Bodil Malmsten skriver i sin bok Så gör jag: kosten att skriva att
”Ingen kommer ihåg att boken med kastanjetiteln heter Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, vilket bevisar att en titel kan fungera utan att någon vet hur det går till.”
Och precis så är det ju, med både kastanjeboken och med många andra böcker. En del titlar fungerar och andra inte och det är inte alltid givet vad det är som gör det. Idag tänkte jag blogga om några titlar som i alla fall väckte mitt intresse.
Och varför inte börja med Bodil Malmsten? Jag tycker att i princip samtliga av hennes verk har helt briljanta titlar. Jag vet knappt vilken jag ska välja ut som exempel! Men om jag ska försöka begränsa mig till en titel så får det nog bli titeln till hennes loggbok från 2006: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Det är någonting i orden och rytmen som får mitt hjärta att bulta, ärligt talat. Det är så fint, så talande, så innerligt. Det är lätt att förstå att titeln faktiskt är lånad från en av tidernas kanske mest betydelsefulla poeter: Wislawa Szymborska. Titeln till Malmstens bok är alltså även de avslutande raderna i dikten Nära ögat. Precis så vill man ju att en titel ska vara: som poesi.
En annan titel som jag tycker mycket om är Låt vargarna komma, som alltså är titeln till Carol Rifka Brunts fina, fina ungdomsroman om två systrar och deras sorgearbete när deras morbror går bort i aids. Jag tycker att det är en helt fantastisk bok om systerskap, sorg och om att lämna barndomen bakom sig – och på något sätt ryms väldigt mycket av bokens tema i titeln. Det finns någonting både lite uppgivet och kraftfullt i låt vargarna komma och det speglar väldigt bra den livssituation som bokens huvudperson befinner sig i.
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en titel som hör till kategorin långa, knasiga titlar – och jag gillar sådana! Här finns det någonting särskilt spännande i det där inte. Vadå inte? Och var ligger Genesarets sjö? Och vad har den med Kim Novak att göra? Mystiken tätnar redan i titeln till den här boken av Håkan Nesser och det är faktiskt en överraskande och spännande bok som döljer sig mellan pärmarna också.
Fördjupade studier i katastroffysik hör till samma genre som Kim Novak… – den har verkligen en lång och märklig titel. Ska jag vara ärlig så förstår jag inte alls kopplingen till själva berättelsen. Boken handlar om ett gäng high school-elever som börjar hänga kring deras karismatiske filmlärare (vilket såklart får ödesdigra konsekvenser). Det där med katastroffysik fattar jag ingenting av. Men det spelar ingen roll! Titeln är så märklig att den etsar sig fast och jag tycker hemskt mycket om både berättelsen och titeln.
Vi håller på med en viktig grej tycker jag är den klockrena titeln till Sara Hanssons seriealbum om två tweenies och deras besatthet av Spice girls. Jag tycker jättemycket om den här boken, bland annat för att den är en av få uppväxtskildringar jag har läst och där jag faktiskt känner igen mig precis i tidsmarkörerna. Och så är det ju så fint att få läsa om de här två tjejerna och deras vänskap och att påminnas om hur det var på den där tiden när man höll på med viktiga grejer. Själv var jag kanske inte besatt av Spice girls, men jag var verkligen en hästtjej. Allt handlade om hästar, hästar, hästar och det var viktigast i världen. Det gör mig glad att tänka på det, att tänka på hur fullständigt upptagna t.ex. 11-12-åriga tjejer kan vara av sina egna intressen och så totalt ointressant det därmed är med mycket av det som kommer sedan i livet i stort: utseende, orättvisor, mäns blickar, mäns makt, pengar, makt, pengar, makt, män etc.
