Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman om en uppväxt i en dysfunktionell familj och en berättelse om hur ett trauma slår sönder en hel familj.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman, där läsaren, genom mellanbrodern Benjamin, får följa tre bröder och deras uppväxt i en dysfunktionell familj. Berättelsen rör sig framåt i ett antal episoder från barndomen, men rör sig också bakåt i kapitel som utgår från en nutid, då bröderna återses i vuxen ålder. På ett elegant sätt närmar sig de båda tidsperspektiven varandra tills allt når det trauma som fick familjen att fullständigt gå sönder. Det är ett intressant grepp – att låta berättelsen ömsom gå framåt och bakåt i tiden – och jag förvånas över att jag inte har läst något liknande tidigare. Det är enkelt, men genialt.
Samtidigt måste jag erkänna att det inte var helt lätt att få grepp om berättelsen. Det här är en bok där slutet gör hela berättelsen och det är med slutet som nycklarna fås till att lösa upp hela historien. Under läsningens gång satt jag däremot mest och funderade över vad författaren försökte säga, vad han försökte skildra. Allting kändes vagt och luddigt. Vilka är ens de här människorna? Föräldrarna framstår som alkoholiserade och både hem och barn ovårdade. Det finns något sjaskigt över allting. Och inte för att det ena utesluter det andra, för all del, men samtidigt framstår hemmet borgerligt, där det finns ekonomi att ha ett sommarhus vid vattnet, som exempel. Vad jobbar föräldrarna med, i den mån de jobbar? Oklart. Det här är alltså bara ett exempel på något som är ett frågetecken.
Allas relationer känns också oklara. Mamman framställs ömsom som en tyrann och ömsom som en mysig morsa som läser godnattsaga. Pappan framställs ömsom som en sadist och ömsom som den som skyddar pojkarna mot mammans nyckfulla beteende. Det kanske är precis så det fungerar i dysfunktionella familjer, vad vet jag, men jag förstod aldrig riktigt hur boken skulle läsas. Vem är god? Vem är ond? Vad vill författaren säga?
Kanske är det precis det Alex Schulman vill uppnå: skildra hur ett trauma kan ge all denna splittring och skada en familj till oigenkännlighet. Men jag kan inte hjälpa att jag läser och tänker att boken är lite för smart konstruerad för sitt eget bästa.
Överlevarna
Överlevarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2020. ISBN: 9789100182496, 9789100182502.
Alex Schulman
Alex Schulman är en svensk poddare, kolumnist och författare.
Julia och Jack, av Anna Lönnqvist, är en romanceberättelse om att vara den andra kvinnan och om att återse ett ex, som river upp både gamla känslor och obearbetad ilska.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Julia och Jack är en romantisk feelgoodberättelse skriven av Anna Lönnqvist. Boken handlar om Julia, en kvinna i karriären som också är ”den andra kvinnan” – hon har en relation med en gift man. Mannen bedyrar att han och frun ska separera och att han och Julia har en framtid ihop. Det går dock väldigt trögt och innerst inne skaver det hos Julia att de aldrig kommer framåt. När boken tar sin början är de på en romantisk weekend i New York, men den blir inte alls som det var tänkt. Oväntat springer de dessutom på Julias ex-sambo, Jack, och hans nya tjej, som också semestrar i New York. Det har gått flera år sedan Julia och Jack bröt upp, men nu tas kontakten upp igen. Hon trasslar dock omedelbart in sig i lögner och missförstånd, som uppstår när hon försöker få hennes relation att framstå som stabilare än vad den faktiskt är. Plötsligt påstår hon sig vara gift, bo i villa och ha bonusbarn. I verkligheten kan hon och älskaren bara träffas när det passar honom, hon lever ensam i en lägenhet i centrala Stockholm och hon har aldrig träffat hans barn.
Julia är inte den enda med hemligheter. Systern, systerdottern, svågern, älskaren, Jack, och till och med de avlidna föräldrarna, döljer saker för varandra. Det är spännande läsning; Det finns flera mysterium som vecklar ut sig efter hand och jag plöjde mig ivrigt igenom boken för att få reda på hur allt hänger ihop.
