Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman om en uppväxt i en dysfunktionell familj och en berättelse om hur ett trauma slår sönder en hel familj.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman, där läsaren, genom mellanbrodern Benjamin, får följa tre bröder och deras uppväxt i en dysfunktionell familj. Berättelsen rör sig framåt i ett antal episoder från barndomen, men rör sig också bakåt i kapitel som utgår från en nutid, då bröderna återses i vuxen ålder. På ett elegant sätt närmar sig de båda tidsperspektiven varandra tills allt når det trauma som fick familjen att fullständigt gå sönder. Det är ett intressant grepp – att låta berättelsen ömsom gå framåt och bakåt i tiden – och jag förvånas över att jag inte har läst något liknande tidigare. Det är enkelt, men genialt.
Samtidigt måste jag erkänna att det inte var helt lätt att få grepp om berättelsen. Det här är en bok där slutet gör hela berättelsen och det är med slutet som nycklarna fås till att lösa upp hela historien. Under läsningens gång satt jag däremot mest och funderade över vad författaren försökte säga, vad han försökte skildra. Allting kändes vagt och luddigt. Vilka är ens de här människorna? Föräldrarna framstår som alkoholiserade och både hem och barn ovårdade. Det finns något sjaskigt över allting. Och inte för att det ena utesluter det andra, för all del, men samtidigt framstår hemmet borgerligt, där det finns ekonomi att ha ett sommarhus vid vattnet, som exempel. Vad jobbar föräldrarna med, i den mån de jobbar? Oklart. Det här är alltså bara ett exempel på något som är ett frågetecken.
Allas relationer känns också oklara. Mamman framställs ömsom som en tyrann och ömsom som en mysig morsa som läser godnattsaga. Pappan framställs ömsom som en sadist och ömsom som den som skyddar pojkarna mot mammans nyckfulla beteende. Det kanske är precis så det fungerar i dysfunktionella familjer, vad vet jag, men jag förstod aldrig riktigt hur boken skulle läsas. Vem är god? Vem är ond? Vad vill författaren säga?
Kanske är det precis det Alex Schulman vill uppnå: skildra hur ett trauma kan ge all denna splittring och skada en familj till oigenkännlighet. Men jag kan inte hjälpa att jag läser och tänker att boken är lite för smart konstruerad för sitt eget bästa.
Överlevarna
Överlevarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2020. ISBN: 9789100182496, 9789100182502.
Alex Schulman
Alex Schulman är en svensk poddare, kolumnist och författare.
Julia och Jack, av Anna Lönnqvist, är en romanceberättelse om att vara den andra kvinnan och om att återse ett ex, som river upp både gamla känslor och obearbetad ilska.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Julia och Jack är en romantisk feelgoodberättelse skriven av Anna Lönnqvist. Boken handlar om Julia, en kvinna i karriären som också är ”den andra kvinnan” – hon har en relation med en gift man. Mannen bedyrar att han och frun ska separera och att han och Julia har en framtid ihop. Det går dock väldigt trögt och innerst inne skaver det hos Julia att de aldrig kommer framåt. När boken tar sin början är de på en romantisk weekend i New York, men den blir inte alls som det var tänkt. Oväntat springer de dessutom på Julias ex-sambo, Jack, och hans nya tjej, som också semestrar i New York. Det har gått flera år sedan Julia och Jack bröt upp, men nu tas kontakten upp igen. Hon trasslar dock omedelbart in sig i lögner och missförstånd, som uppstår när hon försöker få hennes relation att framstå som stabilare än vad den faktiskt är. Plötsligt påstår hon sig vara gift, bo i villa och ha bonusbarn. I verkligheten kan hon och älskaren bara träffas när det passar honom, hon lever ensam i en lägenhet i centrala Stockholm och hon har aldrig träffat hans barn.
Julia är inte den enda med hemligheter. Systern, systerdottern, svågern, älskaren, Jack, och till och med de avlidna föräldrarna, döljer saker för varandra. Det är spännande läsning; Det finns flera mysterium som vecklar ut sig efter hand och jag plöjde mig ivrigt igenom boken för att få reda på hur allt hänger ihop.
