Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en tegelstensroman om livet och systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en roman om tre systrar och om en man vid namn Jonas Hassen Khemiri. Jonas växer upp i Stockholmsområdet Drakensberg med sin mamma, bröder och, tidvis, sin tunisiske pappa. Under en formande period i livet korsas hans vägar av Mikkolasystrarna, Ina, Anastasia och Evelyn, som liksom honom har en tunisisk förälder och som under en tid bor i samma kvarter. Mikkolasystrarna gör ett sådant intryck att Jonas aldrig riktigt kommer att kunna släppa dem eller lämna dem ifred, trots att livet pågår och deras vägar (knappt) korsas igen sedan systrarna och deras kringflackande mamma har lämnat Drakensberg. I ett antal delar, som skildrar en allt kortare tidsperiod i de fyra huvudpersonernas liv, får läsaren följa Jonas och Mikkolasystrarna genom uppväxt och vuxenblivande.
Khemiri (författaren) har gjort sig ett namn genom att skriva kort och precist, som den 86 sidor långa Jag ringer mina bröder. Systarna är något helt annat, ur det perspektivet att den är på 700+ sidor. I övrigt innehåller Systrarna väldigt många element från tidigare romaner. Jag kanske till och med måste slänga in brasklappen att den är som bäst om man redan har läst allt av Khemiri och älskar hans tidigare romaner. Sådant han har vänt och vridit på i tidigare böcker, som ett oerhört skavigt pappa-son-förhållande (Montecore, Pappaklausulen) och en väns tragiska bortgång (Allt jag inte minns), får chans att breda ut sig på nytt i den här omfångsrika berättelsen. Att bli bedömd utifrån hudfärg och att leva med en fot i en annan kultur återkommer också (Ett öga rött, Jag ringer mina bröder). Som alltid finns såklart en Jonas Hassen Khemiri med i berättelsen, den här gången i en huvudroll med många kopplingar till verklighetens Khemiri. Läser man Systrarna kommer man också känna igen stilen och humorn.
Finns det något nytt? Ja, det är klart att Systrarna också bjuder på många nya ämnen och är en fantastisk bok i sin egen rätt. Att få följa Mikkolasystrarna är en fröjd: det är tre personer att verkligen tycka om. Där finns storasystern, Ina: ordningssam, planerande, kontrollerad. Där finns mellansystern, Anastasia: konstnärssjälen som låter livet hända och som utan någon speciell plan går från att sova på soffor till att bli ekonomiskt oberoende. Där finns också lillasystern, Evelyn, som verkar ha fastnat för evigt i ett butiksjobb hon hatar och vars liv i mångt och mycket står och stampar tills hon plötsligt lättar sina vingar. Alla gör de otroliga resor och parallellt harvar Jonas på med sitt: skrivliv, familjeliv. Vad de alla fyra har gemensamt är deras tunisiska föräldrar och de märkligheter som pågår kring dem: Mikkolasystrarnas mamma är övertygad om att familjen har fått en förbannelse över sig, Jonas pappa har en tendens att överge familjen utan ett ord.
Jag har läst det mesta av Khemiri och håller honom för en av mina största favoritförfattare. Att han skulle skriva en tegelstensroman hade jag inte väntat mig och kanske kände jag en liten tvekan över hur han skulle få ihop det. Jag hade såklart inte behövt oroa mig, det här är lika briljant som allt annat Khemiri har skrivit och sidantalet är på många sätt det som gör den här boken: att man får vara i berättelsen så länge, lära känna huvudpersonerna på djupet, följa dem genom livet. En underbar bok och en komplett läsupplevelse: humor, sorg, kärlek, här ryms det mesta, det är bara att följa med och beröras.
Systrarna
Systrarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2023. ISBN: 9789100800765.
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman som föga överraskande bjuder på lyckliga slut (och lite sorg längs vägen).