Jag ska villigt erkänna att romance och feelgoodberättelser inte är min mest lästa genre och att jag knappast är genrens största fan. Men jag rycktes med! Julia och Jack är en fängslande och avkopplande berättelse, perfekt att läsa när man behöver lite lättsmält underhållning och vill koppla av med en bok som inte kräver allt för avancerade analyser, om man säger så. Boken saknar inte delar som känns sökta, mindre trovärdiga eller rent av fåniga. Det är heller inte speciellt svårt att lista ut vad hemligheterna består i. Jag gissar att det ligger i genrens natur att man ska veta vad man får – inga överraskningar här, inte. Läsaren får kärlek, kärlekstrassel och en vändning som naturligtvis utmynnar i ett lyckligt slut. Gott så!
Julia & Jack
Julia och Jack gavs ut av Louise Bäckelin förlag 2018. ISBN: 978-91-7799-071-0.
Vuxna människor av Marie Aubert är en roman om hur ofrivillig barnlöshet kan få relationer att skava.
Vuxna människor av Marie Aubert är en kortroman om att vänta och längta efter barn och om det svåra i att som vuxen förhålla sig till sin ursprungsfamilj. Här är det systrarna Ida, bokens huvudperson, och Marthe som träffas i den gemensamma sommarstugan. Redan där börjar det skava. Vem har störst rätt till det lilla semesterparadiset? På pappret är det båda som har tillgång till stugan. I praktiken räknas Ida mer av en besökare medan Marthe tar sig friheten att göra om på eget bevåg. Nu sammanstrålar de båda systrarna för att fira moderns födelsedag. Marthes sambo och bonusdotter är också där. Ida kommer själv. Hon är singel.
I Marthes mage visar det sig att ett nytt litet liv spirar. Nyheten rubbar dynamiken. Marthes ofrivilliga barnlöshet har varit en sorg och Ida är van vid att trösta och stötta. Medan ”alla andra” har bildat familj har Marthe varit den som aldrig lyckats få barn. Förrän nu. Nu är läget ett annat. Plötsligt är det mycket som skaver. Avundsjukan leder till riktigt barnsliga och elaka tilltag.
Vuxna människor är en av många norska relationsromaner som kommit de senaste åren. Det känns inte helt rättvist, men det är svårt att inte dra paralleller till exempelvis Vigdis HjorthsArv och miljö, som också handlar om skaviga relationer och en sommarstuga som blir en del av konflikten. På något sätt känns ämnet lite ”gjort”, samtidigt som jag faktiskt tycker att Vuxna människor är fantastiskt mycket bättre än just Arv och miljö, om man tar den som exempel. Där Hjorths roman maler på finns det en helt annan udd i Vuxna människor. Jag gillar att den är kort, men ändå lyckas skildra ångesten och avundsjukan hos Ida. Jag tycker om korta och precisa romaner. Samtidigt som jag alltså sätter bokens längd på pluskontot måste jag erkänna att det också blir lite tunt. Boken berör många ämnen som hade kunnat broderas ut mer. Den knepiga relationen mellan Ida och Marthe hade kunnat räcka för en egen roman, berättelsen om att vara ofrivilligt barnlös hade kunnat räcka för en annan. I det stora hela tyckte jag att den här boken var både intressant och fint berättad, men den väckte också ett sug efter mer.
Vuxna människor
Norsk titel: Voksne mennesker. Översättare: Cilla Naumann. Uppläsare: Josefin Neldén (Radioföljetongen, Sveriges radio). Förlag: Wahlström & Widstrand (2020. ISBN: 9789146236160.
Ararat av nobelpristagaren Louise Glück är en personlig och vacker diktsamling om smärtsamma familjerelationer.
Ararat av Louise Glück är en diktsamling om en familj där det finns mycket sårigheter och svårigheter att nå fram till varandra. I Stewe Claesons efterord står att läsa att den är att betrakta som Glücks mest personliga diktsamling och då får man ju också konstatera att den är ganska utlämnande. Här skonas ingen. Föräldrarna skildras som känslokalla och tomma. Syskonen i familjen rivaliserar.