Jag ska villigt erkänna att romance och feelgoodberättelser inte är min mest lästa genre och att jag knappast är genrens största fan. Men jag rycktes med! Julia och Jack är en fängslande och avkopplande berättelse, perfekt att läsa när man behöver lite lättsmält underhållning och vill koppla av med en bok som inte kräver allt för avancerade analyser, om man säger så. Boken saknar inte delar som känns sökta, mindre trovärdiga eller rent av fåniga. Det är heller inte speciellt svårt att lista ut vad hemligheterna består i. Jag gissar att det ligger i genrens natur att man ska veta vad man får – inga överraskningar här, inte. Läsaren får kärlek, kärlekstrassel och en vändning som naturligtvis utmynnar i ett lyckligt slut. Gott så!
Julia & Jack
Julia och Jack gavs ut av Louise Bäckelin förlag 2018. ISBN: 978-91-7799-071-0.
Vuxna människor av Marie Aubert är en roman om hur ofrivillig barnlöshet kan få relationer att skava.
Vuxna människor av Marie Aubert är en kortroman om att vänta och längta efter barn och om det svåra i att som vuxen förhålla sig till sin ursprungsfamilj. Här är det systrarna Ida, bokens huvudperson, och Marthe som träffas i den gemensamma sommarstugan. Redan där börjar det skava. Vem har störst rätt till det lilla semesterparadiset? På pappret är det båda som har tillgång till stugan. I praktiken räknas Ida mer av en besökare medan Marthe tar sig friheten att göra om på eget bevåg. Nu sammanstrålar de båda systrarna för att fira moderns födelsedag. Marthes sambo och bonusdotter är också där. Ida kommer själv. Hon är singel.
I Marthes mage visar det sig att ett nytt litet liv spirar. Nyheten rubbar dynamiken. Marthes ofrivilliga barnlöshet har varit en sorg och Ida är van vid att trösta och stötta. Medan ”alla andra” har bildat familj har Marthe varit den som aldrig lyckats få barn. Förrän nu. Nu är läget ett annat. Plötsligt är det mycket som skaver. Avundsjukan leder till riktigt barnsliga och elaka tilltag.
Vuxna människor är en av många norska relationsromaner som kommit de senaste åren. Det känns inte helt rättvist, men det är svårt att inte dra paralleller till exempelvis Vigdis HjorthsArv och miljö, som också handlar om skaviga relationer och en sommarstuga som blir en del av konflikten. På något sätt känns ämnet lite ”gjort”, samtidigt som jag faktiskt tycker att Vuxna människor är fantastiskt mycket bättre än just Arv och miljö, om man tar den som exempel. Där Hjorths roman maler på finns det en helt annan udd i Vuxna människor. Jag gillar att den är kort, men ändå lyckas skildra ångesten och avundsjukan hos Ida. Jag tycker om korta och precisa romaner. Samtidigt som jag alltså sätter bokens längd på pluskontot måste jag erkänna att det också blir lite tunt. Boken berör många ämnen som hade kunnat broderas ut mer. Den knepiga relationen mellan Ida och Marthe hade kunnat räcka för en egen roman, berättelsen om att vara ofrivilligt barnlös hade kunnat räcka för en annan. I det stora hela tyckte jag att den här boken var både intressant och fint berättad, men den väckte också ett sug efter mer.
Vuxna människor
Norsk titel: Voksne mennesker. Översättare: Cilla Naumann. Uppläsare: Josefin Neldén (Radioföljetongen, Sveriges radio). Förlag: Wahlström & Widstrand (2020. ISBN: 9789146236160.
En dag till skänks av Anna Gavalda är en kortroman om fyra syskon som flyr vuxenlivet för en dag.
En dag till skänks av Anna Gavalda är en kortroman om fyra syskon som sammanstrålar i samband med ett bröllop och flyr från verkligheten och vuxenlivet en stund. Gavalda skriver fint om människor och vänskap – jag har läst många bra böcker av henne – och den här boken är inte annorlunda. Samtidigt måste jag erkänna att jag fick börja om med ljudboken flera gånger för att den helt enkelt inte fastnade och jag har en känsla av att den inte kommer fastna så länge i minnet heller. Det är en fin och varm story, men kanske lite för kort och för lik andra av Gavaldas romaner för att verkligen sätta sina spår.
