När jag tidigare i somras tänkte köpa några pocketböcker blev det på ett förvånande sätt självklart att köpa Ett öga rött. Det var förvånande eftersom man redan på baksidan får reda på att boken passar i samma hylla som Räddaren i nöden och Skit i traditionerna. Räddaren i nöden är en bok som jag inte gillar alls. Kanske var det den vackra framsidan som gjorde det eller också kanske det var den fina kritiken som den här annorlunda boken har fått. Vad det än var som lockade så valde jag att köpa just Ett öga rött och det är jag glad för.

Helt fel är det inte att jämföra den här boken med de två böckerna som jag nämnde ovan. Liksom Panduros Skit i traditionerna behandlar den här boken ämnen som att smälta in i samhället och att ha ett tufft liv. Även Räddaren i nöden kan kanske sägas handla om lite samma saker, med den stora skillnaden är att Ett öga rött är mycket lättare att ta till sig och att språket är mycket intressantare och bättre.

Boken handlar om ”problembarnet” Halim som vägrar att ”svennefieras” och som aldrig tänker ge upp kampen eller glömma bort sitt ursprung. Det är himla skönt att läsa om Halim och att för en gångs skull läsa en trovärdig bok om svårigheterna man kan ställas inför om man flyttar till ett nytt land. Härligt med en bok som vågar ta upp det sorgliga med att man som invandrare kanske tvingas till arbetslöshet och hur dumt det är att folk tror att alla problem kommer att lösa sig bara alla blir mer ”svenska”!

Ja, jag gillar verkligen den här boken. Visserligen känns det på ett sätt som om det finns lite för många saker i boken som bara lämnas ouppklarade och ibland förvirras jag av att boken ibland berättas i jag-form och ibland berättas i tredje person. Det är dock lätt att överse med de sakerna eftersom boken är så härlig och innehåller så mycket värme och äkthet.

Det allra bästa med boken är språket som jag också nämnde lite längre upp i den här texten. Boken är lite som en dagbok där Halim skriver om sitt liv och om kampen. Perfekt svenska är det definitivt inte och det är det som gör berättelsen så trovärdig och skön. När man läser Ett öga rött kan man verkligen se en vilsen andra generationens invandrare framför sig. Boken hade inte alls varit i närheten lika bra om den hade varit skriven på grammatiskt korrekt svenska. Dock kan jag mycket väl tänka mig att språket är något som man antingen älskar eller hatar. Jag älskar bokens språk!

Det här är alltså en riktigt bra bok om du frågar mig, men den gör sig allra bäst just nu eftersom den innehåller en mängd aktuella företeelser som minskar bokens livslängd, men samtidigt gör den ännu mer lätt att sätta sig in i och le åt idag.