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman om en brokig grupp kvinnor som träffas på en kurs i skrivterapi. Ivy har ett tungt bagage och lider av psykisk ohälsa med mycket oro, bland annat över sonen, men också över den bil som hon föreställer sig att hon är förföljd av. Lisbeth närmar sig pensionsåldern och längtar efter egentid, att få skriva, men känner sig kvävd av jobb och ännu mera jobb på hemmaplan, där hon förväntas vara barnvakt i stort sett varje helg. Hemma sitter mannen, redan pensionär, och är helt oförstående till hans hustrus situation. För att komma loss har hon ljugit om att hon ska gå en stickkurs. Cecilia, framgångsrik åklagare med stort kontrollbehov och ett pedantiskt städat hem, har halkat in på kursen av en slump. Hon är änka sedan en tid tillbaka och sedan sönerna flyttat hemifrån bor hon ensam i ett stort hus, men det är inte för egen del hon har sökt sig till kursen – hon har anmält sin syster, Michelle, som hon motvilligt har öppnat sitt hem för eftersom hon är mitt uppe i en skilsmässa. Kursens ledare heter Sam och verkar medvetet ha sökt upp kursdeltagarna – det är just de som har fått lappar med inbjudan till kursen. Hans bakgrund är höljd i dunkel. Vem är han? Varför leder han skrivterapikurser?
Förlaget beskriver det som att författaren skriver feelgoodromaner med sorgkant. En bra beskrivning, tycker jag! Här finns många ingredienser som brukar återfinnas i feelgoodromaner: förälskelse, relationer, mysig småstad, tedrickande, systerskap, ett lyckligt slut. Det bjuds inte på speciellt många överraskningar och det är heller inte alltid det man vill ha. Vill man läsa något snällt och avkopplande är det här rätt bok.
Med det sagt kan jag erkänna att jag har läst åtskilliga feelgood-berättelser skrivna med större finess. Jag tycker att karaktärerna känns stereotypa och platta. Det gäller inte minst Cecilia. Har vi inte alla träffat på allt för många fyrkantiga perfektionister i kulturen? Vi vet redan att de tydligen döljer något bakom sin prydliga fasad och att de kommer att må mycket bättre om de bara ”släpper loss lite”. Trist. Jag tycker också att boken innehåller alldeles för många berättelser och sidospår som vävs ihop på ett nästan tillkämpat sätt. Slutligen lämnas absolut ingenting åt läsaren. Allt skrivs ut och redogörs för. Jag tycker att man som läsare blir skriven på näsan.
Nu blev det många negativa punkter, känner jag. Ändå har jag ju läst boken och det är ett gott betyg ändå, eller hur? Ibland behöver man inte komplicerade och förbluffande böcker, ibland behöver man bara just precis sådant här.
Klubben för lyckliga slut
Förlag: Forum (2021). Läs även övriga delar i sviten Vid livets vägskäl: Vingården för vilda drömmar och Sanninen om ostrondykerskan. ISBN: 9789137156033.
Caroline Säfstrand
Caroline Säfstrand (född 1972) är en svensk författare. Hon medverkar också i podden Feelgood med Jenny & Caroline.
Här kommer några rader om några av de noveller som ingick i Novellix julkalender 2019. 🙂
Förlorade sonens återkomst
Förlorade sonens återkomst av Agnes von Krusenstjerna handlar om ett äldre och förmöget par som får besök av sitt barnbarn. Det lider mot jul och förberedelserna pågår för fullt: det bakas och lagas mat så att alla skafferier och källare ska bli fyllda. von Krusenstjerna lyckas verkligen levandegöra herrgårdslivet och julkänslan. Det finns dock något som kastar en skugga över tillvaron: sonen, barnbarnets pappa, har inte varit välkommen i huset på många år och kan därför inte komma på besök. Barnbarnet påminner dock starkt om den förlorade sonen och även det mest frusna hjärta börjar tina. En riktigt hjärtvärmande och fin berättelse!
Betyg: 4 julgranar av 5.
Utgivningsår: 1933 (första utgivningen, i Delat rum på Kammakaregatan, Bonniers), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-7589-331-0.
Hägring
Hägring av Oline Stig får mig att tänka på uttrycket ”OK boomer”, som förmodligen peakade nu under hösten. Novellen kretsar nämligen kring ett gäng, ur baby boomer-generationen, som fumligt rör sig på sociala medier. De har alla en gemensam Facebookvän, en ung kvinna som de alla lyckas ha väldigt mycket gemensamt med, men vem är hon egentligen? Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt, trots att den också är förutsägbar. Det är sällan lätt att hålla ihop ett kompisgäng, särskilt om det rör sig om rätt ytligt bekanta som försöker att träffas regelbundet och hålla sams. Oavsett ålder och livssituation verkar det alltid uppstå slitningar, svartsjuka och skrattretande tjafs. Den här boken skildrar detta med humor och värme.
Betyg: 4 pizzerior av 5.