En dag till skänks
Fransk titel: L’Echappée belle. Översättare: Maria Björkman. Uppläsare: Maja Rung (Radioföljetongen, Sveriges radio). Förlag: Albert Bonniers förlag (2010). ISBN: 9789100124571.
Anna Gavalda
Anna Gavalda (född 1970) är en fransk författaren.
Ararat av nobelpristagaren Louise Glück är en personlig och vacker diktsamling om smärtsamma familjerelationer.
Ararat av Louise Glück är en diktsamling om en familj där det finns mycket sårigheter och svårigheter att nå fram till varandra. I Stewe Claesons efterord står att läsa att den är att betrakta som Glücks mest personliga diktsamling och då får man ju också konstatera att den är ganska utlämnande. Här skonas ingen. Föräldrarna skildras som känslokalla och tomma. Syskonen i familjen rivaliserar.
Kanske är det just det personliga som gör att diktsamlingen känns så lättillgänglig. Ararat är faktiskt inte svår eller tillkrånglad, vilket man annars kanske förväntar sig av nobelpristagare, om jag får låta fördomarna flöda. Jag har läst många nobelpristagare vars böcker har flugit långt över huvudet på mig. I Ararat kretsar hela boken kring samma personer, samma smärtpunkter och problem. Det är koncentrerat och precis, men inte svårt att ta till sig. Jag tycker det här är en riktigt fin diktsamling.
Kungariket av Jo Nesbø är en överraskande och spännande bok om den hemvändande lillebrodern, som ska få den sömniga fjällbyn att lyfta sig, och om hans beskyddande storebror. Betyg: 5 hårfrisörskor av 5.
Kungariket är en fristående thriller av den norske författaren Jo Nesbø, som annars gjort sig känd för de omåttligt populära Harry Hole-böckerna (bland mycket annat). I Kungariket är det ingen polis likt Harry Hole i huvudrollen utan den ensamlevande Roy, som bor i en liten norsk fjällby. Han basar över samhällets bensinstation och lever i övrigt ett liv i något som framstår som ett självvalt utanförskap. Hans hem är den högt belägna gården Opgard. Nu kommer plötsligt Roys lillebror, Carl, och hans nyblivna fru, Shannon, tillbaka till bygden efter åratal i Kanada. Carl kommer med storslagna planer om att få samhället att lyfta sig och allas utägor att öka i värde och bli attraktiva stugtomter. Han ska se till att ett lyxigt hotell byggs i trakten. Med sin stora karisma får han med sig hela bygden, som går in och investerar i hotellsatsningen.
Under tiden framkommer det undan för undan att allt inte är vad det borde vara. Läsaren får veta att Carl har blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn och länge är det lite ovisst vem som är förövaren. Snart får läsaren även veta att att Roys och Carls föräldrar, som förolyckades i den skarpa, farliga kurvan upp till Opgard när Roy och Carl var i tonåren, kanske inte dog en helt naturlig död. Och vad hände egentligen med den polis som blev satt att utreda olyckan? Och vad handlar hotellsatsningen om? På Nesbøs alldeles egna sätt överraskas läsaren gång på gång. Här finns mördare och våldsamma män som också är genuint omtänksamma i andra situationer. Här finns ängsliga och oroliga människor som bortom detta är grovt kalla och beräknande. Ingenting är svart eller vitt och som så ofta i Nesbøs romaner går det aldrig riktigt att veta hur det ska sluta, vem om är ”god” eller ”ond” eller vilka baktankar folk har.
Jag blev helt fast i den här boken! Det finns delar som är skruvade att jag kan förstå om andra blir irriterade, men för min del kändes det bara uppfriskande och härligt. Jag älskar böcker där man inte riktigt kan lita på någon och där ens sympatier omärkligt kan flytta omkring mellan olika personer – och i slutändan kanske hamna hos någon som är en fullständig idiot, men som trots det… Jo Nesbø har verkligen läsaren i sitt grepp! Dessutom skriver han fantastiskt bra. Jag ska inte påstå att det är poetiskt eller någonting sådant, men det finns ett flyt i språket som nästan inga andra böcker har. Berättelsen bara flyter fram utan motstånd.