Kanske är det just det personliga som gör att diktsamlingen känns så lättillgänglig. Ararat är faktiskt inte svår eller tillkrånglad, vilket man annars kanske förväntar sig av nobelpristagare, om jag får låta fördomarna flöda. Jag har läst många nobelpristagare vars böcker har flugit långt över huvudet på mig. I Ararat kretsar hela boken kring samma personer, samma smärtpunkter och problem. Det är koncentrerat och precis, men inte svårt att ta till sig. Jag tycker det här är en riktigt fin diktsamling.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl roman om trillingsyskon som plötsligt nås av en familjehemlighet som får allting att rasa samman – eller som kanske är den pusselbit som får allt att falla på plats. Betyg: 3 hamstrar av 5.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl tegelsten som följer de tre trillingsyskonen Sebastian, Clara och Matilda under en märklig tid i deras liv. Clara har rest till Påskön under förevändning att hon ska skriva ett reportage om en grupp klimataktivister och deras bohemiska ledare, men kanske har hon snarare rest dit för att komma bort från sin familj och sitt liv. Sebastian befinner sig i London där han tjänstgör på en klinik där man bedriver forskning på ovanliga neurologiska tillstånd. Samtidigt är kliniken så mystisk och dess chef så excentrisk att man kan undra om Sebastian i själva verket är utsatt för ett socialt experiment och mot sitt vetande är ett av studieföremålen på kliniken. Matilda reser till Västerbotten för att semestra med sin sambo och bonusbarn och ökar på så sätt avståndet ytterligare till syskonen.
Plötsligt hör deras mamma av sig. Deras pappa har försvunnit, men det finns också ett större avslöjande, en hemlighet som verkligen rör om i grytan och förändrar förhållandena i familjen. Det som uppdagas får på sätt och vis hela familjen att gå sönder, men det är också den pusselbit som kanske har saknats hela tiden. Alla trådar börjar så sakteliga vävas ihop och lager läggs till lager och fogas ihop ett intressant sätt. Det är verkligen en imponerande roman, ett gediget bygge som rymmer spännande karaktärer, klimatfrågan, vetenskap, kultur och dramatik.
Ett system så magnifikt att det bländar är en tjock bok och det finns många sidohistorier. Här finns det mycket som är överraskande, överdrivet, osannolikt och knäppt i en skön blandning. Man kan läsa boken och bara svepas med och bli underhållen. Förmodligen kan man också läsa, tolka och lägga mycket möda på att förstå alla nyanser och symboler. Det sistnämnda är något jag sällan känner att jag har lust att lägga energi på, särskilt inte när jag lyssnar på en ljudbok och inte kan gå tillbaka eller läsa i min egen takt. Det känns som att mycket helt enkelt flyger över huvudet. Jag kan också tycka att det trots allt blir lite för mycket, lite för svulstigt och för många bitar. Jag imponeras verkligen över romanen som sådan, men känner ändå att det blev lite för mastigt för min smak. Kanske hade jag uppskattat den mer om jag hade läst den själv istället för att lyssna på ljudboken.
Hur långt ifrån varandra kan en familj komma innan den upphör att höra ihop? Amanda Svenssons nya roman Ett system så magnifikt att det bländar är en stor familjeberättelse om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad.
Sebastian, Clara och Matilda är trillingar, uppvuxna i Lund men nu skingrade på olika platser i världen. De har alltid haft en knepig relation till varandra, framför allt de två systrarna, och när en tragisk händelse inträffar glider de isär.
Tjugofem år efter att trillingarna fötts: En ung kvinna hänger sig i en dörrkarm. En mamma möter djävulen på en kolonilott i Lund. Sebastian reser till London, Clara till Påskön och Matilda till Västerbotten. Sedan blir allting plötsligt väldigt komplicerat.
Amanda Svenssons efterlängtade roman Ett system så magnifikt att det bländar tacklar klimatkris — och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.
Förlagets beskrivning.
