-puman”). Alla dessa verk tillkom tydligen efter 2006 (Listen! kom så sent som förra året, så den omfattas heller inte av bilagan, såklart). Det är intressant att tänka på att de verk som berör folk i allmänhet mest, också är de verk som är lite nyare. Så har också skulpturer i mycket gått från att vara monument över kända herrar till att bli mer samhällskommenterande eller abstrakta.

    En del verk i skulpturguiden är nästan märkligt anonyma och det gäller inte bara ”gubbskulpturer”. Jag har faktiskt gått förbi åtskilliga stenskulpturer utan att tänka på dem som stort med än stenar (!), men en sådan här bok kan sätta konst i ett nytt ljus, ge ett sammanhang och göra skulpturer mer intressanta genom att resonera kring hur konstnären har tänkt. Skulpturguide Umeå har verkligen gjort Umeås skulpturer mer synliga för mig och jag har också fått en lite större förståelse för hantverket bakom.

    Apropå osynliga stenskulpturer så är jag förresten inte ensam om att gå förbi dem. Jag bor precis vid Sjukhusparken i Umeå och mitt i backen har det i alla mina år i Umeå stått en stenskulptur föreställande en pil (nu vet jag att den heter Pilen och är gjord av Björn Fjellström). Sedan en tid (eventuellt åratal!) ligger den platt mot backen, förmodligen sönderkörd av något fordon. Uppenbarligen har ingen ens förstått att de har förstört ett konstverk. Lite ledsamt ändå!

    Jag kan varmt rekommendera Skulpturguide Umeå och hoppas att fler städer har något liknande. Mycket konst i det offentliga rummet har plaketter med information, men på min önskelista står faktiskt att all offentlig konst fanns listade i en app, som hålls uppdaterad och levande. Det som är inköpt för våra gemensamma medel borde också tillgängliggöras på bästa sätt och många verk lyfts verkligen av att betraktaren får veta mer (och hittar till dem!).

    Upptäck den magnifika skulptursamling som Umeå stad med närområden rymmer! En samling som sträcker sig från det sena 1800-talet till den samtida konsten. I Skulpturguide Umeå presenteras i text och bild över 100 skulpturala gestaltningar som finns i vår gemensamma utemiljö – tillgängliga dygnet runt. Guiden är uppdelad i sju områden och till varje område följer en översiktskarta.

    Förlagets beskrivning

    Utgivningsår: 2006 (första utgåvan, Västerbottens konstförening).
    Redaktörer: Ivar Tornéus, Lenita Berggren.
    Illustratör: Mikke Hedberg.
    Foto: Martin Harnesk.
    Antal sidor: 223.
    ISBN: 9163184621.

  • Böcker från hembygden

    Böcker från hembygden

    Min sambo jobbar på stadsbiblioteket och när han ställer upp böcker händer det att han hittar roliga titlar. Ibland hittar han knasiga böcker skrivna av författare som råkar dela samma namn som någon av våra kompisar, ibland hittar han (egenutgivna…) böcker med lågbudgetframsidor som är lite sådär allmänt hjärtskärande och skrattretande på samma gång. Ibland (en gång) hittar han en bok som utspelar sig i mina hemtrakter. Nu har jag faktiskt redan läst den här boken när jag var liten, men det var ändå väldigt roligt att han lånade hem Katterna i Öregrund till mig. Det är så mysigt med en bok som handlar om två saker jag tycker väldigt mycket om: Öregrund (där jag har vuxit upp) och katter. Även om boken lika gärna hade kunnat utspela sig i Umeå eller Nordmaling eller var som helst så är det så fint att känna igen sig, att verkligen gå på samma gator och veta precis hur det ser ut.

    Katterna i Öregrund av Margareta Ekström
    Katterna i Öregrund av Margareta Ekström

    Lite såhär kan det nämligen se ut:

    Öregrund
    Klockstapeln i Öregrund (där katterna i boken bor, minsann).