Det här är en bok som kanske är underhållande snarare än omvälvande eller gripande, men med det sagt är den fantastiskt bra och precis den sortens bok jag behövde läsa i höst.
Vi gick runt huset till norrsidan där huvudingången ligger. Varför pappa inte hade satt in dörren rakt ut mot gårdsplanen och vägen vet jag ärligt talat inte. För att han tyckte om att se alla våra utägor varje dag när han klev ut, kanske. Eller för att det var viktigare att värma upp köket än hallen. Vi klev över tröskeln och jag öppnade en av de tre dörrarna i hallen.
”Köket”, sa jag och la märke till lukten av härsket fett. Hade den funnits där hela tiden?
”Så fint”, ljög hon. Okej, jag hade städat och till och med diskat, men fint var det definitivt inte. Storögt – och kanske lite oroligt – följde hennes blick spisröret som gick från vedspisen genom ett hål som sågats ut i taket upp till andra våningen. Tillräckligt stort för att inte träet skulle antändas och så cirkelrunt att pappa hade kallat det finsnickeri. Det var i så fall – tillsammans med de två lika cirkelrunda hålen på utedasset – det enda av det slaget på gården.
Ur Kungariket av Jo Nesbø i översättning av Per Olaisen
Kungariket av Jo Nesbø
Originalets titel: Kongeriket (norska). Översättare: Per Olaisen. Utgivningsår: 2020 (första norska utgåvan), 2020 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 605. ISBN: 9789100185596.
Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder?
Jo Nesbøs nya fristående thriller är precis som älskade Sonen ett ödesmättat familjedrama med arketypiska drag, med en mångbottnad och gastkramande intrig som kan mäta sig med de bästa böckerna om Harry Hole.
Förlagets beskrivning
Jo Nesbø
Jo Nesbø (född 1960) är en norsk författare och en av världens mest framgångsrika deckarförfattare. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar och översatts till fler än 50 språk. Han är också författare till de populära barnböckerna i Doktor Proktor-serien och har tidigare arbetat som aktiemäklare, journalist samt varit medlem i popgruppen Di derre. Jo Nesbø har en hemsida och en Facebooksida.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl roman om trillingsyskon som plötsligt nås av en familjehemlighet som får allting att rasa samman – eller som kanske är den pusselbit som får allt att falla på plats. Betyg: 3 hamstrar av 5.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl tegelsten som följer de tre trillingsyskonen Sebastian, Clara och Matilda under en märklig tid i deras liv. Clara har rest till Påskön under förevändning att hon ska skriva ett reportage om en grupp klimataktivister och deras bohemiska ledare, men kanske har hon snarare rest dit för att komma bort från sin familj och sitt liv. Sebastian befinner sig i London där han tjänstgör på en klinik där man bedriver forskning på ovanliga neurologiska tillstånd. Samtidigt är kliniken så mystisk och dess chef så excentrisk att man kan undra om Sebastian i själva verket är utsatt för ett socialt experiment och mot sitt vetande är ett av studieföremålen på kliniken. Matilda reser till Västerbotten för att semestra med sin sambo och bonusbarn och ökar på så sätt avståndet ytterligare till syskonen.
Plötsligt hör deras mamma av sig. Deras pappa har försvunnit, men det finns också ett större avslöjande, en hemlighet som verkligen rör om i grytan och förändrar förhållandena i familjen. Det som uppdagas får på sätt och vis hela familjen att gå sönder, men det är också den pusselbit som kanske har saknats hela tiden. Alla trådar börjar så sakteliga vävas ihop och lager läggs till lager och fogas ihop ett intressant sätt. Det är verkligen en imponerande roman, ett gediget bygge som rymmer spännande karaktärer, klimatfrågan, vetenskap, kultur och dramatik.