Uppläsare: Gizem Erdogan. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2020 (den här ljudboken, Norstedts). Antal sidor: 548 (ca 19 h lyssning). ISBN: 9789113083216, 9789113103433.
Amanda Svensson
Amanda Svensson (född 1987) är en svensk författare, kulturskribent och översättare som numer är bosatt i Storbritannien. Hon debuterade 2008 med romanen Hey Dolly.
Skogen av Margareta Lindholm är en fin liten berättelse om att bli gammal och om att förlora sin skog. Betyg: 3+ biståndshandläggare av 5.
Skogen av Margareta Lindholm är en kort liten roman om ett äldre syskonpar som plötsligt står inför faktumet att de måste flytta ifrån sitt hem. De har under hela sina liv arrenderat en liten gård och skött den tillhörande skogen, men nu har ägaren, kyrkoförvaltningen, sålt det hela och ”deras” skog är inte längre deras, deras hem ska snart bli någon annans hem.
Det lockas med bekväma äldreboenden, rymliga och med uteplats, men det är en klen tröst för bokens huvudpersoner, som stretar på, den sista tiden i det hem de alltid har levt i. De är oförmögna att riktigt ta in att det snart ska tas ifrån dem.
Det är en stillsam historia, berättad genom systerns dagboksanteckningar där mycket ryms mellan raderna. Det är också en intressant berättelse. Det finns så många som inte riktigt passar in i samhället, i normen. Det är lätt att tänka sig att ett en äldre kvinna, som lever med sin bror i en mycket enkel liten stuga, också är en person som har svårt att göra sin röst hörd och protestera. Lindholm skriver enkelt och fint om dessa två udda fåglar och deras situation. Ändå är det något som saknas, något jag har svårt att sätta fingret på. Det blir lite för platt att bygga boken endast på kvinnans anteckningar. Jag tycker ändå att det är en läsvärd och annorlunda bok.
Uppläsare: Sara Arnia. Utgivningsår: 2010 (första utgåvan, Kabusa böcker), 2019 (den här Radioföljetongen). Antal sidor: 126 (ca 4 h lyssning). ISBN: 978-91-7355-148-9.
Skogen är en kärleksfull och respektfull skildring av naturen, och människans förhållande till den.
Vi möter Maria och Bror, de som har skött gammelskogen ända sedan föräldrarna gick bort. En dag får de veta att kyrkan har sålt gammelskogen. De blir tvungna att flytta till en liten lägenhet i stan. Maria har svårt att acceptera förändringen. Hon brottas med gamla minnen från barndomen. Skall hon någonsin försonas med dem?
Förlagets beskrivning
Margareta Lindholm
Margareta Lindholm (född 1960) är en svensk författare och doktor i sociologi. Hennes senaste bok är novellsamlingen Trädgården (2019).
Hemmet av Mats Strandberg är en skräckroman som utspelar sig på ett äldreboende. Det är också en fin bok om att vara anhörig till någon som har drabbats av demens. Betyg 5 fettfläckar av 5.
Hemmet av Mats Strandberg
Joel är tillbaka i sin barndoms småstad. Hans mamma har drabbats av demens och stället som de tidigare har skämtat om när någon har drabbats av glömska har plötsligt blivit den enda rimliga utvägen: Joels mamma, Monika, ska flytta från sin villa till äldreboendet Tallskuggan. Demens är en sjukdom som i allra högsta grad drabbar de anhöriga och för Joel är det ingen lätt sak att hantera mammans tillstånd. Han har under en tid behövt ta hand om henne, torkat hennes urinfläckar, konfronterats med hennes förvirring och oro. Ibland har det blivit förbättringar i tillståndet, men snabbt ramlar det tillbaka och nu går det inte längre att blunda för att Monika behöver en plats på ett äldreboende.