Hägring av Oline Stig
Utgivningsår: 2013 (Novellix). Antal sidor: 26. ISBN: 978-91-7589-025-8.
Lappin och Lapinova
I Lappin och Lapinova av Virginia Woolf har en ung kvinna precis gift in sig i en tjusig familj. Det finns bara ett problem: hon vet inte hur hon ska känna sig hemma i sitt nya sammanhang och hur hon ska vänja sig vid att vara makens fru. Det verkar över huvud taget inte finnas någon kärlek och passion. Räddningen blir en barnslig lek, där den unga frun och hennes make är de två kaninerna kung Lappin och drottning Lapinova. Jag tycker att det här är en riktigt berörande berättelse om att försöka hitta sin plats i en ny klass, i ett nytt sammanhang. Det kan inte ha varit lätt att vara kvinna under den tid då en kvinna var sin makes fru snarare än en egen person.
Betyg: 4 svärmödrar av 5.
Lappin och Lapinova av Virginia Woolf
Originalets titel: Lappin and Lapinova (engelska). Översättare: Alva Dahl. Utgivningsår: 1938 (första brittiska utgivningen, i tidskriften Harper’s Bazaar), 2019 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 17. ISBN: 978-91-7589-128-6.
Till havet
Till havet av Stefan Lindberg kretsar kring Stina och hennes tre systrar. Stina lider av kronisk smärta och längtar till ett vilohem vid havet, men det är något hon bara kan drömma om. Hennes man är som en karikatyr från Lyxfällan och pengarna finns helt enkelt inte. Så är det någon i staden som vinner en stor Lottovinst och spekulationerna börjar, inte minst bland systrarna. Jag tycker att den här novellen bygger på en intressant och kul idé, men kände samtidigt att den var rätt krångligt berättad och förvånansvärt svår att hänga med i.
Betyg: 3 routrar av 5.
Till havet av Stefan Lindberg
Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-041-8.
Broderier av Burcu Sahin är en diktsamling om handarbete och kvinnoliv, traditioner och migration. Det känns fint att låta dikter som kretsar kring just handarbete låta berättelsen växa fram som en väv! Betyg: 4 spetskanter av 5.
Under årets Littfest var jag på plats när det tillkännagavs vem som vunnit årets Katapultpris, Sveriges författarförbunds debutantpris. Vinnaren blev Burcu Sahin, som belönades för sin diktsamling Broderier, en bok som jag omedelbart såg till att skaffa mig.
Det är en liten bok, fylld med kvinnor: kvinnor böjda över sömnad och broderier, kvinnor böjda i bön, kvinnor i en självklar gemenskap, masserande varandras nackar. Det är också en bok om sorg och förlust och om migration. Genom hela boken löper just sömnaden som en röd tråd (förlåt för ordvitsen) och bildar en rik väv. Handarbetet blir en väg både framåt och bakåt, till traditionerna och kulturen. Jag tycker att det är en väldigt rik och fin berättelse.
Ibland blir poesi för ”svårt” för mig, men jag brukar ta mig läsarens frihet att läsa in det jag spontant känner under läsningens gång. Förmodligen missar jag någonting, förmodligen är det något lager som går mig förbi och flyger över huvudet. Men det gör inget! Det här är en fin diktsamling och det känns tacksamt att författaren har valt att låta dikterna kretsa kring just broderier, som verkligen fungerar som metaforer på många plan. Det gör att det trots allt är ganska lätt att följa med och det gillar jag. Det känns också härligt att bjuda in till detta kvinnliga universum och lyfta handarbetet, hantverket.
rötterna är kraftiga liknar anklagelser
de yngsta grenarna kapas faller under mödrarnas befallningar
rötterna sprider sig förgrenas likt linjerna i dina fotsulor
dokumenteras inför ännu oskrivna böcker
där roten kapas växer trådar ut
Ur Broderier av Burcu Sahin
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 80. ISBN: 9789100174934, 9789100174941.
det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån oss
Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.
(Förlagets beskrivning)
Broderier av Burcu Sahin
Burcu Sahin
Burcu Sahin (född 1993) är en svensk författare och lärare i skrivande, bland annat på Biskops-Arnös skrivarlinje. Broderier (2018) är hennes debut.
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors är en roman om en kvinna som har hamnat på lite avvägar här i livet och som förgäves försöker att lära sig att köra bil. Betyg: 4+ svenska deckare av 5.