Ett system så magnifikt att det bländar är en tjock bok och det finns många sidohistorier. Här finns det mycket som är överraskande, överdrivet, osannolikt och knäppt i en skön blandning. Man kan läsa boken och bara svepas med och bli underhållen. Förmodligen kan man också läsa, tolka och lägga mycket möda på att förstå alla nyanser och symboler. Det sistnämnda är något jag sällan känner att jag har lust att lägga energi på, särskilt inte när jag lyssnar på en ljudbok och inte kan gå tillbaka eller läsa i min egen takt. Det känns som att mycket helt enkelt flyger över huvudet. Jag kan också tycka att det trots allt blir lite för mycket, lite för svulstigt och för många bitar. Jag imponeras verkligen över romanen som sådan, men känner ändå att det blev lite för mastigt för min smak. Kanske hade jag uppskattat den mer om jag hade läst den själv istället för att lyssna på ljudboken.
Hur långt ifrån varandra kan en familj komma innan den upphör att höra ihop? Amanda Svenssons nya roman Ett system så magnifikt att det bländar är en stor familjeberättelse om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad.
Sebastian, Clara och Matilda är trillingar, uppvuxna i Lund men nu skingrade på olika platser i världen. De har alltid haft en knepig relation till varandra, framför allt de två systrarna, och när en tragisk händelse inträffar glider de isär.
Tjugofem år efter att trillingarna fötts: En ung kvinna hänger sig i en dörrkarm. En mamma möter djävulen på en kolonilott i Lund. Sebastian reser till London, Clara till Påskön och Matilda till Västerbotten. Sedan blir allting plötsligt väldigt komplicerat.
Amanda Svenssons efterlängtade roman Ett system så magnifikt att det bländar tacklar klimatkris — och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.
Förlagets beskrivning.
Uppläsare: Gizem Erdogan. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2020 (den här ljudboken, Norstedts). Antal sidor: 548 (ca 19 h lyssning). ISBN: 9789113083216, 9789113103433.
Amanda Svensson
Amanda Svensson (född 1987) är en svensk författare, kulturskribent och översättare som numer är bosatt i Storbritannien. Hon debuterade 2008 med romanen Hey Dolly.
Testamente av Nina Wähä är en annorlunda roman om en stor familj, där alla har sina hemligheter och egenheter, vilka nu leder dem mot något ödesdigert. Betyg: 3 kaninungar av 5.
Testamente av Nina Wähä är en av förra årets mest omtalade böcker. Den har hyllats på åtskilliga kultursidor och nominerats till tjusiga priser, såsom Augustpriset. Det var således med lite väl höga förväntningar jag började läsa Wähäs berättelse om den tornedalska familjen Toimi.
Familjen Toimi är stor, den består av fjorton syskon (varav tolv är vid liv), en mamma samt en pappa, som håller familjen i ett järngrepp och som sätter dem andra i skräck. Några av barnen bor fortfarande hemma på gården, där pappan sköter jordbruket och mamman sköter hemmet. Andra barn har blivit vuxna. Det gäller inte minst Annie, den äldsta syster, som väntar sitt första barn och således är på väg att skaffa sig en egen familj. Det gäller även Esko, den äldste sonen, som hoppas på att kunna överta gården inom en snar framtid.
När boken tar sin början börjar julen närma sig och något fruktansvärt har hänt: den näst yngsta i syskonskaran har fått svåra brännskador i en olycka. Nästan hela familjen samlas därför i föräldrahemmet, på gården långt upp i norra Finland, där alla syskonen har vuxit upp. När någonting händer sluter man upp. När syskonen återsamlas är det dock större saker som kommer i rullning. Det visar sig undan för undan att syskonen var och en har sina hemligheter, sitt bagage, sina egenheter. Nu är familjeförhållandena på väg att förändras, på ett ödesdigert sätt. Redan på bokens baksida flaggas det för att det kommer att rullas upp en mordhistoria.
Testamente är definitivt inte en deckare (det hade jag inte väntat mig heller). Däremot är den en annorlunda berättelse om släktband och familjehemligheter. Boken är befolkad med en lång rad udda karaktärer och Wähä lyckas skriva fram dem utan att de känns som stereotyper. Jag gillar också att den utspelar sig i Tornedalen. Jag har inte läst speciellt många böcker som utspelar sig i norra Finland (kanske ingen, faktiskt), men här fick jag till och med en liten historielektion genom att jag fick följa några livsöden under Vinterkriget.