    Öregrund
    Öregrund

    Öregrund
    Öregrund

    En av de saker som jag brukar lyfta fram som härligt med att läsa är att man kan resa genom läsningen. Genom böcker blir det möjligt att ta del av andras livssituationer och erfarenheter och även att göra sig en bild av andra platser, men i sådana här fall kan man också resa hem, så att säga. Jag är väldigt mycket av en nostalgiker och jag tycker verkligen om att få vandra omkring i Öregrund genom läsningen, särskilt eftersom jag inte bor där längre. Det blir som att få komma på besök ett tag och det gör mig alldeles, alldeles glad.

    Jag önskar att det fanns fler böcker om min hembygd, men det finns kanske inte så jättemånga fler böcker än just den här. Öregrund är ett samhälle med cirka 1500 invånare, så vad kan man vänta sig? Jag vet i alla fall att det finns en deckarförfattare, Catrin Ormestad (som inte alls är bosatt i Öregrundsområdet utan i Tel Aviv!), som skriver deckare som utspelar sig på Gräsö, vilket alltså är ön precis utanför Öregrund. Det känns också lite som hemma. Den vill jag läsa! Vet du några fler böcker som utspelar sig i norra Roslagen?

    Jag skulle gärna lite fler Umeåromaner också, även om jag inte tror att de ger samma effekt. Jag bor i Umeå och kan ju själv gå runt här när som helst, så där finns det ingen nostalgi på samma sätt, men det är såklart alltid roligt att känna igen sig i miljöerna. Det kan få böcker att kännas lite mer levande och nära. När jag googlade på böcker som utspelar sig i Umeå så såg jag att Bibblan svarar har svart på just en sådan fråga och att det också finns en lång rad boktips på minabibliotek (hemsidan för Umeåregionens bibliotek, två artiklar: Berättarnas Umeå och Först att skildra länet). Många av titlarna och författarna är totalt okända för mig, men några som lockar lite extra är i alla fall Snö kan brinna av Katarina Mazetti, böckerna om Folke och Frida av Frida Åslund (de har lite klassikerstatus faktiskt!), En liten chock av Johanna Lindbäck och Nyår av Stig Larsson.

  • Mazettis senaste utspelar sig i 70-talets Umeå – vill läsa!

    Mazettis senaste utspelar sig i 70-talets Umeå – vill läsa!

    Visst är det något speciellt med böcker som utspelar sig i miljöer som man känner igen? Jag tycker t.ex. att John Ajvide Lindqvists Människohamn, som utspelar sig i Roslagen, där jag själv vuxit upp, är förvånansvärt läskig. När man själv har vuxit upp i en stad vid havet så blir det faktiskt ganska obehagligt att läsa en bok som handlar om läskiga saker som försvunnit i havet och som nu kommer tillbaka.

    Sedan tio år tillbaka bor jag i Umeå och jag måste erkänna att jag har läst väldigt få böcker som utspelar sig den här staden. Ärligt talat kan jag inte komma på en enda just nu. Därför är jag sugen på att läsa Katarina Mazettis senaste, som utspelar sig i ett kollektiv i 70-talets Umeå. Det låter ju tveklöst inte som en skräckis heller, så den passar nog för mig, som ärligt talat är rätt mörkrädd.

    ”Snö kan brinna handlar om fyra unga vänner som har gruppförlovat sig och bor tillsammans i ett kollektiv i 70-talets Umeå. De växer, mognar, odlar giftfritt och spelar folkmusik tillsammans. Demonstrationer, fester och kärleksproblem avlöser varandra, livet är en revolution och ingen anar att två av dem inte har mer än några år kvar i livet.

    Huvudpersonerna beskrivs med stor ömhet och med massor av humor, musiken är den genomgående röda tråden och texten dansar fram.”

    Snö kan brinna - Katarina Mazetti