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors är en liten roman om en kvinna som försöker att ta körkort. Det är bara två problem: dels kan hon inte lära sig att växla och dels gäller det att ingen får reda på att hon lider av lägesyrsel, för det skulle kunna äventyra hennes körkortstillstånd. Huvudpersonen, Sonja, är äldre än de andra eleverna på bilskolan och det verkar som att hennes ålder är enormt distraherande för hennes körlärare. Lektion efter lektion åker Sonja omkring med en körlärare som inte kan sluta småprata med körskolans enda jämnåriga elev. Det är så mycket prat och skvaller att körläraren inte har tid att låta Sonja växla på egen hand. Ingenting får stoppa körlärarens aldrig sinande flöde av prat. Det är dråpligt och kul att läsa om Sonja och hennes hopplösa körlektioner och den konflikträdsla som hela tiden skaver.
Det är inte bara relationen med körlärare som är lite kantig. Det ges lite mellan raderna att Sonja faktiskt är rätt ensam: hon lever utan en partner, har bosatt sig en bra bit från sin egen familj och hon verkar ha märkligt svårt att kommunicera med folk runt omkring, inte minst sin syster. Jag anar att ensamheten kanske inte är fullt ut självvald, men samtidigt måste jag säga att det känns skönt och uppfriskande att läsa om en 40-årig kvinna som lever själv: det är en förvånansvärt udda huvudperson.
Jag tyckte verkligen att det var uppfriskande att läsa Blicken, pilen, filen. Den är rolig och vass, skriven med finess och känsla. Det går att läsa boken rakt upp och ner och njuta av den, roas av den, men om man vill är det inte svårt att läsa den och samtidigt hitta symboliken i hennes hopplösa rattande och de avvägar som livet på sätt och vis verkar ha hamnat på. Om man vill kan man läsa boken och verkligen skala av lager efter lager, bli rent av överraskad över Sonja, vem hon är, vad hon har i bagaget och vart hon är på väg. En riktigt bra bok! Jag älskar noveller och det här är en berättelse som lånar många välbekanta element från just novellformatet, även om den har fått svälla ut över närmare 200 sidor. Det är någonting avskalat och rakt på sak som verkligen tilltalar mig och som sällan går att få till utanför novellformatet. Dorhte Nors har lyckats. Det här är en koncentrerad berättelse, en riktig pärla.
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors
Blicken, pilen, filen
Originalets titel: Spejl, skulder, blink (danska).
Översättare: Ninni Holmqvist.
Uppläsare: Pia Johansson.
Utgivningsår: 2015 (första danska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Ordfront förlag), 2018 (den här Radioföljetongen, producerad av Ludvig Josephson för Sveriges radio).
Antal sidor: 187.
ISBN: 9789170379147.
Dorthe Nors
Dorthe Nors (född 1970) är en dansk författare som debuterade 2001 med romanen Soul. På svenska fick hon stort genomslag sju år senare med den hyllade novellsamlingen Kantslag. Blicken, pilen, filen är hennes senaste roman. Dorthe Nors har en hemsida och twittrar under @DortheNors.
Förlagets beskrivning
”Sonja kan inte växla. Hon är äldre än alla andra på bilskolan och det är högst oklart om hon överhuvudtaget kan lära sig köra bil. Körläraren Jytte har så mycket på hjärtat att hon helt enkelt inte har tid att lära Sonja att växla det blir enklare om hon bara sköter det åt henne.
Sonja bor ensam i Köpenhamn och översätter svenska kriminalromaner, men hennes eget liv är tämligen ospännande. Dessutom lider hon av yrsel om hon rör för mycket på huvudet börjar världen att gunga. Sonjas syster tycks aldrig ha tid att svara i telefon och nu är det som om tillvaron kantrar alltmer. Men Sonja är en fighter, det har hon i alla fall alltid blivit itutad. Till slut tar hon mod till sig och ber att få byta bilskollärare.
Ska det vara så förbannat svårt att lära sig köra bil!
Blicken, pilen, filen är en tragikomisk och öm skildring av en kvinna som försöker hitta dragläget i sitt eget liv. Dorthe Nors skriver med humor, svärta och en skarp blick för det absurda i tillvaron.”
Finns det böcker med konst i någon av birollerna (eller huvudrollerna?). Ja, absolut! Det finns helt tydligt författare som har blivit så djupt berörda av konst att de också har velat skildra en del av den fascinationen i sina böcker. Här kommer tips där målningar spelar en stor roll!