Jag tror inte att jag kommer att glömma Testamente i första taget. Nu när jag har räknat upp allt positivt med den måste jag dock erkänna att jag blev besviken. Boken känns onödigt lång och har långa passager som inte tillför så mycket, i min mening. Till stora delar kändes boken rent av seg och jag fick liksom aldrig till någon riktig läslust. Jag kan inte riktigt ringa in vad som var problemet, men det var väl främst längden och de långa textsjoken, helt enkelt. Det känns som att bokens budskap, så som jag uppfattade det, hade kunnat komma fram utan att behöva skriva ner 14 personers liv och tankar och sprida ut dem över cirka 450 sidor. Så känner i alla fal jag, tyvärr. Vissa bitar är dock helt briljanta, inte minst slutet, det sista stycket, som liksom ringar in precis hela romanen och ironiskt nog påminner mig om att boken som helhet är alldeles för lång.
Det är något särskilt med att återvända hem. Antingen så gillar man det, eller så gillar man det inte, men man är aldrig likgiltig inför det. För Annie väckte det alltid mycket känslor.
Ur Testamente av Nina Wähä
Testamente av Nina Wähä.
Utgivningsår: 2019 (Norstedts). Antal sidor: 438. ISBN: 978-91-1-308697-2.
Är man ansvarig för sin familjs synder? Kan man egentligen göra något för att förändra historien? Kan man kanske skriva om den? Det är frågor Nina Wähä ställer i sin roman Testamente.
I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne.
Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens.
Testemente är en familjeroman som inte liknar något annat. Lite som om Thomas Vinterbergs film Festen släppts ner i ett Jonathan Safran Foerskt universum.
Förlagets beskrivning
Nina Wähä
Nina Wähä (född 1979) är en svensk författare, skådespelare och artist. Hon debuterade som romanförfattare 2007 med S som i syster. Hennes senaste roman, Testamente, nominerades till Augustpriset 2019.
Skogen av Margareta Lindholm är en fin liten berättelse om att bli gammal och om att förlora sin skog. Betyg: 3+ biståndshandläggare av 5.
Skogen av Margareta Lindholm är en kort liten roman om ett äldre syskonpar som plötsligt står inför faktumet att de måste flytta ifrån sitt hem. De har under hela sina liv arrenderat en liten gård och skött den tillhörande skogen, men nu har ägaren, kyrkoförvaltningen, sålt det hela och ”deras” skog är inte längre deras, deras hem ska snart bli någon annans hem.
Det lockas med bekväma äldreboenden, rymliga och med uteplats, men det är en klen tröst för bokens huvudpersoner, som stretar på, den sista tiden i det hem de alltid har levt i. De är oförmögna att riktigt ta in att det snart ska tas ifrån dem.
Det är en stillsam historia, berättad genom systerns dagboksanteckningar där mycket ryms mellan raderna. Det är också en intressant berättelse. Det finns så många som inte riktigt passar in i samhället, i normen. Det är lätt att tänka sig att ett en äldre kvinna, som lever med sin bror i en mycket enkel liten stuga, också är en person som har svårt att göra sin röst hörd och protestera. Lindholm skriver enkelt och fint om dessa två udda fåglar och deras situation. Ändå är det något som saknas, något jag har svårt att sätta fingret på. Det blir lite för platt att bygga boken endast på kvinnans anteckningar. Jag tycker ändå att det är en läsvärd och annorlunda bok.
Uppläsare: Sara Arnia. Utgivningsår: 2010 (första utgåvan, Kabusa böcker), 2019 (den här Radioföljetongen). Antal sidor: 126 (ca 4 h lyssning). ISBN: 978-91-7355-148-9.
Skogen är en kärleksfull och respektfull skildring av naturen, och människans förhållande till den.
Vi möter Maria och Bror, de som har skött gammelskogen ända sedan föräldrarna gick bort. En dag får de veta att kyrkan har sålt gammelskogen. De blir tvungna att flytta till en liten lägenhet i stan. Maria har svårt att acceptera förändringen. Hon brottas med gamla minnen från barndomen. Skall hon någonsin försonas med dem?
Förlagets beskrivning
Margareta Lindholm
Margareta Lindholm (född 1960) är en svensk författare och doktor i sociologi. Hennes senaste bok är novellsamlingen Trädgården (2019).
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
