Jag har halkat efter med Tematrio (och med läsningen)! För ett par veckor sedan var temat dystopier. Det är ingen genre jag har grävt ned mig särskilt djupt i, men jag har i alla fall läst Boyes Kallocain, där folk övervakas och drogas med sanningsserum för att berätta alla sina innersta tankar. Det är en skrämmande liten bok!
Några fler regelrätta dystopier har jag inte läst! Jag är dock lite sugen på att läsa såväl 1984 som Processen.
Tematrio handlar den här veckan om ”övernaturligt”:
Berätta om tre romaner med övernaturliga inslag.
Den stora frågan är: ska jag ta upp Harry Potter-böckerna för miljonte gången? 😉 Det är verkligen böcker som tenderar att återkomma i var och varannan Tematrio hos mig! Jag får nog låta Harry Potter och hans trollkarlskompisar vila i veckan och ta upp några andra favoriter:
Nattfåk är en av förra årets bästa (i bemärkelsen att jag läste den förra året), i mitt tycke. Här finns folktro och lite övernaturligt med som en kul krydda i en deckare som annars känns ganska jordnära och väldigt engagerande. Spännande och välskrivet!
I en helt annan genre hittar man Andarnas hus, denna fantastiska släktkrönika av Isabel Allende! Boken berättar om några generationer kvinnor i familjen Trueba. Klärvoajans (härligt ord! :D) är en av de egenskaper som dessa kvinnor har. Vid sidan av släktberättelsen berättas också av Chiles riktigt mörka historia.
En riktig spökhistoria, om än en väldigt snäll sådan, är Oscar Wildes mysiga bok Spöket på Canterville, som handlar om en spöke som misslyckas totalt med att skrämma den nyinflyttade familjen i huset.
Tematrio har temat havandeskap den här veckan: Berätta om tre romaner som handlar om havandeskapet och dess följder!.
En ganska bisarr bok om en gravid kvinna är Den fjärde handen som handlar om en kvinna som skaffar barn med en man som hon bara känner genom att mannen har genomgått en handtransplantation och tagit emot kvinnans döde makes hand. Det blir hennes sätt att skaffa barn med den man hon har levt tillsammans med, men som hon aldrig kunnat få något barn tillsammans med. Boken är kanske inte den bästa jag har läst, men det är en bok jag minns!
En lite mer verklighetsnära bok är Martina Haags bok Hemma hos Martina, som i baksidestexten bland annat beskrivs med ”Den handlar också om hur man försöker överleva trots att man lider av en ofantlig glamour när man är gravid i tionde månaden och ser ut som Rolf Lassgård (fast med hårspännen)…”. Det blir mycket vardagshumor kring livet som småbarnsmamma. Faktiskt väldigt rolig!
Unni Drougge delar också med sig av några kvinnoöden och gravidberättelser i boken Lutherska badet. En av huvudpersonerna har plötsligt blivit gravid vid 46 års ålder och hela livet blir annorlunda!
”Långbortistan” är veckans Tematrio.
Berätta om tre romaner som utspelar sig på (för oss) lite ovanliga, ”exotiska” platser.
Agneta Pleijels Lord Nevermore utspelar sig delvis utanför Nya Guinea, dit en av bokens huvudpersoner åker för att studera antropologi. Boken berättar om två vänner och deras livsöden och om livet kring de två världskrigen, men en av de största behållningarna för mig var just berättelserna om livet för urbefolkningen utanför Nya Guinea och hur de låter sitt moderna liv leva sida vid sida med deras gamla traditioner och traditionella berättelser. Det är för övrigt en riktigt fint skriven bok, väl värd att läsas!
En lite kyligare plats än en ö i Oceanien är Grönland, dit spåren leder för Smilla i Fröken Smillas känsla för snö. Hon försöker reda ut vad som egentligen har hänt den döde pojke, som anses ha förolyckats i en fallolycka. Spåren i snön säger Smilla att det inte alls var så det gick till. En ovanlig deckare som absolut inte slutar som man kan föreställa sig!
Som tredje bok väljer jag ett helt verk, Tusen och en natt. En av mina absoluta favoriter! Ramberättelsen handlar om Sjeherazade, som tvingas berätta sagor för att slippa undan döden. Sagorna är en salig blandning av magi, krig, kärlek och sex, utspelat runt Sidenvägen. Det är en väldigt spännande kultur med faktiskt, för mig, väldigt oväntade värderingar och synsätt. För mig var det en frisk fläkt och en väldigt positiv upplevelse att läsa den här boken och om kulturen på den tiden. Om du tror att Tusen och en natt bara är Ali Baba och Aladdin har du mycket mer att upptäcka!
Det blir många Tematrio-uppdateringar och inte så många andra uppdateringar nu, men jag har inte så mycket inspiration till att läsa, så jag har inte så mycket boktips att komma med. Jag har mycket på gång i alla fall! Bland annat läser jag Hummelhonung (som måste tillbaka till bibblan vilken dag som helst), Timmarna och, boken som aldrig tar slut, Shantaram. Jag läser också två recensionsexemplar, en vampyrbok och en ungdomsbok! Kul! Skriver mer om dem sedan!
Veckans tema hos Tematrio är ljudböcker. Det är bara lite mer än ett år sedan jag upptäckte ljudboken, men nu är jag fast. Ljudbok passar utmärkt på promenaden eller när man är ute i solen! Just nu lyssnar jag på Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson och den är snart färdiglyssnad. Jag skriver mer om den sedan!