För anhöriga är det svårt att se närstående i den sjukhusliknande och torftiga miljön. För personalen är det dock vardag att möta Tallskuggans ”kunder”, som de kallas i det moderna, pinnräknande samhället som Mats Strandberg beskriver. På Tallskuggan finns Edit, som går omkring med samma fras i en ständig loop, och Walborg, som vill ringa till sin mamma och som alltid blir lika skärrad när mamman inte svarar på det telefonnummer som sedan länge är taget ur bruk. Där finns Petrus, som kan göra plötsliga utfall och skrika könsord och Lillemor, som har hela rummet fullt av änglar. Personalen finns där för de boende i situationer som många gånger är oerhört privata och de finns där när oron smyger sig på. Personalen är där under dagarna och nätterna, men nattpassen får de slåss om, för chefen tycker att det blir för dyrt att låta de utbildade undersköterskorna ta de pass som ger mest pengar.
Jag tycker att det på många sätt är just beskrivningen av äldreboendet med de boende och med den personal, som med varierande skicklighet och förmåga möter de äldre i deras utsatta situation, som är bokens allra största behållning. Vi är ju så många som på ett eller annat sätt behöver eller har behövt besöka äldreboenden, antingen för att vi jobbar eller har jobbat där eller för att vi har besökt anhöriga som bor eller har bott där. Vi är många som på olika sätt delar erfarenheten av att gradvis förlora en närstående. Jag tycker att det här är en bok som på många sätt ringar in hur den här situationen kan se ut. Jag har själv aldrig jobbat som vare sig undersköterska eller vårdbiträde och vet inte om beskrivningen av personalens vardag är lika träffsäker, men det känns så. Det här är inte en bok där det låtsas som att allting runt äldreboendet är glatt och fint och väldoftande – det saknas inte beskrivningar av avföring, nonchalant personal, en chef som pratar över huvudet på de boende, boende som inte får besök, anhöriga med skuldkänslor, personal som utstår rasism – men det är heller inte en bok som missar att beskriva de små omtänksamma gesterna från personalen, ett tårtkalas för en 95-årig dam, ett barnbarn som kommer och hälsar på nästan varje dag. Här finns många sidor av saken och det tycker jag är fint.
Det här är dock inte en roman som bara lite sådär i största allmänhet handlar om tillvaron på ett äldreboende. Hemmet är, som ni säkert har förstått av framsidan, om inte annat, en skräckroman. Gradvis låter författaren oss läsare och bokens huvudpersoner förstå att de boende på äldreboendet kanske har verkliga skäl till sin oro och att vanföreställningarna som en del drabbas av kanske är något helt annat. För den som har läst Färjan av samma författare kan jag ju säga att det här är en långt mindre blodig och äcklig bok, men det är ändå en riktigt bra skräckroman, särskilt eftersom den utspelar sig i en så oväntat miljö och eftersom den på ett så smart sätt utnyttjar den inneboende skräcken det i någon mening redan är när någon drabbas av demens.
Hyllningarna har regnat över den här boken och jag sällar mig till hyllningskören. Jag tycker att det här är en riktigt bra bok. Tänk att en skräckroman kan vara så varm och fin och så fylld av fina berättelser om människor och deras inre!
Citerat ur Hemmet
”Joel vill springa härifrån, lämpa av mamma som om hon vore ett hittebarn, men nu kommer avdelningschefen gående på andra sidan glasrutan. Raska steg i foppatofflor, armbågar som rör sig energiskt längs sidorna. Hon vinkar mot dem och Joel vinkar tillbaka, låtsas klia sig om hakan för att kontrollera att den är stilla.
Dörren öppnas och avdelningschefen ler strålande mot dem.
”Välkomna, välkomna”, säger hon med en röst som skulle kunna tillhöra en barnprogramledare. ”Vad roligt att träffa dig, Monika. Jag heter Elisabeth och jag är avdelningschef och medicinskt ansvarig sjuksköterska här.””
Hemmet av Mats Strandberg
Om Mats Strandberg och om Hemmet
Mats Strandberg (född 1976) är en svensk författare som bland annat är känd för fantasytrilogin Cirkeln, Eld och Nyckeln, som han har författat tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Debuterade gjorde han dock redan 2006 med romanen Jaktsäsong och han har skrivit en lång rad relationsromaner och barnböcker. Hemmet är hans senaste roman. Mats Strandberg har en Facebooksida och twittrar på @matsstrandberg_.
”Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.
Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.
På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.
Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.
Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