En av mina självklara favoriter på temat är Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Det är en fantastisk bok om två systrar som har förlorar sin morbror. Året är 1987 och morbrodern har dött i aids, men det är något som ingen vill prata högt om. Morbrodern, som var en etablerad och mycket uppskattad konstnär, lämnar bland annat efter sig en del konst, som nu rusar i värde. Det porträtt som han har målat av de två systrarna får flytta in i ett bankfack, dit systrarna får gå när de vill titta på sin tavla. När allt runt omkring är rörigt och sorgtyngt och när den äldre av systrarna är på väg att börja high school och skaffa sig ett eget liv, så blir sittningarna i bankfacket på sätt och vis den enda mötesplats de har, trots att de alltid är där var och en för sig. Det finns otroligt mycket att tycka om i den här boken, för det är en oerhört fint fångad skildring av hur det kan vara att lämna barndomen bakom sig och det är även en väldigt fin bok om systerskap, familjehemligheter och sorg. Och på något sätt är det som att tavlan får liv i berättelsen och finns framför mig som läsare.
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
En annan bok där en viss tavla är helt central är tegelstenen Steglitsan av Donna Tartt. I bokens början befinner sig huvudpersonen, Theo, på Metropolitan museum of art när museet plötsligt skakas av ett terrordåd. Han kommer att förlora sin mamma och hela livet slås på så sätt i spillror. Själv klarar han sig därifrån och med sig har han det ovärderliga konstverket Steglitsan, som han sedan kommer att bära med sig genom livet. Jag tycker att Steglitsan är en alldeles, alldeles för lång bok, men det finns delar i den som är helt briljanta och trots att det var länge sedan jag läste den här boken, så tänker jag fortfarande på den ibland – och det är ju ett gott betyg! Något av det som berörde mig mest med den här boken var just berättelsen om tavlan och hur den drabbar och påverkar alla om kommer i dess väg. Tartt lyckas på ett oerhört fint sätt berätta om hur konst kan bygga broar över tid och rum och påverka oss.
Steglitsan av Donna Tartt
En bok som kanske inte handlar om en specifik tavla, men som ändå berör konst och som dessutom råkar vara en av mina favoritböcker 🙂 är Aftonland av Therese Bohman. Boken följer Karolina som är nyseparerad och som arbetar som professor i konsthistoria. Hon har precis börjat handleda en doktorand som har ett provocerande stort självförtroende. Nu menar han att han har gjort årets scoop – han har upptäckt ett viktigt konstnärskap som kommer att rita om svensk konsthistoria. För Karolina handlar livet ganska mycket om att hitta tillbaka till ett liv utan tvåsamhet, vilket också leder in henne på funderingar över vad hon egentligen kommer att lämna efter sig här i världen, hon som inte har fått några barn. Aftonland är en helt fantastisk bok, om ni frågar mig. En av de bästa sakerna är att Karolina är så befriande annorlunda jämfört med så många andra kvinnor i liknande romaner. Hon är inget offer, ingen stackare, men inte heller är hon ett geni utan fläckar – hon är både mänsklig och gör misstag, gör fel och gör bort sig. Boken är dessutom förvånansvärt rolig, inte minst för att doktoranden är en så komisk sprätt och för att Bohman skriver så träffande om lunken i universitetets korridorer och om akademikernas manér. Och det där förbisedda konstnärskapet, scoopet…
Aftonland av Therese Bohman
En bok som verkligen handlar om en tavla är Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier. Den här boken var lite av en bestseller när den kom ut första gången 2002. Boken följer Griet, som arbetar som hembiträde åt konstnären Vermeer och som kommer att få sitta modell för målningen Flicka med pärlörhänge. Vermeers fru är inte nöjd över arrangemanget. Jag tycker väl inte själv att det är en krossande bra bok, men läsvärd är den! Särskilt om man vill få en liten dos 1600-tal och läsa en fiktiv berättelse om en känd målnings tillkomst.
Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier
Slutligen skulle jag vilja tipsa om en novell: Stamtavla av Karin Ström. Huvudpersonen i Stamtavla har alltid haft lite svårt för sin uppmärksamhetstörstande syster, men sedan hittar hon sin egen arena: konstvärlden. Och då slår även systern igenom som konstnär… Det är en insiktsfull och fint skriven berättelse om svårigheterna att förhålla sig till sina syskon.
Stamtavla av Karin Ström
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.