Min favoritljudbok hittills är i alla fall Snabba cash, som handlar om knarkhandel kring Stureplan. Riktigt spännande! Framför allt är den fantastiskt uppläst av Morgan Alling och det visar verkligen hur viktig uppläsningen är. Om jag hade läst boken hade jag förmodligen inte fastnat för den alls, men när den är uppläst blir det som radioteater och en helt annan sak. Gillade du inte boken i tryckt form tycker jag att du ska ge ljudboken en chans! Det är förmodligen värt det! 🙂
En bok som också fungerade oväntat bra inläst är Historietter av Hjalmar Söderberg. Jag älskar Söderberg och hans språk, så jag var lite orolig över att det skulle försvinna mycket när man inte själv får läsa och smaka på orden. Men ljudboken var bra! Eftersom det är en novellsamling passar den särskilt bra för den som bara lyssnar korta stunder.
Detsamma gäller den humoristiska ljudboken Lagens långa näsa, uppläst av Hasse Alfredson själv.
Den här veckan har Tematrio temat sex:
Berätta om tre böcker som innehåller minnesvärda sexskildringar.
Inte helt lätt! För min del är det nog så att de sexskildringar som inte är irriterande dåliga är sådana jag glömmer bort direkt efteråt. I en bok som i övrigt faktiskt inte handlar om sex borde sexscenerna inte vara något som tar över och som man minns efteråt. Sex är ju egentligen något vardagligt och borde inte kräva att författaren tar i så han spricker för att beskriva det poetiskt eller målande.
Ett skräckexempel läste jag faktiskt här om dagen i boken Shantaram av Gregory David Roberts (jag är halvvägs nu om ni undrar…):
Jag tryckte läpparna mot denna himmel och slickade i mig stjärnorna. Hon tog in min kropp i sin och varje ögonblick var en besvärjelse. Vår andhämtning var som om hela världen bad böner. Svett rann i strömmar till raviner av njutning. […] Min kropp var hennes vagn och hon körde den in i solen. Hennes kropp var min flod och jag blev hennes hav.
Något pretentiöst…
Annars kan jag meddela att Irvings bok Tills jag finner dig är värld att hata p.g.a. sexövergreppen som beskrivs i vardagliga ordalag i boken. Jorå, pedofili är helt okej, ELLER? Nej, vilket hemsk bok! Man kan inte tro det när man läser min recension, men den är verkligen för hemsk, på ett negativt sätt. Jag kommer aldrig mer läsa något av Irving.
Någon som är lite mer insiktsfull när han beskriver övergrepp är Bengt Ohlsson i Gregorius. Med enkla ord, men ändå på ett äckelframkallande sätt, beskriver han hur Gregorius tvingar sig på sin unga fru, som inte alls har något intresse av honom. Det känns trovärdigt och tillför något i boken, som berättar om Gregorius omöjliga längtan efter närhet och en egen familj.
Snart är det påsk och Tematrio har därför häxtema.
Berätta om berättelser med häxor i, välj genre efter tycke och smak.
Här kommer precis alla nämna Harry Potter-böckerna. Hehe. Jag är inget undantag. 🙂 De första böckerna tyckte jag var överskattade, men serien växte och blev bara mer och mer spännande. Väldigt läsvärd! Böckerna följer några barn/ungdomar som har förmågan att kunna använda magi och därför få gå i trollkarlsskola.
En lite mer allvarlig bok på ämnet är ungdomsboken Häxans son, som berättar om den mörka delen av vår historia då häxbränningarna pågick. Det är skrämmande och svårt att tänka sig in i, men barnen eggade verkligen varandra att ljuga om resor till Blåkulla, och de vuxna, i sin skräck för allt som var annorlunda, gick på det. Inte helt olikt förintelsen, om än inte lika omfattande, naturligtvis.
Den tredje boken handlar inte direkt om häxor på det sättet, men har i alla fall ordet häxa i titeln. 😉 I Pintorparhäxans elev berättar författaren Barbro Bäcklund om sin farbror, som bodde så långt från skolan att han redan som 10-åring fick skickas iväg för att bo i en arbetarstuga och gå i skola på annan ort. Pintorparhäxan är öknamnet på den stränga föreståndarinnan.
I veckan har jag skolkat lite från Tematrio, dels för att jag har varit upptagen med annat och dels för att veckans tema är riktigt lurigt.
Berätta om 3 poeter/dikter du tycker mycket om!
Jag tror faktiskt att jag passar den här veckan. Jag har läst alldeles för lite poesi för att kunna svara på denna.
Men spontant kan jag nämna en dikt som jag tycker är fin.
Började falla som ett löv.
Ångrade sig halvvägs ned,
förvandlades till en gul fjäril
och flög sin kos.
– Eeva Kilpi
Enkelt och uttrycksfullt!
Nu blir det tätt med Tematrio! Den här veckan är temat Skrivande svenskor:
Berätta om tre skrivande svenskor, som på något sätt skriver om kvinnors livssituation.
En av de finaste böcker jag vet är När man skjuter arbetare…, där Kerstin Thorvall berättar sin mammas historia, som fru till en psykiskt sjuk man. Det är en fascinerande historia om ett klassamhälle där huvudpersonen offrar allt och förväntas göra så.
En annan författarinna som jag tycker väldigt mycket om är Majgull Axelsson. Hon har skrivit en hel drös böcker som på ett eller annat sätt skildrar livsöden, inte sällan kvinnors livsöden. Ska jag nämna en bok så väljer jag nog hennes senaste Is och vatten, vatten och is.
En författarinna som skriver lite mer lättsamt är Katarina Mazetti, som i sin bok Tarzans tårar skriver om ”livspusslet”, att leva med dålig ekonomi och att träffa någon ny.
